torsdag, 09 februari 2012
Hem arrow Redaktören
Redaktören har ordet.

Inte jag inte

Vidskepligheter finns mer eller mindre i människors vardag. Allt ifrån siffran 13 till A-brunnar på gång- och cykelbanan. Om någon skulle fråga mig om jag trodde på vidskepelser och allt vad det innebär skulle den personen få ett direkt "nej, det gör jag inte". Det känns ju ganska larvigt och stenålder bara. Men om man börjar tänka efter lite mer hur man agerar i vissa givna situationer, så märker man att man inte riktigt lever som man lär..

Till exempel när jag kommer hem och ska lägga ifrån mig nycklarna så ligger alltid meningen "Tänk på att inte lägga nycklarna på bordet, det bringar otur!" och gnager i bakhuvudet, och jag kommer på mig själv med att undvika att lägga nycklarna direkt på bordet, ser jag en svart katt springa över vägen, nog f-n måste jag spotta tre gånger innan kattuslingen sprungit över vägen, går man på vägar och gator, går man ju inte på en A-brunn om det går att undvika. Nej jag är INTE vidskeplig, men ändå agerar man på ett sådant sätt.

Kanske inte så konstigt ändå med tanke på hur etablerat vidskeplighet ändå är i hierarkierna i vårt för det övriga hypermoderna och högteknologiska samhälle. Ta bara siffran 13 t ex, Tretton anses som ett oturstal i de flesta västländer eftersom Judas Iskariot var den trettonde personen i rummet när Jesus åt sin sista måltid. I Italien anses dock tretton tvärtemot som ett lyckonummer. På de flesta hotell i västvärlden med fler rum än 12 saknas rumsnummer 13 eftersom många gäster vägrar att bo i rum med det numret. Även våningen 13 i höga hotellkomplex lyser oftast med sin frånvaro. Många flygbolag har inte någon rad nummer 13 i sina sätesrader. Och kombinerar man talet 13 med en fredag, som händer några gånger per år då..ja vad händer då? Ja, egentligen inget speciellt, enligt Räddningsverket är fredagen den 13:e inte alls någon otursdag. Statistiken visar nämligen att varken sjukhus eller räddningstjänst får mer att göra då. Men när ändå vidskepligheten sitter så påtagligt djupt rotad att multinationella företag ändå tar hänsyn till ett litet tal som siffran 13, kanske ändå..eller inte...?

Samma sak händer när jag frågar andra personer om de är vidskepliga. Nej, inte alls, dom tror helt enkelt inte på sådant där trams. Men när man frågar mer och börjar diskutera så får jag nästan varje gång höra "Fast jo, i och för sig… Jag passar mig ju för att gå under en stege när jag tänker efter".

Det här med vidskepelse är nog något som ligger och lurar i det undermedvetna. Vi här i de nordiska länderna är nog världens mest icke-religiösa människorna i världen, men när det gäller vidskepelse är vi nog fortfarande precis som alla andra, fast det är helt okonstruktivt, ologiskt, dumt, larvigt, sånt kan man självklart inte tro på, men å andra sidan kanske bäst att ta det säkra för det osäkra...?

Man vill ju inte ta några onödiga risker.

.

.

.

.

.

Ute på vift

Har varit ute och åkt runt lite i Svedala för ovanlighetens skull, finns ju en hel del att se inom landets gränser också, man behöver faktiskt inte jämt åka utomlands för att uppleva nya saker. Men personligen har jag haft lättare att åka till Mallorca eller Thailand av någon anledning, på gott å ont, men nu ska jag börja ett nytt liv!

Var på Västkusten under en vecka, det verkar finnas hur många som helst fina småorter, jämförbara med Vaxholm på många sätt. En sak man slås av är att det finns inget skräp! Inga översvämmade papperskorgar, inga krossade flaskor på backen, inga glasspapper mm.

Tydligen har man bättre städfirmor eller resurser på västkusten, eller för den delen även på Gotland som också har besökts under den här sommaren. En annan sak man också reagerar över är utelivet, det är ju som att komma till rena himmelriket om man nu tycker om uteliv på sommaren. Överallt fullsatta krogar med uteserveringar som bedriver servering sent på kvällen, glada spelemän som spelar på krogarna utomhus också sent på kvällen.

Är man från Vaxholm undrar man hur det kan vara tillåtet? Vi kan vara glada att Winbergs med spelemän har bjudit på många goa å glada spelkvällar under denna sommar, men kl 21.00 då ska det vara tyst, och mest rätt är väl att man ska hem å hoppa i bingen då. Å kan det verkligen vara tillåtet att sitta på en uteservering och intaga mat sent på kvällen? Nej, lite ordning får det väl lov att vara, annars kan man ju tro att man befinner sig utomlands!

Var också på en långweekend på Gotland, nu var det här sent i augusti, och inte under de allra mest hysteriska sommarveckorna, men vilken trevlig liten stad Visby är! Och trots att folk faktiskt även bor i mängder runt och ovanpå krogarna, körde man livemusik sent in på nätterna, antingen är dessa invånare av ett annat krut än hos oss, eller har de beslutsfattare med andra åsikter, eller så inser man att precis sånt här får man räkna med, och ta med i beräkningen när man bor i en liten stad.

Finns inget bättre att semestra på semesterorter när det börjar bli lite "off season" perioder, och det gäller ju både Sverige och Europa, lugnt å fint, ingen hets. Vi körde en tur till Fårö, vid vårt Gotlandsbesök, fantastisk ö. Vid färjeläget fick vi se en rolig sak, vägfärjorna hade Vaxholm under sitt båtnamn, då fick man ju i alla fall känna sig lite märkvärdig, färjan Nina åkte vi med, och den känner man ju igen från Vaxholmsfjärden. En annan sak vi såg var skyltar som utmärkte hur lång tid man hade i färjeköerna, på de längst ifrån färjelägret kunda man läsa: "Kön härifrån är ca 2 timmar", då blev man både lättad å glad att man inte var här under högsäsongen! Vi hade bara tio bilar framför oss i kön, lagom!

Vaxholm har många fördelar, framförallt dess natur, och eftersom man fortfarande bor kvar här är det väl sammantaget rätt ok, men oj vad mycket skulle kunna vara så mycket bättre.

Sammanfattningsvis är det bara att konstatera, att röra på sig är alltid nyttigt, och att resa är alltid lika kul, och perspektivgivande!

En riktigt mysig jul nu, tänd ett ljus å låt det brinna

(bara ljuset alltså)

.

.

.

.

.

Bottenfiske

Kvällspressen har problem, STORA problem! Upplagorna viker ständigt av nedåt, och man kämpar med alla gamla och nypåhittade medel för att motverka trenden.

Alla har vi sett att det ofta står Vaxholm på löpsedlarna, och då rycker man ofrivilligt till och undrar, vadnudå vad har hänt? Vid en närmare titt så ser man att det handlar om; "Kvinnor under 30 som tjänar mest i Vaxholm" eller Här sker det flest bilstölder i Vaxholm" eller "De som förhandlat till sig lägst ränta i Vaxholm". För inte så länge sedan trycktes 4 olika löpsedlar för hela riket Sverige, numera i digitaltryckets tidevarv, är det möjligt att trycka i princip hur många olika varianter som helst på löpsedeln. Man arbetar med andra ord med lokaltidningens verktyg, att rikta sig mot den närmaste befolkningen. Underlag för dessa löpsedlar är nästan alltid offentlig statistik som kokas ner efter behag. Vad skall komma härnäst, killarna med de blommigaste kalsongerna eller kvinnorna utan underkläder i Vaxholm?

På en sån här liten ort blir det oftast väldigt löjligt, att t e x veta vilken gata som är farlig att ställa bilen på i Vaxholm, för att det där gjordes ett bilinbrott för fyra år sedan, det skrämmer i alla fall inte mig så där jättemycket. Statistik blir bara intressant om underlaget är ordentligt underbyggt. Och dessutom riktar sig dessa löpsedlar i stor utsträckning till en av människans minst tilltalande egenheter som avundsjuka eller sjuklig nyfikenhet, för hur förklarar man annars intresset av vilken som köpt de dyraste bilarna i Vaxholm?

Själv har jag bara en strategi, aldrig köpa ett lösnummer, när en pajaslöpsedel försöker sälja numret. Men det som är oroväckande är att beskrivna löpsedlar uppenbarligen fungerar, kvällspressen har ju en omedelbar säljstatistik på effekten. Så tyvärr, det säljer...

Över till nästa stora löpsedelsmode, vädret, eller rättare sagt det galna vädret! Här har man hittat det perfekta offret, vädret har ju ingen advokat, vädret har ju inga som helst rättigheter, helt ofarligt att skriva vad som helst om, inte som att drämma till med någon rubrik om Jan Guillou eller Björn Ranelid. Och man kan inte låta bli att fundera lite, hur galet kan egentligen vädret bli enligt kvällspressen?, Vi i vår lilla skyddade del av världen är ju egentligen väldigt förskonade från galet väder. Och att det ibland regnar mycket, eller snöar mycket, eller är väldigt kallt, har jag som börjar komma till åren lite, svårt att se något nyhetsvärde eller uppseendeväckande i, det har faktiskt hänt förr, inte en gång, utan MÅNGA MÅNGA gånger.

Tyvärr får man konstatera att detta är nog en av flera dödsryckningar för kvällspressen, de som fortfarande köper papperstidningen ibland är av en utdöende art, finns det någon under 30-40 år som köper en kvällstidning? Frågar man ungdomarna, ser de ut som man kommer från månen, köpa? den läser man på webben gratis, är du dum eller?

Undertecknad tror inte den inslagna strategin fungerar speciellt bra i arbetet att motverka kvällspressens långsamma sotdöd, det måste finnas bättre sätt. Kvalitet t e x brukar funka bra i det långa loppet.

Uppväxt på 60, 70 talet när tidningen MAD var en riktigt het blaska, kan man påverkad av denna tid avsluta så här:

Löpsedeln vi skulle vilja se:

"DEN GALNA KVÄLLSPRESSEN"

.

.

.

.

.

Valfrihet Hallelulja

Är det bara jag som tycker att alla val som måste göras för en vuxen människa börjar bli minst sagt jobbiga!

Jag är nog en ganska vanlig svensk och jag ska aktivt undersöka och ta beslut, och skriva avtal med följande antal leverantörer:

El-leverantör förbrukning, fast bostad. El-leverantör, sommarställe. El-leverantör, företag. Fast tele, företag. Bredband, företag. Fast tele, privat. Bredband, privat. Fast tele, sommarstuga. Mobil tele, företag 3 st. Mobil tele, privat 2 st. TV utbud, fast bostad. TV utbud, sommarställe. Bolån, fast bostad. Bolån, sommarställe. Total 17 st avtal, som varje eller varannat, beroende på avtalstid, år skall omförhandlas till bästa villkor.

Eftersom man vet att soffliggarna alltid torskar och får pröjsa störst del av pensionerna och fallskärmarna på berörda bolag, vill man ju inte vara korkad, utan teckna de vassaste avtalen.

Då är det ju bara att göra en egen liten marknadsundersökning och ta fram fakta i respektive fall, och skriva på! eller.....?

Ett bundet eller rörligt pris på elen, kanske 1 år eller 2 år, eller de nya avtalen med en rörlig och en fast del, eller kanske miljöel, hur ser det ut i vattenmagasinen i Norrland, studera de långsiktiga väderleksutsikterna, blir det en lika kall vinter som i fjol, kommer energibolagen stänga av och reparera flera kärnkraftverk under den kallaste perioden som brukligt är, hur påverkar kärnkraftsolyckan i Japan synen på nukleär energi, som i sin tur har gjort att Tyskland beslutat att överge kärnkraften, hur kommer den nya regionuppdelning av elanvändare påverka prisbilden, ska man överlåta sin elupphandling till de nya företagen som finns på webben som centralt tecknar avtal för tusentals användare, eller,eller eller ???

Jahaja, det där var en del av frågorna när det gäller elupphandlingen.

Ska vi också ge oss in i telekom, bredband och digitalTV branscherna, blir frågorna så många att den här spalten inte räcker till. Alla aktörer har influerats av försäkringsbranschen, tripplat och alla fått fram olika villkor som det gör i princip omöjligt att jämföra på lika villkor.

Jag kom just på/uppfann ett nytt yrke: Avtalskonsult med specialisering på den privata marknaden, då skulle ju alla kunna ägna sig åt några andra producerande eller roliga aktiviteter.

Nu när "tänkarmössan" ändå sitter på, ett lysande förslag till: varför inte förstatliga energimarknaden, det är ju inte så svårt, vår stat är ju redan en rejält stor ägare i en av de största elefanterna. Då skulle man ju få en stabil och pålitlig prisbild med en och samma villkor. Och alla mantimmar som idag läggs ner av alla privatpersoner kan istället läggas på att producera/konsumera varor och tjänster....eller....?

Är i grunden för avregleringar, men i ovanstående fall börjat allvarligt tvivla på mina egna åsikter, men det kanske inte behöver tilläggas?

Nej, nu får jag sluta skriva, jag måste skriva om mina avtal för elleveranserna, tur att man har bredbandsavtalet klart, så marknadsundersökningen kan påbörjas!

Trevlig höst på er!

.

.

.

.

.

 Zoologisk övärld

Efter en torr och härlig semester på sommarstället har vi slagit nytt rekord i antalet vilda djur. För att använda kvällstidningarnas mest använda löpsedelsord får jag konstatera att det är helt "galet" vad mycket vilda djur man får se, om man åker bara 10 minuter från Vaxholm.

Inom loppet av ca en vecka: sälar som ligger och fiskar strax utanför bryggan, rådjur förstås i mängder, men lite mindre än vanligt efter den hårda vintern, ormvråk på några meters avstånd, havsörnspar som pendlar från grann-ön, häger, snokar, paddor, mink under bryggan, grävlingar. En rödhakeunge flög in i växthuset som vi fick rädda till friheten. En gök(!) flaxade rakt in i köksfönstret och krossade det. Dessutom har vi under en längre tid kunnat titta på en rävfamilj som bor under grannhuset på den mycket nära fastigheten på ön mittemot. Tre stycken rävungar har varje kväll i skymningen kommit ut och lattjat på gräsmattan, och även ätit körsbär från trädet och marken. En dag var de plötsligt utflugna och borta från boet, som brukligt är för ungar.

Man förundras över att djurlivet är så otroligt rikt, så nära tätorter.

Till saken hör att grann-ön är en relativt stor ö, som också är ovanligt obebyggd. Avståndet till ön är endast ett sund på ca 20 meter, och vi har fått lära oss att nästan alla djur är bra på att simma. Nu är ju inte alla djur önskvärda i trädgården, som rådjur och grävlingar, efter många år av envisa försök till bekämpning på olika sätt, har vi insett att det nästan är omöjligt att vinna krig mot de djuren, utan istället försökt att anpassa trädgården efter förutsättningarna. Mycket har man lärt sig under tiden, att rådjuren nästan aldrig rör växter med gula blommor just i vårt område, att kanel funkar j-vligt bra att hålla grävlingar borta från trädgården, oj vad med kanel jag har köpt!

Men bortsett från vissa trädgårdsvandaler, är det bara kul att få åtnjuta det rika djurlivet på sommarstället. Något annat påfallande vi också lärt oss är hur otroligt aktiva de flesta djurarter är i skymningen och mörker, många gånger prasslar och rasslar det i skogen som mest just på natten. Vi råkar ju ha en cainterrier som är laddad med ungefär 1000% jakt i sin lilla kropp, han tror att han är lika stor och stark som ett lejon minst, han brukar hjälpa oss att iaktta vissa djurarter, även om det brukar gå lite fort.. Det tog ett par år innan polletten trillade ner och vi förstod att killen måste hållas inlåst efter mörkrets inbrott, det blev lugnare så för alla inblandade parter.

Ett djur eller rättare sagt insekt som det varit betydligt mindre av är fästingar, det är ju inget man ligger å gråter sig till sömns av, trots kvällstidningarnas årliga domedagsprofetior i ämnet, har i alla fall vi konstaterat att blodsugarna inte har haft en bra sommar. Vi har en bra måttstock på mängden fästingar i vår jycke, som sopar ganska rent med sin låga lurviga kropp i gräs och skog.

Nåväl, nu är semesterperioden över för denna gång, och vi kan lägga ytterligare en kanonfin sommar på minneshyllan, måste man gnälla lite, så kan man konstatera att det varit lite torrt för en trädgårdsintresserad, men hellre offra lite i trädgården än att ha regnkläder på sig hela dagarna, har förstått att vårt regn istället har fallit på andra platser, en del platser i Sverige har haft regn hela sommaren, men så är ju fallet i landet lagom, att vädret inte alltid är lagom.

Nu är det "business as usual" igen, men sommaren är väl inte slut än?

Har vi tur får vi en kanonhöst, det var några år sedan, så det borde vara dags, svampen kan kanske komma igång efter torkan, en kantarellmacka å en kall öl kanske, smakar väl inte bäver, eller?

Ha en bra sensommar/höst!

.

.

.

.

Livet i skärgården

Jag tillhör den lyckliga skaran som innehar ett sommarställe i skärgården och det är jag ytterst tacksam för. Att få vistas i skärgården på sommaren slår det mesta, och det känns faktiskt också ganska skönt att slippa den värsta turistinvasionen i Vaxholm.

I förra numret beskrev jag lite roliga händelser som ideligen händer i sjölivet under somrarna och det är något som under många år har kunnat betraktats av undertecknad, men att det händer så otroligt mycket som jag märkt under de senaste tio åren på bara ett ställe i skärgården, det hade jag inte i min vildaste fantasi föreställt mig! Vårt sommarställe ligger i ett sund, i anslutning till en av de mest trafikerade lederna i Sthlm skärgård. Sundet är grunt, väldigt grunt ca 50-60 cm vid normalt vattenstånd med sluttande stränder på bägge sidor vilket ofta avslöjar grunt vatten för den uppmärksamme. Vi själva och andra kloka måste åka runt ön istället för att ta sundet. Nu är det så att i snitt ser vi ett 60-tal båtar som försöker att ta sig genom sundet trots det grunda vattnet, och det är bara under den tiden vi är där. Vi har på känt manér en stolpe på terrassen där vi ristar "en pinne" för varje grundstötning, trots att stolpen är tjock och lång, börjar alla sidor bli fullkletade med streck.

De första åren försökte vi varna folk för att köra i sundet och möttes av många förvånadsvärda reaktioner, typ att; "vadåra é de´stenigt eller? eller; "vadåra, jag har kört här förut", (förmodligen vid högvatten) eller;  "hurså då, det är väl ingen fara". De flesta tolkade våra varningar som om vi hade något emot att de körde igenom sundet, och väldigt få sa; tack för varningen, och vände båten. Detta har gjort att våra varningar har avtagit betydligt med åren.

Många dråpliga grund-stötningar har upplevts genom åren, som den när en större motorbåt som gick på ordentligt och skepparen lade sig på badbryggan för att försöka kolla skadorna på propellern, han var ganska snyggt risslad vid tillfället, och la sig lite väl lång ut, han gled som en säl ner i vattnet med huvudet först, dök genast upp, och ställde sig upp och gjorde honnör till oss med orden Tjena, tjena! Gott humör på den gubben. Eller den när en mindre segelbåt av äldre typ, med också ett äldre par kom i ösregn på vad som såg ut att vara första turen med sin båt. Mitt i sundet small det förstås till, och skotlinan fastnade i propellern i villervallan när maskinen sattes igång för att komma loss, till saken hör att man hade en ganska fin nyinköpt gummijolle på släp, och det bar sig inte bättre än att utombordarens propeller skar sönder den också, men loss kom de till slut, vi såg dem försvinna mot Vaxholm, utan att kunna slå, eftersom linan satt kvar i propellern, gummibåten hängde på snedden med punka på ena pontonen i ösregnet, de verkade nästa i chocktillstånd stackarna, de åkte nog direkt hem och satt ut en till salu annons på segelbåten. Eller den när en Big Buster med en 200 Hk snurra med en yngre skeppare kom i ganska rask fart in i sundet, det finns tre stycken stenbumlingar mitt i sundet, han klippte alla tre, det lustiga var att när han nästan passerat sundet vänder han båten! Han kör återigen i ganska rask fart över alla tre stenar igen, vi ser Bustern dra på ännu mer i en skakig färd, förmodligen med ett par extra veck på propellern. Eller den när jag övertalade min kiropraktiker till båtlivets förträfflighet att köpa båt, hennes man var tveksam. Jag låg en sommar på gräsmattan och läste en tidning, när jag plötsligt upptäckte en stor dubbelruffad snipa som redan var på väg in i sundet, för sent för varningar, jag höjde tidningen över ansiktet, och hörde hur de dundrade på stenarna, jag kikade fram lite, och fick se min kiropraktiker stå på fördäck! Jag kan säga att jag försvann upp till huset som en smygande räv, det kändes som om allt var mitt fel.

Men efter 11 år på sommarstället börjar man bli ganska luttrad, och rycka ut får man göra med sin egen båt ibland, när det börjar bli riktiga svårigheter, ibland blir det bogseringar till fastlandet. Men förvåningen över hur många grund-stötningar det kan vara bara på enda litet ställe av miljontals andra under en sommar, den bara tilltar!

Kör försiktigt, och ha en trevlig sommar!

.

.

.

.

.

Nu är det snart dags

Livet på sjön har för undertecknad alltid betytt något speciellt, och sjölivet började redan för över 40 år sedan som liten pilt. Under åren som har gått har man tydligt märkt hur sjölivet har utvecklats precis i samma snabba takt som allt annat i samhället, på gott och ont.

Den stora fördelen är väl att en allt större del av befolkningen har möjlighet att vistas på en av de allra bästa platserna i världen, skärgården! Baksidan är att många filurer som numera idkar båtliv, har liten eller mycket liten kunnighet eller vilja att uppträda som sig bör när man idkar båtliv som skiljer sig markant från de allra flesta andra fritidsaktiviteter. Det finns många roliga historier att berätta som man upplevt genom åren, med många otroliga grund-stötningar och ofrivilliga bad, alltid lika uppskattad för en publik som sitter tryggt i sina båtar och iakttar. När det gäller sjövett finns det väldigt många variabler.

Någon gång under början på 90-talet ankrade vi en helg upp inne på den s k Gälnöfladen som erbjuder en mängd av väl skyddade naturhamnar, och är också därmed ett populärt ställe för fridtidsbåtar. Vi la till vid ett av våra favoritställen som erbjuder fina klippor, vinden låg på lite snett framifrån, så vi la oss snett mot berget för att undvika sidvind. Strax efter dök ett par riktigt stora drakar upp, Royal Yacht båtar som är en slags Storö replikar, Taiwanbyggen tror jag. Det var 3st båtar i 40 fotsklassen, och uppenbarligen hade vi "tagit" deras berg. Och eftersom vi enligt deras åsikt hade lagt vårt ankare fel, så gick alla tre innanför oss och la sina biffiga ankare över vår ankarlina. Jag påtalade att de nog hade lagt sina ankare över vår ankarlina, gubbarna med tjocka guldkedjor och flotta damer intog genast en ganska så kaxig översittarattityd, och talade om för mig att jag fick väl skylla mig själv som lagt mitt ankare så klantigt snett... Du får väl hojta till om du ska någonstans tyckte gubbarna. Gubbarna startade sina elverk, och började plocka fram högtryckstvättar (!) för att vaska sina båtar, damerna knöt fast rosetter på sina pudlar, och ungarna började snurra runt med sina jollar och andra leksaker. Vi beslöt att lätta ankar trots att vi visste att det skulle bli jobbigt, mycket riktigt fanns det inte en chans att få upp vårt ankare, så jag talade om för gubbarna att de fick nog gå ut med sina jollar och lätta på sina ankare så vi kom iväg, efter protester och åsikter om att jag fick fixa det själv kom de motvilligt ut i sin jolle (hade de inte haft kraftig kätting som ankarlina hade jag gladeligen skurit av deras ankarlinor) jodå, två av deras tre ankare låg över vår lina, och gubbarna kånkade upp, så jag kunde få upp mitt ankare, avslutningrepliken på ett samtal som inte var speciellt givande från deras sida var: Hoppas du lärt dig något nu!

Och det hade jag ju verkligen gjort, det jag lärde mig var att alltid hålla mig så långt ifrån sådana här landkrabbor som möjligt när man är på sjön, för den här typen av båtfolk kommer aldrig att fatta nåt.

Bara några veckor senare fick vi en lättsammare och trevligare underhållning på samma berg, då mina föräldrar som efter ca 30 års båtåkande i segelbåtar, med ålderns rätt och efter lite påtryckningar från oss söner inköpt en motorbåt för att förenkla båtlivet. Mor stod på badbryggan beredd på ankringsorder iklädd seglarkeps, solglasögon och en snygg tröja, medan vi söner satt i våra båtar och tittade på, Far något ovan vid reglage och motorstyrka gav lite för tvärt gas, och vips dök mor med ankare och allt, vi åskådare kunde förstås inte hålla oss för skratt, och när mor själv dök upp ur vattnet också skrattande, skrattade vi ännu hjärtligare, så härligt sjölivet kan vara i alla fall!

Tilläggas kan att de redan nästa sommar sålde motorbåten, och köpte en segelbåt igen, klokt!

Ovanstående är bara ett par exempel på upplevda episoder under ett längre båtliv, det finns fler historier att berätta!

.

.

.

.

.

NÅGOT LUKTAR VÄLDIGT ILLA!

Om man går och käkar en dagens på någon restaurang, delvis för att det är billigt och prisvärt, hur skulle man reagera om man blir serverad 5 gram oxfilé efter köttbullarna, och blir debiterad 250:- för dagens lunch? Förmodligen skulle man bli j-lgt arg och vägra. Faktum är att detta är bara en av de många sjuka sakerna som försigår bland el-bolagen. De har nämligen rätten att prissätta elpriset efter den sista källan som producerar elen för tillfället. Och givetvis under vintrarna när uttagena är extra stora, drar man igång något oeffektivt kolkraft eller annat, och vips sätts hela elpriset efter detta, fantastiskt! Men det är bara en av flera otroligt sjuka lagar som hela tiden drar upp elpriserna oavsett om det är hög - eller lågkonjunkturer.

En annan anmärkningsvärd åtgärd är att man helst reparerar kärnkraftverken under vintertid, så att elpriset ALLTID ytterligare ökar sjukt under den tid när alla mångdubblar sitt el-inköp, denna bransch måste ju vara den allra underbaraste av alla att verka i, så enkelt. Nu har man redan aviserat att i november ska man börja skruva i kärnkraftverken igen, det borde vara brottsligt att agera så, mig veterligen måste det här vara den enda bransch som det verkligen är lönsamt att vara både klantig och oeffektiv i, allting kompenseras hela tiden över att elpriset bara ökar, när det går åt mer dubblar man priset, tvärtemot alla andra branscher, hört talas om mängdrabbat? Pajar något i el-tillverkningen dubblar man bara priset, så enkelt!

Hur höga skall vinsterna tillåtas vara för bolag som säljer något som är av största vikt för samhället? Varför skall dessa bolag tjäna mer än Volvo, Ericson och andra storbolag? Vissa el-intensiva storbolag har i vinter tvingats stänga bitvis för att det inte längre lönar sig att producera ex v papper på grund av det höga elpriset, är detta skäligt? Otroliga summor förs över från företag och privatpersoner i en allt stigande takt till el-producenterna, är detta rätt, var ska gränsen gå?

Nu pratar man dessutom att nätägarna kan öka priserna med upp till 70%, på grund av en omläggning av regelverket, och nätägaren kan man heller aldrig välja bort som köpare, enkelt!

Nu i spåren av folks missnöje med att i många fall inte ens kunna betala sina elräkningar, och företags lönsamhetsproblem, har El-upproret startat, bra där, men ännu bättre med EL-REVOLUTION. Det lönar sig att protestera om tillräckligt många gör det tillräckligt högt, protestera!

Ansvarig minister Maud Olofsson har visat prov på en fantastisk lyhördhet när hon har fått frågan på vad som kan göras för att förhindra de galopperande priserna; isolera mer! Det är ju ett fantastiskt fint råd, låter som ett svar från 60- talet. Det gör säkert att alla problem med skenande elpriser upphör. Istället för att analysera el-marknaden och ta reda på vad som inte fungerar, och åtgärda, gömmer man sig bakom sifferexerciser och nonsensuttalanden. Men man får betänka att trots att marknaden avreglerades för ett antal år sedan, så sitter staten själv som en av de största ägarna till el-marknaden, man sitter verkligen på två stolar samtidigt, och det brukar som bekant inte fungera.

Avregleringen av el-marknaden har fungerat ungefär lika bra som avregleringen av taxirörelsen gjorde, kommer ni ihåg? Avslutningsvis får vi gratulera till de enda vinnarna till de ständigt ökande elpriserna: Aktieägarna, alla chefer med sjukt höga löner, optioner, pensionsavtal mm i en bransch där klantighet belönas i en allt högre takt, kanske alla anställda på kraftbolagen är på Bahamas på sommarhalvåret, eftersom man måste reparera kärnkraftverken på vintern?

Leve valfriheten eller?

.

.

.

.

.

BEROENDE

Det är bara att krypa till korset och bekänna, jag är periodare! Visserligen är längden på perioderna få men långa över året, närmare bestämt i halvårsperioder.

Vilket typ av missbruk det handlar om? Jo, ett gravt missbruk av TV-tittande. Det börjar ganska sent på höstkanten när nordanvinden börjar vina runt knuten. Missbruket stegras under vintern, och nu måste tre serier följas. Men det börjar redan att provsmakas tidigt i veckan, Felix Herngren stör en ingenjör är ett utmärkt program sent på måndagskvällarna, tyvärr så sent att man nästan är lite bakis på tisdag morgon. Men det riktiga missbruket börjar på torsdag kvällarna: Robinsson! Gammalt favoritprogram inne på 6, 7 säsongen eller nåt. Vi brukar t o m träffa bekanta och växelvis träffas i hemmen å´kolla. Det är ännu trevligare att vara flera när man missbrukar, man ska inte titta på TV ensam, det är inte bra. Serien är fortfarande rolig att följa, även om man som gammal Robinssonmissbrukare har många åsikter om deltagare, tävlingar och vinnare.

På fredagskvällen ser man fram emot ett ännu mycket bättre program: Idol! Ännu en gammal trotjänare som bara blir bättre och bättre, eller är det begäret som talar? Jidhe som är programledaren för Idol, verkar totalt ha gått i spinn och trivs som fisken i vattnet. Programmets första tid handlar om uttagningen till det som skall följas av en succesiv minskning av deltagarna, och början bjuds på en hel del människor som inte vet vad ordet självkännedom har för betydelse, och det är underhållande också, men höjdpunkterna är när ett stjärnskott presenteras och föds och jurymedlemmarna blir lyriska. Juryn framhärdar med en dåres envishet att "det här året är det absolut bästa idolåret någonsin" varje år. Enligt min bedömning har de i år alldeles rätt, det är ett svinbra år med en final bestående av unika röster och karaktärer av väldigt olika slag. Den här omgången gjorde man en låt tillsammans i lite "BandAid" typ som framkallade hårresning. Konceptet Idol är ju genialiskt på alla sätt, inte minst ekonomiskt för arrangören TV4, som har stora intäkter på telefonröstning och fyllda arenahallar Sverige över, men så har det också gjort upphovsmännen bakom konceptet till snart miljardärer, programmet finns snart i de flesta länder. Sådana här såpor som bygger på musik tillhör mina absoluta favoriteter, musik byggs av glädje, av glädje bygger man musik, så sant, så sant!

På lördagskvällen laddar man upp för den bästa programidén som har kläckts i Sverige: Så mycket bättre! Vilket coolt program! Hur kom man på den här briljanta idén? Rapparen Petter framföra en gammal Lill-Babs schlager, snacka om spännande musikmöten! Mixen av deltagare är bra avvägt utom i ett fall, Christer Sandelin, vem är det? Han presenteras som en gammal popikon, johejdu. Hans deltagande beror nog mest på att många andra kända artister tackade nej, enligt uppgifter i den tillförlitliga kvällspressen. De lär nog ändra sig lika mycket som skivbolaget som tackade nej till det vid den tiden okända bandet The Beatles. Man har uppskattat reklamvärdet för deltagarna till ca 10 milj/per person, och t o m Christer Sandelin syns ofta i olika soffprogram och underhållningsprogram. Snacka om genomslagskraft. Petter har gått från att var en ruff konstig prick (inte hos mig) till att ha blivit folklig artist. De flesta tittares syn har garanterat förändrats på minst en av deltagarna, själv har min syn på Lasse Berghagens musikalitet klart förändrats till det bättre. Ska vi slå vad om att programmet kommer att få en fortsättning, ska vi slå vad om att programformatet kommer att säljas till ett flertal andra länder?

Vad gör man när man blir bortbjuden en av de omistliga tvkvällarna, ljuger om man inte kan därför att….? Nej, så långt har inte missbruket gått än, kanske det beror på att man kan banda, tejpa, spela in, titta via Playfunktioner, eller repriser. TV fördummar ju sägs det, men det är väl ungefär lika intelligent som att säga att böcker fördummar, det beror väl på vilka titlar man väljer, eller? Med det inte sagt att ovanstående program är några tunga vetenskapsprogram direkt…men j-lgt underhållande är det, och speciellt om man råkar ha ett musikintresse i botten!

Ja, TV.missbruket kommer att fortsätta så länge som vädret är som det är, jag menar, vilken normal funtad person vistas utomhus frivilligt under vinterhalvåret? Inte jag. Men i april släcks TV:en ner, kan man förresten betala TV licensen halvårsvis, det måste väl gå att fixa, politikerna brukar ju inte betala alls. Och ett sommarhalvår följer helt utan TV gloande, och det känns riktigt, riktigt skönt! Men summan av kardemumman eller lasterna brukar vara konstant, så på sommarhalvåret får väl andra missbruk ta vid, vilka det är får vi återkomma till i en annan krönika!

Leve sommaren!

.

.

.

.

.

.

Skilj-bo

Förr var folk gifta eller inte. Numera finns det allsköns olika uppställningar för hur parrelationer kan se ut, och fler verkar hela tiden tillkomma. Förutsättningarna har också rejält förändrats under de senaste årtionden, numera arbetar nästan alltid bägge i ett parförhållande.

Har som de flesta andra många i bekantsskapskretsen som har skilt sig och skaffat nya familjer, när vår dotter var yngre kunde hon uttrycka lite avundsjuka över de nygamla familjerna; "barnen fick ju resa dubbelt så mycket och fick massa nya syskon på köpet", ur barnens perspektiv låter det onekligen bara som massa kul, men komplikationerna är nog ganska många och komplicerade med alla nya konstellationer med exen och deras nya och deras ex och deras familjer blir alla kombinationer ungefär som att multiplicera schackbrädets 64 rutor, alltså: mycket!

Ungefär samtidigt som skilsmässo-talen steg tvärbrant fick vi en ny tidigare okänd sjukdom i Sverige: utbrändhet, det är nog ingen tillfällighet. Att pyssla ihop tillvaron med två arbetande föräldrar och några barn som ofta har 43 fritidsintressen tillsammans med allt högre krav på arbetsplatserna, ibland med eget företag också, räcker ganska bra. Är det dessutom som i många fall familj 2.0, då tillkommer alla exen med tillbehör, tacka f-n för att sjukdomen utbrändhet föddes! Allt kan ju bli rena Ingmar Bergman dramat, eller som det ännu mer avancerade Norén dramat! Att privatlivet ofta är den största orsaken till "gåiniväggensjukan" är i alla fall jag rätt grundligt övertygad om.

Vi har i vår bekantsskapskrets ett par som efter många års äktenskap gick skilda vägar, tråkigt tyckte vi förstås, men turligt nog blev deras respektive nya partners i vår smak, så umgängeskretsen blev faktiskt utökad med nya trevliga bekantskaper. Nu efter 5 år har bägge nästan samtidigt beslutat "kastat in handsken" igen! Och bägge har bestämt att bli särbos. Vi har en exceptionell hög tillväxt i Sverige, kan särboeffekten vara en av anledningarna? Jag menar; vid särbobeslut blir det nya bostäder sålda, nya hushåll föds med allt vad detta innebär. Nya sovrum som lever varannan veckas liv, ja hela hushåll som radikalt förändras varje vecka, det måste ju vara tillväxtdrivande ut av bara sjutton.

Man kanske skulle starta en webbsida som fyller alla dessa tomma sovrum och bostadsytor varannan vecka, men det är klart då skulle det bli ytterligare en faktor att ta hänsyn till....

Men den här generationen barn som växer upp med olika hem varannan vecka måste ju bli experter på att packa sina väskor, snabbt och effektivt. Och flexibla konfliktvana argumenterande som vuxna, eller? Sant är i alla fall att det blir inte på något sätt något onaturligt att själva bli särbos, skilj-bo eller alla nya "bos" som kommer att uppfinnas för dessa barn i vuxen ålder. Men att barn är tuffa och tål mer än vad man kanske tror tycker jag att man får bekräftat ideligen, de är ju flexibla och förändringsbenägna på ett helt annat sätt än vi gamla invanda "stötar" som mest vill gå i gamla inkörda vanor och banor.

För barnen, de är ju de som är de verkliga hjältarna i såna här sammanhang, för de vill ju också om de får välja att allt "ska vara som vanligt" men det är ju inte de som väljer och bestämmer familjernas framtid.

Om det blir, och vilka effekter det blir för kommande generationer, får vi se framöver.

Leve barnen!

.

.

.

.

.

Något lurt

Fanns det en tid innan mobiltelefonen? Ibland undrar man hur det kunnat fungera utan detta verktyg. Hur gjorde egentligen en barnfamilj på en flygplats, inomhuscentrum eller Ikea när ungarna kommit bort, hur gjorde en orolig förälder när tonåringen var på fest en lördagskväll, eller när två personer skulle mötas på stan, eller bekanta mötas på sjön, eller affärspartners som ska få tag på varandra, ja, listan kan göras hur lång som helst.

 

Idag känns det helt overkligt att saker och ting fungerat utan hjälp av mobiltelefonen, men det gjorde det ju faktiskt, man upplevde det inte ens som något problem, det är skillnad mot idag när alla i princip alltid är nåbara, oftast men inte alltid är det ok, många har inte något telefonvett alls utan pratar i sina lurar även när man kanske inte borde göra det. Det är direkt oartigt och ganska nonchalant att vid samtal med andra människor ideligen avbryta för en ringande telefon, som kan förutom viktiga saker vara sånt som, du kan väl handla en limpa på hemvägen, eller, pappa när kommer du hem?. Vilka nya verktyg kommer att finnas om 10 år, som vi idag inte saknar, men då upplever som oumbärliga ?

 

Ungdomarna är som vanligt med nya teknologiska prylar, oftast de största användarna till en början, å det är klart, en mobil är ju inte endast en telefon, utan väckarklocka, kalender, kamera, musikmaskin mm. Telefonen i sig kanske är det verktyget som har utvecklat sig minst under tiden, man kan fortfarande åka runt i Sveriges största stad med omnejd, och få många bryt på linan, själv har jag för vana att få motparten att säga något med jämna mellanrum, eftersom jag har råkat ut för att efter långa utläggningar upptäckt att det inte finns någon i andra ändan. Det verkar som det var bättre förr när antennen var synlig och en kanske bättre motagning än den nuvarande osynliga antennen.

 

Apple har fått alla världens mobiltillverkare att darra med sin Iphone som överglänser det mesta, jag själv tillhör sekten sen en tid tillbaka, efter en viss tids tvekan stod jag inte emot trycket från alla som rekade luren, och jo den var lika bra som ryktet sa, och det beror enligt min åsikt framförallt på en sak: användartillgängligheten! Som vanligt när Apple är inblandade så är ofta allt löjligt enkelt, det är första gången som jag har ägt en mobil där inte ens en fundering har uppstått på att kolla i någon instruktionsbok, (som för övrigt inte finns, för det behövs ingen) Jag har en kompis som faktiskt gillar att plöja manualer, jag tillhör inte dem som tycker det är kul. Iphonen känns lika revelutionerande som när Apple kom med sina första datorer, eller Ipoden, som jag gav min far i födelsedagspresent när han fyllde 80 år, han påstår att det är en av de bästa teknikprylar han har haft, så här pratar vi inte endast om ungdomar allena!

 

Hur har Nokia, Ericsson m.fl. kunnat missa detta och bli så pinsamt frånåkta? Som vanligt är det ofta enkelheten som är det riktigt svåra.

 

Nu börjar snart läsplattan Ipod säljas i Sverige, kommer den reveletionera branschen på samma sätt som Iphonen? Kanske kommer den att användas mer som en surfplatta framförallt av ungdomarna i början, mot detta talar ett ganska högt pris, men det talade även mot Iphonen när den kom, det kommer nog att knåpas här också med subventioner från operatörer och andra som kan slå mynt av maskinen.

 

Roligt är det i alla fall med teknik, roligt är också att när den första eurofin lagt sig över nya inoativa verktyg så kommer också hanteringen av dessa så småningom på plats. Jag får samtal på mobilen numera, där samtalen inleds med: ringer jag olämpligt? Själv har jag numera den goda smaken att inte svara i luren när jag av olika anledningar inte tycker det är lämpligt! Det fina är ju att man faktiskt kan avgöra själv, och alla har ju också telesvarare inbyggd, så att man strax kan ringa upp.

 

Leve mobilen!

.

.

.

.

.

SLUTSPURT 

I skrivande stund är vi inne i sista valveckan, och valresultatet är okänt, men enligt så gott som alla opinionsundersökningar visar entydigt att alliansen skall avgå med en rätt klar seger. Hur det blev vet ni när denna tidning utkommer. Det man vet nu är att instituten/företagen som sysslar med undersökningarna i alla fall redan tillhör vinnarskaran, nya undersökningar duggar så tätt att man nu kan tala om ett hällregn av dessa i en allt ökande takt allt närmare vi kommer valdagen. Jag tror att valresultatet blir betydligt jämnare än vad dessa undersökningar ger sken av. Om instituten ligger fel i flertalet av valresultatet, bör det ge dem en ordentlig tankeställare om vad som felar...med det får vi som sagt se.

Annars handlar mycket om vilken roll SverigeDemokraterna kommer att spela, det blir inte minst sagt lika spännande och se, alla försöker undvika frågan och tar avstånd från partiet, gott och väl, sen får vi se. Den obehagliga sanningen är nog kanske trots allt att de tar sig in i riksdagen, och kommer att vålla en hel del problemföreställningar, ett utmärkt redaktionellt TV-program visade deras arbetssätt vid raggning av anhängare för att sätta upp lokalkontor över landet. Bl a på Gotland var man, det lustiga (?) är att på Gotland har man ytterst få invandrare, och därmed finns egentligen ingen plats för SD överhuvudtaget, men jodå man fick några gubbar på kroken, och informerade om att de inte behövde bry sig om invandrarbiten så mycket, utan driv ni era lokala frågor, det tyckte gubbarna var bra, de talade om jordbruksfrågor och bygglov och sånt som brukar reta upp de flesta. En obehaglig insikt i hur partiet arbetar, och för tankarna till andra skickliga marknadsförare av sina övertygelser som ledde fram till andra världskriget en gång i tiden.

Annars har mycket varit sig likt från tidigare valrörelser, det absolut riktiga lågvattenmärket inträffade redan i juli under Almedalens politikervecka av Gudrun Schyman, tidigare känd från andra pinsamma sitiuationer, när hon i en grill tände eld på 100.000 riksdaler! Förklaringen var att det gjordes som en manifestation för kvinnors rätt till lika lön. Ett riktigt pinsamt försök till uppmärksamhet, och ett direkt hån mot alla grupper i samhället som behöver varenda öre som finns, för att inte tala om hjälpbehövande över hela jordklotet. Tror man på sådana här utspel säger det mycket om dess utövare, synd att det inte fortfarande är brottsligt att förstöra pengar, då hade man kanske kunnat bura in denna publicitetshungriga kvinna.

Ohlys uttalande om bröstpumpar kom i slutskedet av valrörelsen i en TV sänd debatt, och väckte stor uppmärksamhet, personligen blev jag inte så förvånad, en kille som fortfarande under 80-talet förnekade att det i Sovjet eller öststaterna förekom någon form av diktatur, eller att han blev ledsen när Berlinmuren föll, gör ju inte att jag haft något jätteförtroende för Lars Ohly. Hans åsikt att stat och myndighet ska bestämma allt om allt inklusive amningsföreskrifter lyser igenom ofta. En bra sak är att han har en tradition att försäga sig, och därmed bekänna den riktiga färgen, gör kanske att allt fler förstår de sanna avsikterna, får vi hoppas i alla fall.

I övrigt har inga riktigt stora fadäser ägt rum, men det är ju några dagar kvar och man jobbar nog på att få fram något smaskigt på sina håll.

Nåväl en spännande valkväll blir det säkert med all sannolikhet, och hoppas vi slipper omval, som SverigeDemokraterna faktiskt kan ställa till med i värsta "caset".

.

.

.

.

.

.

Fåraktigt?

Får som klarar labyrinter och minns ansikten i åratal, grisar som spelar TV-spel och kor som oroar sig för framtiden. De senaste årens forskning avslöjar att djuren vi äter upp är mycket smartare än vad vi förstått.

Djurens värld överträffar många gånger vad vi människor tror om djurens kapacitet och intelligens. Människans bästa vän, hunden är väl det mest kända djuret som tränas för att bistå människor i nöd. Vid jordbävningskatastrofer finns numera en stor mängd hundar för att rädda människor som ligger begravda i rasmassorna. En hunds luktsinne är en miljon gånger bättre än människans och hunden har 40 gånger så många hjärnceller involverade vid urskiljning av dofter. Den höga nivån på luktkänslighet kan också härröras till luktsinnets slemhinna i näsan. En yta med mottagarceller som upptar en volym av 150 cm3, mot endast 3 cm3 hos människan. Hunden hör dubbelt så bra som människan, den kan dessutom uppfatta frekvenser upp till 2,5 gånger högre än vad människan kan. I den här jämförelsen står sig vi människor ganska slätt! Inte så konstigt att man kan träna en hund att nästan spåra upp vad som helst med den "kranen". Hundar har räddat många människor i jordbävningar, laviner och även hjälpt till att hitta drunkna på flera meters djup i vattnet. Och tullen får hjälp också att hitta droger, ett exempel är en hund som markerat knark som låg inplastat i en bensintank. Det finns också studier som påvisar att hunden kan tränas till att hjälpa läkare att hitta tumörer i människokroppen, var går egentligen gränserna för vad som är möjligt?

I Frankrike och italien lär man hundar att markera tryffel och andra goda svampar, med träning verkar man kunna lära hundar att vad som helst, men det är inte bara hundar som hjälper människan, i somras hörde jag talas om att man i i mellaneuropa börjat att träna gamfåglar att hitta döda människor i stora naturområden som det tar oändlig tid att genomsöka på andra sätt. En gam kan känna doften från ett kadaver på mer än 1 kilometers höjd, och klarar av att genomsöka mycket stora arealer utan att gnälla. Trots människans enorma uppfinningsförmåga att utveckla teknik, verkar det som vi fortfarande står oss ganska slätt i många jämförelser med djurvärlden.

I Afrika, Mozambique använder man sig av råttor som går i långa koppel och markerar nedgrävda landminor, en vapentyp som skapar många krymplingar åratal efter krigssluten.

Det som känns extra kittlande är att tänka framåt i tiden och fundera på hur man kan samarbeta med djurlivet för att få hjälp med olika saker som idag känns omöjligt. Väldigt många fascineras av det fantastiska djurlivet som finns på jordklotet, trots människans framfart och ständiga jakt på utveckling. I takt med att människans insikt om nya användningsområden av djuren, förutom födoperspektivet, kan man förmoda att vi också kommer att värdera djurlivet på ett annat sätt än idag.

Miljöaspekten värderas allt högre och vad kan vara miljövänligare än att få hjälp av djurlivet med olika typer av insatser.

Blir det obligatoriskt med någon djurart som kompletterar läkaren för att ställa diagnoser?

Vid passkontrollen kanske finns flera olika djurarter som bistår med att lokalisera olika faror och problem?

Olika djurarter finns i tjänst på lämpliga platser för att förvarna om naturkatastrofer, och ingår i de första insatsstyrkor för att bistå människor i nöd?

Även om vi människor anses och förmodligen helt rätt ses som det smartaste släktet på jorden, är vi nog fortfarande för dumma att värdera djurarterna ur ett annat perspektiv än bara föda, men kanske vi ser början på en förändring, det blir en spännande framtid att följa, den som lever får se!

.

.

.

.

.

.

 

 

 

NÅGOT ÄR RUTTET!

Fisk är gott och nyttigt, eller borde vara i alla fall, och det är det också vid rätt förutsättningar. men hur många som äter Pangasius och Hoki på lunchkrogarna känner till vad det är och var det kommer ifrån?

 

Dessa två fiskarter fanns inte i Sverige för så värst många år sedan, nu blir det allt vanligare. Dess enda och främsta fördel måste vara priset, det ska vi kanske inte hänga krogägarna för, att få ihop ekvationen med lönsamhet på Dagens lunch är i princip omöjlig utan 200-300 gäster. Jag har provat att äta dessa för mig okända fiskar, eftersom jag tycker om fisk, några gånger, men aldrig mer! Den smakar illa, den luktar illa, den ser osmaklig ut, många gånger dubbelpanerad med ett halvcentimeter tjockt paneringslager för att dölja så mycket som möjligt av varan. Det är förmodligen inte något större fel på dessa firrar från början, men en fisk som fiskas i Asien eller New Zeeland och paketeras för att sedan transporteras fryst runt halva jordklotet och distribueras till grossister i Sverige för att sedan säljas till restauranger, hur färsk kan den vara när man får in den på tallriken på lunchrestaurangen? en vecka? en månad, ett år? ja, inte de två första alternativen i alla fall!

 

Om man "wallraffar" lite (googlar) kan man bl a läsa om Pangasius-filen "Pangasius är en hajmal som odlas och fiskas i Mekongfloden i Vietnam. Ett av världens mest förorenade vattendrag. Den innehåller mest miljögifter av all jordens matfisk. T o m Ryssland har stoppat importen p g a riskerna. Den matas med allt från bananer till nermald död fisk. Den utfodras med hormoner så den växer i 4 gånger normal takt. Den injiceras med urinextrakt för att rommen ska bildas snabbare. Och den säljs av cyniska svenska matvarukedjor." Man blir inte sugen...

 

Om Hoki kan man hitta: "Hokin lever på djup mellan 10 och 1 000 meter. Ungfiskarna lever vanligen på grundare vatten. Dess huvudföda är prickfisk, men den fångar också bläckfisk och kräftdjur. Honan lägger i snitt 1 miljon ägg som alla avges samtidigt. Den kan bli upp till 25 år gammal. Hokin är en populär matfisk som är föremål för ett omfattande fiske, framför allt kring Nya Zeeland. Hokin är också den fisk som används i McDonald’s hamburgare McFish." Låter lite bättre än Pangasius, men McDonaldsreferensen imponerar inte..

 

Sammanfattningsvis handlar det här om politik, populistiska förbud mm, matindustrin "suger" på nysvenska, fiskindustrin är förmål för en väldig reglering och lagar, med kvoter, miljöregler, politik och annat som är omöjligt för en lekman att sätta sig in i. Men HALLÅ skulle vi inte äta närproducerat? Det går ju för f-n inte att hitta vår mat längre bort! Det sorgliga är att på ca 40-50 mils avstånd har vi ett av världens mest rena och fiskrika vatten, Sveriges och Norges kuster! En Göteborgare eller en Italienare eller Spanjor skulle inte sätta tänderna i såna här skosulor som servaras på våra breddgrader.

 

Det enda man kan göra som konsument är att vägra äta/köpa sådana här varor, då försvinner de, vi måste också vara beredda på att betala lite mer om vi vill ha föda av bättre kvalitet, vill vi det?

 

Nej nu blev det lite gnälligt. Tänk en färsk Rödtunga, nystekt med riven pepparrot och lite smörsky, med kokt färskpotatis, mums, nu mår jag bättre igen!

 

Leve den färska goda nyttiga maten!

´

´

´

´

´

´´

´

 

 

Plura eller halvåtta hos mig?

Den absolut starkaste och populäraste trenden som avspeglar sig i TV-utbudet är allt om mat. Det vrids och vänds från alla möjliga kanter med mat som utgångspunkt. Man kan kalla det en form av vuxensåpor, som en motsats till de yngres förnedringssåpor. Och visst känns det både underhållande och inspirerande för oss som är intresserade av ämnet. Faktum är ju att svenskar inte bara sätter i sig mest godis, glass och kaffe per capita i världen, utan vi ger också ut mest kokböcker, så en bra grund finns uppenbarligen!

Har börjat följa Mauro och Pluras matprogram, vilket är upplagt som ett slags "festprogram" med mat som utgångspunkt, det börjar med att de beskriver rätter och visar hör man svänger ihop dem, hela tiden med följeslagaren vinglaset, för så är det ju, att vara matintresserad innebär att det är helt ok att pimpla vin under tillagningen, det är ju en del av hela grejen. Jag tror att det var Keith Floyd som införde vinglaset bland de bredare massorna i samband med matlagning. Ni kommer väl ihåg TV-kocken Floyd ? Som under 80-talet slog igenom över hela världen som en av de första TV-kockarna med den nya stilen, alltid utomhus, tillagande ganska robusta rätter utan för mycket tjafs, ständigt med ett vinglas i handen, följde man Floyds program under några år, såg man att fokus på dryckerna verkade öka i takt med åren. De senare årens program som jag kollade, kunde man se att Floyd var ganska förfriskad mot sluten av prorammen, men det var verkligen en underhållande kille! Men han har numera satt sin sista potatis, då han förra året vandrade vidare, kanske till andra gastronomiska höjder.

Men tillbaka till Mauro och Pluras matprogram, de är bägge i den åldern som gör att de kanske har inspirerats av mästaren Floyd, i alla fall för de matlagningkulturen tillsammans med vindrickande vidare. Grabbarna kör också ganska rejäla grytor och mustiga rätter, Plura har ju också gett ut egna kokböcker som undertecknad har och använder, en riktigt trevlig kokbok. Sedan har man alltid två välkända gäster på besök som får delta i matlagningen och vindrickande, det hela avslutas alltid i musikens tecken, när gitarrerna kommer fram, det känns riktigt gemytligt och småmysigt i Pluras kök vid den tiden, och man ser på ögonlocken på värdarna att det börjar bli dags att gå och knyta sig. Den första stora TV-kocken Ria Wägners matprogram på 50-talet, med den lilla vinkningen och småprat känns VÄLDIGT AVLÄGSET...! Sen har vi alla de andra matprogrammen: Halvåtta hos mig, Niklas mat, Solens mat, Vad blir det för mat, Nakna kocken, Här är ditt kök, m fl. Sen har vi Gordon Ramsay´s som har en hel företagsgrupp som på olika sätt jobbar med mat, bl a Hells Kitchen som var rätt kul i början, men numera mest upplevs som ett gapigt skrikigt program med ungefär ett hundratal "Fucking" svärord per program.

Ovanpå alla dessa program som har mat som utgångspunkt, följer en mängd av analyserande och diskuterande program i ämnet, en av de allra bästa tycker jag var Landet brunsås som Henrik Schyffert, Erik Haag, Lotta Lundgren producerade och där man tog upp matkulturen, hur den har utvecklats och varför vill vi äta sushi till lunch men skräms av att gå och handla torkade räkor i närmaste asiatiska butik? Varför känner inte italienare i Sverige igen det som vi kallar pizza? Landet Brunsås ska i första hand inte ses som ett matprogram utan mer som ett samhällsprogram, men jag tuggar ändå i mig det förvånansvärt roat.

Nåväl, matintresset är ett intresse som ofta i takt med ålder och midjemått VÄXER. En kulen eller svinkall februarihelg, när man inte har något annat särskilt för sig, vad är mysigare än att stå ett par timmar i köket och tillaga något riktigt smarrigt? (Givetvis influerad av ovanståendes köksvanor får ett par inspirerande glas vin intas under matlagningen)

Bon Appétit!

x

x

x

x

x

 

 

 

 

 

 

 

Kan du läsa följande rader:

(Här skulle det vara text med en mycket liten grad på, det går inte att göra på den här hemsidan..se papperstidningen istället!)

Inte så lätt va? Om du kan, är du förmodligen mellan 7-35 år utan några som helst synnedsättningar av något slag, om du inte kan tillhör du majoritetsgruppen av svenskar, som dessutom är den absolut största delen av kunderna i en livsmedelsbutik. I globaliseringens tidevarv klämmer man in innehållsförteckning/produktbeskrivning/övrig info på en så där 142 olika språk på en yta som motsvarar en fjärdedels A4. Att storleken på texten i princip blir oläslig för en normal människa av naturliga skäl, tas ingen hänsyn till.

Om man glömmer läs-glasögona och förstoringsglaset hemma är man i princip körd, eller får inrikta sig på inköp av endast mycket stora förpackningar, då graden på texten automatiskt blir större, toalettpapper i s k balförpackningar funkar bra. En annan rolig sak, eller inte, är om man e x v ska köpa en enkel schampoflaska, borde ju inte vara svårt, eller hur? Jag har gjort en del misslyckade försök. När man kommer fram till hyllraden med hårvårdsprodukter öppnar sig en helt ny värld för en amatör, Anti-danruff, Treatment, Conditioner, Resource, Volumeizing, Hydrating, Repair, Deep cleanser, Color preserving, Glossyfying och så vidare i det oändliga, HALLÅ!, jag vill bara ha ett vanligt hårschampo, inte ha en hel språkkurs på köpet, hur svårt kan det vara? Det slutar oftast att jag kommer hem med nå´t balsam eller något annat hårmedel än just schampo, som de kvinnliga medlemmarna i familjen förtjust snabbt lägger vantarna på!

Apropå språk, tänk så bra vi nordbor är på engelska nuförtiden, för en så där 20 år sedan, var det ett fåtal svenskar som pratade god engelska, numera verkar vi ju i princip tvåspråkiga, mycket kan vi nog tacka vår TV som har översättning med textremsan i nederkanten, så vi "matas" omedvetet hela tiden med engelskan. Övriga medborgare i Europa de tror att Kevin Costner, Brad Pitt m fl pratar Italienska, Spanska, Franska, dessutom har de ju aldrig hört deras riktiga röster! Sen har vi ju också självklart webbens betydelse att tacka för vår duktiga kunnande i engelska språket, ungdomarna laddar ju bl a hem film utan textremsor och följer filmernas historia obehindrat, kommenterar man själv med: va, finns det ingen textremsa, möts man av ett översittarleende. När man beger sig till framförallt sydeuropa blir man starkt påmind om hur bra vi nordbor är i engelska språket, mest förvånatsvärt är att ungdomar oftast kan mycket begränsat engelska. Apropå språkkunnighet, Belgien och Schweiz är väl de vars invånare som har det mest förspänt med språkkunskaperna, ta Belgien t ex, där pratar de flesta Flamländska, Tyska och Franska, ingen dålig start! Men Belgien hör man annars inte så värst mycket av, säg Bryssel istället, då klingar det till (har de hittat på brysselkålen?) Förutom Bryssel och en hel del stora pedofilhärvor som snurrat i pressen, vad gör de i Belgien? Sport t ex finns det? (förutom cykling) I senaste OS såg jag i alla fall inte till en enda Belgare.

Nåväl, språkkunskapens betydelse kan inte nog överdrivas, kan man många språk behöver man med säkerhet inte bekymra sig om arbete, tyska, franska och engelska kommer man långt med, kryddar man dessutom på med kinesiska, ryska, indiska, tja, då kan man nog välja och vraka bland anbuden.

Utvecklingen i de nordiska länderna som helhet ligger högt upp på listorna över levnadsstandard och utveckling av ekonomierna, jag tror att det i högsta grad hör samman med vår språkkunskap, vikten av språkets betydelse kommer i och med den s k nya världens utveckling öka dramatiskt och föra med sig en för oss mängd nya svåra språk att behärska, ibland känns det riktigt bekvämt att inte vara ung;-))

x

x

 

x

 

x

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nytt decennium igen

Ja, då var det dags igen, ännu ett nytt spännande jämt årtionde har börjat, vad ska hända under de kommande åren? Vi börjar precis släpa oss upp från en riktigt lågkonjunktur som så ofta har inträffat vid decenniumskiften, och bör kunna se fram emot ett antal goda år igen.

Första vintern har ju blivit en av de kallaste och snöigaste på mycket länge, till bl a elbolagens förtjusning. Man brukar säga att en kall vinter brukar följas av en varm sommar, och på något sätt brukar ju medeltemperaturen alltid jämna ut sig, och sen har vi ju den globala uppvärmningen som det talas mycket om, var den nu tog vägen, verkar ha tagit en annan bana än över vårt territorium! Låt oss i alla fall hoppas på en lång "hot summer"!

Ser vi framåt detta år händer ju en hel del spännande saker under året, royalisterna får sitt, nu när Victoria och Daniel ska gå fram till altaret, det kommer att bli ett himla "hallabalola" i samband med evengemanget, som kommer ge Sverige mycket marknadsföring på alla plan, många potentater kommer på besök, och besöksnäringen ges massor av extrabränsle, oavsett vad man nu tycker om kungahus, så blir mediahysterien kring bröllopet megastor, garanterat!

Sen har vi ju flera stora sporthändelser under året, OS har redan påbörjats vid denna tidnings utgivning. Vinter OS går av stapeln i Vancouver i Kanada den här gången, och även om det inte dräller av medaljhopp för vår del, så finns det ju lite godbitar att se fram emot, skidskytten Helena Jonsson är pricksäker och MÅSTE nästan ta medalj, bara inte pressen blir för stor...och kommer gamla Anja att lagom pricka in formen? Vinter-OS blir SVT:s största satsning någonsin, de snöt ju TV4 på kalaset, så det kommer inte att gå obemärkt förbi....Chipsförsäljningen slår rekord och alla sport-nördar får sitt tillgodo.

Dessutom blir det även VM i fotboll i år, undertecknads favoritevenemang! Sydafrika står som arrangörsland. Det blir första gången som turneringen spelas i Afrika. Vi får hoppas att inga våldssamheter eller andra dumheter inträffar. Tänk om Sverige klarat av kvalificeringen också, då hade det så klart varit mycket roligare, men det blir nog en riktig kalasfest i alla fall!

Sen har vi återigen en annan cirkus som redan dragit igång och får sin final den 19 september, Riksdagsvalet. Debatterna på TV och i annan media har redan startat, och sifferexercisen haglar fram och tillbaka, bägge falangerna försöker att påvisa vad som blivit bättre och sämre, och med siffror kan man bevisa nästan precis vad man vill: Det finns tre sorters lögner, lögn, förbannad lögn och statistik, som Mark Twain så bra sammanfattade ämnet. Nytt för denna gång är att medierna försöker att överträffa varandra i att redovisa exakt de olika lägrens taktik och upplägg, vilka nya ord som ska präntas in, strategier mm. Skojigt är ändå att en av deltagarnas värde på handväskan kan tas upp som en värdefull information. Och värdet av alla avslöjanden kan nog diskuteras, inför den första stora debatten mellan de två stora grupperingarna kunde det läsas i dagspressen att Lars Ohly skulle skratta och hela tiden le för att avväpna sina motståndare, men se så blev det inte alls, han såg faktiskt ovanligt sur ut, han kanske läst själv i tidningen hur han skulle vara och bestämde sig för att göra tvärtom, eller kanske bara hade en dålig dag.

Nåväl, det kan nog i alla fall inte uteslutas att det här valet blir lika rafflande spännande som OS och VM, det verkar som det kan bli ett mycket jämt valresultat, vilket inte är så ovanligt.

Ja, det var en del av de saker som vi vet kommer att hända i år, de mest spännande sakerna kanske vi trots allt inte känner till på förhand, och så skall det väl vara! Vi får väl hoppas att vi går mot bra tider igen efter de alla ekonomiska oroligheterna, och att massor av andra roliga och positiva saker inträffar för oss i år!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

have a dream......

Allting började med kinesen Dr Deng Pengs inträde i Vaxholm. Som nyinflyttad i en av de största villorna och ett bankkonto som hade gjort vem som helst avundsjuk, fanns det bara möjligheter för en superentreprenör som Deng Peng. Han började nästan omedelbart efter sin inflyttning i kommunen träffa politiker och andra myndigheter för att presentera sina storslagna planer.

Hans första stora projekt var att planera för en inbyggnad av Hamngatan för att få bort som han ansåg den enda negativa faktorn i Vaxholm: vädret! Deng Pengs plan var att bygga ett glastak i kupolform över Hamngatan från Apoteket fram till korsningen Rådhusgatan, där kupoltaket skulle fortsätta fram till Rådhustorget. I ändarna skulle det bli stora inglasningar med slussdörrar. På så sätt skulle ett behagligt inomhusklimat erhållas på ett kostnadseffektivt sätt. Protesterna blev självklart många från olika håll, nästan alla hittade, på känt svenskt maner, endast svårigheter och problem med Dr Pengs förslag. Men när kvarnarna fick mala, så började ändå bitarna falla på plats. Kulturmaffian som tillhörde de allra största klagomuren, började så sakta ändra uppfattning, när Dr Pengs förslag att göra om det gamla Rådhuset till ett kulturhus förankrades. Kommunen visste ändå inte vad man skulle använda byggnaden till som nu har varit tom ett antal år. Det nya kulturhuset innehöll nästan allt, biograf, konstutställningar, bibliotek, musik, teaterscen med mycket mera. De berörda fastighetsägarna var också tveksamma till förslaget i början, men ändrade uppfattning när Dr Peng visade hur mycket dessa skulle spara i uppvärmningskostnader. Hälften av ytterväggarna blev ju inbyggda, och överskottsvärmen under sommarhalvåret används till att värma upp vatten genom värmeväxlare, systemet har ju använts framgångsrikt på centralstationen och dess kringliggande byggnader i Stockholm sedan många år. Alla transportproblem med leveranser till butikerna och privatpersoner, flyttningar e t c, som många pekade på, löstes elegant med tysta miljövänliga eldrivna transportbilar som kunde användas på den numera inbygga delen av Vaxholm.

Vaxholm fick till slut ett alldeles eget unikt inomhuscentrum i skärgårdsmiljö! Delegationer från hela världen besöker numera Vaxholm, för att ta del av och lära sig av Dr Pengs framgångsrika projekt. Den nuvarande politiska styrande partiet är otroligt populärt och har nog ett oskrivet 100 årigt mandat från medborgarna att fortsätta styret.

Dr Pengs nästa projekt som snart sjösätts, är ännu mycket större, och av ännu mer spektakulär art. Vad är lika eller av ännu större problematik för Vaxholm än vädret? Det måste vara att ytan är ytterst begränsad och fullbebyggd, resonerade Dr Peng. Han studerade och lärde sig under en längre tid av arkitekterna som hade byggt konstgjorda öar i Dubai, men eftersom Dr Pengs tankar var att inte bygga nya öar, utan att förstora Vaxön, lärde sig han också mycket från Holländarna som måste ses som just experter i ämnet.

Det är klart att protesterna även denna gång höjdes, om än mindre än förra gången, förmodligen beroende på framgången med Habour Inside, som inbyggnaden av Hamngatan kallades. Utbyggnaden av Vaxön, är planerad att gå rakt söderöver från kajerna och gästhamnen, och den nya ytan beräknas ungefär till 1x1km = 1.000 000 kvm! Kajer och gästhamn flyttas självklart ut till de nya strandkanterna, gästhamnen får en ny fantastisk byggnad med klubbhus mm. Centrumytorna mer än födubblas i och med utbyggnaden. De allra viktigaste som kommer att hända är ett brosystem byggs mellan dels Tynningö, dels Rindö, avstånden till dessa har ju krympt betydligt i och med Vaxöns förstorande. Att färjelägret ej behövdes längre frigjorde också mycket värdefull markyta. Alla parkeringproblem löstes också i ett svep. En ny stor bussterminal byggdes på färjelägrets gamla yta. Dr Peng finansierade de mesta av de stora invensteringarna tillsammans med kommun, stat, företag, fastighetsägare och andra intressenter, som han själv sa: en av de säkraste och bästa affärer jag har gjort.

Med ett ryck vaknade jag framför datorn på redaktionen! Det som väckte mig var ett par dubbel-ledade bussar som brummade förbi. Jag öppnade dörren mot gatan och tittade ut över havet av bussar, mellan bussarna såg jag en liten strimma av vattnet, det blåste hårt. Kylan gick genom märg och ben, kulingen och regnslasket låg på från sydvästsidan. Ute var det folktomt och mörkt, jag började gå hemåt, i bakhuvudet malde något om en skön dröm om en ny värld....

 

 

 

 

 

Anka på roadshow

Det är roligt vilken uppmärksamhet en anka kan få, tänker givetvis på den numera rikskända Anna Anka. Genomslagskraften har varit helt otrolig när det gäller denna Anka. Började i en av de otaliga såporna på TV3, Hollywoodfruar, en Anka, en äldre Maria som i ett av programmen är otroligt stolt över att ha tjänat ihop några dollar på Home Staging (nåja, några blomvaser..) och köper ett kylskåp som hon fyller på med coca-cola och andra lika nyttiga matprodukter, sen sätter hon på en röd rosett på kylen och överraskar sin familj, under sekvensen påtalar hon vid minst fyra tillfällen att hon har betalat allt själv, påminner mest om en scen från något barnkalas, en äldre Agnes som obegripligt nog inte är fru trots namnet på programmet, utan letar män via olika datingföretag, hennes bröst ser i urringningen ut som två överkörda marschmallows, överhuvudtaget ser Hollywoodfruarna ganska så ärriga och uppstramade ut.

Men vad är det med den där Ankan som ger den otroliga uppmärksamheten? Det är enligt min mening den totalt ickesvenska attityden och förhållningsättet, total frånvaro av blyghet, försiktighet, rädsla men med ett stort mått av självsäkerhet levererar hon åsikt efter åsikt. I TV-soffan med Aschberg under sin påkallade roadshow i Sverige fick vi se den i vanliga fall rätt så självsäkre och stöddige Robert tappa hakan vid flera tillfällen under intervjun...! Det var allehanda åsikter om sexliv, jämlikhet mm. När det gäller jämlikhetsfrågor kan vi bara konstatera att Sverige ligger väldigt långt fram, USA ligger nog fortfarande någonstans mellan Sverige och Afghanistan i frågan, även om inte just Anna Ankas åsikter är allenarådande för hela Amerikas befolkning.

Men mycket Anna säger har stort underhållningsvärde, just på grund av frånvaron av den vanliga "knytanävenibyxan" mentaliteten som vi annars är så vana vid, här finns ingen konflikträdsla. När Aschberg talar om för Anna att vår statsminister har städning som favoritsyssla, tror Anna först inte på påståendet utan ler bara lite snett, (jag trodde inte heller det var sant, första gången jag läste om detta) när Aschberg insisterar att det är sant och Anna till slut accepterar detta, säger hon att han kan få anställning som städhjälp hos henne i Hollywood, dessutom kommer han förmodligen att ha högre lön...ha ha, det värsta är att det förmodligen är sant. I Sverige tjänar inte statsministern mer än en svensk mellanchef på ett av våra stora företag... Det är sånt som bara kan hända i Sverige, och gör att många i andra länder undrar hur det kan fungera.

Sanningen är nog att vare sig vi vill det eller inte, så uttrycker denna Anka säkert många av mångas åsikter i en del frågor, som det av olika orsaker ej är möjligt att uttrycka i Sverige, ungefär på samma sätt som Bert och Ian vädrade under sin tid som politiker, hur ska man annars logiskt förklara den helt osannolika mediauppmärksamheten?

Efter den avslutade roadshowen med medverkan i en mängd olika TV-program, radio tidningar mm, har Anna dragit sig tillbaka till LA, och delvis slickat såren, och säger att hon har blivit felbehandlad och felciterad, och hotar även med stämningar via sin som hon kallar "jätteadvokater", säkert... Anna är ju amerikansk på alla dess sätt, så varför inte?

Även om i alla fall jag tycker att bekantskapen via media har varit underhållande och i många stycken riktigt rolig, så får man nog till sist ändå konstatera att man har ett bra liv i Sverige och många av våra åsikter och göranden ligger flera tiotal år före många andra välfärdsstater, men självsäkerheten, oblygseln, rättframheten, och den totala avsaknaden av konflikträdslan, den kan man vara lite avundsjuk på!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svin och fåglar

Så här i influensatider får man vara glad om man överlever hoten från alla håll. Svininfluensan har satt skräck i de flesta, och visst är det skräckfyllt med nya virus som läkarvetenskapen tycks veta och stå ganska handfallen inför. Media tillhör väl kanske en av vinnarna tillsammans med läkemedelsbolagen. Kvällstidningarna har nog lyckats hejda sina krympande lösnummerförsäljning rejält under lanseringen av skräcken för svininfluensan.

Visst är det kusligt att influensan kan drabba yngre personer allvarligt i undantagsfall, det skiljer sig mot vanligare typer, frågan är hur tidigare allvarligare typer av influenser som Asiaten och Hongkonginfluensan slog mot yngre grupper utan någon tidigare skydd? Sanslöshet och måtta lyser med sin frånvaro när medierna försöker att överträffa varandra i sensation, och vår skräck för sjukdomar fungerar på ett otroligt sätt när det gäller att skapa panik. Att lära sig att tvätta händerna ofta är väl en bra effekt, men måste man tvätta händerna med handsprit 12ggr per dag? Vi får hoppas att handspriten räcker till de ställen där de mest används och behövs: sjukhusen. Snart är det också dags för den vanliga säsongsinfluensan, som en hurtfrisk reporter nyligen upplyste om på radion, ja den brukar skörda ca 2000 människoliv varje år i vårt land.

Sådana jämförelser och och mer analyserande resonemang lyser med sin frånvaro oftast enligt min åsikt.

Jag kommer osökt att tänka på för ett par år sedan när fågelinfluensan härjade, eller rättare sagt inte härjade, tidningarna och annan media framställde även denna influensa som början till jordens undergång, bl a så fann man en död svan i Gästhamnen på isen, det var ovanligt kalla och isiga vintermånader, och att svanar och andra fågelarter dör av näringsbrist är inte ovanligt under dessa förhållanden. Men den döde svanen hamnade både på tidningssidor och TV, TV4 stod med sina filmkameror och filmade för brinnande livet när jag gick förbi. En av många andra händelser jag registrerade var när Södra Roslagen hade en död skata på omslaget... någon hade hittat den döda fågeln, å det MÅSTE ju bara vara fågelinfluensan som tagit livet av pippin! Förmodligen hade fågeln blivit påkörd av en bil eller något annat vardagligt.

I skrivande stund rapporteras det om att den sista veckan så har smittan av den nya influensan t o m minskat i omfattning. Någon rapportering om sjukdomens framfart i andra länder, där den har startat tidigare än i Sverige är det väldigt magert om, kanske för lite sensationella händelser att rapportera om... Jag hoppas och tror att den här s k svininfluensan inte ska bli fullt så allvarlig som befarat. Men det vet vi mer med säkerhet om ett år.

I den nya tid vi lever i är mediabruset snabbare än någonsin och dubblerat många gånger om. Mer än någonsin gäller det att vara kritisk och ifrågasätta allt man får sig i-matat dygnet runt. Att nyhetshändelser färdas med blixtens hastighet runt jordklotet finns det många fördelar med, men definitivt också nackdelar. Tid till eftertanke eller analys blir allt mindre, i takt med att hinna först ut med nyheterna, man vill ju inte hamna på efterkälken ju.. Effekterna av detta tycker i alla fall undertecknad inte att det är så svårt att hitta. Vi tror att vi i den nya hypersnabba mediatiden är mer upplysta och förståndiga än någonsin, men det finns många fällor att se upp för. Paniksituationer kan lättare än någonsin skapas med vinklade eller felaktiga uppgifter, det kanske kan gå FÖR fort för oss människor ibland...?

Själv driver jag en månadstidning så jag ligger inte i riskzonen för ovanstående resonemang.. :-)) Men visst kan jag erkänna att i en månadstidning kan det bli lite väl "slow" ibland...!

 

Så, gott folk, hoppas vi får vara friska och krya, och var kritisk och tänk noga på vad ni stoppar i er i "mediamagen!

 

 

 

 

 

 

 

Jantelagen

Svenskens förhållande till skog och träd är intressant. Ca 60 % av Sveriges yta är täckt av skog, vi har alla någon kontakt med denna växtlighet på något sätt. Ingen av medborgarna vill säkert inte vara utan skogen och växtligheten.

Kärleken för träd kan ta sig många olika uttryck, och ibland blir man förvånad över dess kraft, tänk bara på Almarna i Kungsträdgården!

Träd, och speciellt fällda träd, i synnerhet på grannars tomter kan väcka skrämmande mycket känslor och upprördhet! Kanske det är en av anledningarna till att numera får man inte ens fälla ett träd på sin egen fastighet, utan att mark eller bygglov medgivits från kommunens sida.

Ett rejält inskränkande i den personliga intrigiteten som det i väldigt många andra sammanhang skall värnas om. I framtiden kanske man måste få godkänt på färgvalet på sin nya bil, den kan ju synas från grannars hus.

I Vaxholms kommun bor de allra flesta av naturliga skäl väldigt nära vattnet, och det är ju ett av de allra största problemen angående trädfällning. Alla vill ha sjöutsikt, som det är något mycket speciellt med, som en stor naturvänlig platt-TV som man kan sitta och glo på i många timmar!

Alla vill ha men alla kan inte få, de som har köpt sjötomt eller i nära anslutning till vattnet är den gruppen som kan få sjöutsikt. I denna grupp finner vi den allra känsligaste gruppen inom trädfällningen. Självklart skall man inte ordna till kalhyggen, det har jag erfarenheter själv av i skärgården att man har gjort, flådiga nybyggda kåkar där man har börjat byggena med att ta bort ALL växtlighet, såna fastigheter brukar ganska snabbt bli till salu, när man upptäcker att, oj vad det blåser, å´vad skönt det hade varit med lite skuggpartier.. Det är ändå i ett fåtal fall det sker.

Men har man betalt ofta ett mycket högt pris för en sjönära fastighet, borde man inte få bestämma lite själv över växtligheten på denna?

Det finns många exempel i vår kommun på att uppenbarligen så inte är fallet, och ju mer nybyggt ett område är ju mer växtlighet finns oftast mot vattnet, finns det en allmänning mellan vattnet och fastigheten är det stört omöjligt att få fälla träd, ett bra exempel är den ena delen av Kullön, som man kan iaktta när man åker över bron, man kan skymta en stor grupp hus bakom inte icke vacker skog, som mest liknar sly. Vem blir egentligen lycklig av detta? Inte jag i alla fall, men uppenbarligen många andra som INTE bor där...Bästa presenttipset till boende som ser någon sjöglimt är en sekatör, blir trädet över 15cm diameter, är det för sent.

Uppenbarligen inte alla tycker så, i synnerhet de som inte har chans till sjöutsikt blir oftast mest upprörda, för om inte jag har varför ska du ha? Detta är en så pass viktig fråga att om jag skall fälla en liten tall, 20cm omkrets, på min fastighet på Vaxön är det inte bara att såga. Jag måste först göra en framställan till kommunen om bygglov, helst med bilder och invecklade beskrivningar, tjänstemännen måste i många fall åka ut på plats och besiktiga, sedan följer beslutsmöten i på detta. Är detta rätt arbetsuppgifter för våra folkvalda?

Relevant? tja, det får väl var och en avgöra, själv tycker jag att det mesta pekar i en riktning, och det är mot en av de mest förekommande lagarna i Sverige: Jantelagen! Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt.

Jantelagens 10 viktiga punkter består av:

1. Du skall inte tro att du är något.

2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.

3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.

4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.

6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.

7. Du skall inte tro att du duger till något.

8. Du skall inte skratta åt oss.

9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Många har lärts sig denna oskrivna lag utan och innan, vi lever numera på 2000-talet, ta bort alla inte-ord i Jantelagen, så blir den riktigt bra!

  
  
  
  
  
Flyttgröt

Förr i tiden var det ganska vanligt att man gav sina vänner och släktingar som just flyttat, s k "flyttgröt", som egentligen inte var just gröt, utan ett korg med lagad mat och dryck, eftersom kök och bohag stod packade i kartonger. Ingen dum tradition alls, det förstår man på ett annat sätt som själv just flyttad! Det där med mat, blir mest en jobbig grej, även om jag själv har ett starkt matintresse, under flyttiden. Numera finns ju en stor mängd fast-food som ersättning för "flyttgröten", och det funkar ju under ett par dagar, även om tröttnaden rätt fort kommer på Pizza och korv.

Vår familj har flyttat ett antal gånger tidigare, men måste erkänna att med stigande ålder avtar suget efter nya flyttningar i samma takt. Denna gång fick vi också på grund av tidigt säljtillfälle nöjet att bo på en mellanadress, alltså tre bostäder under en tvåmånadsperiod! Jag har under normala omständigheter rätt svårt att hitta mina prylar, under denna period var det inte bara svårt utan nästan omöjligt, i en helt ny främmade miljö undrar man ofta, var är grejorna?

Det underlättades något av att 90 % av bohaget var magasinerat under mellantiden, så hittade man inte något, kunde man alltid tänka, ähh, det är nog på magasineringen. Å´ andra sidan har jag tursamt nog en fru som måste vara släkt med Saida, ni vet hon som är synsk, och hjälper personer via tidningsspalter och telefon att hitta förlagda prylar. Min fru vet nästan alltid på ett otroligt sätt var allt finns, en mycket uppskattad förmåga av mig.

När vi nu flyttade bestämde vi att för första gången anlita en flyttfirma, för att spara våra och våra släktingars/vänners ryggar. Vi tog den berömda flyttfirman på orten, man måste ju tänka "suport your locals dealers". Nu i efterskott kan vi summera två flyttningar under en sexveckorsperiod och konstaterar att, f-n va bra det har funkat! Det finns många skräckhistorier om folk som har anlitat flyttfirmor som slagit sönder, tappat bort och klantat sig på olika sätt, branschen är ju också sedan gammalt begåvad med många svartjobbande ruffeltyper, vilket nog numera inte är så vanligt som förr. Något förvånad är jag nog att ingenting har gått sönder, inget fattas, alla tider har fungerat, och allt skulle ju inte till magasinet, utan vissa prylar till den tillfälliga adressen, finns inte en grej att klaga på! Är inte så pedantiskt lagd själv, "glömde" bl a bort att skruva isär vissa möbler, däribland dubbelsängen, allt fixade flyttgubbarna i villervallan under flytten, fick tillbaka alla skruvar och muttrar vid monteringstillfället.

En reflektion under utflyttningen var att det tog mycket längre tid än vad jag trodde med att bära alla grejorna, efter den sista inflyttningen har jag fått förklaringen till varför flyttarna tar lite längre tid än vad man kan tro, flyttbasen är ju pedant! Hur vanlig kombination är det, flyttkarl och pedant..? det kan ju inte finnas! Jo, i det här fallet är det faktiskt sant, vi fick under inflyttningen många goda råd om att inte dra den och den möbeln på parkettgolvet, filttassar måste vi byta/sätta på den och den möbeln. Vi har också nöjet att flytta in i en nyproducerad bostad, vilket gjorde att under pågående inflyttning, kommenterade flyttbasen minsta märke och felaktighet i bostaden, tänkte att: han skulle jag haft med mig på slutbesiktningen! Man blir aldrig för gammal för att överraskas.

Nåja, nu är ännu en av våra flyttningar klara, och familjen konstaterar att vi som hittills alltid, även denna gång är lyckliga och tycker att vi fått en ännu bättre bostad än den förra. Nu ska jag snart luta mig tillbaka och säga som alltid efter den senaste flytten, fy f-n va bra det blev, nu ska jag ALDRIG FLYTTA MER!

Frankrike VS Italien
Nyss hemkommen från Frankrike, Nice på franska rivieran och reflekterande över vissa saker. Som gammal Italienälskare kan man inte låta bli att jämföra dessa länder lite, ta det här med trafiken...I Italien du sköna, är det inte alltid så roligt att köra bil, jag själv har inte så svårt att ta till tutan på bilen på lite osvenskt vis, för i Sverige skall man helst inte använda detta biltillbehör, men Italienarna...ojoj, varje gång när man ska svänga bilen upptäcker man att bakom står minst tre bilar och tutar på för fullt! Varför, tja det verkar de inte själva veta, det mesta tutandet verkar ske rutinmässigt. Jag har vid ett speciellt tillfälle när vi under extrem tidspress var på väg till flygplatsen kört genom ett flertal rondeller under högtrafik, och fascinerats av att man inte kör runt i rondellen som normalt, utan kör rätt in på tvärs, och vad gör man sen ? JO, TUTAR FÖRSTÅS! smart.. Skyltningen i trafiken för en orutinerad svensk som skall navigera sig fram är i princip obefintlig, och det verkar mest handla om tur om man ska träffa rätt slutmål. Hur är det i Frankrike då?
Något förvånad kom jag på mig själv under bilkörningen i Frankrike att det var mest som att köra bil här hemma, inga tutdårar, bra skyltning o s v. 1-0 till France.
Hur är det med maten och drycken då, smakfråga förstås :-)), men maten är ju väldig bra i bägge länderna! Personligen gillar jag det Italienska köket allra bäst med luftorkade skinkor ostar pasta och fantastiska mustiga viner, efterrätterna är farligt goda. Och den Italienska passionen för maten är grym, den verkar överskugga allt annat, man kan diskutera och ha åsikter i det oändliga med en Italienare i ämnet, det enda trista i sammanhanget är prisnivåerna för en Svensk..kommer ni ihåg förr, då när det var billigt i sydeuropa, det är det verkligen inte nu..jaja tillbaka till maten, här måste jag kröna Italien som vinnare, 1-1 alltså!
Man har ju hört en del om hur de är med sina hundar på Rivierakusten..men det var påfallande hur stor plats husdjuren och framför allt jyckarna lyckats erövra i detta samhälle. Överallt på restaurangerna låg och satt det hundar, känns ju lite konstigt för en svensk att se några personer + en jycke sittande vid bordet, och vi snackar även inomhus och på rätt flotta restauranger också! Vi satt själva och iaktog en farbror som tillsammans med sin bullterrier satt vid ett bord genom ett fönster, vi satt ute och farbror inne, han stack åt jycken en bit käk då och då, när han inte pallade blickarna längre från bullterrierns glosögda ögon... När han senare gick från restaurangen och passerade vårt bord höll han jycken i famnen, stannade upp vid vårt bord, uppenbarligen hade han märkt våra blickar, ja vad ville han då, jo bara presentera hunden, hon hette Rosalie och var 11 år, märket var French Bullterrier, i Sverige kallad Bostonterrier ( ni vet skokrämen..) Ja, halleluja! sånt händer på rivieran. En rätt otänkbar händelse i vårt land. Tänk bara på alla allergiker hos oss, även om dessa märkligt nog mycket har avtagit under de senaste åren. I Vaxholm tar man numera ta in många hundar med in i affärerna, på ett sätt som inte tidigare gjordes, vem vet, om några år kanske det sitter medhavda jyckar på krogarna även i Vaxholm! Skoj är det i alla fall för en djurvän. Överhuvudtaget verkar de franska doggarna mycket mer civiliserade än våra, över hälften av de franska går lösa med sina hussar och mattar i full stadstrafik, det märkliga är att när de möter andra jyckar så tittar de knappt på dem! Alltså vilka sprättar va? först sitta och glassa på restaurang sedan en promenix på sta´n... Italien och husdjur då, nej sånt här ser man inte ofta, deras känslor verkar ligga på ett annat plan, detta gör 2-1 till France.
Nu leder ju Frankrike, inte bra för en Italienfanatiker, därför gör jag mål på straffspark för Italiensk design, språket (mycket måleriskt, och som faktiskt rätt enkelt går att lära sig), kulturen, konfektionen, bilarna, båtarna med mycket mera, 2-2 oavgjort alltså!
Observera att ovanstående är grovt generellt och självklart skiljer avsevärt beroende på orter och smak. Men resa är väl nästan det roligaste man kan göra, och tänk att ha hela Europa med alla dess kulturer inom några timmars flygavstånd, det är mumma!
"Made in Japan"
En gång för länge sedan under 60-talet när redaktören gick i skolan, fanns det ett uttryck som stod för taskig kvalitet och grejor som inte funkade, made in Japan sa man, då fattade alla, jaja kassa prylar! Numera står Made in Japan inte alls för dåliga grejor, eller vad säger ni om: Nikon, Canon, Pioneer, Sony, Yamaha, Lexus, Toyota, Honda, Hitachi, ja man kan fortsätta i det oändliga. Och prylarna är av utmärkt kvalitet och funktion.
Nya marknader uppstår hela tiden, oftast till en början i låglöneländer som kan tillverka våra grejor till ett betydligt lägre pris än vi kan, sen ökar levnadsstandarden och även priserna, och så uppstår det nya lågprisländer i ett evigt kretslopp. De riktigt stora tillverkarna och exportörerna är numera Kina och Indien. Och "Made in China" tycker nog många än så länge att det står för kass och undermålig kvalitet, kanske i många fall just nu ja, men hur länge till...?
"Morötterna" som hänger och dinglar framför dessa utvecklingsländers befolkningar i form av bilar, båtar, TV-apparater, hushållsmaskiner, bättre bostäder, bättre arbeten mm, utgör en drivkraft som vi välmående tjockisar inte riktigt begriper. Dessutom är många i dessa länder inte ens sämre utbildade eller mindre allmänkunniga än vad vi är redan nu. Varför skall t e x Ericsson anställa en mätt svensk, när de kan anställa en Indier som är mer utbildad, kan 5 språk, och jobbar för 25:-/tim, och dessutom är motiverad att arbeta hur mycket som helst? Gör gärna ett besök på www.youtube.com skriv in Fredrik Hären och lyssna på denna formidabla talare (utnämd som Årets talare flera år) när han talar om utvecklingsländer. Han kan åskådligöra detta på ett fantastiskt bra sätt!
Han berättar bland annat om när han satt i en bil i Kina med ett gäng från lokalbefolkningen, de frågade om han ville åka med på bil karaoki, nja sa Fredrik, jag kan inga kinesiska låtar, inga problem svarade de vi kan köra svenska, efter 6 timmar i bilen med sång av ABBA, Roxette, Ace of Base var Fredrik rätt mätt, konstaterade att de kunde mer svenska låtar än han själv. Hur många kinesiska låtar kan du? Deras vetskap om vårt samhälle överstiger vida vår vetskap om deras i praktiskt taget allt. Dessutom är kineser världsmästare på att kopiera och flerfaldiga olika varor. Industrin går i denna bistra lågkonjektur fortfarande i princip på högvarv, medans man i USA har den största nedgången någonsin. Är det ett kommande maktskifte bland världens största ekonomier vi ser början till, ja kanske. Det får väl framtiden utvisa.
Lågkonjekturen som nu pågår känns inte alls som en vanlig konjekturnedgång, med början i USA med tvivelaktiga bostadslån, har den i globaliseringens tecken smittat nästan hela jordklotet. Hos oss i Sverige har media sedan över ett halvår bakåt i tiden skrämt upp hela befolkningen till att inte köpa eller konsumera något alls helst, tacka för att krisen blir självuppfyllande!
Men hur många har egentligen fått det avsevärt sämre..? Rekordlåga räntor, skattelättnader nyligen genomförda i årsskiftet har istället gjort att de flesta förmodligen har det bättre ställt, undantaget förstås för de stackarna som blivit av med sina arbeten på grund av tvärniten i konjekturen.
Nej, ni som kan, handla och konsumera så det blir lite fart igen
Dagboksflugan.
När jag gick i skolan (javisst det var LÄNGE sedan!) då var det inte speciellt ballt att skriva dagbok, det var inget de med lite imageattityd sysslade med..
Nu bara MÅSTE man ha en blogg, i alla fall om man är en kändis, politiker, artist, makthavare, offentlig person eller bara visa att man hänger med. Bloggen har poppat upp efter Facebokvågen och har nog knaprat ordentligt på den senares mängd. Jag har inte startat någon blogg, men jag försökte att avregga min Facebok, det verkar i princip omöjligt, och jag får fortfarande massa mail precis som jag fortfarande har facebok. Det ingår förmodligen i affärsiden att det ska vara jäkligt svårt att gå ur!
Om man googlar på ordet blogg får man 53 400 000 träffar, vilket måste vara i toppskiktet på antal träffar med ett sökord. Blogg är en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, förkortning av weblog från de engelska orden web och log, och är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp.
Att detta nya media har blivit så stort är i alla fall för mig svårförståligt, att läsa vissa på olika sätt kändas bloggar kan kanske vara kul och intressant om nu personen ifråga intresserar mig på något sätt, men alla dokuskändisar och andra halvkända, hur kul är det ? Och läsa om vad de har käkat till middag, sett för biorulle, hur de känner sig just på måndagar mm, väldigt intressant :-)) Men att kanske få direktkontakt med Carl Bildt eller en kommunalpolitiker kan ju vara ett mediaverktyg som attraherar. Och det är nog just i detta som bloggens explosion kan förklaras. Att kunna nå makthavare och folk som påverkar är en förändring mot tidigare medier.
Kollade in en av de största och mest meningslösa: blondinbellas blogg, citat från bloggen: "Idag är en spännande dag. Eller jag bara känner hur en otrolig energi strömmar igenom kroppen och jag kan uppnå precis det jag vill! Jag tror att vissa dagar är man mer kapabel till att lyckas med saker än andra. Idag är en sådan dag. Jag kommer ihåg när jag var yngre och skulle ha ett prov i skolan på morgonen och jag sa till mina föräldrar...."
Ojoj, va spännande! Men när man kollar vidare så ser man att tjejen är ett affärsmirakel, med annonser och produktplacering, och kamouflerade reklambudskap har hon som 19 åring redan fixat en näring! Det imponerar, hon var ju också med i Lets Dance som första kändis kommen endast från bloggvärlden. Men riktigt smart är hon nog, och gör ingenting som inte hon tycker utvecklar sitt varumärke på rätt sätt. I höst säger hon att hon ska lägga ner bloggen och bli jurist, undrar om hon verkligen gör detta...
Sen undrar jag hur folk verkligen hinner med sina bloggar, inte blondinbella hon har ju inget annat att syssla med, men alla s k "vanliga" hur f-n hinner de, det är ju ingen som har tid till nånting nuförtiden, fast många faktiskt har mycket mer fritid nu än förr i tiden.Men att "inte ha tid" är ett begrepp som inte betyder vad man tror utan i många fall: jag har valt bort en massa saker, för jag vill sitta och skriva dagbok, eller lägga in alla semesterkort från Thailand på facebok, eller surfa, eller.....
Alla nya medier som i allt snabbare takt dyker upp, ger många gånger fantastiska möjligheter till bl a umgänge och nöje, men i slutändan när den värsta yran lagt sig sållas det ofta ordenligt och kvar blir de som fattat hur man slår mynt av det hela, och de som på något sätt har verklig användning av de nya verktygen.
I takt med den fantastiska roliga mediautvecklingen gäller det nog att vara självkritisk och prioritera rätt saker i lika snabb takt. Tror inte att den stora massan som har arbete, familj, barn, andra fritidsintressen kommer att palla med annars!
Vi har inte råd...igen...!

Bert Karlsson både ser rolig ut, och är allmänt en ganska kontroversiell person. Men nu har han enligt min åsikt gjort en verkligt viktig och bra insats, även om förebilden redan tidigare har funnits i andra länder.

Det gäller födan vi serverar till den kommande generationen som skall ta över och bl a försörja våra pensioner: Skolmaten. Matakuten heter programserien som sänds i TV4, man har anlitat 3st stjärnkockar som har tagit över matlagningen på varsin skola. Hela upplägget kan vid första anblicken ses som lite spektakulärt , men ju mer man ser av serien ju intressantare blir det faktiskt. I första programmet undersökte man skolmatens näringsvärde, och kom fram till att i vissa fall var näringsvärdet mindre än i kattmat! Snacka om chocköppning. En portion skolmat är budgeterat väldigt olika i olika skolor, mellan 4-15 kr får det kosta. Borde inte detta regleras hårdare..?

När kockarna börjar husera i skolköken kommer nästa chock, skolköken är inga kök, utan uppvärmningslokaler för skolmaten. Stora summor har satsas på dyra värmningsanläggningar för halvfabrikaten som alltid används som föda, man har även snabbnedkylningsapparatur, så att man kan snabbt nedkyla maten som man först värmt upp, för att kunna servera smörjan flera dagar senare!

Stjärnkockarna har till en början väldigt svårt att övertyga mat-tanterna om nyttan och anledningarna till att försöka ersätta alla halvfabrikat med riktiga råvaror, endast svårigheter och bortkastad energi ses. I vår familj köper vi aldrig halvfabrikat utan prioriterar matlagningstid högt upp på listan. Jag blir golvad av att se vilka varor man använder i skolköken, inte ens vanlig gul-lök eller vitlök finns, utan används i pulverform, ungefär som många privatpersoner använde vitlökspulver i pulverform för 25 år sedan.

Det är mycket snack om att budgeten måste hållas, det är standardsvaret när kockarna vill använda riktiga råvaror, helst så närproducerat som möjligt, både från mat-tanterna och politikerna som ställs mot väggen i Matakuten. Det blir riktigt roligt i ett av programmen när man konstaterar att en av kockarna som har spolat halvfabrikaten och använt riktiga råvaror ligger UNDER budgeten...! Förundrad inser jag att förespråkarna för skräpmaten verkar tro att någon tillverkar halvfabrikaten gratis. Halvfabrikatmat är INTE billigt. Men det absolut allra vidrigaste med denna typ av matvaror är i alla fall näringsvärdet, och alla kemikalietillsatser.

Jag smet just in på Konsum och köpte en Billy Pizza, den känner de allra flesta till och har också ätit, (jaja jag har också ätit Billy Pizza när tidsnöden varit stor) detta finns mycket finstilt på baksidan av förpackningen: potatisstärkelse, modifierad majsstärkelse, vitvinsvinäger innehåller konserveringsmedel E224, jäst, örtkryddor, vegetabilisk buljong, dextros, jästextrakt, maltodextrin, kryddor, arom, lökpulver, stabiliseringsmedel, E407, E451, E450, potatisfibrer, citrusfibrer, glukossirap, rökarom, antioxidationsmedel, E301, konserveringsmedel, E250. Inget speciellt ont sagt om Billy Pizza, det här är bara ett vanligt utsnitt på vad som finns i halvfabrikatmat, vill vi att våra barn skall dagligen stoppa sådana här kemikaliebomber i kroppen..?

Miljöaspekten brukar användas i de allra flesta sammahang, och skall man betänka denna faktor, så ska man ALDRIG köpa halvfabrikatsvaror. En enkel tumregel är: ju närmare råvaran, desto renare produkt, ju längre från råvaran, desto mer bull-shit! Betänk att allt som stoppas i mun till slut hamnar i naturen, även om många kemikalier konserveras i kroppen, så hamnar ju även denna till slut i kretsloppet. Gör en riktigt stor och viktig miljöinsats, köp riktiga råvaror, helst närproducerat!

Upphandlingslagarna i Sverige ger många knasiga sidoeffekter, Bert Karlsson samlade i ett avsnitt kommunreprensentanterna från alla skolor i Sverige. Han ställde frågan om man gjorde sina inköp centralt, endast några stycken räckte upp handen. Bert påtalade mycket riktigt att det i hans öron verkar helt uppåt väggarna, här satt reprensentanterna för Sveriges största restaurang, och sa att de gör sina inköp på olika ställen. De skulle ju kunna pressa sina leverantörer på samma sätt som ex v IKEA gör med sina leverantörer.

Nej, det är dags att höja värderingarna på riktig mat, och i större grad prioritera mat och matlagning. När det gäller ungdomars åsikter har även jag fallit i fällan och avfärdat åsikterna om skolmaten som gnäll, och "jaja man SKA tycka illa om skolmaten", så har det ju alltid varit, till att inse att under min skoltid åt vi nog riktigt riktigt bra mat i jämförelse med dagens uppvärmda halvfabrikat med en inbyggd kemikaliecoctail.

Det roligaste i programmet är att se mat-tanterna och eleverna mer och mer uppskattar förändringarna, nu ligger bollen hos politikerna som har styrinstrumenten för att göra nödvändiga förändringar. Det märkliga är att medierna så gott som ignorerar ovanstående problematik som programmet Matakuten så bra belyser. Man skriver istället sida upp och ner om de senaste doku-såpernas kändisar sexliv och skandalkvällar på krogen, det känns ju väldigt viktigt och intressant.....

  
  
  
  
  
Vi har inte råd...

heter det från ansvarigt håll när man i allt snabbare takt lägger ner bensinstationer på mindre orter. Det är lögn och förbannad lögn, det är bara att läsa årsredovisningarna från bensinbolagen, så ser man att vad det egentligen handlar om, det är det allt mer tilltagande vinstavkastningskraven. 1968 fanns det i Sverige 9.000 stationer, 2007 var det 3.500, och ytterligare varsel om att 1.000 st skall bort inom en treårsperiod är lagda. Det är märkligt att allt högre vinster oftast resulterar i allt mindre enheter och personal.

Macken är på många mindre orter ofta numera navet som det mesta snurrar kring, den har ersatt mataffären, posten, banken, korvkiosken mm. Dessutom tankar faktiskt folk sina bilar där också, och köper nödvändiga tillbehör. I vårt Vaxholm blev effekten av macknedläggningarna påtagliga nyligen när Shell släckte ner macken i byn. Efter kl 20.00 blev det omöjligt för de boende och besökare på Vaxholm att utan bil, eller buss inhandla en kvällstidning, tobak, hyra film, mm. För turisterna som det värnas om, måste det kännas som att komma till en riktig "håla"!

Även om man måste förstå att bensinbolagen inte vill och kan driva sina mackar för att uppfylla samhällsnytta och vara en servicestation på småorter, så börjar i alla fall jag bli nyfiken på vad det egentligen handlar om när man nu i snabb takt lägger ner mack efter mack.

Svaret kom i början på oktober när ett antal insatta och kunniga människor på DN DEBATT skrev om mackdöden. Inte helt utan förvåning läste jag att det största anledningen inte var vinstprofit utan politik! 2005 införde Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet den så kallade pumplagen. I sin iver att ersätta gamla drivmedel med förnyelsebara kräver denna lag att mackar skall kunna erbjuda förnyelsebara bränslen som alternativ. Gränsen för när stationen måste kunna erbjuda alternativt bränsle har sänkts för varje år, och från 2009 går gränsen vid 1500 kubikmeter/år, då kommer även de riktigt små mackarna bli tvingade att erbjuda förnyelsebara bränslen. Kostnaden för detta är mellan en halv och en miljon för macken. I en del småhålor, kanske en eller två i byn tankar förnyelsebart, kanske också någon på genomfartsresa om man har tur.

I miljöns namn kan man numera hitta på vad som helst, och det mest tokiga är att man dessutom kan införa regler som gör att miljöbelastningen ökar! För vad händer på landsorten när macken läggs ner? Slutar folk att tanka bilen, eller utföra andra ärenden som har gjorts på macken...knappast! Nej, man tar sin kärra och tvingas kanske att åka totalt 5-10 mil för att fylla tanken, och utföra post och andra tjänster som dessa nya "lanthandlare" har erbjudit. Och hur löser människor på landsorten som inte råkar ha ett fordon sina tjänster som tidigare har erbjudits på macken, åker buss? Resultatet blir i slutänden att nettoeffekten blir på plussida istället för minussida miljömässigt.

Som vanligt när politiker skall styra utvecklingen görs lagarna alltför ofta onyanserade och oflexibla för att fungera i verkligheten, ännu märkligare är att de sista som märker utvecklingen är de som har orsakat den. Inför snabbt en begränsning för hur små bensinstationer pumplagen skall gälla, och gör en utredning hur mackdöden har påverkat miljön.

Det är förmodligen svårt att helt stoppa mackdöden som utgör en syntes för globaliseringen och det allt mer stordriftstänkande som genomsyrar vårt samhälle, men med rätt lagstiftning kan man åtminstone fördröja och sakta ner takten när det gäller mackdöden! Men det är bråttom, är macken en gång nedlagd kommer den förmodligen aldrig mer att uppstå.....

  
  
  
  
  
Det var bättre förr..

Är egentligen ett ganska dumt ordspråk. Det mesta var verkligen inte bättre förr. Men om man ändå letar så kan man finna vissa saker, som te x vintrarna på våra breddgrader. Vi som var småttingar på 50-60 talet kommer ihåg att vi fick kälkar, sparkar, skridskor, skidor och andra vinterprylar om vi hade tur, och vi ANVÄNDE prylarna, för det var faktiskt alltid snö på vintrarna! Och det knarrade under fötterna, när man gick över isarna med anorack (en av den tidens variant på munkjacka) och käkade apelsiner och medhavd varm choklad och ostmackor, oj va gott det var!

Den globala uppvärmningen blev man efter den senaste sommaren nästan lätt besviken på (om man nu vågar säga så..) . För två år sedan hade vi en alla tiders kanonsommar, och vädret gav upphov och gav näring till miljödebatten. Det var en otroligt varmt vår, sommar och höst, och man sa: se där, vad vi gjort med våra bilar och industrier. Människor lever och blir väldigt påverkade av det som sker för dagen, varm sommar = fy, vad har vi gjort. Med samma logik skall det också vara, kall dålig sommar= fan, va bra vi är, nu håller vi på att fixa det här med miljön!

Självklart är det inte så, och vädret hur det än nu påverkas av vårt leverne, ingen vet egentligen säkert hur, har ju alltid förändrat sig från istid till tropiska miljöer. Tidsaxeln är för oss kortlevande varelser otroligt långa när det gäller väderförändringar.

Men en oro måste finnas när man själv kan se klimatförändringar på så pass korta tider som har skett nu. Men att det spekuleras om att vi nordbor skulle få ett varmare klimat kan man av rent egoistiska skäl tycka kortsiktigt, fine, skönt! De flesta av oss gillar ju värme.

Oftast minns vi människor det positiva och roliga sakerna främst när vi tänker bakåt, tack och lov. Men en del saker som man minns är mindre roliga, jag minns mycket väl när jag var liten och gick i simskola och det jämt regnade och var SÅ JÄVLA KALLT. Man stod och huttrade med blåa läppar och frös så man skakade, det blåste och regnade och var 12 grader oftast, då hade suttit fint med lite global uppvärmning! Förmodligen blev jag skadad för livet, med effekten att jag egentligen aldrig har trivts speciellt bra i vattnet, aldrig blivit kallad säl eller vattendjur. Att man överhuvudtaget blev simkunnig måste klassas som ett av de stora underverken. Som kompensation tycker jag däremot att en av de bästa saker man kan göra är att vara PÅ VATTNET eller vid vattnet, där passar Vaxholm bra in i bilden.

Nej, det kanske blir så att det inte blir så mycket märkbart bättre och varmare väder på somrarna, utan det är framförallt vädret på vinterhalvåret som gör att medeltemperaturen ökar, att vi får s k "engelska vintrar", ungefär som den senaste, inte ens en så pass värmeälskande människa som jag kan tycka om dessa råa vintrar.

Vädret kan man inte göra något åt har det alltid sagts, men nejnej det där är också gammalt struntprat, det kan man visst det!

I alla fall österut har man länge försökt och också lyckats påverka vädret.

Kineserna har sedan 50-talet forskat och lyckats med att framförallt framkalla regn. Ryssarna däremot har satsat mer på att utlösa regnmoln, för att på så sätt erhålla stabilt väder vid ett speciellt tillfälle. Rysslands förre president Vladimir Putin sa under G8-mötet 2006 i S:t Petersburg att ryska jetplan "bombat" moln och tvingat fram regn över Finland för att få bra väder över den ryska stan. Det kan man kalla planering på hög höjd! Under OS i Kina hade den ansvariga vädermyndigheten ansvar för att vädret i möjligaste mån var så bra som möjligt, men enligt publicerade uppgifter behövdes kanonerna som skulle spränga sönder regnmolnen aldrig användas beroende på att vädret av sig själv var utmärkt, kan vi vara säkra på att egentligen var så..? Nja, med kineserna kan man aldrig riktigt veta säkert, uppgifter i pressen om att denna "vädermyndighet" har ca 25-30.000 anställda, fullt jämförbart med våra största industrier fick i alla fall mig att sätta frukostfrallan i vrångstrupen!

  
  
  
  
REKLAM ÄR KUL!

Reklamens budskap äro många, och även ibland kryptiska och förvånande: "Passa på att tanka din bil på Shell denna vecka, endast 9,90 för UPP TILL EN LITER". Så skulle det kunna se ut om man översätter teleoperatörernas annonskampanjer för att sälja sina olika bredbandsuppkopplingar, oftast de mobila. Eller översatt till livsmedelsbranschen: " Färsk svensk Oxfilé, endast 299:- för UPP TILL 1 KG". (har man otur, kanske det bara blir 2 hg)

Undrar hur KO, myndigheter och folk skulle reagera på sådana reklambudskap..? Men nu gäller det nya branscher och då är ibland handlingskraften från myndigheter lamslagen. Hur man i Sverige kan sälja tjänster med digital hastighet som främsta tillgång och ange den maximala hastigheten som sällan uppnås, och inte den lägsta garanterade hastigheten är fascinerande...

En annan lustig iakttagelse är att plötsligt har nästan alla företag och produkter blivit otroligt miljövänliga...hur kylskåp, tvättmaskiner, tvättmedel, toalättpapper, möbler mm, kan benämnas som miljövänliga varor, det har i alla fall jag svårt att begripa. Om man köper ett nytt "miljövänligt kylskåp" istället för sitt oftast 10 år gamla, är den påtagligaste skillnaden driftkostnaden som skiljer sig ganska påtagligt, men kan det vara miljövänligt att köpa ett nytt?

Då skall man först räkna på hur miljön belastas med nytillverkningen och lägga till hanteringen av det gamla skåpet, plussa på med alla transporter o s v, blir det en nettoeffekt på miljön....njaa, en mycket stark tvivel infinner sig, tänk bara på att en så pass enkel vara som kolsyrat vatten på flaska är en miljöbov, om vissa räkne-nissar sätter igång sina räkneverk.

Märkligt också är att man kan göra en insats för miljön genom att köpa toalättpapper enligt texten på plastförpackningen på en av de allra största tillverkarna i branschen, jämfört med vad?

Alltså: Sammanfattningsvis är att som konsument det allra bästa man kan göra är att fortsätta konsumera nästan precis som man alltid gjort. Läser man bara de nya texterna på förpackningarna, och tror på dem, så gör man ju faktiskt en miljöinsats vid varje inhandlings-tillfälle.

Nej, sanningen är förstås en helt annan, och man får nog försöka tänka kreativt och logiskt, uppblandat med en hel del skepsis om man nu har för avsikt att försöka påverka miljön i en positiv riktning.

Det absolut viktigaste slutsatsen är i dessa sammanhang nästan alltid när miljöskäl anges som köpskäl: Jämfört med vad?

En fortsatt trevlig sommar/höst!

  
  
  
  
  
  
Fy faan va äckligt!!

Hur olika man kan uppleva och uttrycka saker kommer verkligen i sin dager när man umgås med tonåringar. Körde Vaxholmsvägen med min tonåring i bilen för ett tag sedan, vid ett ställe vi passerade där vatten finns på bägge sidor av vägen fick jag plötsligt bara ett par meter ovanför vägbanan syn på en Fiskgjuse som i sina klor hade en riktigt rejäl firre, en stor gädda eller brax. Jag utbrast "kolla rovfågeln"! Tonårsdottern som satt och fingrade på sin mobil lyfte blicken och sa: fy faan va äckligt!

Episoden visar rätt bra på hur tonåringar ser och uttrycker sig i många fall, man kan inte sluta att fascineras av dessa varelser, någon sa att precis när man lärt sig uttrycken och tror sig förstå dem, då muterar de och så är det nya uttryck.

De är konstiga och fungerar inte alls som folk i andra åldrar, jag brukar väcka min tonåring på vardagarna, och undrar ofta hur man kan i fullt solljus kan stocksova! Ska du inte fälla dina persienner? "Varför då? blir svaret, ok slutdiskuterat. Sova förresten, hur länge kan man sova egentligen? Själv sover jag 6-7 timmar, medan tonåringar verkar kunna sova hur många timmar som helst, å andra sidan verkar de kunna vara uppe precis hur länge som helst. När man själv i undantagsfall lyckas vara uppe länge och stöter på tonåringen kl 3 på natten och ställer frågan: men ska ni inte gå och lägga er? "Varför då? blir svaret, ok slutdiskuterat.

Matvanor är också ett kapitel för sig, många samtal om måltider uppstår lätt, t e x när tonåringen bara sitter och petar i något gott vällagat man har gjort, "inte hungrig" jasså frågar man, ofta får man inte något riktigt svar, men svaret ser man när man senare ser att nyinköpta limpan minskat med ungefär 12 skivor, och osten man köpte igår är halvslut. Infallen och åsikter just angående maten kan vara rätt många, vår tonåring kom hem för ett par år sen och talade om att hon blivit vegetarian, jag frågade varför, "Jag tycker synd om djuren!" blev det enkla svaret, ok slutdiskuterat. Det var bara att börja laga en specialrätt extra och försöka att lära sig laga god vegetarisk mat också, har man föräldrar har man ju också kockar, enkelt och bra!

Men det som verkligen fascinerar mig är att dessa varelser är små fantastiska tekniska under, de är förmodligen den första generationen som överhuvudtaget aldrig läst en manual! Vid nyinköp av mobiltelefoner, datorer eller andra tekniska prylar, packas grejorna upp och börjar användas på momangen! Själv är man ju van vid en viss uppstartstid och inkörning för att få prylarna att funka. Inte tonåringar! de har det i blodet. Det är aldrig några problem, det fina är att har man tonåringar hemma, då har man teknikkonsulter också, dessutom gratis, för övrigt det enda som är gratis för en tonårsförälder. De är experter på att lira på de rätta strängarna för att lura av en de sista slantarna man har i plånboken.

Har ni sett en tonåring skriva ett SMS meddelande på mobilen? Det fullständigt rasslar om tangeterna och fingrarna går som värsta konsertpianisten på mobilen. Nyligen införde flera mobiloperatörer 3000 fria SMS i månanden för 99:-, vem fan har användning av 3000 fria SMS i månaden! Svar: tonåringar! de skickar inte meddelanden, de samtalar med SMS. Om man skickar ett SMS till en tonåring efter flitigt petande på de små knapparna, hinner man knappt inte skicka SMS:et förrän svaret på 50 tecken kommer tillbaka, snabbt och effektivt, en tonåring lämnar aldrig sin mobil obevakad. Utan dessa varelser skulle vi få en världsomfattande kris i alla mobiloperatörer. De använder mobilen till fullo och på ett sätt som vi äldre aldrig kommer att göra, om man börjar åka slalomskidor för första gången vid 40 års ålder kommer man aldrig ikapp en som stog i backen som 3-åring, face-it!

Mobilen används ofta som en musikspelare också, oftast är musiken stulen och gratis nedladdad från nätet, det är inget som bekymrar tonåringar, "Vem bryr sig". Och hur kommer det sig att en tonåring kan lyssna på hur många låtar som helst och hela tiden sjunga med i alla texter? Själv har jag lika svårt att varje midsommar komma på två textrader i den där snapsvisan som var så bra....

Till sist, har ni sett en tonåring vid datorn som sitter och skriver på tangentbordet? Det går inte bara snabbt, det går i ultrafart! Min mor var i sitt tidigare arbetsliv en duktig maskinskriverska, det gick man på skola för att lära sig, och en snabb sådan var väl ansedd. Idag är vilken tonåring som helst dubbelt så snabb på tangentbordet.

Sammanfattningsvis är dessa varelser benämnda tonåringar väldigt fascinerande, för en så pass utomjordlig varelse som en förälder, det ska bli roligt och intressant och se vad det blir av dem!

  
  
  
  
APRILNUMMRET
Vaxholm är fantastiskt!

Tänk vad mycket positivt som har hänt i vår stad de senaste åren. Tänk bara på den fantastiska utvecklingen på Rindö, det började ju inte så lite skakigt, ingenting hände praktiskt taget de första åren, men efter den stora skandalen med stängningen av Simhallen hände det ju verkligen saker.

Det statligt tillsatta företaget som skulle sköta omvandlingen av gamla KA1 fick ju till slut lämna sitt uppdrag efter påtryckningar från kommunen. Sedan när området omvandlades av kommunen i samarbete med en av de större byggherrarna blev ju resultatet t o m bättre än vad man någonsin kunde tro! Simhallen har idag över 15.000 besökare i månaden, många från kranskommunerna åker till det populära badet. Idag diskuterar man att utöka badet med en äventyrsanläggning. Hela området verkligen sjuder av liv och glädje, numera är området lika attraktivt för besökare från andra orter som för kommuninvånarna. Man har lyckats att kombinera den unikt fina miljön med många bostäder, fritidssysselsättningar och företagsetableringar, tänk bara på cateringföretaget som numera har 275 anställda, de flesta boende på Rindö och från andra ställen i kommunen, många av våra ungdomar arbetar där. Att det bara för 5 år sedan diskuterades från beslutande ansvariga att kicka ut företaget känns ju bara helt overkligt. Att det kommer delegationer från utlandet, i många fall ända från Asien och USA för att studera omvandlingen är inte att undra på! Det finns numera ca 40 olika företag i området, innefattande många som har anknytning till båt & marinlivet som till rena IT-företag, ett större företag har ju placerat hela sin supportavdelning här, och ett bättre ställe att sitta och prata i telefon på är ju svårt att finna. Hamndelen är numera känt som en av de allra bästa, här finns ju allt, förutsättningarna var i och för sig otroligt goda, med det av marinen påkostade utförande. Men när man idag går i hamnen med alla uteserveringar, bodar, båtar, företag och glada människor är det ändå svårt att föreställa sig hur det såg ut innan. Många av de större båtförsäljarna finns självklart här, och en flytande båtmässa planeras till hösten.

Flytten av färjelägret från tidigare platsen till Tenö, har visats sig mycket lyckosam. Stadens kärna växte betydligt, vi har fått både nya bostäder, restauranger och företag på denna yta, busstrafiken kunde få sina hållplatser här istället för som tidigare där det är som mest belastat. Att trafiken till färjan leds in vid Statoilmacken över den nya Pålsundsbron till färjelägret på Tenö, är både lyckosam och nödvändig med tanke på den ökade trafikintensiteten. Genom denna lösning är ändå inte trafikökningen särskilt påtaglig i själva centrala delen på Vaxön.

Tänk också på vår fantastiska skyskrapa med 16 våningar placerad där en gång Pizzerian Il Castello låg, det är ju också bara 5 år sedan som en modig politiker vågade komma med förslaget, de möttes självklart av mycket motstånd från många instanser. En av de smarta sakerna med förslaget var att använda samma ritningar till en redan existerande skrapa inne i Stockholm, där sparade man ett antal miljoner.

Och vad är egentligen det smartaste byggnadsättet på en ö, som i princip inte har någon mark kvar? Skrapan har verkligen blivit den succé som den förtjänar, modigt politiker! I de nedersta våningarna har man lyckats att få 23 olika företag, många boende som har haft företag på annan ort, har nu flyttat sina företag till skrapan, och det är ju klart att kvalitetsmässigt finns ju inget bättre än att ha sitt företag på samma ort som boendet. Många verksamheter spelar numera inte så stor roll var de ligger. De alltmer hårda miljölagarna ger också skäl till att minimera arbetsresor, det delas ut bidrag till företag som kan påvisa detta. Bostäder är inte heller några problem med i Vaxholm, bara i skrapan finns det 64 lägenheter. Från de översta lägenheterna ser man ända ut till Sandhamn. Skrapan är numera ett välkänt landmärke, och är ett av de första intressanta sakerna som besökare ser när de anländer till Vaxholm.

Ett stort tack också till politikerna som numera har en helt annan inställning till sitt uppdrag, man har insett att man faktiskt är vald och anställd av de väljande invånarna på orten. Vaxholm är numera känt för sina många smarta sätt att smörja och vårda sina företag på orten, som fungerar som motor och inkomstkälla. Det är inte många kommuner som välkomnar nyetableringar som Vaxholm gör! Den mycket tråkiga utvecklingen som tidigare skedde mot en sovstad som uteslutande levde och verkade efter turisters önskemål känns avlägsen. Numera fungerar Vaxholm året runt t o m utan turister, även om detta är en viktig och inkomsbringande källa för många. Numera säljs det inte många bostäder till välbärgade som skall använda sin bostad som sommarstuga, nu vill man bo här året runt!

Men det är klart med det tilltagande invånarantalet och företagsetableringar på orten kanske det inte är så konstigt! Vaxholm som varumärke har alltid varit starkt, nu är det ännu starkare, och attraktionsvärdet är på topp, vi har verkligen givit begreppet "en levande skärgård" en ny innebörd. Vi tar numera emot flyktingar för att fylla våra arbetsplatser, och bostäder finns ju också.

Tack Vaxholm!  2013  15 april

  
  
Mars nummret

Varför går allt så långsamt..?

Nu går ju inte precis allt för långsamt, den tekniska utvecklingen kan man inte direkt påstå att den är långsam. Däremot kan man alltid ha åsikter på hur fort nya tekniker slår igenom. SMS som ALLA använder sig av idag, fanns tillgängligt i ca 5år innan den på riktigt blev stor, det belyser bra att även om nya redskap finns tillgängliga så finns det största motståndet hos människan själv inför förändringar.

Det verkar finnas en inneboende rädsla och ängslan hos de flesta människor för att förändringar inte får gå för fort, tyvärr verkar effekten också gå hand i hand med ålder. Och tänk om förändringarna innebär att det går fel på saker och ting, att det inte blir 100% bättre..

Finns det såna risker kanske det i alla fall är bättre att vänta eller att göra ingenting... Människor är i stort sett ganska lika världen runt, men vi adminastriva Svenskar är nog tyvärr extra tröga, försiktiga, oroliga för att göra fel än de flesta andra folkslag.

Som boende på en liten ort som Vaxholm blir såna här förändringsprocesser extra belysta och långdragna. Ta t e x när det skall byggas något här i Vaxholm, det kan gå oändligt lång tid att gå från möjlighet till första spadtaget.

Förändringsprocessen på Rindö KA1 har ett statligt företag hand om, för att omvandlingen skall ske på ett bra sätt. Vad har hänt under åren som gått? Än så länge kan man inte påstå att det händer speciellt mycket, det kanske t o m hade varit bättre om något stort byggbolag hade drivit/prospekterat området, folk som är rädda för att området skulle utvecklas för fort, kan sova lugnt. så går det inte till i Sverige med vårt regelverk.

Vaxholm behöver fler bostäder, fler medelstora företag som kan anställa folk i kommunen, :NU! Inte om 10 år, då har vår stad förmodligen somnat in halvårsvis ordentligt, och allt fler åretruntbostäder har förändrats till lyxiga sommarbostäder för de välbärgade, protesterna mot förändringar blir än mer högljudna.

Fler invånare och företag är det enda som kan sätta lite fart på Vaxholm vinterhalvåret, sommarhalvåret behöver vi inte mer fart, det fixar turister och besökare redan i stor utsträckning. Nej, sätt lite fart nu, så kanske även medelålders invånare får uppleva ett fantastiskt nytt område i kommunen, det här är ju en unik drömchans för Vaxholmsborna. Och skulle något inte bli hundra bra innebär det inte jordens undergång, man kan göra om/rätta till saker under utvecklingen av området. De styrande och ansvariga måste någongång inse att även tiden är en VIKTIG faktor när större prospekt skall planläggas.

För Vaxholms del känns det extra viktigt att utvecklingen på Rindö inte tar evigheter, tänk om man inom 4-5 år kunde visa upp en drömomvandling av ett f d militärområde med fantastiska bostäder i ett område med serveringar, restauranger, motionsanläggningar, en levande båthamn, en liten företagsby med små och större företag. Det borde stå som målsättning och kännas mer konstruktivt än att som nu bl a diskutera vad namnen på Hamnen och andra ställen på området skall vara...kan man inte göra det efter någon slags byggstart..?

Till sist undrar undertecknad hur många år vi ska få uppleva med Shells snygga numera nedlagda mack på en av de bästa mest framträdande platserna i Vaxholm, 2, 3, 4, 5 år, eller fler..?

Någon som vill slå vad....?....någon?

 

 

Februari nummret

Det enda säkra vi vet om framtiden är att vi inte vet något.

Det är märkligt vad mycket som sägs om framtiden av olika makthavare och andra människor i uppsatta ställningar, ja inte märkligt i sig, men det kan bli riktigt roligt när man tittar i backspegeln och med facit i handen se hur vissa profitior uppfyllts.

Jag börjar med avdelningen teknik/IT där har det sagts så mycket roligt så det är svårt att välja. Men en av de allra bästa måste vara Ines Usman som sade: "Internet är bara en övergående fluga", att hon sade detta så sent som 1996 och dessutom i egenskap av kommunikationsminister gör inte det hela mindre skojigt. Tidskriften Popular Mechanics skrev 1949 att: "Datorer behöver i framtiden inte väga mer än 1,5 ton." Tur att inte de fick rätt! Bill Gates är väl en ganska framsynt man men 1981 kläckte han ur sig: "640 kilobyte borde räcka för vem som helst." Det är uppenbarligen inte helt lätt att spå framtiden, alla var inte lika skickliga som Jules Verne som levde mellan 1828 och 1905 skrev bland mycket annat Since fictions böcker som förutsåg både U-båtar och flygplan, resor ut i rymden. Tricket är idag att hitta de som är lika skickliga på att spå den kommande framtiden! Idag vet vi ju inte vilka framtids uttalanden som är de riktigt skojiga och felaktiga. Men en inte helt för vild gissning är i ämnet som är det kanske viktigaste och allt mer framträdande nämligen vår miljö. Där hoppar det många grodor hit och dit. Vi får se vilka som blir historiska...

Chefen för reg och patentverket i USA sade år 1900 "att man kunde stänga patentverket för nu var redan allt uppfunnet", oj-oj han skulle bara vetat hur mycket som har hänt de efterföljande 100 åren! Tack och lov.

TV sändningarna började officiellt i Sverige 1956 och det tog faktiskt så lång tid som 13 år innan nästa TV kanal kom, TV2 inledde sina sändningar i december 1969. Premiären föregicks av mängder med åsikter och artiklar från bättre vetande. En åsikt som uttalades av flera var att införandet av en kanal till var av mycket skadlig karaktär och helt onödig, vad skulle man med det till, man hade ju en kanal redan... Det framfördes att människor riskerade att bli schizofrena av att ha flera valmöjligheter... Framstår som en hygglig placering på roliga/dumma listan över uttalanden.

TV och dess funktioner har det hänt en hel del med under de senaste åren, och det kommer nog att fortsätta utvecklas i snabb takt. Bill Gates säger att TV i sin nuvarande funktion med TV tablåer över programmen inom 5 år är död. Istället kommer TV att kombineras och ersätta de flestas separata datorplats i hemmen. Det blir nog sant, det är klart att det bästa och naturliga är att sköta allt ifrån samma stora plasmaskärm. Hårddiskar har redan börjat användas i olika TV tillbehör som e x v DVD, så steget är inte speciellt långt. Det är mer frågan om att förändra människors beteende, vilket dock många gånger inte alls går lika fort som de tekniska framstegen! Tänk på att t e x SMS funktionen som idag de allra flesta använder sig av fanns tillgänglig i 3-5 år innan det riktiga genomslaget kom!

Det funderas mycket hur man skall kunna fortsätta ha lika stora reklamintäkter, som i sig driver mycket av utvecklingen, när det är möjligt att spola bort reklamen när TV blir mer och mer On-demand. I väntan spelar jag gärna in programmen på DVD, och spolar bort reklamen, nej jag hatar inte reklam, men de allt mer frekventa högljudda reklaminslagen är jag lite trött på ja..

  
  
December nummer
Redaktören tänker på ansiktsbok.

Eller Facebook som företeelsen heter. Googlar man på ordet får man 186 miljoner träffar! Big, ja väldigt big. Webbsidan startades så sent som i februari 2004 av snillet Mark Zuckerberg. Värderat till över 100 miljarder redan. Värderingen är i nivå med Sveriges allra äldsta och mest värderade företag, överstiger e x v hela Swedbanks värdering, inte dåligt jobbat...av en 23 årig Harvardstudent på 3 år. I nov 2007 har sidan över 50 miljoner medlemmar världen över och växer starkt för varje dag. Inte konstigt med upplägget som fungerar liknande som världens största kedjebrev.

Vad är det då..? Som ett slags Lunarstorm för vuxna har det sagts. Jag gick själv med för ett tag sedan, när det började droppa in inbjudningar via mailen, mest av nyfikenhet för att se vad detta var. Visst kan det vara kul att söka efter folk på orten eller gamla försvunna kompisar och vänner, visst kan det vara roligt att titta på alla dessa fantastiska bildmängder som finns inlagda av folk man känner och halvkänner, visst kan det vara trevligt att få presenter i virtuell form och kontakter man kanske inte hade fått på annat sätt. Men jag orkade bara några dagar, sedan tyckte jag inte det var SÅ intressant längre, har förmodligen minst "friends" av alla, vilket verkar vara den mest angelägna grejen med hela fenomenet.

Men ändå..jag blir väldigt förvånad och facinerad av att vuxna kan lägga ner så mycket tid på att virituellt umgås och ha utbyte i den omfattning som är de facto. Är detta framtidens sätt vi ska umgås på, nja det varkar vara nutid redan. Och det mest märkliga är att 5% av Sveriges befolkning (i skrivande stund, kanske 6% när ni läser detta) tycker att detta är så viktigt att man kan avyttra en stor del av sin värdefulla fritid till umgängessättet. Tid är ju enligt väldigt många en stor bristvara i vårt land. Detta måste man ju undra över om det verkligen stämmer. Vår tid bestämmer vi över själva hur den skall fördrivas, det handlar bara om prioritering, vad är viktigt ? Barn, familj, vänner, arbete, nöjen, intressen m m, DU SJÄLV BESTÄMMER turordningen! Ni Facebooksanhängare, vilket har ni tagit tiden ifrån för att sitta och skriva dagbok, lägga in kolla på bilder, skicka presenter inbjudningar? Barn, vänner, fester, arbete, arbetsgivaren, studier, äktenskap ELLER VAD?

Vanlig gammal hederlig mailfunktion tillsammans med Webben fungerar ju på samma sätt utmärkt som Facebook. Sedan fungerar "reality" faktiskt allra bäst fortfarande tack och lov, tänk att träffa goda vänner och ha chansen att få nya på RIKTIGT, och umgås, det är livet det! Diskutera med människor, utläsa reaktioner, gester, ansiktsuttryck, det snabba skrattet, oj vad roligt!

Det ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig, bloggen verkar ju ha etablerat sig även om man kan iakta en tillnyktring. När det gäller Facebook tror jag efter att detta media har satt till sig lite, kommer att gå in i en mer nyanserad sansad fas. Som alla nya gratisföreteelser kommer efter en tid någon slags reaktion. Gratis förresten...? Tänk på att ingenting är gratis! Hur kan ett företag som levererar gratistjänster värderas till över 100 miljarder? Jo, detta företags enda tillgångar är all information som medlemmarna frivilligt och glatt själva har skrivit in, ålder, kön, familj, intressen, arbete med mycket mera...Dessutom börjar det upptäckas av de allra flesta att när man snabbt har klickat ok på licensavtalet vid reggningen av sin Facebook, har man också avsagt sig alla rättigheter om sina uppgifter, bilder e t c. Herregud, vilken guldgruva för vilket större företag som helst! Man kan ju skräddarsy sin markandsföring till det yttersta genom bearbetning av materialet. Och alla dessa miljoner bilder...hur kommer det användas...kommer min kompis på en riksomfattande kampanj mot alkoholmissbruk...eller? Bill Gates har nyligen via sitt bolag Microsoft köpt 1,6% av Facebook för 1,55 miljarder, ringer det några klockor....?

Och framtidens löpsedlar, hur kommer de att se ut:

   - Min familj lämnade mig, Facebook tog över mitt liv -

  - Fick sparken från jobbet, Facebook tog 50% av arbetstiden -

  - Min man lämnade mig, virtuell otrohet på Facebook orsaken -

  - Jag vågade inte träffa folk på riktigt, Facebook kändes tryggare -

  - Nu försöker jag att sluta, röst från Facebookskliniken -

Ja, endast framtiden kan ge svar, i väntan på denna, glöm nu inte att umgås på riktigt,

 

 

Oktobernummret

Lasagne har de allra flesta ätit många gånger. Det är riktigt gott, men det tråkiga med denna maträtt är rengöringen av lasagneformen! Detta påminns man om varje gång rätten tillagats, men lika mycket påmind blir man också vid tittande på reklaminslag på TV. Ett inte helt okänt diskmedel har under mycket lång tid (för lång) haft en reklamfilm om hur fantastiskt just deras diskmedel är, i filmen visas hur man ställer in en helt orengjord lasagneform i diskmaskinen och vips så blir formen som ny! Alla vet att det är ett rent h-e innan man fått formen ren oavsett vilket diskmedel som används. Det är inte på något sätt okänt att man i reklam överdriver och ljuger för att få igenom sitt budskap, men att den här reklamfilmen har överlevt under så lång tid, tycker jag är rätt fantastiskt i vårt reglerade land.

Reklam i TV startade givetvis i USA, och fick störst spridning bland de serier som sändes på dagtid för hemmafruar, och som ofta innehöll reklam för tvål och såpa. (Därav termen soapopera, tvålopera.)

I Sverige är reklam i TV och radio en relativt ny företeelse. Reklam har visats på biografer i Sverige sedan 1930-talet och 1940-talet, men bara innan filmen börjar. Då TV:n kom till Sverige under 1950-talet tog Sveriges regering beslutet att den statliga TV:n skulle vara reklamfri. I slutet av 1980-talet började TV-reklam riktad till tittare i Sverige sändas från andra stater, där reklam var tillåtet. I Sverige var reklamavbrott förbjudet, men 1991 luckrades detta förbud upp.

Vi som var med kommer ihåg alla dessa tyska dubbade reklamfilmer, med tyska kvinnor i alpstugor som visade armar och ben i X-ställning för x som i Ajax och munrörelserna gick i otakt med talet. För att inte tala om dessa otaliga reklamrullar för blöjor, var tog de vägen, inte för att jag saknar dem, men har barnen slutat med blöjor?

Sedan dess har TV reklamen blivit avsevärt bättre som tur är, den kändes väldigt osäker i början. Reklam i TV infördes med bl a argumentet att programmen skulle bli bättre och flera, det får man väl hålla med om, även om betoningen mest verkar ligga på mängden. Numera kan man i princip vilken tid som helst på dygnet se filmer, såpor mm.

Men nog har undertecknad alltmer börjat uppskatta de reklamfria kanalerna, någon kanske säger att det beror på ålder, nåja..TV 4 har nyligen fått godkänt på längre reklamavbrott, phu.. Ljudnivån i reklamfilmerna är otroligt höga och skramlande, man måste ha fjärren nära så man hinner ratta ner volymen snabbt.(hur har människan klarat sig utan fjärrkontroller?)Experterna hävdar dock alltid att ljudet inte är högre, det är bara en annan ljudbild...ja eller hur, om nu människan upplever ljudet som högre, då är väl det högre...?

De nya DVD:erna med hårddisk är ju underbara om man börjar bli lite reklamtrött. Till reklamköpares och säljares förskräckelse, kan man med dessa spelare spela in ett program, för att under inspelningen lite senare börja titta på programmet och SPOLA bort reklaminslagen! ha-ha vad roligt!

  
Septembernummret

Stan är fylld av vatten, sjöng Robban Broberg en gång i tiden. Nu verkar det som om staden är fylld av kolsyrat vatten. Den senaste debatten i miljöns namn gäller kolsyrat vatten på flaska. Enligt kritikerna till denna nya trend som råkar vara en av livsmedelsindustrins mest nyttiga och ofarliga produkter är buteljerat vatten en riktigt stor miljöbov. Detta känns ju kraftigt missvisande, hur kan miljöpåverkan vara så stor som kritikerna säger..? Sanning är att kolsyrat vatten under de senaste åren många gånger har ersatt olika sorter av det mest skadliga som säljs i matbutikerna: LÄSK, dessa sockerbomber kryddade med allehanda kemikalier, tack gode gud för att bubbelvatten ökar på läskens bekostnad! Kolsyrat vatten är alltså inte ett substitut för kranvatten. Sedan kan man alltid ändå konstatera att vi har världens bästa kranvatten, och att våra nya vattenvanor har skett under en påverkan framförallt från Sydeuropa där drickbart kranvatten i princip inte finns, men det är en annan debatt.

Miljöfrågan är av vår tids absolut viktigaste frågor, slarva inte bort folks välvilliga inställning till frågan genom att debattera saker på fel plan. Kolsyrat vatten är säkert inte bra för miljön, för det är ju egentligen ingenting, inte ens kranvatten, det beror till stor del på hur man gör uträkningen. Det måste vara logiskt att angripa miljöpåverkare uppifrån räknat. Hur påverkar t e x CocaCola miljön...? nej, det blir nog för jobbigt att angripa.

Nu får man snart smyga ner en Ramlösa i korgen när man går och handlar, däremot kan man med stolthet skylta med att man köper Cocacola och Fanta då har man ju gjort en insats för miljön...?

Nej, styr upp miljödebatten nu, innan folk i gemen blir först förbannade och sen likgiltliga. Det finns massor av exempel på saker som på ett helt onödigt sätt påverkar miljön, och som man kan lägga "krut" på i debatten! jag ska ge ett exempel på en sådan sak.

När jag senast var tvungen att köpa nya torkarblad till min bil, (ja, jag vet, det är inte bra att ha bil..) vilket numera sker obegripligt ofta, så får man en jätteask i formgjuten plast innehållande en hel metallarm med tillhörande torkarblad plus en mängd olika pusselbitar i plast. Man ska dessutom nästan inneha bilmekanikerexamen för att få dit joxet på rätt sätt. Hela kalaset kostar en tre till fyrahundra per ask gånger två.

Fråga 1: Varför kan man bara inte köpa delen som behöver bytas, alltså gummibladet! varför tvingas jag att köpa helt ny metallarm med massor av olika adapters. För inte så många år sedan var det faktiskt möjligt. What is next stepp? Kommer hela motordelen att ligga i förpackningen nästa år?

Fråga 2: Varför håller torkarbladen bara en fjärdedel av tiden som förr?Jag har torkarblad på min båt också, jag har inte bytt på 7 år, på en båt som går från April till November. Omvänd produktutveckling?

Detta är ett bra exempel på totalt onödigt resursslöseri, som dessutom känns rejält i plånboken. Det är heller inte unikt på något sätt.Ni bubbelvattendebatörer, ändra fokus!

  
  
AUGUSTINUMMRET

Sommarvädret.

Den svenska sommaren 2007 blev inte riktigt som vi de senaste åren varit bortskämda med. Vart tog den alltmer omtalade växthuseffekten vägen? Den globala uppvärmningen skall ju tillta sägs det..

Nej, det här blev en riktig gammal hederlig svensk sommar som man minns från barnsben när man stod och huttrade vid simskolan och det regnade och vattnet var svinkallt. Vi här på östkusten har nog trots allt haft det hyggligt jämfört med regnbältet i småland och västkusten. Kläder har det denna sommar använts 1000% mer än den förra, och framförallt snabba klädbyten har man fått träna på ordenligt, tröja på tröja av. Nåväl det finns ju en del positivt också, ta bara sommarkantarellerna, många kantarellmackor och omeletter har man kunnat trösta sig med. Och bokhandlarna fick en bra sommar, själv brukar jag ha svårt att komma igång, men i år blev det några regnböcker som plöjdes.

Teatrar och andra evenemang var det många i Vaxholm i sommar, och vad jag har hört så klarade sig alla rätt skapligt mellan skurarna.

Rhapsody med Robert Wells var undertecknad och såg på premiärdagen tillsammans med som det kändes hela Vaxholm. Det var en trevlig familjeunderhållning som det bjöds på, tyckte kanske att det var lite för lite klös, men de flesta verkade nöjda. Däremot blev man lite undrande när man åkte tillbaka till Vaxholm efter föreställningen.

Klockan var runt 12 tiden på kvällen, över 4000 personer passerade restaurangerna, fint nu blir det gott med något att äta och dricka tänkte många med mig, då upptäckte vi att alla hade stängt...Va!!

Otroligt, som att missa öppet mål på 3 meters avstånd, vad det beror på vet jag inte, men det kanske handlar om tillstånd eller några andra myndighetsproblem. Men jag med många andra var väldigt förvånade, hörde ord som: byhåla, bonnland, öststat, fårskallar och andra utlåtande som inte gjorde undertecknad stolt över att vara Vaxholmsbo. Dessutom var den hungriga publiken både skötsam och i välmående ålder med tjocka plånböcker.

Vi upptäckte till vår glädje trots allt att Winbergs hade öppet, heder åt dem, och tack för ölen å`mackan, den smakade bra!

TV-apparaten brukar hos oss vara avstängd sommartid, i år gjordes några försök när vädret var som värst, men vi upptäckte snabbt varför den bör vara avstängd, nästan uteslutande gammal skåpmat sändes, det kan man vara utan.

Tall Ships Races seglade förbi i denna sommar också, de passerade ut till start i Sandhamn sista helgen i juli, tursamt i soligt och fint väder, de större tog vägen ut genom Oxdjupet, och de mindre tog vägen via Kodjupet så Vaxholmarna fick en glimt av fartygen. Ryssarnas och Norges skepp var de pampigaste. Nyss sjösatta Tre kronor defilerade som icke deltagande förskepp och var ett av de mycket få som hade fulla segelställ hissade. Just beroende på att seglen var satta tycker jag att det var den tjusigaste i sällskapet.

Synd att inte alla fartygens segel satt på plats, och att fartygen var mer samlade genom sin utfart genom skärgården. Evenemanget var i alla fall uppskattat och väldigt många åskådare var på plats både utefter land och till sjöss, roligt! Nu tar det 7 år till nästa vända.

 

 

 

 MAJNUMMRET

Just nu gäller funderingarna mediabruset.Nu i dagarna presenterades en ny undersökning om snusets olika skadeverkningar. Med buller och bång körde man halva Aktuellt och andra nyhetsprogram när man offentliggjorde resultatet, som snusare löper man tydligen dubbelt så stor risk att åka på bukspottskörtelcancer...aj fan.  Ytterligare något att oroa sig för. Ibland får man en känsla av att det är just syftet med alla rapporter om risker för en oändlig rad av olika sjukdomar och risker vi utsätts för.

När man efter att en hel dags nötande på bakgrundsradion hört om snusets skadeverkningar, tyckte jag att det var dags att lyssna ordentligt. Professorn som gjort undersökningen förklarade lite siffror: Av 10.000 medverkande i undersökningen kunde man sig säga att 8 st av dessa fick bukspottskörtelcancer av sitt snusande, i den motsvarande ickesnusande gruppen är det 4st som åker på eländet. Jaha, så det är det som nästan all media i Sverige har sysslat med, också förmodligen med veckor av efterföljande debatter mm. Som snusare är risken alltså 0,1 promille istället för 0,05 som ickesnusare. T o m professorn själv sade att man ska ta det lugnt och inte bli livrädd. Håller fullständigt med och kommer lugnt snusa vidare. Giftet måste bara vara hundra gånger bättre än röktaggarna, och det är ju just vad det handlar om, det jättestora antalet rökare har drastiskt gått ner till en av de lägsta nivåerna i världen i vårt land. Att gruppen snusare samtidigt ökat brant får man se som ett nödvändigt ont. Det är säkert flera risker med snuset som inte är kända idag, men i förhållande till cigaretter väger de lätt.

Kommer ni ihåg chipslarmet för ett par år sedan? chipstillverkarna fick nästan klappa ihop, inte ett chips såldes på flera veckor...Den Svenska undersökningen gav stort eko i hela världen, och man försökte i efterhand tona ner resultatet. man lyckades med att få alla att må väldigt dåligt som intog några chips. Nyttiga? nej verkligen inte! Men det mesta vi äter och nyttjar innehåller olika grader av gifter, och man får nog med sitt eget förstånd att avgöra mängderna.

Nu har våra stora kvällstidningarna dammat av sin standardlöpsedlar igen, för nu börjar den stora säsongen för olika eländen att oroa folk med. "Explosion av Fästingar" är en av de bästa, varje år verkar förutsättningarna varit fantastiska för de små odjuren, och alla farliga sjukdomar som kan föras vidare ökar konstant. Ja, de är verkligen gräsliga och man undrar varför de finns...men deras uppgift är bl a att reducera djurstammar som vuxit sig förstora. Nu verkar det som människosläktet vuxit sig för stort, kanske det...."Hudcancer kolla dina fläckar" är ännu en klassiker så här års. Där har vi också en chans till att etablera lite oro. Tro för f-n inte att du bara ska vara glad för att solen börjar lysa och värma. Sedan har vi de lite yngre i löpsedelsligan "Städa din dator öka farten" har nog kommit för att stanna. Sedan har vi den absolut största gruppen, allt som har med sex och vikt att göra!

Personligen har jag börjat med att ALDRIG köpa någon kvällstidning om löpsedlarna har några av dessa budskap. Tycker mig höra att allt fler resonerar på samma sätt, det är enda sättet att protestera mot eländet. Men uppenbarligen är vi inte tillräckligt många, för skiten säljer väl, det måste väl tidningsdrakarna ha mätningar som styrker...Man kan fundera vilken utveckling kvällstidningar kommer att ha i framtiden. Att den seriösa delen konstant minskar på grund av den tilltagande flärd och chockfaktorn är i alla fall uppenbart.

Till sist: Ha nu en riktigt trevlig sommar, och överdriv inte något, rrrrrrrrrmen ha roligt när du lever och njut av det härliga livet!

 

 

 

 

APRILNUMMRET

Försvunna eller reducerade trender är en ganska rolig företeelse att iaktta. Sitter och tänker på några stycken, vi tar och betar av dem i icke sorterad ordning.

Allergiker, och då tänker jag framförallt på hundallergiker, ett tag verkade var och varannan allergisk mot hundar, trots att statistiken säger att just detta, till skillnad mot katt och hästallergiker, är ganska ovanligt. I vårt lilla Vaxholm är det inte alls ovanligt att man stövlar in i butiker med sin hund numera, tänk om man hade gjort detta på 90-talet, då hade förmodligen flera fått allvarligare allergianfall och lynchstämning infunnit sig. Redaktören tycker att det är roligt att folk har på ett så påtagligt sätt blivit friskare! Vi får lyckönska gruppen med de utbrända till samma friska utveckling.

Feminister, tycker att det ordet används betydligt mindre och försiktigare än för ett par år sedan, ett tag gick det verkligen inflation i ordet feminist och det var svårt att begripa skillnaden mellan feminist och ordet människa, fanns det någon som inte var feminist. Göran Persson och Jan Guillo var två ganska maffiga killar som anslöt sig till feministklubben,tja Göran Persson utstrålar ju inte så värst mycket feminism direkt men Anitra kanske kan använda hans tidigare tal om ämnet på ett mer konstruktivt sätt nu på deras gård. Undertecknad känner en stark misstanke som handlar om populism i denna tidigare så stora feministklubb, inte minst mot de två namngivna herrarna.

Blondiner, denna färgvariant har minskat drastiskt på kort tid, även om kanske en blond och ljus hårfärg kanske bättre passar hos oss nordbor, och en ibland kolsvart hårfärg kan se lite väl konstrastrik ut mot vår normalt bleka hy, så funderar man vad detta kan bero på...Är det så att Black is beutiful, börjar slå igenom i allt fler led och att vara mörk börjar bli lite ballt, det finns ju många förebilder: Zlatan, Fares Fares, Dogge Doggelito för att nämna några manliga.Kändisarna brukar ju leda sådana här trender, och där kan man se att brunetterna är på klar frammarsch på blondinernas bekostnad.Kanske är det ett tecken på att internationaliseringen och acceptansen för andra utseenden än det nordiska börjar bli helt ok...?Verkligen på tiden i så fall.

Rökare, ett klart utdöende släkte (förlåt..). Det är ju en verkligen positiv trend att denna grupp har minskat. Minns när rökförbudet skulle införas på restaurangerna för lite sen, oj vilka problem det skulle föra med sig för krogarna. Nu efter en längre tid kan de flesta konstatera att det i princip inte blev några som helst problem, det enda problemet blev av en annan art än vad man anade, nämligen att olika kroppsodörer framträdde på ett påtagligt sätt nu när inte rökridåerna dolde dessa inte alltid trevliga dofter. Personalen på krogarna är väl de största vinnarna, tänk att jobba i en ask-kopp! Förr rökte man ju överallt, tänk när man flög förut, och ett skynke symboliskt skilde rökarna från ickerökarna. Undrar om det om tio år framstår lika korkat att snusa som det är att röka idag...Gubbar&Gummor, var tog de vägen? Tänk att när man var yngre, sådär runt 15-25 år, då kryllade det av gubbar & gummor, dessutom såg de ganska töntiga ut i sina konstiga kläder. Men nu när man själv är i mogen ålder verkar det inte alls vara så många...

Det där med en allt mer åldrande befolkning, stämmer det verkligen? Sen är det också så att de äldre nu jämfört med tidigare är ju faktiskt ganska hippa, jag menar jeanskläder (inte gabardin), gamla rock-LP hemma i garderoben tillsammans med golfklubborna, utlandresor och rätt pigga överhuvudtaget, det är inte vad man riktigt förknippar med gamla knarriga gubbar & gummor!

 

 

 

 

 

Marsnummret

Melodifestivalen reflekterar redaktören över, en företeelse och evenemang som har funnits ända sen 1958 och som återspeglar varje decenniums olika egenarter. Året efter, 1959 började man TV-sända Eurovisionsschlagerfestivalen som namnet var på den tiden.

Endast tre av dessa år har Sverige inte funnits med bland deltagarna. 1964 var man inte med på grund av artiststrejk, som väl belyser det revoltionära 60-talet, och 1970 deltog inte Sverige som en protest mot året innan då man korade fyra st deltagare som vinnare. Att man inte deltog två år under denna tid gav inget större eko eller protester, festivalen var inte speciellt populär och fnystes mest åt i dom flesta kretsar såväl kulturella som musikaliska. Idolerna hette under 60 och 70-talet Beatles, Rolling Stones, Jimmi Hendrix, Doors m fl, dessa reprensenterade någonting helt annat än vad som sågs som töntiga schlagersångare i folkdräkter och som sjöng på konstiga språk! Året 1976 escalerade impopuläriteten, och Sverige deltog inte på grund av att man ville spara pengar och för att många ansåg festivalen vara alltför kommersiell !

Vaaa..! Det skulle vara 2007 det. Året efter, 1977 deltog faktiskt en känd Vaxholmsprofil, men deltagandet blev inte någon succe direkt...för första gången som ensam pristagare till jumbopriset. Men vadå? Om man kollar vilka som har delat sistaplatsen och kommit nästsist ser man artister som: Lill-Babs, Monica Zetterlund, Ted Gärdestad och numera Schlagergeneralen Christer Björkman, inte något dåligt sällskap direkt....nästan en merit.

Men man får inte förringa schlagerfestivalens betydelse, under mitten på 70-talet började någonting hända, populäriteten började så sakteliga öka, och folkdräkterna började försvinna. Vändpunkten började nog 1974 när ABBA vann med Waterloo, även om det just då inte var helt ok i alla kretsar. Med totalt 4 Guld, 1 silver och 4 bronsmedaljer måste Sverige ses som en av dom bästa genom tiderna. Melodifestivalen har varit det stora genombrottet för många artister och grupper, bland annat ABBA, Carola Häggkvist, Kikki Danielsson, Lotta Engberg och Anders Glenmark men även för kompositörer som Lasse Holm, Torgny Söderberg och Ingela ’Pling’ Forsman samt skivbolagsdirektören Mr Bert Karlsson.

På 90-talet ökade populäriteten kraftig, för att under nuvarande decenium nästan kännas hysteriskt. Nu vattnar man ur så mycket som det någonsin är möjligt ur evenemanget. Det börjar kännas som en dokusåpa som pågår under en hel säsong med intriger, löpsedlar och skandaler. När man studerar deltagarna, ser man att mixen är helt otrolig, t ex Regina Lund och Caroline af Ugglas, vad gör dom där egentligen? Dragningskraften verkar enorm. Vad blir det nästa år ?Thorsten Flinck och Ernst Billgren ...? Man kan väl avskaffa sångkunskap helt för att möjliggöra för den riktigt stora kändis och såpamaffian att deltaga (kanske redan gjort).

Att sen den gamle rebellen Kristian Luuk från Killingegänget leder hela jippot känns ju helt logiskt, han säger sig själv vara "ärad av uppdraget", han kan väl ta med sin gamle vapendragare Robert Gustavsson som co-driver för att sätta lite sprätt på föreställningen.

Men det är nog som aktiebörsen, det går upp och ner. Undertecknad har i varje fall svårt att känna den där riktiga upphetsningen över evenemanget. Med tanke på hur recensionerna varit efter dom första programmen, känns det ljumma intresset helt rätt! Men efter att lyssnat på den nyss genomförda svenska finalen måste tilläggas att kvaliten var ovanligt hög, men det är klart vaskar man tillräckligt länge och mycket, blir det väl ganska bra till sist.