Waxholmslotsen

Redaktören har ordet

Redaktören har ordet.

Musik byggs av glädje

Det görs det nog också oftast. Alla har vi låtar som väcker känslor och minnen till liv. Ja, vad är det egentligen med musik – den där magiska kraften som rycker tag i oss, berör oss och för oss människor närmare varandra? Så gott som alla har nog sina egna musikminnen, första killen/tjejen, första resorna, första filmerna, listan kan göras hur lång som helst. I de unga åren verkar det mesta fastna, även texterna verkar sitta i livslångt, märkligt. Det man upplever för första gången sätter sig ofta extra djupt i minnet. Kanske särskilt vad gäller ljudminnen.

Själv kan jag de allra flesta texter till de tidiga Beatleslåtarna som kom på 60-talet, vi ackompanjerade låtarna på hembyggd gitarr med strängar av ståltråd, det lät säkert jättebra..

Har man turen att som jag vara född på 50-talet har man också växt upp i något som kan betecknas som en musikrevolution i mycket ledd av just Beatles, sen kom Rolling Stones, Jimmy Hendrix och många, många fler som än idag utgör en stor inspirationskälla för alla dagens musiker. En sån stor omvälvning av hela musikbranschen får man bara i bästa fall uppleva en gång i livet. Mycket av den musikaliska explosionen möjliggordes av den elektriskt styrda musiken, som faktiskt inte är mycket mer än 60-70 år, alltså en ren strunttid historiskt. Med elektricitetens hjälp lanseras ständigt nya instrument och idéer.

Vad skulle hända med musiken om elektriciteten plötsligt försvann? Stannar musiken utan el? Svaret är ändå nej. Musiken är den snabbaste av alla konstarter. Om elen försvinner kommer den omedelbart att bana sig en ny väg med de till buds stående möjligheterna, rösten eller de akustiska instrumenten. Och männi­skor kommer att vara nöjda då också.

Själv har jag nästan alltid sysslat med musik genom åren på något sätt, gitarrlektioner togs tidigt i skolan vilket jag är tacksam för, spelade med en del band i ungdomsåren bl a grabbarna som sen blev Dag Vag med Silversurfaren och company. Men musikkarriären kan inte benämnas som lysande utan bara en jäkla kul hobby, även om ringrostígheten idag måste beskrivas som grav, så kan man fortfarande plocka fram Stratocastern och riva av något, för lite som att lära sig cyckla är det ju, allt går inte bort med tiden.

Nu när man upplevt rullbandspelaren, kassetbandspelaren, vinylskivorna, CD-skivorna för att för närvarande ha fastnat i Spotify träsket, ett helt fantastiskt träsk! För en struntsumma har man tillgång till all världens musik på vilken plats man vill! Men lite ångestfyllt blir det när man till slut kommer fram till att göra sig av med de gamla vinylerna på grund av platsbrist, de där härliga konvoluten som i bästa fall var utvikbara, de kunde man ju sitta och stirra på i timmar när man lyssnade på sina idoler!

Nu börjar tyvärr allt flera av de gamla hjältarna bli gamla och en hel del börjar ”trilla av pinn”, men många är påtagligt pigga fortfarande och turnerar runt och spelar trots en ålder på 70-80 år, imponerande!

Hur det nu kommer att förändras de närmsta 50 åren kan man bara gissa, men den tekniska utvecklingen som går allt snabbare kommer nog att ge förvånadsvärda möjligheter, men en sak står nog i alla fall klar, musiken kommer alltid finnas som en följeslagare till människan, och tur är väl det!


Rock on!

.

.

.

.

.

Vad välja?

Av alla val som erbjuds i alla former i valfrihetens tecken? Står man i mataffären och ska välja ett schampo kan man bli riktigt förbryllad, det står ju inte schampo på förpackningarna, utan bara massa engelska uttryck. Och det är ändå bara en av de enklare valen i tillvaron, det finns betydligt svårare val men där oklarheterna är påfallande lika de som i schampoexemplet.

Förutom alla val vi måste göra i vardagslivet, elavtal, teleavtal mm, så är vi nu också inne i en intensiv valperiod där valfläsken överträffas på löpande band nu när mindre än ett år återstår till riksdagsvalet och kommunalvalet. Och aldrig har vi haft det så bra som året innan ett nyval, miljarderna finns i mängder och ska delas ut till så många grupper som möjligt. Att man samtidigt nu också höjer rekordmånga skatter blir något motsägesfullt när allt går så fantastiskt bra, men det är ju också så i svaga regeringar att alla partier i den inre klubben ska få sitt.

Kyrkovalet är precis avslutat i skrivande stund, och något förvånande för undertecknad blev deltagande rekordartat, störst antal röstande sedan 50-talet i det minst religösa landet på jorden, där också alltfler utträder ur Svenska kyrkan. Men höga valdeltaganden är alltid positivt!
Sen kanske det är många som inte riktigt begriper detta val alls, inklusive mig själv, varför är det politiska partier som väljs? Trodde kyrkan var en egen rörelse..

Och som inte alla reguljära val vore nog så har vi också självstartade val i form av folkomröstningar. Beslut som redan är tagna av beslutsfattare som är valda i demokratiska val ifrågasätts alltmer. I Vaxholm har vi precis haft vår folkomröstning om Norrbergets vara eller icke vara. En riktigt smutsig valkampanj har vi sett som för människor från andra kommuner har väckt både förvåning och förundran. Argumenten som har används anspelar mycket på rädsla och skräck. Nej företrädarna tog hem vinsten, ett förväntat svagt valdeltagande spelade förmodligen vinnarna i händerna. Intressant hade att få veta vad den hälften av medborgarna som inte röstade tyckte i frågan. Tyvärr har folkomröstningen splittrat och sått en söndring av Vaxholms medborgare, en delning mellan ”gamla” och ”nya” Vaxholmare känns alltmer påtaglig. Oavsett vad man kan tycka i sakfrågan så känner undertecknad inte att det finns några egentliga vinnare i detta val. Även vi på Lotsen har för första gången fått vår slev av osaklig kritik och påhopp av nättroll. Det verkliga utfallet av resutatet får vi väl se vad det blir, om nu inte skolan rivs, är det fortfarande höljt i dunkelt vad som ska hända med den gamla byggnaden.

Folkomröstningar som företeelse kan man ha åsikter om, frågan är egentligen om de fyller något syfte, annat än att så splittring? Många som röstar tror att de skall bli som utfallet av resultatet. Så är det ju icke i en klar majoritet av fallen. Folkomröstningar är endast rådgivande och behöver inte följas av styrande politiker. Det mest kända exemplet kanske är när vi 1967 röstade om att lägga om till högertrafik, 80% röstade nej, kanske av förklariga skäl, har man alltid kört på vänster sida på vägarna kanske man inte vill börja köra på andra sidan. Men regeringsföreträdarna tycker ändå att det blev bäst med högertrafik också i Sverige. Och idag tycker nog inte så många att beslutet var fel att vi även i Sverige kör på samma sida som de allra flesta i världen.

Förändringar behöver inte vara av ondo, utan kan främja de allra flesta i kommunen. Den nya skolan, Kronängsskolan som i högsta grad är inblandad i sakfrågan är något vi kan vara stolta över i kommunen, en skola som är en av de allra modernaste i Sverige, som både lärare, anställda, föräldrar och framförallt elever är ytterst nöjda över, det kommer att höja nivåerna på alla plan!

Trots att jag bor precis brevid den nybyggda skolan och det nyss långa avslutade bygget har jag kanske för ovanlighetens skull absolut ingenting emot skolan och Campusområdet, tvärtom!

.

.

.

.

.

Allt gott har ett slut..

Annars skulle vi inte upplevas det som så gott, det där vi har varje dag året runt ser vi inte som något märkvärdigt. Och när semestern är över nu som för de allra flesta, kan en liten fadd känsla infinna sig, va, tog det redan slut? I år fick vi se en ganska typisk medioker sommar, som ändå inte har varit heltokig. Men för oss alla badkrukor lyste baden med sin frånvaro...trots inköp av en ny badstege i våras, ingen investering som kan räknas hem i år.

På landet blir det mycket mat med tillbehör, finns inte mycket promenad eller jogging spår tillgängliga så formen får man försöka behålla med olika projekt. Det är en av fördelarna när man har förmånen till ett lantställe, finns alltid något träd som man kan gå loss på, det är otroligt vad skog och sly växer på ett år, det blir påtagligt när man har den in på knutarna. Däremot har vi lärt oss också den hårda vägen hur svårt det är att odla sånt som man verkligen vill ha på tomten på en utsatt ö, vi är nog drömkunden på växtplantagen! Återkommer år efter år och handlar nya växter...Men nu har vi faktiskt börjat förstå att anpassa oss till naturens förutsättningar istället för att vara envisa med sånt som uppenbarligen inte går, jag har nog köpt den sista Rododendron som nu börjar se rätt slak ut, trots yttre till synes goda förutsättningar funkar dessa bara inte!

Lekt elektriker har jag också gett mig på genom att äntligen få igång våra utebelysningsstolpar som har varit obrukbara i flera år, det visade sig vara ett jätte myrbo i en av stolparna som också flyttat jord in i kabelslangarna i backen och orsakat kortis. Efter att tidigare bränt fingrarna några gånger har jag numera elförbud från bl a familjen, så mitt arbete bestod av att göra allt klart för den slutgiltiga inkopplingen, som i det här fallet utfördes av min elkunniga bror, han kan utan problem hålla reda på minus, plus och jordkablar. Känns tryggt! Så nu har vi äntligen utelampor som funkar lagom till den mörkare årstiden som snabbt vinner mark.

Bygget av insektshotellet slutfördes med taklagsfest och invigning, flott hotell för alla insekter utom getingar och mygg som får bo någonannanstans! I samband med bygget kom massor av gammalt skräp till användning. Nu väntar vi bara på gästerna, men det ska visst ta något år innan upptäckt, man kanske skulle annonsera i Lotsen:-))

Det egna växthuset har varit till glädje i år, med fina skördar av Pimientos de Padrone, alla olika sorter av chillisar, mycket vitlök och tomater! Men det har varit en tuff daglig match mot bladlössen som försöker att käka upp mina odlingar, har inhandlat minst tre flaskor med såpa som sprayats på lössen, men de är envisa små rackare, tror trots allt att jag till slut vann matchen med typ 6-5.

Men vad händer med kroppen med åren som går?, det blir också alltmer påtagligt för varje år man öppnar upp sommarstugan, vad är det som händer? Jag som är så frisk och stark..Kroppjäkeln fattar inte att jag faktiskt mentalt bara är i medelåldern, typ 40! Får ju ont både här och där så fort man hugger i lite..Nu får någon hitta på någon genbank där man kan fylla på med lite yngre grejor. I väntan på detta så får man försöka utföra kroppsarbeten ”streetsmart”, alltså kortare arbetspass blandad med täta raster, och att sitta med en kall och filosofera är ju faktiskt inte heller så dumt!

Nu får man inte deppa ihop för att sommaren går mot sitt slut, utan bita ihop och även försöka att utnyttja det andra halvåret på bästa sätt, då får man möjlighet till att göra alla de där grejorna som man inte hinner och försakar under sommarhalvåret. Och så fort som tiden verkar gå, så skulle det inte förvåna mig om det snart är midsommar igen!


Ha en riktigt bra sensommar/höst allaihop!

.

.

.

.

.

Det börjar surra i luften..

Äntligen har hagel och snöbyarna börjat dra bort, det var lite väl mycket aprilväder i år, även i maj blev det aprilväder. Uttrycket skall ju förmedla någon slags ovanlighet, men detta år var det ungefär tvärtom.

Nåväl, i skrivande stund verkar det som att det börjar bli som det skall vara igen. Våren och försommaren brukar vara en hektisk tid för alla med tomter, båtar, sommarställen mm. Då skall ju allt fixas efter vinterns träda. Efter denna vår skall allt göras på ännu kortare tid.
Men vädret spelar sina spratt alltmer, enligt de som forskar i ämnet påstår många att just variationerna kommer att öka ännu mer i klimatförändringarnas spår.

Själv börjar jag få fullt upp på landet med allt som skall fixas, brukar också självmant ta på mig lite extraprojekt, för det är ju det som är en av de roligaste sakerna med ett lantställe, klar blir man ju aldrig.

Projektet som just startats är både en av de roligare och dessutom rekordbilligare: Ett insektshotell! Har funderat ett tag på att köpa någon av alla ”insektsholkar” som finns på byggvaruhusen och trädgårdsmarknader, men efter ett besök hos trädgårdsoraklet Tyra på Resarö kom inspirationen igång ordentligt. Tyra hade inte byggt en holk, utan en hel liten kåk! ja inte riktigt, men ca en och en halv meter hög och lika bred ungefär, en sån ska jag också göra!

Man börjar med ett par stadiga kubbar från trädstammar och bygger sig sen uppåt med olika material. Kubbarna läggs med snittytan utåt som man borrar ett antal hål med borrar på 3-13 mm, ca 10 cm djupa, då kan våra vänner bina, som det finns ett 50-tal arter av i Sverige, lägga sina ägg i hålrummen. Sen går man vidare och bygger med vassrör och Hundkexrör med ändarna också utåt. För fjärilarnas bon ska man ha vertikala springor 10-20 cm höga och 4-5 mm breda. Byggmaterialet får man gå på jakt efter i skog och mark, små hålrum är ledordet. En del andra material är också tillåtet som ex vis tegelstenar, är de inte av den gamla sorten kan man ta fram borren igen och gå lös på teglet.
Ett hålrum kan man fylla med gran eller tallkottar också, gärna med lite hönsnät utvändigt så att kottarna ligger kvar. Det mesta handlar om fantasi vilket undertecknad uppskattar.

Sen får man inte glömma att toppa hela skapelsen med något material som håller hela hotellet torrt, för vem vill ha blött i sin bostad eller barnkammare? Jag har tur att lite nockpannor som ligger och skräpar som kommer väl till användning. Skall ni själva bygga något liknande är tipset att bygga mot morgon/förmiddagssol alltså öst, det skall tydligen insekterna gilla. Ja, där har ni ett litet recept på ett insektshotell.

Bin, humlors och andra insekters betydelse för blommor, trädgårdar och odlingar kan inte överdrivas. Som byggherre av ett insektshotell kan man känna sig nöjd av att göra en liten insats för naturen, att man dessutom gör av med lite material som ligger och skräpar ihop med rena naturmaterial gör det hela inte sämre!

Nu måste bygget sätta igång!

.

.

.

.

.

Det ringer, hämta datorn!

Det vi envist vill kalla för telefon, är ju inte i huvudsak telefon längre, men vi säger ju också skruva ner på TV:en fortfarande också, trots att man där trycker ner ljudet på en knapp. Människans vanor är inte alltid så lättförändrade som vi ibland tror.

Våra kära mobiltelefoner har omvandlats totalt under de senaste årtionden. Kommer ihåg min första på 80-talet, en Philips AP med böjd lur, en kraftig historia som installerades i bilen på ett magnetfäste mellan framsätena, tillhörande biffig elektronikbox fick inte plats i bilen, så den installerade man i bagageluckan. Min kompanjon och jag köpte varsin genom kontakter så att det blev ett bra pris, 17.500:- fick vi betala per st, vilket motsvarar över 38.000:- i dagens penningvärde, inte så konstigt att inte alla hade en...och det enda man kunde göra med den var att använda den som telefon...På den tiden var man verkligen cool om man hade en sån, och luren togs gärna upp och fejkpratades i vid lämpliga tillfällen i köerna. Täckningen i de här robusta grejorna var mycket god, så också även säkert strålningseffekten. Extra coolt var att om man köpte lite extra grejor så kunde man släpa med sig utrustningen till båten för helgutflykterna. Kruxet i båten var att telefonen snabbt tömde batteriet om den brukades på för länge, lösningen på problemet var att man införde stenhårda passningstider på luren, 9, 12, 15 och 18.00 fick den stå på 10 minuter, ringde man själv så startade man motorn för säkerhets skull...och idag klagas det på att batterierna inte räcker så bra..

Idag har våra mobiltelefoner utvecklats till mobila datorer i fickformat med minst lika mycket funktioner som stationära datorer. Kamera, väckarklocka, musikmaskin, kalender, kartor, tidningskiosk, bankfunktioner, betalningsfunktioner, spelmaskin, SMHI, kalkylator, och sociala plattformar, med mera, med mera. Alla tillgängliga appar, som egentligen är en komprimerad webbsida anpassad för mobilen, ger alla upptänkliga funktioner som tänkas kan. Tillgängligheten till webben gör surfning på ex vis Google att all världens fakta och kunnighet nås på några sekunder, ovärderligt när oenighet vid samtal uppstår.

Efter årtionden av krympningar av mobilen, har vi under de senaste åren sett en ökning av storleken, just beroende på att telefonen används mest som en dator. Den tidigare trenden att alltid svara på samtal blixtfort har liksom alla miljontals olika ringsignaler helt försvunnit.
När man idag ringer är det väldigt sällan att man får svar direkt, utan blir istället uppringd senare. Den yngre generationen verkar nästan helt valt bort prattjänsten, utan skickar blixtsnabba SMS istället, ibland kan man undra hur många tecken de klarar av på 10 sekunder.....

Nu är man givetvis nyfiken på vad de kommande årtionden skall föra med sig på mobildatorsidan, den stora utmaningen är väl att få plats med allt och kunna återge allt på ett behagligt sätt i kombination med tillräcklig batterikapicitet. Det talas nu mycket om att man skall projicera skärmen direkt på våra ögon via olika verktyg för att få en tydligare och mer verklighetsupplevelse. Förmodligen med 3D effekt också. Enligt tillverkarna kommer de kommande 10 åren föra med sig totala förändringar i mobilanvändadet. Att försöka begripa eller förutse framtiden är aldrig lätt, förmodligen är framtiden också ännu mer obegripbar än vad vi kan tänka oss.

Att under en livstid följa den nuvarande teknikutvecklingen tycker i alla fall undertecknad är både spännande och roligt. Ett litet problem kan vara att med åldern blir det inte lättare att hänga med i en utveckling som går allt fortare, men det kanske kan hålla de där hjärncellerna som man förhoppningsvis har kvar i trim!

Mot 3000 talet!

.

.

.

.

.

För 800.000-1.400.000 år.....
sedan lärde sig människan att upptäcka och hantera eld. Människan blev den enda levande varelsen, och är fortfarande, som kan laga till sin mat varm/stekt/kokt. Alltså en av de mest betydande upptäckter för människans utveckling.

För ca 15-20 år sedan kom de första varningarna om att man inte skall grilla eller steka kött för hårt, så att det blir vidbränt. Alla grilltokar fick något att tänka på, inte börja grilla för tidigt, utan vänta till kolet intar en grå nyans. Inte så himla svårt för oss grillgalningar egentligen. Något att tänka på inför kommande grillsäsong. För oss som tycker att grillkol ger den mesta smaken och resultat, kan undertecknad tipsa om att använda elgrillständare för att få fart på kolen, går snabbt och man undviker risken för att få en ”tändvätska” kryddad köttbit.

Trender kommer och går, just nu finns det en mycket stark trend som alla kockar kör hårt med i de alla TV-programmen om mat som verkar öka allt snabbare i takt, och det är att fisk och kött nästan skall ätas rå!
Upptäckten i grottorna som gjorde människan mindre barbarisk för ungefär 1 miljon år sedan är alltså på tillbakagång?

Enligt min mening är trenden att äta rå fisk och rått kött inte något jag uppskattar. Köttbitar skall vändas i pannan efter 30 sekunder, och fisken skall nästan bara snudda vid stekpannan, för det blir så himla gott enligt vissa. Förstår inte grejen alltså... Tycker självklart inte att maten skall stekas till ”skosule” kvalitet, men därmed inte sagt att min mat skall se ut som Stockholms blodbad. Kommer osökt att tänka på det svenska fantastiska ordspråket ”lagom är bäst” av någon anledning. Om man är strandad på en öde ö, eller sitter fast på ett fjäll och håller på att svälta ihjäl, ok, då skulle kanske också jag hugga in på det som bjuds för att överleva. Det finns fall där människor t o m huggit in på andra döda människor vid flygplanskrascher. Kannibalernas historia känner vi också till. Hua!

Det enda kött som är i fred för råtrenden är kycklingen på grund av salmonellabakterier och andra ohälsosamma bakterier. Detta problem kommer man nästan alltid runt genom att hetta upp köttet. Jag nästan tackar för att kycklingköttet är behäftad med bakterieproblematiken, då slipper man ju alla fall råhetstrenden med denna typ av kött!

Köttförsäljningen ökar just nu i Sverige trots en stark vegetarisk trend.
Och det är just kycklingköttet som ökar, gott så! Det stämmer även i vår familj. Inte så tung mat, billig och kan varieras i det oändliga på ett ganska enkelt sätt.

Men hur det här med att äta rå fisk och rött kött? Själv är jag övertygad om att det snart kommer larmrapporter som säger att man inte skall äta rå mat. Har våra magar anpassats till lagad mat under miljontals år, tror jag inte man skall experimentera med nya trender hur som helst.

Men den som lever får se. Och var och en gör självklart som man vill, jag vet i alla fall hur jag gör vid grillen i sommar, inte bränt, inte sönderstekt, lite rosa i mitten så att saftigheten finns kvar i råvaran, och fisken då, ja ungefär på samma sätt, men absolut inte rå!

Trender kommer och går, hoppas denna går över fort.

Snart börjar grillsäsongen
Bon Appetit!

.

.

.

.

.

Det bästa med Sverige är....

att resa! eller inte kanske, men det kan tyckas så med tanke på hur mycket svenskarna reser numera. Mycket är ju fortfarande bra här hemma i Svedala även om en hel del börjar oroa. Kanske det späder på vår reslust ytterligare?

En person som vunnit en trave pengar och får frågan: vad ska du göra för pengarna, svarar i de allra flesta fall: Resa! Den största anledningen är väl att vi kan! Tyder på välstånd.

Vårt klimat är också såklart en av de största faktorerna, numera är ju vintrarna inte ens värda namnet vinter. Man åker inte sparkstötting till affären direkt. Vad är sparkstötting undrar kanske de yngre läsarna?
Tja, ett slags fordon med sittplats och handtag för att stående stå på medar och sparka sig fram med ett ben, låter konstigt va? Googla!
Faktum är att de allra flesta familjer ägde en spark för 40 år sedan, idag vet jag inte när jag såg en sist på våra breddgrader, man får nog åka en bra bit norrut för att beskåda fordonet. Tur att man inte är i sparkbranschen, är och blir nog ännu tuffare. Produktutveckling försöker att motverka negativa försäljningsiffror, nu finns det sparkstötting med hjul att köpa, men det är nog ingen succé heller.

Totalt gjorde vi 18 miljoner 515 000 resor utomlands 2015. Det gör nästan exakt två utlandsresor per svensk invånare och år. Jag läser i tidningen att vi tillsammans spenderar 50 miljarder kronor om året på utlandsresor. Det är dubbelt så mycket som vi lägger på heminredning. Att komma bort en stund har blivit viktigare än att pynta hemmet.Således är vi svenskar världsmästare både i att resa och stressa, inte någon IQ test att räkna ut sambandet. Mångas arbetsuppgifter ser också helt annorlunda ut nu än förr, inte många står vid löpande bandet och sammanfogar saker. Finns det bara internet på plats kan många sysslor utföras var som helst, idag har man en helt annan frihet, med det följer också en klart mer stressförhöjande tillvaro, många arbetsgivare förväntar sig att man är tillgänglig och svarar på mail nästan dygnet runt.
Så förmodligen är viloperioder viktiga, och där kommer kanske vår ständigt ökande reslust till pass.

Sen har det ju trots de ständigt utökade säkerhetskontrollerna blivit mycket enklare att boka en resa, och snabbare. Jag gjorde min första resa till Spanien med familj i början på 60-talet, det var ungefär en lika lång resa som till New York idag, och långt ifrån lika bekväm. Mellanlandningar måste ju göras för att tanka propellerplanet, för resan var
ju så otrolig lång.....

Största hotet för oss som älskar att resa kommer från de allt mer framträdande miljöhoten, vi får nog räkna med att i framtiden betala allt mer för lyxen att förflytta oss i luften, den debatten är ännu bara i sin linda. Så du reslystna passa på att njuta nu, det kommer inte finnas några löjligt billiga flygbiljetter om tio år, miljöavgifter kommer förmodligen att utgöra den största delen av flygbiljettens pris.

Så sammanfattningsvis reser vi svenskar mer än någonsin och ökningen fortsätter trots alla möjliga hot i olika former, varför? Förutom ovanstående anledningar gillar jag nog den mest att de finns vissa som hänför vår reslust till vårt Vikingablod, att kasta oss ut och undersöka okända marker. Grisfesterna på Kanarieöarna och Afterskin i Alperna på 70 och 80-talet kanske också bekräftade Viking genen, men dessa har numera tack och lov ersatts med mer uppfostrat beteende!

Just kanske Vaxholmare verkar vara extra mycket för att resa, det kan märkas på stan som är mycket lugn under vintermånaderna. Skribenten själv var nyligen ute på en långresa, på flyplanet utgjordes Vaxholmare ca 2,5% av passagerna (minst) inte dåligt med tanke på att Vaxholmare endast ugör ca 0,1% av Sveriges befolkning...

Ha en god tur! (som norrmännen säger)

.

.

.

.

.

Händelserika dagar..

Andra veckan i november var det då dags äntligen för valet i USA, resultatet överraskade och chockade många, frågan är dock om inte snöfallet på morgonen efter valet chockade ännu mera! I alla fall i Stockholmstrakten där ca 40cm snö föll på kort tid. Mängden snö var väl i sig ingen jättehändelse men tidpunkten för snöfallet var ovanligt tidigt, vilket gjorde att många inte hade lagt på sina vinterdäck. Alla norr om dalarna fick något att raljera om igen.

Men det som vållade mest kaos i trafiken var inte den slarvande svensson utan tunga fordon som lastbilar och bussar med sommardäck, många gånger väldigt slitna. Man kan ju inte annat än att förundras över att det i vårt reglerade land kan vara tillåtet. Att inte större krav sätts i samband med upphandlade tjänster inom kollektivtrafiken måste ses som ett tjänstefel från upphandlarnas sida. Om man är privatperson med en liten Fiat som nästan aldrig används och kör denna när snö fallit efter 1 nov då kan man minsann bötfällas, men att köra en dubbelledad buss med 100 tals passagerare i fullt snökaos då är det helt ok...Man undrar också hur utbildningen sker, många av busschaufförerna är av utländskt ursprung från länder där inte finns någon snö och vinter överhuvudtaget, det ställer ju extra krav på utbildningen. Att lastbilar som många gånger väger mycket mer än 10 ton också kör runt på vintern med dåliga däck känns ju heller inte speciellt tryggt, om en av anledningarna till uteblivna vinterdäckslagar är att det råder dubbdäcksförbud i innerstaden då måste man bedöma vilket som är dödligast, partiklar i luften eller okontrollerade långtradare och bussar...
En ambulans med patient stod stilla i 5 timmar i köer vilket inte riktigt är avsikten med en ambulanstransport.

All busstrafik till och från Stockholm ställdes in till kranskommunerna vilket självklart gav stora effekter, en del skolungdomar fick sova över på skolor andra fick vara kreativa och uppfinna övernattningställen bäst de kunde. SL har tydligen någon Taxigaranti om inte bussen går, haha det måste ju vara världens billigaste garanti, om inte bussarna går hur får man tag på en ledig Taxi? Måste vara enklare att sälja sand i Sahara.
Här måste man rikta en stor eloge till Waxholmsbolaget som gjorde en stor insats för folk som ville komma hem, de satt in extrabåtar från staden vilket gjorde att många Vaxholmare kom hem på kvällen!

Kriser har ju också en benägenhet att föda vardagshjältar, det fanns det också många exempel på i kaoset. En hamburgerkedja kallade in all personal och stekte snabbt upp ett par hundra hamburgare och åkte ut till bilköerna där folk stått stilla i många timmar och delade ut gratis till hungriga bilförare, dessa vet nog var de köper sin nästa hamburgare! Ett par kvinnor möttes via Facebook och träffades på en mataffär för att köpa mat som sen skulle delas ut i bilköerna, mataffären bestämde snabbt att de kunde behålla sina besparingar, vi bjuder på maten sa de!
Kvinnorna åkte ut i bilköerna, bl a var det en äldre herre med diabetes som inte mådde bra som fick ett välbehövligt mål mat!

Att man inte kan vara förberedd på allt som vädret kan erbjuda det kan man ha förståelse för, men kaoset för en egentligen endast så här liten väderkatastrof bör ju för de som sitter i ansvarig ställning ge en extra tankeställare. Men mycket lite har hörts från dessa...
Vad kaosets egentliga sammanlagda kostnad är för samhället är svårt att räkna på, men att den tunga trafikens problem ihop med undermålig snöröjning har kostat ordentligt är det ingen tvekan om. Och feministisk snöröjning, vad är det?

En avstängd Essingeled, folk som vistats 5-12 timmar fast i köer rymmer säkert mängder av vardagsdramatik. Det måste gå att undvika detta kaos i framtiden, eller?

.

.

.

.

.

Det enklaste sättet att få gratisreklam...
är att skriva en bok, i alla fall om man är kändis av något slag för då hamnar man garanterat i sofforna i TV.s morgonprogram, oftast på flera olika kanaler. Min fru och jag har pratat lite på skoj om att skriva en bok om våra fyra hundar vi har haft, det skulle inte vara några alls problem att få ihop en normaltjock bok i ämnet. Underhållande ämnen finns det gott om!

Första jycken fick jag på köpet med min fru, en bjässe av märket New Foundland, som vägde 60 kg, mer än frugan faktiskt, som hon hade tagit hand om sedan familjen som köpte den som valp tyckte den var för stor och besvärlig, typiskt min fru, vi fick senare också hand om en herrelös katt också. Den här hunden var jämt med i vår lilla båt och upptog större delen av golvytan, dessutom luktade han minst sagt surströmming eftersom han ständigt låg i vattnet, en av få hundar som har simhud mellan tårna, har man haft en så förstår man varför. Rasken som han hette älskade fisk och snodde mina firrar när han kunde. En gång när vi var ute och gick i skogen försvann Rasken, efter ett tag kände vi en fruktansvärd stank, Rasken dök upp med en gädda i munnen som han hittat i en insjö den var så rutten att den rann ur munnen...jag försökte få honom att släppa den med en pinne, en av få gånger han försökte hugga mig!

Andra hunden blev en något mer behändig Golden retriver som fick heta Björne, en överdrivet vänlig och snäll jycke. Hittade ändå på en del äventyr.
En dag försvann han ifrån vår villatomt i Svinninge, vi blev ganska snabbt oroliga och letade överallt med bilar och till fots. När natten gick över och blev till dag började vi bli missmodiga, jag började titta i vägkanterna om han låg där överkörd. Åkte ännu en gång ner till båtklubben, frågade några små grabbar om de hade sett till Björne, jovisst! han var med oss och spelade fotboll igår kväll, han vilade ibland och gick ut på bryggan därborta sen gick han av och kissade och gick ut igen. Upprymd gick jag bort till bryggan, jodå längst ut vid vår båt där låg han den rackarn! Vi hade varit mycket på sjön den sommaren, för mycket verkade det som, Björne trodde tydligen att det var hemmet! Efter många timmars letande hade jag också när vi letade i skogen sprungit in i en gren rätt i ögat i mörkret, så det hela avslutades med ett besök på St:Eriks ögonakut.

När vi kom in på vår tredje hund bestämde vi att nu vill vi ha en av behändigare format, småhundar har man ju tidigare av oförstånd fnyst lite åt som inga riktiga hundar, oj så fel! Vi valde en Cairnterrier, mer hund än i den rackaren är nog svårt att hitta. Han fick det passande namnet Tuffis som han gjorde skäl för. Upptågen som Tuffis hittade på var oändliga och att han blev 15 år är både förvånande och imponerande. Han jagade i princip allt som gick och räddes inte grävlingar eller vad som helst. På landet fick han utlopp för jaktinstinkterna, ibland gick det fel, som när grannen kom ner och frågade om jag kunde ta ut Tuffis ur grävlingsfällan som han hade ställt upp, han vågade inte själv..Det låg ju lite rutten strömming i fällan som Tuffis uppenbarligen ville ha. En gång var han nära och att vandra vidare när han hade käkat upp dotterns mini biljardkulor som fastnade i tarmarna, det förklarade också varför vi tidigare hittat biljardkulor på landet fast spelet aldrig varit där. En annan gång när vi besökte vänner på Västkusten drog Tuffis in i en kohage och drev ett trettiotal kossor runt i hagen, tur att vi hade en ”kovan” människa med oss som löste sitiuationen, själv har jag koskräck. Självkänslan var det inget fel på, han trodde att han kunde spöa schäfrar och andra stora hundar..men sista två åren lugnade han sig något och fokuserade mer på mat och godis.

Nyligen köpte vi vår fjärde och förmodligen vår sista hund, en Norfolk terrier som fick namnet Frasse, denna gång något mindre än vår förra hund, en behändig kille så som det ska vara när husse å matte börjar bli något äldre och bekvämare. Nu fick vi en härlig jycke som är lugnet och snällheten själv. Avskyr alla former av bråk och våld, han vill helst gå hem om någon annan jycke morrar eller skäller. Love&Peace kan hans smeknamn vara. Den här jycken kan bota de flesta som av någon anledning är hundrädda, en trevlig egenhet han har är att han nästan aldrig skäller. På landet när han blir rädd för något i skogen kan han försöka skälla, men det låter mest konstigt..Och det enda han jagar är flugor och myror, men han kanske hinner ställa till med upptåg han också! Vi har haft tur med alla våra jyckar som alla har blivit gamla och gått vidare av ålderdom, det är det enda riktigt tråkiga med att ha en hund i familjen, när tidpunkten för beslutet måste tas att ta bort sin kompis, men det måste tyvärr ingå i ”paketet”!

På grund av platsbrist får jag avsluta här, det finns väldigt många historier att berätta, kanske ska fundera vidare på det där med en bok?

..

.

.

.

.

Med ålder kommer....

vishet sägs det. Man får hoppas att det är så, alltid nåt i så fall, för inte blir man starkare fysiskt, vigheten tilltar inte precis men stelheten gör det.

Efter över 20 års uppehåll med fritidsintresset golf har jag återigen tagit upp det, eller försökt igen med sporten. Var nere på hyfsade 15 i handikapp på 80-talet, men vid den gränsen började jag gå bakåt i handikappet på grund av att inte tillräckligt med tid kunde läggas på intresset. Det är ju så med golf, kanonkul men väldigt tidskrävande. Ska det kombineras med familj, företag, båtliv och lantställe är det svårt att få den korta säsongen att räcka till i vårt klimat. Ett trick som utövas av många är att få med frugan på golfintresset, kan fungera som en del av konfliktlösning, jag har inte lyckats där, (än)

Försökte redan för ca 5 år sedan att ruska liv i intresset, spelade upp för PRO på Waxholms Golfklubb, tog med mina fina gamla klubbor från 80-talet, vad hände? Han och andra gapflabbade om mina klubbor! Ok, inte direkt sista snittet kanske, men var de så dåliga? Nja, drivern har väl växt ifrån min och är i dagens mått fyra gånger större, nästan som en handboll. Jag fick ju självklart köpa ett nytt set, och även om den teoretiska träffbilden på den nya drivern är betydligt större så har jag fortfarande inte lärt mig att träffa rätt... Järnklubborna däremot blev jag snabbt kompis med, de hade ju skaft som kändes härligt elastiska och inte som mina gamla, som mer var av typen järnrör. Nåväl, den pånyttfödda karriären tog ett snabbt slut, fick det gröna kortet och spelade tre, fyra rundor sen hamnade klubborna på hyllan igen...skulle de ligga där 20 år igen?

Nä! Nu har jag gått med i Waxholms Golfklubb igen, som numera har övertagits av UniPeg som består av 12 golklubbar i Stockholmstrakten, vilka man på alla spelar fritt vid medlemsskap. Numera är det stenhård konkurrans mellan golfklubbarna och därmed har också priserna sjunkit rejält. På 80-talet när jag började med golfen var det helt annat,då fick man gräva djupt i ”plånkan” för medlemsskap, speciellt i Ullna golfklubb där jag började.

Upplever att det är en ren lyx med en golbana på hemorten, 7-8 minuter från hemmet. Har redan kört en tävling och flera sällskapsronder, nu jäklar i min låda ska det köras hårt! Men även om det lite är som så att ”har man en gång lärt sig cykla så sitter det i” så märks det ju att man inte blivit yngre. Men jäklar vad stelt det känns, och lite knäckande när jag tog med svärsonen som bara hade slagit lite tidigare i 10 års åldern på driving ranchen, och fick se att han både slog längre och rakare än vad jag gjorde...

Anyway, vilken rolig sport är det, vem som kom på att försöka få en löjligt liten boll i ett löjligt litet hål på ett lika löjligt långt avstånd vet jag inte, men det kanske var en skotte? Och slår man inte sönder ryggen eller höfterna så måste sportformen var ganska ultimat för oss i de lite högre åldrarna, gå nästan en mil i väldigt rask takt, ja väldigt rask takt då ett gäng bakom alltid trycker på, dessutom med en stor trunk med klubbor, bollar, vatten och andra prylar är faktiskt ganska jobbigt, och annars ganska svårmotiverat att bara gå ut och gå på måfå.

Golfen tar tid att utöva, men nu har jag tid, och det är ju faktiskt en fördel med att komma upp i ålder, att tid finns för annat. Det är också socialt en sport som ger kontakt med många andra utövare, intressanta möten som man inte haft annars. Sen kan det också ge anledning till
fler utlandsresor, finns ju länder som har lite längre säsong än i vårt hemland!

Mot första green!

.

.

.

.

.

Mat kan vara komplicerat...

När man besöker mataffärerna och råkar hamna vid diskarna med alla laktosfria produkter så kan man lugnt konstatera att dessa växer i omfattning för var dag.

Faktum är att de flesta människor är laktosintoleranta, Mellan 70 och 90 procent av jordens vuxna befolkning är laktosintolerant. Det är väldigt olika i olika delar av världen. I många asiatiska länder är nära 100 procent av befolkningen laktosintolerant. I Sverige är siffran uppemot 14 – 15 procent enligt närliggande studier som gjorts. Att det ser ut så beror på att en gen har muterat under årtusendena och gjort att människor i Norden och i Nordamerika tål mjölk bättre, även som vuxna. Att vara laktosintolerant är alltså vanligt och helt naturligt. Det är ingen sjukdom och det är inte farligt.

Diagnosen är inte helt lätt att ställa, symtomen är lätt att förväxla med mer vanliga och lättare magåkommor, och frågan är om för många får etiketten för att en diagnos på orolig mage många gånger är ytterst svårdiagnostiserad och besvärlig utredningsmässig? Att ha orolig mage kan ha väldigt många olika orsaker. Med tanke på det sätt som människan lever idag, med för mycket mat och för lite motion många gånger kombinerat med stress är det inte alls konstigt med krånglande mage.

Siffran hur många som är laktosintoleranta i Svergie stiger brant, det kan ha delvisa naturliga orsaker som invandring från länder där detta är vanligare, men siffrorna måste ändå ifrågasättas. Människan har en tendens att vilja sätta en orsak och namn kroppsliga problem, det är ett säkert kort för att stilla oro över andra sjukdomar.

Klart är att besvären för många är besvärliga att leva med. Det spiller också över på andra som sysslar med mathantering. Undertecknad känner många som driver restauranger, konferansanläggningar och andra som serverar mat i olika sammanhang, och de kan vittna om mycket extrarbete i samband med serveringar. En sak är att alla menyer numera måste innehålla ganska exakta beskrivningar på vad maten innehåller. En annan sak är att 30-40 procent av beställningarna har olika specifierade krav, i alla fall när publiken består av 20-45 åringar, där överkänsligheten eller matkraven verkar vara som störst.

Laktos och glutenintolerans är bara en av grupperna, Vegeterian, Vegan, Lakto-vegetarian, Ovo-vegetarian, Lakto-ovo-vegetarian, Semivegetarianer, Frukterianerna, Flexitarian, Total vegetarian och vegan, Pescotariër och pollotariër, Demi-vegetarian, är några av olika dieter, och fler tillkommer i snabb takt. Sen har vi en annan grupp som befinner sig på tillfälliga kosthållningar, LCHF, Medelhavskost, GI, Stenålderskost, Zonen, Atkins, Raw food, Isodieten, är några av dessa också snabbt växande grupper.

Det måste vara tålamodsprövande att arbeta med dessa kundgrupper för alla företag som serverar mat i olika sammahang! Om matindustrin
kan man säga mycket, mycket är ruttet i näringskedjan, att ovanstående beskrivna kan ses som ett reaktion mot många felaktigheter i matindustrin är ett friskhetstecken, att det dessutom har öppnat upp för en mängd andra olika näringsidkare är också klart, i dessa vassar lurar delvis självklart skojare och lurendrejare som i alla andra branscher som upptäcker att man kan slå mynt av människans kroppsliga oro.


Leve den friska och giftfria maten!

.

.

.

.

.

Men Lotsen då....?

Vi har ju i vårt företag haft två ”ben” som vi arbetat med, den ena var tryckeriverksamhet under namnet Copyshop, denna del har vi stängt och överlåtit till Täby Kopia i Arninge. När vi har meddelat denna nyhet till våra kunder, så är den allra vanligaste kommentaren, men Lotsen då, hur går det med den..?

Svaret är att den fortsätter precis som vanligt under vår flagg, kanske inte exakt som vanligt, för nu finns det bättre med tid att ytterligare utveckla och förbättra tidningen! Och då avser jag kanske framförallt att förbättra och öka det redaktionella innehållet. Även om mängden annonser måste vara ganska konstant för att säkerhetsställa tidningens utgivning. Lotsen är ju en gratistidning som i sammanhanget är en relativt påkostad och med en exklusiv utdelning till varenda postlåda i kommunen.

Det är både talande och rörande att folks största oro i ovanstående beskrivning är Lotsens framtid. Vi får ta tillfället i akt och tacka alla våra kunder på Copyshop under drygt tio år! Det har varit en givande och rolig tid med en massa olika typer av arbeten. Men i slutändan har det blivit för lite arbeten sammantaget som inte kunnat driva investeringskostnaderna.

Vi kommer att fortsätta driva Lotsen med vissa ledord som för oss är ”heliga”, en är att vara 100% lokal, det skall väldigt mycket till om redaktionellt innehåll inte kan kunna relateras till Vaxholm, och det tror vi är en av de viktigaste faktorerna för fortsatt populäritet. Ett annat är att hålla ett positivt innehåll i tidningen, dåliga, tråkiga och negativa nyheter matas vi från många olika mediakanaler, så vi försöker att kompensera detta något. Ytterligare ett annat är att beskriva företag på orten, vi har till dags dato presenterat över 100 månadsprofiler, varav ett flertal blivit utsedda till Årets Företagare, bl a årets som presenteras i denna tidning.

En annan mycket viktig faktor för Lotsen är att beskriva och delge alla i kommunen om olika typer av föreningar vi har i Vaxholm, och detta leder in på att Lotsens innehåll drivs i stor mån av medverkan till artiklar både i direkt form och som tips, Lotsen görs och drivs alltså i mycket av alla medborgare i kommunen! Vi har vid många tillfällen tagit till oss av direkta tips, och det är just så en liten lokaltidning skall fungera enligt oss!

Här kommer vi in på de ekonomiska förutsättningarna för Lotsen, resurserna är snåla mätt mot de allra flesta motsvarande produkter så ett visst mått av felstavningar och felformuleringar får nog tas på köpet av läsarna. Däremot är vi nog mer seriösa för sanning och riktigheten av fakta i våra artiklar som alltid delges för kommentarer av inblandade innan publicering, än de allra flesta andra tidningar.

Vi vill rikta ett varmt tack till alla våra trogna annonsörer, många som har köpt annonsutrymme i många år, det är dessa som i slutändan gör att vi kan hålla denna lilla tidning på denna lilla ort vid liv!

Vi ser fram emot att i många år framöver utge vår ögonsten,
Lotsen! Och glöm inte att just du i allra högsta grad medverkar till tidningens innehåll!

Och du, hoppas du får en riktigt lång och varm sommar!
Vi hörs 26 augusti nästa gång!

.

.

.

.

.

Avbön

Dags att erkänna, jag har vid flera tillfällen knäckt en öl i båten på väg ut till sommarstället! Vanor är svåra att förändra, som gammal båtägare i över 40 år så hör det liksom till att öppna en öl när man åker ut.
Det innebär inte att jag enligt egen åsikt kör full eller tycker att det är en rättighet att göra detta. Däremot tycker jag att nolltoleranslagen som infördes på sjön likställd med den på land har något av löjets skimmer över sig, dessa två element är lika olika som plus och minus. På sjön riskerar man inte att möta en fotgängare med barnvagn plötsligt ett par meter ifrån fordonet, inte heller att ”köra av sjön” så att säga. Lagen som infördes för några år sedan är helt klart ett verk av personer som inte alls känner till båtlivet.

Under mina många aktiva år som fritidsskeppare, framförallt innan sommarställe köptes, tillbringades hela somrarna och helger så gott som jämt på sjön, det var på den tiden när båtarna var mindre och enklare, alltså inga vattentankar eller varmvatten, inga värmeanläggningar, inga toaletter, ingen GPS mm. Det gick ändå utmärkt, navigera gjorde man med hjälp av fysiska sjökort och kompass. Ibland gick det, mest beroende på ungdomligt oförstånd åt skogen, tampar i proppelern, motorhaverier mm, men det var ju så man lärde sig. Det var på den tiden man inte åkte hem för att det började regna, utan tänkte att det går väl över om ett par dagar, ibland gjorde det inte det, men man tyckte det var ok ändå! Däremot har jag aldrig varit med om några incidenter själv eller sett något som har orsakats av fylla trots ett flitigt nyttjande av båten. Sen finns det ju alltid stollar överallt, så även bland båtägare, ibland har man läst i tidningen om fylltrattar som kört upp på öar i 40 knop, frågan är om dessa någonsin kommer att bry sig om alkohollagarna, och man kan genom statistik se att detta också är ytterst ovanligt sett till antalet utövare av båtlivet.

Nej, sanningen är väl att på sjön kan man se att folk kan försätta sig i många olika dråpliga sitiuationer helt utan alkohol, det behövs liksom inte, att köra nykter utesluter inte massor av misstag som har gett många skratt genom åren. Det vet ju alla att när en båt anländer till en knökfull hamn så kan det bli riktigt roligt, speciellt om båtutövarna är av det ovana slaget, och de iakttagna nervösa stackarna blir mer och mer nervösa tills något går åt skogen. Som tur är de flesta incidenter så gott som alltid harmlösa och ger ett gott skratt för betraktarna som oftast har gjort samma misstag.

Kustbevakning och polis skulle kanske kunna göra många andra insatser om fixeringen på att upprätthålla just alkohollagen släpptes något. Det finns mycket att göra utöver detta, som hastighet, buskörning, mörkerkörning utan lanternor, stölder, vandalisering mm.

Och mer utbildning för ovana båtförare vore kanske inte fel, ett obligatoriskt båtförarkort skulle ge betydligt mer effekt än den meningslösa alkohollagen för att minska antalet olyckstillfällen. Men den införda lagen kan förmodligen aldrig tas bort, en mängd olika dumma motfrågor brukar ställas om man tar upp saken till diskussion. Vi svenskar måste vara världsbäst i ämnet, inga jämförelsevisa lagar finns i andra länder, vilka dårar de måsta va?

Det vore intressant med en objektiv utvärdering och vilket resultat som lagen har haft. Intressant skulle också vara att jämföra med andra länder, där de enligt vårt synsätt kör båt fulla jämt.

.

.

.

.

.

Julen varar ända in till påska....

Heter det ju, men vadå ända till påska, varför då?, och påsken kan ju som bekant behaga infinna sig lite när som helst! Påsken ja, en besynnerlig helg, bara det där när den är varje år kan leda till en del djupare diskussioner.

Och om när påskhögtiden skulle vara har det genom tiderna funnits olika sätt att räkna fram högtiden på. Vid slutet av 100-talet var påskfirandet allmänt utbrett och vid kyrkomötet i Nicaea år 325 bestämdes det slutligen att påskdagen alltid skulle infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Påsken kan därför infalla under en så stor tidshorisont som mellan 22 mars till 25 april.

Bara det är ju en lustig sak med Påsken, tänk om Julafton skulle variera mellan 22 november och 25 januari....

Vad är det vi firar? Skärtorsdagen står för sista måltiden, Långfredagen för Jesu korsfästelse och Påskafton för Jesu uppståndelse, det är väl det som är det mest solklara med högtiden. Även valen för skolans ledigheter i samband med Påsken kan också göra en förbryllad, när undertecknad gick i skolan var lovet i samband med påskveckan, alltså veckan som innehåller Skärtorsdagen o s v. Numera är skolorna lediga veckan efter påsken, jaha....Man kan stilla undra varför, är det för att det ska bli ännu längre ledighet, eller?

Den gula färgen kommer säkert av alla kycklingar och äggulor som vi får dras med under påsken. Men hade Jesus verkligen en massa kycklingar med sig när han återuppstod? Eller så blev alla kycklingar livrädda när den döde började knalla omkring, flaxade hej vilt och lämnade honom i en sky av gula fjädrar. Och för att symbolisera detta sätter vi fast gula fjädrar i björkris. Hmm … Visst känns det som om resonemanget inte är riktigt färdigvärpt?

Och påskharen då? Varför har den skuttat in i påskfirandet? Kanske det var så att när Jesus hade sin revival så gick alla hem och festade på en harstuvning. Med omelett till. Tja, mycket lämnar utrymme för egna fantasier

Lite efterforskning visar att fastetidens slut infaller när hönsen började värpa, förr i tiden alltså, när hönor värpte när hönor skulle och inte för att människor hade bestämt. Då blev det bara så: påsk=ägg. Sen trillade = bort och påskägget var fött!

Och i och med äggets födelse som kom någon fiffig på att tillverka pappersägg och fylla dessa med mängder av godis, till alla godisförsäljares förnöjelse!

I bondesamhällets föreställningsvärld var skärtorsdagsnatten häxornas natt. I sägnerna flyger häxorna på smorda kvastar till Blåkulla för att träffa Djävulen själv. Påskkärringar bygger på folktro och kan skilja sig ganska mycket från de häxor man trodde på under 1600-talet. Det förekommer att påskkärringar har tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast. Flera av dessa attribut har ingen direkt koppling till den tidens häxor. Numera är gulliga barn utklädda till påskkärringar och förväntar sig godis när de knackar dörr!

Det var en del av förklaringar till den lite märkliga högtiden, tycker att mycket ändå är skumt med helgen, kör försiktigt i påskhelgen, den är tyvärr också förknippad med många trafikolyckor.

GLAD PÅSK ÖNSKAS ALLA LÄSARE!

.

.

.

.

.

.

Nu räcker det!

Varför vänjer man sig inte?, det borde ju vara enklare för varje år, att klara av vintern alltså. Men så är det ju inte, det kanske beror på att kroppen blir allt klenare, eller knoppen kanske? Sen är ju inte vintrarna riktigt som när man var liten, med mycket snö, sol och lagom kallt, det är ju så man i alla fall minns vintrarna. Numera är det mer och mer s k Göteborgsvintrar, slask regn och vind från sidan. Växthuseffekten verkar mest ha haft en utjämnande effekt över säsongerna med mildare väder både på vintrar och somrar, om det nu beror på växthuseffekter.

Men nu är det full fart mot vår och sommar, dags att slänga in mössor, vantar, långkalsonger, tunga jackor, tunga kängor längst in i garderoben! Det går snabbt mot sjösättning av båten, första turen blir man som pånyttfödd igen med mungipor i topp! Och rätt som det är infinner sig Midsommaren igen, nu kommer årstiden då man måste njuta av varje ögonblick så mycket som möjligt, för det går fort fort fort.

Övervintringstiden i Vaxholm är snart över, och plötsligt är alla ute igen, blandat med en stor mängd besökare och turister, alla restauranger är öppna, uteserveringarna byggs upp, förvandlingen från en ort i koma till en ort i full fart blir påtaglig.

I sommar ska linfärjan till Kastellet vara igång, färjans existens eller inte existens verkar ha haft en förvånatsvärt stor betydelse för många Vaxholmare. Blir intressant att se hur det hela utvecklar sig när etableringen är ett fysiskt faktum och vilka effekter som projektet för med sig. Flera resenomang sker redan med intresserade som vill hyra lokalytor på Kastellet, vilket är en eftertraktad vara på orten. Tyvärr försvinner ett fackföretag i Vaxholm till annan ort, Utbordarspecialisten, utlöst framförallt av lokalbrist. Sen byggs det ju som aldrig förr, proppen gick ut ordentligt när många byggen av olika tillfälligheter drog i gång samtidigt. Byggena verkar också irritera många medborgare, vilket jag tycker är synd. Att bostadsbyggandet ökar radikalt i hela landet är av största vikt av många olika orsaker. Och vi i vår kommun får väl också ”dra vårt strå till stacken”. Många är det som imponeras och vill bo i Vaxholm, med dess olika unika tillgångar, och vi måste ju dela med oss, eller hur?

Att vi får in lite ”friskt blod” i form av nya invånare ger en injektion på flera fronter i samhället. Inte minst har det betydelse för handlarna på orten som i många fall har alldeles för magert kundunderlag vilket på sikt utmanar vårt utbud. Fler invånare ger fler möjligheter för entreprenörer som i sin tur genererar arbetstillfällen och intäkter.

Till sist måste jag delge en liten notis jag såg någonstans för ett tag sedan: ”4,4 miljoner röstande i första Mello deltävlingen, SVT inkasserade nästan 16 miljoner i telefonavgifter”

Senaste valet i Sverige samlade drygt 6 miljoner röstande. Folks intresse för Mello tävlingen övergår allt förstånd, i alla fall mitt...
Men det är roligt att bli äldre, man blir ideligen överraskad på olika sätt!


Nu, GASA mot vår och sommar!

.

.

.

.

.

MargotGate och de sju dödssynderna...

I skrivande stund har man startat en förundersökning om Margot Wallströms lägenhetsaffär ihop med Kommunal kan ses som muta. Hur denna kommer fram till olagligheter eller inte spelar egentligen inte så stor roll, straffet är allt mellan böter och 6 års fängelse, och det kan man väl förmoda är uteslutet i det här fallet, på den här nivån brukar man vara duktig på att slingra sig ur sådana här besvärligheter.

Nej, det här handlar om en moralisk fråga, det är egentligen allvarligare, men icke åtalbart. Hur man kan utsätta sig för den uppenbara risken i Margots position är för mig obegripligt. Vet inte hur många miljoner hon har på banken, men med tanke på nuvarande och tidigare uppdrag är jag övertygad om att tre lägenheter i innerstaden lätt skulle kunna köpas kontant utan att privatekonomin skulle lyda större skada. Istället har Margot tagit emot bostaden gratis och har en månadskostnad på 32:- i avgift. Risken att bli avslöjad med fingrarna i syltburken oavsett vad som har sagts från givarens sida har uppenbarligen varit värt att ta, eller så har man inte förstått vad en rotande journalist kan ställa till med, vilket nästan egentligen är ännu värre, speciellt med tanke på att Margot Wallström tillhör topptre skiktet bland politikerna i Sverige.

Med hög svansföring har vår utrikesminister kritiserat många olika länder på kort tid, att inte förstå hur viktigt det är att ha riktigt städat i eget bo har nu visat sig på ett pinsamt sätt. Vi har också tidigare haft en utrikesminister som gjort tveksamma val i samband med lägenhetsaffärer, Laila Freivalds som fick avgå till slut i samband med andra misstag. Vi kanske har inlett en tradition nu..?

Och apropå de sju dödssynderna, så kan man se att Girighet, Högmod och Frosseri passar in, tre av sju, bra jobbat. Förmodligen kan man också lägga till Vrede i de fortsatta turerna i affären.

Det hade varit absolut mer klädsamt om Margot Wallström gått i bräschen för att försöka förändra otyget med olika typer av gräddfiler mellan politiker och i det här fallet fackföreningar. Oavsett vad utredningar kommer fram till i det här fallet, så begriper de allra flesta att Kommunal har ”en upp” på utrikesministern i samband med lägenhetsaffären, kanske inte Margot själv, eller så håller hon bara färgen.
Den politiker som vågar säga nej, och agera med en högre moral kommer också att erhålla kred för detta. Men de sju dödssynderna är inte lätt att stå emot uppenbarligen oavsett ställning.

Blir intressant att följa denna affär, hur den kommer att utvecklas för de inblandade och vad utfallat blir. Mitt tips är i alla fall att utrikesministerposten kommer att bli vakant. Kanske kommer någon vakant plats på något lotteri fyllas..

.

.

.

.

.

Oroliga tider..

Ja det är väl ingen överdrift direkt. En krönika tycker jag bör vara underhållande, rolig eller intressant i alla fall. Men i dessa tider känns det extra svårt att hitta roliga ämnen, tycker att flyktingsitiuationen tillsammans med terroristhändelserna i Paris gör att man börjar känna en viss osäkerhet för framtiden

Flykttingströmmarna fortsätter att öka trots införda gränskontroller, just nu i skrivande stund, 450 st om dagen, hur ska de tas om hand? var ska de bo? Sverige har haft mycket svårt med integration av invandrare tidigare, hur skall det bli nu när flyktningarna till Sverige har hundrafaldigas? Mycket stora samhällsproblem är att vänta i jämförelse med vad som varit hittills, våra tidigare problem med skolor, sjukvård, omsorg, mm kommer att blekna mot kommande.

Ovanpå de största flyktingsströmarna sedan andra världskriget eskalerar nu också kriget mot terroristerna framförallt pådrivande genom de nya händelserna i Paris. När nästan hela Poliskåren är sysselsatta med flyktingkrisen och enligt vad de själva uttalade innan Parishändelserna att de flesta andra polisiära uppdragen får stå åt sidan, så tillkommer alltså höjd beredskap för hela landet för att stoppa möjliga terroristattacker, hur skall polisen klara av alla dessa uppdrag samtidigt? Har det tidigare upplevts svårt att få hjälp av polisen innan ovan beskrivna händelser, får vi nog betrakta en polisutryckning som en vinst på en trisslott i framtiden...

Och som det inte vore nog så har vi en av de mest instabila parlamentariska situationerna i Sveriges Riksdag genom tiderna, en svag regering skall lotsa Sverige genom en av de svåraste situationerna i modern tid, hur skall det gå? Undertecknad brukar inte oroa sig så lätt, men nu känner man att det börjar räcka, många med mig känner nog likadant. På radion just nu säger regeringsföreträdare och Polis att man ska inte vara orolig och leva livet precis som vanligt, MEN man skall vara extra uppmärksam när det gäller personer som uppträder konstigt, bilar som smyger omkring, övergivna väskor på offentliga platser, i min värld verkar detta vara svårt att få ihop.

Nu går vi raskt vidare mot Jul och Nyårshelger, låt oss se så ljust som det bara går på tillvaron, vi lever trots allt än så länge i en av världens bästa länder i mångt och mycket, och måtte det fortsätta så!

Ta hand om varandra, och låt oss hoppas på mer positiva nyheter 2016!

En skön fridsam, vilsam Jul önskar jag alla!

.

.

.

.

.

.

Möte med det okända..

Ja, alla förändringar i människans tillvaro är ett slags möte med det okända och det är något som alla hanterar på olika sätt beroende på egna åsikter, ålder och nyfikenhet.

Och här skiljer det verkligen mellan människorna. De som kanske är generellt mest förändringsbenägna är ungdomarna, och det är väl något som något yttre väsen också har skapat just för att driva människans utveckling framåt. Om inte de yngre skulle ha egenskapen skulle väl allt bara tvärbromsa. Det märks inte minst när det gäller teknikutvecklingen, alla känner väl igen sig när jag påstår att så gott som alla har tagit hjälp av barnen eller barnbarnen när problem med mobiler, surfplattor och datorer uppstår?

Men inga regler utan undantag, alla är vi olika, min far, 87 år som alltid varit tekniknörd, han har både I-Phone och Surfplatta, Facebook mm, även om lite support från barnbarnen är på plats lite då och då.

Men huvudfrågan är ändå, varför är förändringar så svåra för den större delen av befolkningen? En anledning måste vara att den största gruppen inte utgörs av ungdomar utan av en äldre befolkningsgrupp och de har ju också oftast den största möjlighten att också visa sitt missnöje i ämnet. Och det är klart att de som har borstat tänderna två gånger om dagen i 40-50 år ihop med mängder av andra vanor som etablerats har mycket svårare att se sina mönster förändras av yttre påverkan. Då kan försvarsspärrarna slå till med full kraft för att bibehålla inarbetade rutiner. Intressant är då att studera hur de som vi uppfattar som stora människor i historien har agerat i sin förändringsförmåga. Där kan man nog torrt konstatera att det skulle ha sett ganska annorlunda ut i vår värld utan människor som haft förmågan att driva förändringar. Inga I-Phones, inga surfplattor, inga datorer, inget av något. Nu är det ju inte så enkelt att förändringsbenägenheten bara har drivit utvecklingen av teknik framåt, utan det gäller inom samtliga sektorer.

Vad skulle arkitektur vara?, vad skulle konst & kultur vara?, vad skulle politik vara?, vad skulle musik vara? med mera, med mera. Tack och lov för förändringsbenägna människor som kan driva människans utveckling framåt på alla plan, skulle annars vara en riktigt tråkig värld att leva i!

Ett av de allra flitigaste sätten för att försöka sätta stopp för förändringar av de förändringsfientliga är att köra med skrämseltaktik och måla upp skräcksenarior som sägs inträffa i förändringarnas spår. Det finns det många exempel på. Jag känner att jag måste ta upp ett från hemmaplan. Qvarnberget som byggdes för ett tiotal år sedan bakom dåvarande Shellmacken upprörde många på orten och en proteströrelse startades naturligtvis gällande byggnaden. Banderoller hängdes upp med texten ”Stoppa höghuslimpan!” På fullt allvar basunerades flera olika ”sanningar” ut angående bygget, en var att höghuset skulle kunna ses ända utifrån Sandhamn, undertecknad har varit på Sandhamn många gånger, och även om jag har sträckt på mig, så kan jag inte ens se skorstenarna på huset i Vaxholm.

Idag tror jag få människor har något emot kvarteret Qvarnberget, tvärtom har det gett möjlighet för många att bo i attraktiva bostäder, övriga kan njuta av ett estetisk kvarter som har förtätat stadskärnan och skickligt nästlats in på en liten yta som dessutom har stora höjdskillnader.

Ibland är det intressant att titta i backspegeln för att få perspektiv, jag tror det blir minst lika intressant i framtiden göra detsamma!

Hurra för förändringar!

.

.

.

.

.

 Billig, billigare, billigast!

Riksbanken jagar inflation med alla dess möjliga vapen, framförallt räntevapnet, men hur skall det lyckas? I princip allt blir bara billligare och billigare. Priserna på ex v falukorv, fläskkotlett och ägg har halverats sedan 50-talet. Oljepriset en tredjedel jämfört med för ett par år sedan, energipriserna har också sett samma nedgång, man stänger t o m kärnkraftverken tidigare än beräknat, räntorna lägre än någonsin, t o m med minusräntor (just det Riksbanken). Billigt, billigt. Det enda som bara går upp och upp är bostadspriserna främst beroende på brist, vilket i sin tur ytterst är en utveckling som styrts av politikernas handlande, eller icke handlande, i andra hand låga räntor. Jag har absolut lika lite som alla andra ingenting emot låga priser, framförallt inte de som har samband med en mer kostnadseffektiv framställning, men frågan är vad den egentliga kostnaden är i former av gifter och miljö i slutändan.

Alla googlar på allt och handlar på det absolut lägsta priset, utan att tänka på andra aspekter som det lägsta priset också innehåller. Här verkar miljötänkandet som alla pratar så gott om och till synes försöker efterleva inte gälla, men en frakt har väl inte så stor miljöpåverkan?
Nej, inte en, men väldigt många miljoner frakter från Kina, Vietnamn m fl har det. Det finns också många andra parametrar att ta med i sitt beslut om var varorna skall köpas. Boende på mindre orter kan t e x tänka på att ”support your local business”, men uttrycket verkar ha mist sin betydelse, allt verkar handla om priset. Billigt, billigt.

Inom matindustrin börjar det finnas positiva strömningar, även om det är en lång väg att gå. De man verkligen kan tycka synd om är mjölkbönderna i Sverige. Flera mjölkbönder betalar ur egen ficka för att leverera mjölk till Arla, någon annan som är intresserad av den affären? Av priset du betalar, ca 13:-, går ca 2,60:- till bonden, vart tar resten vägen? Arla som är störst sätter priset till bönderna, och de övriga mindre mejerierna följer efter, fri konkurrens? Knappast! Liknar mer gammal planekonomi av östkaraktär.

I juli i år sänkte Arla bondens pris med 5 öre efter en tidigare sänkning i årskiftet, i slutet av juli sänkte man ytterliggare 9 öre. Något är väldigt ruttet i svensk matindustri. Efter 40 års sjunkande priser och priser nere på 70-talets nivåer justerat för inflation börjar nu allt fler mjölkbönder kasta in hatten. Då får vi se öppna landskap växa igen och bli skogsmarker igen, börja importera våra mjölkprodukter från andra länder. Undertecknad tror inte att vi i Sverige är världsbäst på att producera matprodukter, men vill gärna ändå tro att vi ligger på den högsta nivån, sett till kvalitet och djurhållning. Ska vi ta död på den resursen?

Mjölkuppror har vi haft flera av i Sverige under åren, när mjölkpriserna har ökat, nu är det dags att starta det viktigaste mjölkupproret, det för höjda priser! Och pengarna skall inte gå till Arla eller andra mellanhänder, utan direkt ner i böndernas fickor! Eller har vi inte råd med 2 kr mer för mjölken?

Sen bör väl vi alla börja fundera över vad som skall styra våra inköp, skall det bara vara priset som avgör, eller ska vi börja tänka även på andra aspekter som våra inköp resulterar i? Inte minst den populära miljöaspekten finns här verkligen fog för att tänka efter ytterligare en gång extra. Närproducerat är nästan alltid bättre när alla parametrar läggs samman. Inte billigt, billigt.

Inflationen tror undertecknad är ganska död, och målen borde sättas om från Riksbanken, istället för att elda på en av få stigande markander, Boendemarknaden, med minusräntor. Jag hoppas verkligen inte att den svenska mjökbonden och alla andra duktiga bönder går en svältdöd till mötes i prisjaktens tidevarv! I skrivande stund hör jag precis på radion att mjölkbönderna är i Bryssel för att demonstrera sitt missnöje, inte bara i Sverige som bönderna ”får suga på ramarna” tydligen!

Upp på barrikaderna:
Mer pengar åt bönderna! Inte billigast, men bäst!

.

.

.

.

.

Kylskåpet finns!
Ännu en sommar har snart passerat, denna gång en av de mindre attraktiva, milt uttryckt. Men medierna har malt med samma gamla vanliga inslag som alltid dyker upp på somrarna. Fästingplågan, mördarsniglarna, leverfläckarna, vädersnacket, och sist men inte minst det i slutet av semestern alltid uppdykande råden om mathanteringen när rötmånaden augusti infaller!

Hallå, det är 2015, och kylskåpet uppfanns 1922 och finns sedan länge i var mans ägo. Rötmånadsbegreppet härstammar från Bondepraktikan och betyder enkelt att i slutet av den varma sommarperioden ökar risken markant för att matvarorna blir dåliga. Men den avgörande faktorn för att rötmånad skall uppstå är att det är ordentligt varmt i juli, den här sommaren är det därför svårt att förstå att medierna malar på precis som vanligt, värmen i juli var ju i princip obefintlig, för att inte tala om junivädret.

Därför blev det mest komiskt när undertecknad såg ett inslag på TV nyheterna en morgon i slutet av juli. Någon expert från Miljö & Hälsa eller liknande satt gravallvarlig på fullt allvar och beskrev hur man skulle undvika rötmånadens effekter. Vid tidpunkten var det ca 13 grader och regn, ungefär som en vanlig julidag i år. Mannen beskrev utförligt hur man skulle hantera maten för att undvika magsjuka. Det börjar vid inköpen av matvarorna, lägg besöket sist på attgöra listan så att maten får så kort tid som möjligt innan hemkomst, ta gärna med en kylväska för att transportera maten hem. Packa snabbt in maten i kylskåpet (jo han kände till kylskåpet). Ta inte ut maten förrän strax innan tilllagning, stoppa snabbt tillbaka maten i kylskåpet som blir över, och så vidare, och så vidare..

Det hela får ett löjets skimmer, när huvuddelen av befolkningen går tjockt klädda för att inte frysa, och nej, maten blir inte så fort dålig i såna temperaturer. Maten ligger numera för det första i kalla kyldiskar i affärerna, vi åker mestadels inte med häst och vagn från affärerna, utan transporteras snabbt med bilar. Hemma åker grejorna in i våra kylskåp, dessutom är alla hållbarhetsdatum ordentligt tilltagna av tillverkarna av rädsla för att hamna i dålig dager. Dessutom är många livsmedel alldeles för mycket fullproppade med konserveringsmedel och andra gifter. Omsättningen i mataffärena är hög, kontrollapparaterna är väl utbyggda numera.

Nej, nu är det dags att skrota begreppet ”Rötmånad”, den finns inte längre, inse fakta och sluta skrämma upp befolkningen helt i onödan!

Vore bättre om man tog upp diskussionen om att det slängs bort otroliga mängder med mat helt i onödan på grund av rädsla att den är undermålig, istället för att ytterligare öka på rädslan. Uppskattningsvis blir var femte matkasse som svensken bär hem matavfall. Av matavfallet är ca 1/3 matsvinn, d v s mat som hade kunnat ätas om den hade hanterats annorlunda. Och den största delen är mat med utgången bäst före-märkning. Produktion av livsmedel står för nästan 25 procent av den totala klimatpåverkan. Att producera den mat vi kastar bidrar med 1.9 miljoner ton koldioxid per år till atmosfären, lika mycket som utsläppen från 700 000 bilar. Dessa utsläpp påverkar både miljö och hushållens ekonomi. Ett stort resursslöseri - helt i onödan.

Det är ett problem som behöver lyftas upp av alla medier, inte tjafset om den s k Rötmånaden, lägg ner den..

.

.

.

.

.

SJ, SJ, gamle vän

Löd texten på en melodi av Stefan Demert, SL är ju inte samma sak, men tycker man att det ändå är lite så, är frågan hur många vänner framförallt SL har?

Jag tillhör i alla fall inte fanklubben, efter att som s k spontanåkare försökt att använda transportmedlet. De allra flesta chaufförer gör säkert så gott de kan, de verkliga propparna sitter högre upp, oftast på kontorsstolar. Att försöka sig på att begripa SL biljettsystem kan verkligen göra en förvirrad och förundrad. Undertecknad skulle för ett tag sedan åka buss en kväll från östra Rindö till den västra sidan till färjelägret. Vet att man absolut inte blir insläppt på bussen om man inte har giltligt färdbevis, så stegade glad i hågen in på Pressbyrån, som numera är SL biljettkontor (stackare) som turligt nog finns på orten, fan vet annars hur man ska kunna köpa biljetter till bussen. Frågade efter biljetten frugan och jag behövde till kvällen, kanske man kunde köpa en biljettremsa bara? Nej, de gällde bara av någon outgrundlig anledning endast 1 timma och en kvart från utställelse.

Okay, får jag ett sånt där plastkort då, som så fint heter Reskassa, japp då blir det 72 kronor sa den vänlige mannen på Pressbyrån, sen kostar själva kortet 20 kr, vill inte ha något plastkort sa jag, det måste du ha sa mannen, OK sa jag 92kr för två km buss för två, trodde det var billigt att åka buss, och att betala för själva biljetten har jag aldrig hört talas om i något annat sammanhang, det måste någon konsult ha tänkt ut.

Misstanken om att SL överhuvudtaget inte vill ha några s k spontanåkare börjar gro i bakhuvudet. Nåväl, senare på kvällen stod vi vid bushållplatsen och väntade, steg på när bussen kom och lade fram vårt fina blåa 20 kr kort, det blinkade lite i det digitala fönstret. Busschauffören upplyste oss om att det inte fanns en krona nedladdat på kortet, se här sa han och visade oss en 30 cm lång remsa med en massa små tecken och siffror på, hade inte läsglasögon med mig, och svor en ramsa inombords över mannen på Pressbyrån som uppenbarligen klantat sig.
Tur i oturen så hade chauffören en av sina bra dagar så vi blev påsläppta ändå. Man har ju hört talas om barn som blir avslängda mitt i skogen av samma anledning.

Dagen efter stegade jag lätt irriterad in på Pressbyrån och frågade mannen i kassan, hallå var pengarna på kortet..? Han körde ut en remsa som visade att allt var i sin ordning och att pengarna satt på kortet. Jaha, vad gör man då när man står i skogen och chauffören säger icke, inte mycket att göra. Det står helt klart att utbildning inte står överst på SL attgöralista. Historierna om alla bussar som åker fel vägar på de mest trafikerade linjerna är otaliga. Själv åker jag tack och lov kommunalt kanske endast 9-10 ggr per år, men råkar ändå alltid ut för diverse trubbel. Kommer att prioritera Taxi mer i fortsättningen.

Den stora frågan är varför inte ansvariga politiker slår näven i bordet och ser till att göra något åt en av världens mest tillkrånglade biljettsystem, det är snart svårare att ta bussen än att åka till månen, hur svårt kan det vara? Men politikerna åker väl endast taxi, kan inte politiska företrädare från samtliga partier beordras till att egenhändigt införskaffa biljetter och ta en busstur, de kanske skulle upptäcka något? Och stackars, stackars turister och besökare. Hörde någonstans att det kostar 1 miljard för SL att kamma in 7 miljarder i biljettavgifter och då utgör väl månadskorten till 90% av intäkterna, den övriga biljettintäkten är förmodligen en förlustaffär.

Gör något! Säg att ni gör det för miljöns skull, det brukar ju användas
som skäl.

.

.

.

.

.

Strålande tider

Härliga tider, nu går vi mot en varm och skön årstid igen, åren måste bara ha blivit kortare numera! Vintern i år har varit rekordvarm och snöfattig, själva lyckades vi pricka i årets två värsta veckor i slutet av januari med en Thailandsresa, skickligt.

Båten sjösatt i början på mars redan, rekordtidigt faktiskt, lika bra som för två år sedan fast tvärtom, vilken var rekordsen, med halvmeter tjock is i mars. Vårt väder i Sverige kan verkligen bjuda på en och annan överraskning. Att försöka planera väderkänsliga saker framåt i tiden är ungefär som att spela rysk roulett. Vi får hålla tummarna för att det blir en lång och härlig sommar. Förra året bjöd ju på en fantastisk juli, medan de andra månaderna var sådär.

Själv har jag redan dragit flera vinstlotter tack vare den rekordtidiga våren. Dels den tidiga sjösättningen av båten så att man kommer ut till landet och kan börja påta och fixa i god tid, dels att ett staketbygge kunde utföras redan i mars på fasta adressen tills tigern Frasse anländer på skärtorsdagen, med tanke på jyckens ministorlek måste staketet vara extremt tätt. Närmaste granne bor en biffig Rottwailer, men han är snäll säger grannen, hoppas det...

Och inte bara tomten ska vara tät, trappräcken inom och utomhus måste också vara täta så inte guldklimpen trillar. Fyra lediga dagar är bra att börja invänjningen på både för Frasse och hundägarna, sen börjar arbetspassen för mini. Sen ska grabben med ut på landet, få se vad han tycker om det rika djurlivet på ön, det blir nog ett år fyllt av upptåg och spännande händelser...!

Ser fram emot årstiden nu som innebär att det blir lite mer fart på stan igen, känns som att vinterhalvåret blir allt tråkigare och tystare i Vaxholm, med allt fler tomma affärslokaler och stängda butiker, men det kanske bara är jag som är tråkig? I alla fall verkar det som bygghaussen nu även nått Vaxholm, vilket innebär att invånarantalet kommer stiga i motsats till häromåret då faktiskt antalet minskade. Detta bör ju föra med sig en större aktivitet och underlag för alla verksamheter som önskas.

De stora köpcentrumena som i allt större takt expanderar i vår närhet är verkligen ett svårstoppat hot mot småskaliga orter som Vaxholm, en av anledningarna man återigen halkar in på är vädret igen, att man tycker det är skönare att gå inomhus och shoppa när det blåser kuling och är 1 grad är ju en ganska naturlig reaktion. Men undertecknad är verkligen orolig för att vår fina lilla stad allt mer erroderar ner till en riktig sovstad, är ingen ”riktig” Vaxholmare, men under de 18 år som boende i kommunen har jag sett förändringarna.

Support your local dealer! är ett allt mer aktuellt begrepp, tänk på det Vaxholmare!

Ha en vilsam och skön Påskhelg!

.

.

.

.

.

Nya tider

Får å får, nja, nu gäller det en hundvalp, och de är inte gratis, men det är det ju nästan inget som är. Att priserna har gått upp, det märkar man ju när man köper hund med 15 års mellanrum. Men har vi inte otur så är klimpen väl värd stålarna. Hunden, som går under arbetsnamnet Frasse, skall anlända i slutet av mars. Så nu blir det en ny medarbetare på kontoret, anställningen är redan fixad å klar, provanställning visserligen. Kommer att ske en utvärdering efter tre månader, vi får se hur detta avlöper.

Och apropå kostnader så stannar det ju inte vid intialkostnaden på 14.000:-, det är ju bara startkostnaden. Nu måste vi inhägna vår nya bostads lilla tomtplätt, och eftersom det handlar om en Norfolk terrier som är en väldigt liten kille, så gäller det att få supertätt. Vår förra hund, framlidne Herr Tuffis, han visade hur man kunde rymma i vilket litet mushål som helst från vår dåvarande villa.

Hursomhelst skall det bli riktigt roligt att stifta bekantskap men en ny liten gynnare, det har ju varit ovanligt tyst efter utflyttande av dotter med svärson, som också skedde tyvärr i samband med frånfället av vår Tuffis.

Men nu blir det väl nytt liv i luckan, hundvalpar kan ju vara plågsamt jobbiga också, outröttliga och väldigt på, det kan de allra flesta vittna om som har erfarenhet. Nu har det gått ett halvår utan hund i familjen för första gången på många år, och det är faktiskt trist, sådana kompisar som jyckarna blir är något i häst...nej jag menar i hundväg.
Frånfället av hundpromenaderna märks nu något i midjan, och ett extra hål i bältet har det nog blivit, ha hund är ju att tvingas vara i rörelse på bestämda tider året runt, på vinterhalvåret kanske det finns några mindre roliga dagar när man skall ge sig ut i snöstorm och kuling. Får nog erkänna att vissa dagar har det känts skönt att INTE gå ut.

En hård diskussion om namnval pågår just nu i familjen, dottern hotar med att köra ett eget namn på jycken, vi får se hur det slutar...

Senare i vår ska Frasse trimmas in på landstället, vår förra hund var tämligen välkänd i skärgården som jägaren, han hade som specialitet att jaga alla båtar, kanotister, jetskis, fåglar och annat som for förbi vår stuga, vi får se om vi nu får en lite lugnare kille, eller om vi kan lyckas bättre i vår uppfostran. Vi har ett rikt djurliv ute på ön, med rådjur, grävlingar, minkar, rävar och annat som vår förra hund uppskattade mycket, en gång hamnade han i grannens grävlingsfälla när han åt upp det agnade betet.. Denna hundras som vi nu får, skall enligt utsago vara något lugnare än vår förra, vi får väl se om det stämmer, jag kanske återkommer med rapport senare när vi vet.

Vi var och träffade mamman och pappan före jul, och blev ”anfallna” av dessa vänliga ”små korvar”, som hälsade på oss i en sådär 45 minuter. Pappan är från England och åkte runt på parningsturné runt om i Sverige, snacka om Rockturne! Om ett par veckor skall vi åka och titta på valparna, som då skall ha växt till sig lite.

Senare blir det väl valpkurs, lydnadskurs å annat smått å gott för att få lite fason på Frasse. Lite mer liv i luckan blir det nog i alla fall, kul!

.

.

.

.

.

Solens inverkan

Nu är vi ju inne på de mörkaste månaderna under året, och snöns positiva inverkan på ljuset lyser mest med sin frånvaro. Och det största samtalsämnet i Sverige får ständigt ny näring. Men nytt år är det med nya förväntningar och förhoppningar, undrar vad som skall hända under det här året?

Apropå sol, nu så här i mitten förvånas man lite av att väldigt många är extra mycket solbrända här i Vaxholm, så där riktigt kolsvarta...
Inte den där naturliga gråa hudfärgen så här års, kanske det har något samband med att det var som vanligt var väldigt folktomt på stan under långhelgerna...Jo alla verkar älska att resa numera, svenskarna är tydligen enligt vissa undersökningar ett av världens mest beresta folk, och i jämförelse med många andra länder är det väl vädret och den allmänna ekonomin som är grogrunder i fallet. Kanske rester från Vikingablodet också sätter sina spår, det har det spekulerats om när det gäller andra arv, vår riskvillighet när det gäller ekonomiska risktagningar i olika värdepapper. Enligt den undersökning jag tog del av är den svenska befolkningen en av världens mest riskvilliga folk, vilket i alla fall överraskade mig. Spekulationer om vikingablodet angavs i detta fallet.

Då kan man tycka att det är extra märkligt att när frugan ska köpa en ny bikini till vår kommande semester är detta nästan en helt omöjlig uppgift i Sverige under januari månad, när frågan ställs till expediterna i affärerna tittar de nästan lite konstigt på en och säger, nää det har vi inte.., vissa ställen har badbrallor till män, killar bedöms alltså vara vanligare vinterbadare eller utlandsresenärer, vilket inte kan vara sant i något av fallen.

Och apropå julhelgerna och nyårshelgerna är de inte riktigt som de var förr. Det är allt svårare att få ihop större sällskap hemmavid på dessa helger, för allt fler befinner sig på annan ort, oftast långt långt bort. Julen är väl i första hand barnens högtid, men många barn firar numera också denna helg utomlands, och jag tror nog att de flesta barn glatt byter Kalle Anka 15.00 mot varma bad. Och det kan undertecknad hålla med om, efter att ha sett Kalle på julafton många, många år, är det mest en liknande religös företeelse att rituellt kolla på Kalle & co, som man faktiskt kan klara sig utan.

Men det är roligt att vi svenskar älskar att resa, och att många har råd till detta. För att resa till andra länder och ta del av deras kultur och vanor är ju något både nyttigt, roligt och lärorikt. Finns ju vissa i Sveriges Riksdag som kanske skulle behöva skickas iväg på regelbundna resor till utvalda länder för att vidga perspektiven. Hörde nyligen ett uttalande från USA:s president Barak Obama där en känga utdelades till länderna i Europa om att vi i många fall misslyckats med integrationen av invandrare och flyktningar. Många har åsikter om USA, men när det gäller den här frågan är nog svaret att Obama har rätt i sin kritik, men så består ju också Amerika av invandrare, så det finns väl få om än några som har lika stor vana av integration som just USA.

Nej, nu väntar jag i alla fall mest på att det ska bli varmare och ljusare på våra breddgrader, så man kan lägga kepsen och vantarna på hyllan igen, å du, glöm inte broddarna på promenaden. Vaxholm har sin istid nu. Men tiden går fort, snart är det vår igen!

.

.

.

.

.

Och så blev det tyst!

Barn har man som det brukar sägas bara till låns, och det har vi också nu fått bekräftat. Vår dotter, med sin sambo som också har bott hemma hos oss de senaste åren har nu flyttat ut till eget boende, och tystnaden la sig i vårt hem. Vår hund Tuffis flyttade också för ett par månader sedan, där gick flytten rakt upp i himmelen, vilket också spädde på tystnaden.

Det bästa man har försvann bara helt plötsligt. Nu förstår man vad andra har pratat om hur det känns när barnen flyttat. Under två decennier har man haft sällskap och vardagsgnabbat och diskuterat om allt mellan himmel och jord. Nu blev matbordet i ett nafs väldigt stort, är det inte lite många stolar vi har? Jäklar vad roligt vi har haft tillsammans, men det ska vi också fortsätta med!

Det är lite av känslan som man hade när man lämnade första gången på dagis, men det här känns ju mycket mer definitivt på alla sätt. Nu måste man släppa taget, tiden är över när man låg och skruvade sig i sängen när dottern var på fest, och man bara väntade på att det skulle slamra i dörren så man kunde somna. All oro över framtiden, med skola, utbildning, arbete går in i ett nytt skede. Utflugen och skall starta ett helt eget liv utan föräldrars ideliga klåfingrighet. Nåja, man står nog till tjänst med hjälp och råd livet ut. Och vid den nyligen gjorda flytten var man både målare, flyttkarl, elektriker mm.

Separationsångesten har visat sig finnas på bägge sidor, vilket kanske underlättar något för oss föräldrar. Nu har man ju också någon att besöka och våldgästa, givetvis alltid med något som man vet behövs i det nya hemmet och det är ju en hel del, middagsbjudningar är just nu regel från bägge sidor. Roligt är också att se att förändringar kan gå väldigt fort. Insikten om att allt kostar pengar och räkningar duggar tätt i brevlådan görs brutalt omgående. T ex det där med att stänga av TV:en och släcka lampor efter sig, som man har tjatat några (!) gånger om, hörde svärsonen skälla på dottern första dagen om att hon inte hade släckt efter sig i garderoben, väckte förvåning nästan chock!

I slutändan gör det nog gott för alla parter att livet går vidare, och även om bägge parter har sägats längta efter flyttdagen känns det för oss föräldrar väldigt tomt nu. Men frugan har slutat grina, och livet går så sakteliga vidare. Kapitel 3, eller vilket nummer det nu är, inleds nu för oss gamlingar, alla äldre med utflugna barn verkar ju hyperaktiva nuförtiden, tiden med pärlplatttor och mata duvorna i parken verkar definitivt vara över. Fritidsaktiviterna kommer nu förmodligen automatiskt öka så man inte blir uttråkad.

Nu när halva bostaden står tom, känns det både rätt och naturligt att vi också flyttar vidare, och vår flytt går i årsskiftet, ännu närmare vår dotters bostad med gångavstånd, oj vad jobbiga vi kommer att bli :-)
Fler barn funkar inte på grund av naturliga orsaker, men en ny hund skall vi alla fall ha till våren, vi sitter just nu och gör djuplodande undersökningar i ämnet.

Livet går vidare i anpassningens tecken, och allt blir nog ganska bra till slut!

.

.

.

.

.

Jag börjar bli för gammal för det här..!

Som Danny Glover upprepade i filmerna Dödligt vapen med Mel Gibson. Alltså att flytta i det här fallet. Men man skall väl inte gnälla, det är ju självvalt och det finns väl värre saker. Och mycket är ju kul med att byta bostad.

Men att det blir mer och mer komplicerade processer det kan jag vittna om, som van flyttare var femte år, märker man väl förändringarna som skett under perioden. Man inleder glatt försäljningen med positva tankar och uträkningar. Först skriver man avtal med en mäklare, det är fortfarande ganska enkelt även om pappershögen även där blivit mer omfattande med frågelistor mm. Sedan börjar det på allvar, den viktiga fotograferingen vidtar, i princip alla lösa prylar skall bort, för det skall ju nästan se ut som att ingen bor i bostaden. Köparna skall enkelt kunna fantisera om sina egna personliga prylar på plats. Numera gäller det verkligen att sälja in bostaden helt på intressenternas villkor.

Ett prospekt tas fram av mäklaren och en tid för de första visningarna faställs. Nu är det återigen dags för röjning och städning. Förhoppningarna är stora och man tänker det räcker nog med dessa två inplanerade visningar, men aj så fel man hade... Nu upptäcker man som säljare vilka krav tänkta kunder har, flera olika skäl av skiftande karaktär ges av kunder varför de inte kan komma just på de offentliga visningarna, utan vill boka separata tider för visning, ok, bara att ”styla” alltså plocka bort allt löst och städa några extra gånger. Hade vi vetat på förhand att vi skulle komma upp i 17 visningar och tre fotograferingar innan avtalet var påskrivit, vete tusan om vi flyttat! Ett stort antal helger, dagar och kvällar fick familjen boka för städningar och styling under ett halvår, till slut började det faktiskt bli rutin att veta var alla bortplockade prylar befann sig, och stylingen gjordes mot slutet på nya rekordtider.

Och att människan är mångfasetterad och många överraskande händelser följer i spåren i en försäljningsprocces det kan undertecknad vittna om, och att en mäklare måste ha en ängels tålamod i mötet med köpare råder ingen tvekan om, man upphör inte att förvånas över människors handlande, även om man skulle uppnå en ålder på 500 år!

Nåväl, tiden för kontraktsskrivning kom till slut efter ett halvårs vånda. Då kom nästa reflektion på plats, antal papper som skulle skrivas på av oss två säljare och de två köparna blev nästan en chock. Den luntan hade nog blivit dubbelt så tjock på fem år, nästan som Svergies budget. Ett exempel är att samtliga måste skriva på objektsbeskrivningen för att ingen skall komma efteråt och säga att den har jag inte delgivits. Ett annat exempel är att säljaren skall skriva på ett papper att mäklaren får skriva såld på bostaden i sitt skyltfönster. Och allt i fem exemplar. Att frugan brytit handleden ett par veckor tidigare och nästan inte kunde skriva överhuvudtaget underlättade såklart inte.

Men nu är det klart, och ack så skönt! Härligt att konstatera att köparna dessutom är ett genomtrevligt par som verkar gediget lyckliga innehavare av vår bostad.

Nu är det bara det roliga kvar, rensa, slänga, packa, skruva ner, skruva upp osv. Hejochhå!

.

.

.

.

.

Människans bästa vän,
heter det ju, och de kan nog alla som har haft en hund intyga.
Vaxholmsprofilen Tuffis Ekman har seglat vidare efter över 15 år i vår familj och det är en ansenlig tid. En riktig charmknutte och som rasen han tillhörde, Cairnterrier, hände också mycket bus och roligheter under hans tid. Det finns otaliga historier att berätta, vilket han delvis gjorde själv också, när han var vår gästkrönikör för några år sedan.

Han var med familjen i princip dygnet runt förutom på utlandsresor, och där trivdes han också bäst. Blicken han gav en, när man skulle bara gå ut en kort stund och han lämnades ensam sa allt. Men det gjorde det också när han fick följa med var än man skulle, då såg han ut som han log. Men allra bäst det var det på vårt lantställe, där var han ”Kingen” på ön och höll alltid ett extra öga på besökare av alla de slag.

De andra jyckarna på ön fick snabbt lära sig vem by-äldsten var. Och att få gå utan koppel och göra vad som var roligast för stunden var så klart himmelriket för Tuffis. Vid ett tillfälle var det väldigt många jyckar på ön, grannar och vi hade besök av familjer med hund. Det var en brokig skara hundar av alla storlekar och modeller. Jag befann mig vid tillfället på baksidan av vårt hus, när jag ser ett gäng hundar på 5-6st komma gående på rad, Tuffis som var äldst gick förstås först, vi har spångar på landet som hundgänget gick på, när de delade sig tittade Tuffis bakåt och visade att alla skulle gå till vänster efter honom, och det gjorde de förstås lydigt.

Bättre kompis kan man inte ha, han satte alltid familjen främst och banden var starka. Många trodde att på grund av Tuffis litenhet som hund så kan man så klart lyfta upp honom i famnen och klappa honom, men icke, en Cairnterrier lyfter man inte hur som helst, mycket stor integritet är ingen överdrift. Svärsonen försökte några gånger som ny i familjen i början tills han gav upp. Det tog två år innan han till slut obehindrat kunde lyfta Tuffis.

Han hade en annan egenhet som jag inte sett hos några andra hundar. Han gick ofta fram och puffade/puttade med sin nos på benet, puffen var en korsning mellan ett ok eller gillande av personen. Brevid TV-soffan finns ett lågt soffbord som Tuffis alltid gick under och la sig, när övriga satt i sofforna, varje kväll puffade han alltid på närmaste person på benet innan han gick in i sin koja.

Vi saknar vår kompis mycket, och det mesta i vardagen påminner en om den lilla krabaten, liten var han men ändå stor. Familjen var ute en helg på landet efter Tuffis bortgång, vi kom att tänka på att det var första gången vi var där utan Tuffis, den här gången var det inte ens kul att vara på landet.

Nu är Tuffis i hundhimmelen tillsammans med de andra jyckarna. ”Kingen” går säkert först där också och leder de andra hundarna på en rad efter sig! Tack för 15 underhållande och roliga år Tuffis. R.I.P

.

.

.

.

.

Det var den sommaren det..
Ja, och vilken sommar va? Tropiskt var ordet, med värme över det normala t o m på nätterna. Känns riktigt bra, efter den trevande våren satt det där Ryska högtrycket där det skulle med ostvindar hela sommaren, som gjorde att även de största badkrukorna hoppade i vattnet för att svalka av sig lite.

Som vanligt försökte man att skruva och fixa på landet under semestern, men i år orkade man inte det som man brukar på grund av värmeböljan. Bestämde mig i alla fall att köpa en ny röjsåg, då denna röjsågs 10-åriga tjänst började ta slut. Det visade sig bl a på så sätt att den nästan var omöjlig att starta, efter ett hundratal ryck i startsnöret vid varje användningstillfälle började både rygg och tålamod ta slut, och jag kände mig som den där snubben i SOS av Lasse Åberg, ni vet han som står och försöker dra igång en utombordare, och sen tas om hand av sjukvårdare..

Att tiden har gått blev ganska påtagligt vid inköpet, kollade bästa pris på Pricerunner och betalade 2.700 inkl frakt, den gamla köpte jag för 4.000 för över 10 år sen, och den nya är ungefär dubbelt så bra. Att Stefan Ingves har svårt att nå sitt inflationsmål på 2%, är inte svårt att förstå, det mesta blir billigare i allt snabbare takt, speciellt elektronik och verktyg verkar inte finnas någon botten på.

Sen finns det ju vissa sidor som man också kan konstatera inte är lika roliga, t e x att numera skall man ju själv sköta mycket av monteringen (tack Ikea), och även i detta fallet. Monteringen var faktiskt ganska klurig, och jag sökte information i den tjocka handboken som medföljde, tjocka ja minst sagt, säkert 4-500 sidor på en mängd olika språk.
Konstaterar också att denna Stiga säljs på USA marknaden. Det ser man enkelt på en helt galen mängd av idiotiska varningar och påpekanden. Som arbeta inte barfota, rök inte vid tankning, rikta inte maskinen i gång mot barn eller husdjur, bäst var nog i alla fall att man inte skulle byta tråden när maskinen var igång! USA är ju även advokaternas hemland, och det blir ganska påtagligt när man studerar bruksanvisningar avsedda för USA.

Nåväl, efter ihopplockningen skulle en provkörning äga rum, medföljande bärsele som fungerar som avlastning för kroppen skulle monteras på mig, maskinen är rejält tung så selet är välkommet. Tur att ingen annan åsåg spektaklet när jag försökte få alla remmar på plats, fick ta hjälp av frugan, två personer till synes helt förvirrade försökte få bukt på bärselen, men till slut kom vi på lösningen, och röjsågen satt som en ”smäck”!

Enda smolket i bägaren denna underbara sommar var sista semesterdagen, då jag först värmde upp med två getingstick, för att sen toppas av att frugan snubblade i trappen och bröt handleden! Inte bra alls, in till akuten för att försöka rätta till benen i handleden och gipsa, sen en operation med ditsättning av diverse metallplattor. Så nu är många självklara sysslor i hemmet och på arbetet inte alls självklara längre.
Hela familjen får delvis nya åtaganden, och mig är det såklart synd om....jaja jag vet, mest synd är det om frugan förstås som har ont.
Men snart åker gipsklumpen bort, och allt är som vanligt igen, hoppas vi! Men en nyttig påminnelse om hur bortskämd man är när allt fungerar som vanligt, är det i alla fall!

Nu går vi snart mot hösten, och det börjar bli dags att se över vinterdäcken :-) som en bekant brukar säga, men innan dess ser vi fram emot lite fler fina dagar och kvällar!

.

.

.

.

.

Bråda tider

Japp, då var det dags igen för den superaktiva tiden på året!
Lika roligt varje år, eller ännu roligare för varje år, men också en tid när verkligen allt skall göras samtidigt, lätt att bli lite hyperstressig. På de flesta arbetsplatser ökar uppdragen markant, i takt med att soltimmarna ökar skall ju allt säljas till positiva konsumenter. Samtidigt skall det mesta göras även på det privata planet, skolavslutningar, stundentskivor, trädgårdsarbeten, båtjobb, semesterplanering, fix på sommarstugan, husunderhåll, mm.

Platt mage till midsommar kan tillkomma för en del också, eller försök till, besökarna på gymmet brukar öka markant inför sommaren, för utseendet måste ju också fixas. Media är duktiga på att driva på säsongshysterin. Det skall bantas på det enklaste och snabbaste sättet, vilket i princip är en omöjlighet, i alla fall för gruppen som är över 20 år, och de är oftast just de som är i störst behov. För dessa är det endast en långsiktig ”tjurighet” som ger resultat, jag vet, arbetat på det i tjugo år..

Kvällspressens löpsedlar blir allt mer desperata i jakten på lösnummerförsäljningen. Vädret är en av bästsäljarna, men visst, när det står ”Monstervärme till helgen” då blir man ju glad. Vädrets påverkan på oss människor kan nästan inte överdrivas i Sverige med vår korta intensiva sommarperiod. Egentligen borde man göra så lite som möjligt den här årstiden, och bara sitta å sippa på ett glas Rosévin. Istället för att rusa runt som ett skållat troll, och upptäcka, VAA? är det Midsommarafton nästa vecka?

Vaxholm förvandlas från en slumrande sovstad, till ett myllrande av besökare och turister blandat med medborgare som vill vistas utomhus, för att vara ute det är något som vi nu har behov av, efter ”stugsittarperioden”. Nu blandas de återkommande arrangemangen som Skärgårdsbåtens Dag m fl upp med flera nytillkomna. Det ryktas om att ett beslut om reguljär linfärja till Kastellet är nära förestående, vilket får många att höja på ögonbrynen, för det har man ju hört talas om i 10-20 år. Som vanligt finns det många åsikter om detta, själv tycket jag att det är intressant att pröva denna lösning, att öka tillgängligheten till vår största attraktion kan inte vara fel, att man samtidigt sprider ut besökarna på en större yta än bara på vår lilla stadskärna måste också vara positivt.

Nu när vi ändå är inne på Vaxholm, så har jag under det senaste året hört väldigt många kommentarer från olika håll hur skralt utbudet av aktiviteter och sysselsättningar för besökare är i Vaxholm. Ställt mot Vaxholms urstarka kända varumärke är utbudet inte bara skralt utan skamligt dåligt!

Acceptansen och erkännande från medborgarna vad Vaxholm står för, och hur stor betydelse besökare och turister har för näringsidkarna och alla i kommunen måste markant öka och inte slarvas bort. Det har alla vi i kommunen fördelar av, om man nu tycker om att det finns ett någorlunda utbud även under lågsäsong. Andra kommuner skulle kunna göra vad som helst för att ha Vaxholms möjligheter. Vi är nog bäst i Sverige på att producera tjusiga visioner. Därifrån till handling finns det ett väldigt stort tomrum än så länge.

I väntan på att massa roliga saker skall hända i Vaxholm, tar vi i och med detta nummer ett uppehåll till augusti, och tänker bara njuta och ladda batterierna!

Gör detsamma ni alla läsare, och ha en riktigt vilsam, rolig och bra sommar!

.

.

.

.

.

Drar söderut. I alla fall ca 500 meter...

Då var det snart dags igen, flyttlasset skall till nästa bostad! Men så är det ju när man har en Hemnet-beroende fru. Hemnet startade nyligen en stor marknadsföringskampanj som just drev lite med att många är nästan beroende av deras tjänst, kanske är min fru en av inspirationskällorna?

Det här med att flytta runt ofta är något som är väldigt olika hos oss människor likaväl som så mycket annat. Min fru har haft över ett 20-tal bostäder genom åren, ungefär 3 år i varje bostad, själv ligger jag lite efter och kommer förmodligen aldrig ikapp med mina endast 10 tal bostäder som gör ett snitt på ca 6 år. Många bor nästan livslångt i sina bostäder eller kanske bara ett par under sin livscykel. Men det är inget för oss.

Fördelar och nackdelar då? Ja en del fördelar är ju uppenbara, utrensningar av ”bra att ha grejor” t ex, upptäckte att vårt förråd av detta nu har krympt rejält. Men när det gäller vissa prylar blir den tekniska utvecklingen väldigt påtaglig, som musikbranschen ex vis. Har nu flyttat runt ganska många gånger med ett par hyllmeter vinylplattor, och de är ju lätta och fina att packa och bära, eller hur :-) Men nu gjordes slag i saken och sorterades i en hård gallring, 75 procent lades i ”skänk till någon intresserad” högen, för vad skall man egentligen ha dem till, förutom att nostalgiskt betrakta de fina omslagen? Herregud, skivorna är ju heller inte direkt pedantiskt skötta, utan försedda duktigt med repor och rispor. Nästa musikepok fanns också i förådet, Kassettband och CD skivor, inte så platskrävande och tunga pjäser, men ack så många. Och vad ska man ha dem till? Jag slås av tanken, vad tråkigt för de efterlevande när de skall gå igenom vindar och förråd efter anhörigas bortgång i framtiden. Spotify katalogerna kommer ju inte ligga förpackade i kartonger då...

Sen har vi ju det här med diabilder...Ägnade många timmar under julledigheten med att gå igenom drygt ett tiotal stora lådor med diamagasin, oj vad mycket skräp, (jag som trodde att jag var en så duktig fotograf) men också många bilder med historiska värden, här gick säkert också 75 procent till avfallsinsamlingen. Kommer återigen på tanken om de efterlevande, bilder, musik och förmodligen nästan allt som en människa har haft som sina intressen kanske inte finns i lådor i förådet i framtiden, istället kanske de finns digitalt i olika ”molntjänster” ?
Se till att alla inblandade får alla lösenord, så ni kan del av historien!

Förutom att skruva ner allt från väggarna, och ta ner gardinstängerna, packa och bära alla prylarna, är det trots allt väldigt roligt och inspirerande att byta bostad, även om det blir lite mer ansträngande för var gång. Det blir någon form av nytändning vid varje flytt, kanske vi är konstiga i vår familj som behöver det, men så är det! Nu har vi snart gått varvet runt, började med små lägenheter, ja hyreslägenheter, det är en form av boende som fanns förr i tiden, sen blev det ett antal villor, sen vidare till några bostadsrätter, för att nu hamna i något slags mellanting mellan villa och bostadsrätt. Flerfamiljshus med egen ingång och en egen tomtplätt, frugans brinnande intresse för trädgård har börjat smitta av sig också på mig. Så nu har man två huvudintressen mat & dryck plus trädgård. Och en minimal tomtplätt kan ge ett maximalt resultat även man inte är beredd att ägna all tid och kraft åt just detta. En tomt på 150-200 kvadrat är ju både ur ett ekonomiskt och tidsmässig perspektiv tacksam att utveckla och förvandla till önskad form.

Det är också en perfekt form av ”lagom” aktivitet, jämförbar med Golfsporten, för oss som gillar att vara utomhus så mycket som möjligt, vill man slita lite mer kroppsligt kan man ju också ta en vända ut på lantstället, nu när det år vår så skall som vanligt 25 jordsäckar och massa andra prylar lastas och köras ut!

YES, ÄNTLIGEN VÅR!

.

.

.

.

.

Typiskt svenskt..

Sånt som är riktigt typiskt svenskt väcker alltid uppmärksamhet (i Sverige) Det vi verkar gilla allra mest är när utländska personer beskriver det som utmärker vårt folkslag. Nyligen började en ny TV serie i ämnet.

En sak som vi inte tycker om är pålagda applåder i roliga TV serier, i Sverige tycker de flesta inte om att bli ”tillsagda” när vi ska skratta. I USA har man gjort försök att ta bort de ditlagda applåderna i skämtsamma TV serier, det funkade inte alls...Ganska märkligt, står i bjärt kontrast till vad man brukar säga om dessa två folkgrupper, Amerikanarna är spontana och skämtsamma, men när det gäller i det beskrivna fallet verkar de inte så spontana. Svenskarna som anses som lite inbundna och svåra de kan däremot ta beslutet att skratta, utan en spark i baken.

När vi ändå är inne på TV, kan vi ju ta exemplet med textremsor, helt unikt i hela världen, men en självklarhet som vi svenskar inte vill vara utan. Vid utlandsresor får vi stå ut med Brad Pitt, Angelina Jolie och de andra superskådisarna prata Thailändska eller Italienska, eller var vi nu råkar befinna oss. Och är det inte konstigt att beröva skådisarna en så viktig sak för sin personlighet som rösten? Men å andra sidan glor man inte så mycket på TV när man är utomlands, för där är det ju oftast ”uteväder”. Men snart är svenskar så duktiga och kunniga i det engelska språket, så när det gäller just detta språk kanske textremsorna försvinner snart. En fördel med remsorna är att man slipper spetsa örona så våldsamt, i alla program är det ju numera alltid hög och våldsam musik i bakgrunden, som oftast överröstar den som pratar.

Ett annat utmärkande tecken på en svensk person, visar sig väldigt tydligt om man t ex befinner sig på en badstrand utomlands. Kommer det en person lullande på stranden som är tatuerad, eller MYCKET tatuerad, då kan man ge sig den på att det är en svensk. Flera undersökningar har visat att vi är världens mest tatuerade folkgrupp. Kan också tyckas märkligt, med vårt erkända ospontana och kontrollerade sätt. Men kanske också ett uttryck för ett välstånd utöver det vanliga, det blir påtagligt om man undersöker vad en liten, som ett cigarettpaket stor tatuering kostar, runt en tusenlapp får man räkna med! När man ser personer som är i princip tatuerade över hela kroppen, kan man inte låta bli att tänka, herregud vad kostar kalaset? Förmodligen mer än ett par Thailandsresor. Svårt är att inte tänka tanken, hur kommer de där målningarna egentligen se ut när de alla är gamla gubbar å gummor?

Svenskar måste dessutom vara ett av världens mest resebenägna folk. Är det någon som har vunnit pengar och får frågan, vad ska du göra med alla pengar? Då svarar nästan alla, ja det skall i första hand gå till resor. Tydligen räcker de flestas pengar både till tatueringar och resor, ingenting som är direkt kopplad till överlevnad, men ändå upplevs som viktigt.

Sen har vi ju det här med vädret, vi och engelsmännen är förmodligen de i hela världen som lägger ner mest intresse på vädret, inte så konstigt kanske, med tanke på vad vi får stå ut med. På Nordsjön utgörs nästan 300 dagar av årets dagar av storm. Vet inte om det stämmer, men det känns som vädret tar allt större medialt utrymme. Meteorologerna på TV sitter allt mera vid skrivbordet och sofforna och debatterar ämnet. Vi har ju alltid naturkatastrofer också att tala om i framförallt andra länder, vilka många anser höra till vår exploatering av jordklotet. Hur det är med detta är det väl knappt ingen som kan säga stensäkert. Klart är det att medierna rapporterar i en allt snabbare takt, nyheterna färdas numera i sekundhastighet över jordklotet med de digitala möjligheterna, oftast är det en fördel, men kanske inte alltid, tid för eftertänksamhet och genomgång lämnas ofta åt sidan, för det gäller ju att vara FÖRST!

Heja Sverige!

.

.

.

.

.

Larmen går...

Det duggar allt tätare mellan alla larm numera, när det gäller mat och kost börjar man snart bli lite småtrött på allt som är farligt eller mycket farligt. Det senaste för att så mycket som möjligt skrämma upp folk är att rycka loss en beståndsdel ur en matvara och belysa hur otroligt farlig just denna del är.

Skall man följa alla larm, så är nog det enda vettiga alternativet att fasta, helst hela tiden. Vad som är sanning i alla larm är för en lekman är hart när omöjligt att utröna. Det bästa knepet är egentligen att se tillbaka i tiden och analysera vad som har sagts tidigare, se t e x på Chipslarmen för några år sedan, kommer ni ihåg? Ämnet i fråga var akrylamid, känt från tunnelbygget genom Hallandsåsen, och att halterna skulle vara som högst i produkter som potatischips och pommes frites. Chipstillverkarna drabbades av totalt säljstopp och nerdragningar var att vänta. Att våra matvaror är fullproppade med olika tillsatser och kemikalier, och att chips är en av de mer onyttiga varorna råder väl inget större tvivel om, men stod dessa larm i propotion till själva sakfrågan? Larmen från Livsmedelsverket väckte även stor uppmärksamhet i många andra länder, men efter ett halvår tog chipsförsäljningen nya höjder igen, efter att larmutfärdarna backat till vissa delar.

De stackars kossorna har också fått sin skrapa när det gäller larm, och det gäller framförallt växthusgaser, de ”fiser” nämligen väldigt mycket! Så att äta nötkött bedöms idag till att bidra till en ökande mängd metangas, som i sin tur driver på totala mängden av växthusgaser. Men hallå, människor då? De släpper väl också en och annan ”rökare”? Med tanke på att vi är minst 10-20ggr fler än kossorna kanske vi också är ett problem? Att ”koblajjan” i hagen ger upphov till 400-500 insekters existens, som i sin tur ger möjlighet till en fantastisk fågelflora är bara en del som nötkreatur tillför naturen, likaväl som metangasen.

Arten människan är det överskuggande problemet alla kategorier.

Man kan i princip rycka loss en beståndsdel i vad som helst och påvisa hur farlig den ensam är i för stora mängder, att se saker och ting i sitt sammanhang verkar allt svårare med en växande mängd av detaljexperter och forskare med en nyhetstörstig media som vill få uppmärksamhet. Sanningen är ju att det är de stora sammanhangen som är av den största betydelsen, för mycket av allt skämmer också allt, enligt ett av de gamla fina ordspråken. Det unika svenska ordet ”Lagom” är egentligen ett fantastiskt bra ord. Ät så mångfasseterat som möjligt, den gamla kostcirkeln är nog inte så dum i alla fall. Ät så nära källan som möjligt, undvik fabricerad mat, prioritera närproducerat, behöver vi verkligen köpa en stor del av våra matvaror som kommer från andra sidan jordklotet? Nej, inte om vi är beredda att betala något mer för vår viktiga kost, låt inte ditt val styras av priser, då är det kört.

Nu börjar vi gå mot ljusare tider och mer sol, då kommer också kvällspressen att komma igång med sina larm om hur farlig solen är, men det är som allting annat, vi kan inte leva utan sol, vi skulle dö ut snabbt utan solljus som innehåller massor av nödvändiga vitaminer och andra goda effekter, men den är farlig i för stora snabba doser.
PRECIS SOM ALLTING ANNAT!


Ut och njut nu i solen och ljuset, det behöver vi efter detta extra solfattiga år! (Men lagom!)

.

.

.

.

.

Nästan gratis
Stefan Ingves, chefen för Sveriges Riksbank kämpar för att nå inflationsmålet på 2%, med snart 0% ränta, samtidigt som han oroar sig för ständigt högre priser och allt högre belåning på bostadsmarknaden, och hur skall inflationen kunna ta fart när priserna på det mesta förutom bostäder, (som beror på brist) , alltmer sjunker?

Det som verkar ligga mest trendmässigt i topp just nu är nittioniokronorstjänsterna, allt fler verkar försöka lyckas med olika typer av tjänster för 99 kronor i månanden likt Spotify. Nu kan man prenumerera på DN digitalt för 99:-/månaden, gick själv över till detta för ett tag sedan, knappt 1200 för hela året, istället för ca 4500. Tidningsbranschen som kämpar med näbbar och klor för att förhindra en accelererande nedgång försöker med alla trix. En ny tidningstjänst, Readly sjösattes i slutet av förra året, just nu 141 olika tidningar för 99:- i månaden, tidningar för alla inriktningar finns, och nya tillkommer ständigt. Har aldrig läst så många tidningar, tänk vilken tjänst för ex vis frisörer, hur mycket köper dessa tidningar för på ett år? Ett par paddor, och ett abonnemang (5 olika stationer ingår på varje) så har man nog tjänat in kostnaden rätt snart!

En TV tjänst, Magine, 40 TV kanaler för 99:- i månaden är exempel på vad som händer inom film och TV, nya kanaler läggs succésivt till. Både Readly och Magine finns för övrigt installerat på 3:s alla produkter med ett par månaders fritt testande. Netflix är en filmtjänst för TV apparaterna för 79:- i månaden, fritt urval av filmer och serier, Filmnet, C-moreplay, Viasatplay mm är ytterligare exempel på 99 kronors tjänster inom film.
Musik, film och tidningar är väl typexempel på vad som kan passa bra i sådana här typer av tjänster, även om man kan se att det är många andra typer av tjänster som lanseras på samma grundkoncept.

I slutändan får marknaden avgöra vad som lyckas, det är många som skall samsas och dela på intäkten som per person är väldigt lågt, här bygger intäktsmallarna på volymer, det är vad det hela handlar om, en minimal avgift för ett jätteutbud, som i sin tur bygger på en väldig kundmassa, och varför inte? Går jag till mig själv, med tjänster som Spotify och Readly, så skulle jag inte i närheten lyssnat på så mycket musik, eller läst tillnärmelse så många tidningar som jag gör som prenumerant till dessa tjänster. Spotify har lagt ribban, nu återstår och se hur många efterföljare som kommer, och hur många av dessa som i sin tur lyckas.

För till syende och sist handlar det om hur snabbt människan kan ställa om sina inarbetade vanor, kan erkänna att det fortfarande känns bättre att hålla en fysisk tidning vid läsningen, men trots det, så överväger ändå fördelarna med den digitala varianten, inte minst den ekonomiska. Människan är ett flockdjur, så när väl förändringar slår igenom, då går det mycket fort. Se på SMS tjänsten, det fanns på mobiltelefonen i flera år, när det slog igenom brett, då smällde det till. Idag kan vilken 12-åring som helst skriva 1900 tecken i minuten, och slår den gamla stammen av maskinskriverskor med hästlängder i snabbhet.

En sak är säker, det är spännande tider vi lever i när det gäller den tekniska utvecklingen, och det blir bara mer och mer intressant vad som komma skall, så länge man orkar och klarar av ta in alla nya tekniska innovationer!

.

.

.

.

Skrämmande

Mediernas påverkan och inverkan demonstrerades i full kraft i samband med stormen Simone som i slutet av oktober drog in över Sverige. Stormens styrka spåddes bli oerhörd och stämningen piskades snabbt upp av ivriga journalister pådrivna av olika myndigheter. Enligt undersökningar är vi endast slagna av Engelsmännen när det gäller vårt intresse för väder, och det kan nog stämma.

Att det hela skulle sluta i ett antiklimax, började undertecknad misstänka på ett tidigt stadium, för så brukar det vara när man slår på den riktigt stora trumman.

Det började flera dagar innan stormen skulle dra in, metrolog efter metrolog stod på TV:ens nyhetsprogram och berättade i detalj vad som befarades hända, och som vanligt skulle stormen dra in från sydväst mot södra Sverige och västkusten som skulle ta emot den största snytingen.
Men även i mellansverige skulle det storma ordentligt. I Kungsbacka har vi bekanta som bor och arbetar, bl a en som arbetar inom Hemtjänsten, och där började beredskapen på ett tidigt stadium. Man började ringa runt till anhöriga för att varna dem för effekterna, chefen köpte mackor, kaffebröd mm, för att kunna överleva inomhus. Ingen fick gå utanför dörrarna mellan 18.00 och 20.00, då stormen bedömdes vara starkast. Dessutom skulle all personal bära cykelhjälmar som chefen delade ut, när de gick mellan lokalen och bilen. Dessutom hade kommunen bestämt att alla skolor, dagis och fritids skulle stänga 15.00. Detta var ett exempel från en västkustkommun, förmodligen var det ungefär likadant i de flesta kommuner i södra Sverige, vad som hände? Tja, när vi frågade vår bekant dagen efter hur det hela avlöpte sa hon: ”Ja, det blåste väl ner några kvistar, det var väl det hela”

På TV kunde man följa ”katastrofen” i realtid när reportrar stod vid vattnet rejält påpälsade och rapporterade, det fläktade lite i håret, och när studion frågade ”Är det hårda vindar nu? blev svaret, nja inte riktigt än, men det kommer nog snart” Nästan så de längtade efter lite riktigt oväder.

Vi här uppe i Stockholmsområdet blev också ordentligt varnade, även om effekterna av stormen inte skulle bli lika förödande som i södra Sverige. Man varnade för att gå utomhus om det inte var absolut nödvändigt, och även bilfärder skulle undvikas. Waxholmsbolaget ställde in all trafik i ytterskärgården efter 16.00. Själv trotsade jag förmaningarna när jag tog min sedvanliga kvällspromenad med jycken på kvällen, och kunde konstatera att det blåste ungefär 7 skm, en högst medioker och normal vindstyrka i skärgården.

I sanningens namn så blev en del i landet drabbade, men det blev högts lokalt och inte alls i den omfattningen som varningarna utfärdades, å tur var väl det. Självklart är det bra att det varnas om oväder som kan vålla skador på människor och annat, men det finns en stor risk med att ”skrika på vargen” i onödan, risken är att många förlorar respekten för varningar när det överdrivs för mycket.

Vi i vårt land är väldigt förskonade från riktiga oväder, och det ska vi vara väldigt tacksamma för, även om det gör att journalisterna får syssla med annat än väderfrågor. Filippinerna har ju nyligen drabbats av en av de allra värsta tyfonerna i modern tid som har vållat ohyggligt mycket skada och förödelse, svårt för en trygg svensk att sätta sig in i, jag säger som tomten, tänk på de riktigt behövande nu när det börjar närma sig juletider!

För övrigt, ha en riktigt skön och vindstilla jul!

.

.

.

.

.

Att ge service eller att inte ge service?

Ja, det verkar vara frågan nu, och i de flesta fall verkar svaret vara nej, och ju större företag med stora resurser verkar svaret i de allra flesta fall besvaras med nej. Det verkar helt enkelt som att man har kommit fram till att service endast är till besvär och en kostnad.

Ska man flyga så får man sköta allt på egen hand, från biljettköp till incheckning, bankärenden får man sköta helt själv, minsta annan servicetjänst avgiftsbeläggs, ska man kontakta mobiloperatör eller annat större företag hamnar man i ett träsk av knapptryckningar under oändlig tid med hissmusik, för att till slut trycka på fel knapp eller bli bortkopplad i växeln och får börja om från början igen, efter samtal ska man dessutom bli uppringd för att deltaga i en kundundersökning för att tycka till om hur man blev bemött. Service via en riktig människa verkar vara en utdöende funktion, och det är just vad de allra flesta människor vill ha. Jag brukar säga det vid kundundersökningar, men de kanske tar bort de svaren.

Bankerna är nog de som drivit detta riktigt till sin spets, de har i princip överlåtit hela jobbet på kunden, och dessutom lyckats ta betalt för det! Riktigt skickligt måste man erkänna, och nåde den som försöker att göra något utanför de uppbyggda systemen, då kostar det skjortan! Antal kontor reduceras allt snabbare, tjänster minimeras, öppettider minskas, kontanthantering tas bort, för kontor är ju också endast en kostnad, det verkar också som att ju mer pengar man tjänar, ju snabbare dras slutsatsen att allt som förut hette service BARA är en kostnad.

När det gäller ex vis telefonoperatörer man måste nå, oftast på grund av problem de själva förorsakat, eller av andra saker som inte jag som kund har orsakat kan det nästan vara omöjligt att komma i kontakt med en människa av kött och blod. Uttröttningsfaktorn bedöms som lönsam. Studera ex vis Telias hemsida för att söka telenummer, bara det kan vara mycket tidsödande. Just vid studerande av större företags hemsidor kan man tydligt se budskapet mellan raderna: försök för f-n inte att ringa oss, maila, så kanske vi svarar! Någon som har försökt ringa Microsoft, Facebook, Spotify, Twitter, Apple? haha, det är enklare att ringa Obama!
Ovan företag kan du inte överhuvudtaget komma i kontakt med, de har så många kunder, så det skulle kosta för mycket.

Aldrig har det funnits så många företag som skall utbilda andra företag hur man ska utveckla och driva sina företag, kursutbuden är oändliga, mycket pengar och tid läggs på företagsutveckling på alla nivåer, finns något angående service och hur det uppskattas av kunderna med på kurserna?

Tekniken har gjort att man på enkelt sätt kan överlåta till kunden att göra jobbet som man egentligen själv skulle gjort, tricket att dessutom låta kunden betala för sitt arbete lär sig allt fler. Tänk om en bank sa att vi tycker inte vi behöver 15% i avkastning på vårt kapital, utan nöjer oss med 13%, dessa miljarder tänker vi använda till att ge våra kunder en bättre service än alla våra konkurrenter, kanske många skulle fundera
på att byta bank..?

Men den stentuffa priskonkurrensen i de allra flesta branscher och avkastnings - och vinstkraven från ägarna i andra branscher kommer fortsätta driva utvecklingen mot att företag blir endast ett lager eller en konsultverksamhet vidare till ytterligheter som avlöser varandra, kanske kommer någon i framtiden till slut fram till att: jag fick en ide, jag läste om att förr i tiden kunde man sätta sig i direktkontakt med företag, som hade anställda som man kunde ringa till i ”Reality”, och få hjälp direkt, det ska vi införa!

Men det jag verkligen värdesätter är en fullgod service i form av ett möte med en trevlig människa, det skapar lojalitet för mig!
Hade nyligen ett sånt möte med en Apple försäljare, han var så trevlig att jag kunde gett bort min mobilbil till honom, skicklig kille! Nu gjorde jag inte det, men en till I-pad köpte jag!

En kostnad kan också vara lönsam, om den är rätt utförd!

.

.

.

.

Moment 22

Uttrycket moment 22 beskriver ett cirkel-resonomang som gör att det på grund av ett byråkratiskt regelverk är omöjligt att nå ett resultat. Eller som att försöka spontanåka på SL bussar genom att bara köpa en biljett. För nu har väl i alla fall SL bitit sig rejält i tummen!

För inte så länge sedan hade man ett enkelt bra system med biljettinköp via SMS, och fysiska biljettremsor, men det var tydligen för bra. Som skäl nämndes att systemet hindrades av de s k penningtvättslagarna, ett svårbegripligt skäl som inte närmare förklarades. I efterhand hördes vissa förklaringar att det egentligen var telefonoperatörerna som SL inte kom överens med. Att eventuellt sitta å ruska buss för att göra svartförtjänta pengar vita känns ju ganska tveksamt.

Nu efter ett antal regeländringar senare av biljettssystemen är det nästan fortsatt ett totalt obegripligt system som får de allra flesta sällanåkare att välja andra transportsystem, totalt i motsättning mot mångas ambition att kollektivåkandet istället bör öka, en 50% -ig minskning har konstaterats efter omläggningarna. Undertecknad är en av dessa efter att vid ett par tillfällen genomlidit inköp av biljetter. Ett access kort är en möjlighet som ges om det lyckligtvis finns en Pressbyrå i närheten. En hundring måste laddas in på kortet och 20 kr får man betala för plastkortet! Något räkne-snille har förmodligen räknat fram vinsten med detta. En ytterst tveksam straffbetalning till kollektivåkare, ungefär som om man fått betala 20 kr för tryckkostnaden av de fysiska biljetterna tidigare, eller tex en separat extra-tia för tryckkostnaden vid inköp av ett Aftonbladet.
Vad man har kvar på kortet efter färden får man höfta till själv, att förstå vilka avgifter som debiteras är inte helt lätt. Att man tvingas att låna ut pengar till SL räntefritt för att ha rätt att utnyttja kollektivåkande känns ju som rena maffioso-metoderna.

En som i alla fall har fått mera arbete är SL Informationsansvarig Suss Forsman Tillberg, som är på radio titt som tätt, och ska försöka förklara på ett lättfattligt sätt att SL nya biljettsystem är så himla enkelt och bra. I en av de allra bästa radioprogrammen för närvarande, Talkshowen Uggla på fredagseftermiddagarna (för övrigt rättvist just nu nominerad till Årets underhållningsprogram på radiogalan) blev damen ifråga helt sågad jäms fotknölarna i Ugglas diskussion om det nya biljettsystemet.
Hon blev allt mer tillplattad efterhand, när Uggla berättade att han och speciellt hans gamla mamma inte klarar av att köpa biljetter till bussen.

En fördel med det nya systemet för de som ändå åker buss, är ju att det är mycket mindre folk på bussen, om det nu var en av anledningarna till att man började med detta nya system, och andra grupper som inte finns på bussen är den äldre befolkningen och utländska turister. Tänk er in i situationen att ni är i ex vis Paris och skall lösa en biljett till bussen på ett lika svårbegripligt system som i Sverige, nej det skulle inte klaras av för de allra flesta normalbegåvade.

Andra som också fått betydligt mera arbete, utan att för den skull erhålla mer betalt är buss-chafförerna som dagligen ska handskas med frågorna, och inte minst Pressbyrån som numera sköter huvuddelen av SL biljettförsäljning. Pressbyrån i Vaxholm som undertecknad besöker dagligen brottas frekvent med att försöka att få kunderna att förstå detta idiotiska system vilket innebär många krångliga samtal. Jag tycker ärligt talat synd om dessa grupper OCH användarna av kollektivtrafiken som drabbas. Vaf-nnn, vi är KUNDER, SL borde analysera ordet och förstå dess innebörd.

Allt går på tvärs mot vad de normala intentionerna borde vara, att öka och inte minska kollektivåkande i möjligaste mån.

Tillbaka till ruta ett och GÖR OM, SL!

.

.

.

.

.

Livet på landet
Tja, då var livet slut igen...! Nej, inte riktigt, men oj vilken skön semester vi har haft. Å första dagen på jobbet efter semester blir allt tyngre med åren, det var enklare förr. Efter fem hela veckor på landet med lite avbrott för arbete och andra utflykter, ställer man sig frågan, var tog tiden vägen?

 

Sommarvädret blev precis som man önskade sig, kanske något för torrt om man måste klaga på något som på bönders vis, men det var det tamesjuttsningen värt! Ibland får man frågan, men vad gör ni på landet så länge? Men den frågan kommer alltid från någon som inte haft lantställe, för de andra de vet, på sommarstället har man alltid något att göra, första tiden vi hade vårt ställe, då var det mera typ arbetsläger, men numera gör man bara det man har lust till, och projektena tar aldrig slut.
De första åren på det inköpta sommarstället bestod av riktigt grovarbete, det fanns vare sig vatten eller el på fastigheten, och de flesta kringboende visste inte ens om att det fanns en kåk på tomten, eftersom tät skog stod ända ner till strandlinjen. Dotterns kommentar vid första besöket, då bara 7-8 år, när hon tittade in genom fönstret var, HÄR VILL JAG ALDRIG BO! Tilläggas kan att bara efter en kort tid så älskade också hon stället. Men det är också som sagt efter många arbetstimmar, och många tjänstvilliga vänner och släktingars insats.

 

Det där med måltider var det inte så noga med, det hade man liksom inte tid med. Billypizzan blev alltför många gånger räddningen. Efter ca 5 år, fick vi en svidande fråga från dottern: Hur kommer det sig att vi aldrig lagar mat på landet, brukar man inte göra det? Bra med barn som kan se saker ur lite andra vinklar. Det blev ett uppvaknande, och numera är matlagning också på landet en prioriterad företeelse.

 

En livstid räcker nog inte för att man kan känna att: nu är det klart. I år har mycket tid lagts ned på bevattning av trädgård och rabatter, eftersom man också har anlagt en trädgård, och i skärgården är det tufft för alla växter i vanliga fall, i år blev det bra om man bara tillsatte vatten i riklig mängd, många mediterande timmar med vattenslangen blev det. Är man ledig kan man t o m tycka det är roligt. Annat som har lagts ner mycket tid på är matlagning och GRILLA! Det är ju hur roligt som helst, och i år sparades det in på ca 20-30 flaskor tändvätska (haha, nu ligger man ju på plus på miljösidan) eftersom en elektrisk tändare inköptes på Jula för 69:-, satt som en smäck, och bra mycket godare blev det också utan den vanliga fotogenkryddningen. Pengarna som spardes in lades på ytterligare inköp av mat. Hittade i år riktigt manliga kolsäckar som var på ungefär ca 4 vanliga kolsäckars storlek, bra där! De var från Danmark men fungerade bra ändå!

 

På landet kan man glassa i de flesta hantverksyrkena, och inte är det hela världen om inte allt blir perfekt heller, då har ju eventuella gäster något att kommentera och glädja sig åt också:-)

 

Något alla som har sommarställe vet är också att besökare väljer man inte när de kommer, och ibland kan det klumpa ihop sig på ett mindre bra sätt, oftast beroende på vädret, om det är dåligt väder tio dagar, och sen blir soligt och varmt, då kan det komma en skock samtidigt. Men den här sommaren bjöd istället på ett väldigt jämt väder med i sin tur jämna å lagom besök. Det är alltid trevligt med besök på landet, alla är helt plötsligt avslappnade på ett annat sätt än under vinterhalvåret. Den ibland lite tillknäppta svensken blir lite mer ”sydländsk” i sitt sätt, å tacka för det när man slipper dubbla vantar, mössa å långkalsonger!
Sydeuroper har det lätt på vissa sätt, även om deras ekonomi för tillfället är rätt så ”kylig”.

.

.

.

.

.

Konsekvensanalys

Tvinga alla ansvariga politiker för det havererade bostadsbyggandet att flytta hem till sina föräldrar igen tills de verkligen gör något för att sätta fart på bostadsbyggandet!

I Sverige byggs bara hälften så mycket bostäder per capita som i de nordiska grannländerna. SVT Rapport visade nyligen att svenska byggpriser är 72% högre än EU-genomsnittet, 38% över Danmark, 31% över Tyskland. Det inte bara byggs åt skogen för lite, utan också med alldeles för hög prislapp. Trots att efterfrågan är enorm i storstadsområdena, i Sthlm flyttar ex vis två fulla busslaster nya människor in varje dag! Den s k Stockholmsbarometern visar att byggandet har försämrats kraftigt till den lägsta noteringen sedan 2003.

Vad beror det på att byggherrarna inte vill/kan bygga när efterfrågan finns? Frågan är väldigt komplex, men en stor överhängande faktor är de obegripligt långa ledtiderna i branschen, en skog av snåriga regler och förordningar gör processerna oändligt långa, det är inte ovanligt att det handlar om 10 år från början av ansökningen till spadtag i backen. De ad ministriva kostnaderna hamnar så klart i slutänden hos slutkunden, kostnaderna för stat och kommun som också är stora, hamnar på skattsedeln till medborgarna.

Många säger att något måste göras snabbt, men mest ingenting görs. Nu har en ny utredning presenterats: "En effektivare plan- och bygglovsprocess" där finns flera mycket bra förslag, man vill på det hela taget förenkla gången från idé till första spadtag, hela steg på vägen skall kapas. Mer makt till kommunen skall ges, en lagd detaljplan ska inte kräva bygglov som idag, större makt åt regeringen att utfärda planföreläggande. Antal överklagande från privatpersoner borde också ses över, och avgiftsbeläggas vid upprepade överklaganden. Nyligen fick en ny planerad stadsdel vid Värtan i Sthlm läggas ner i ett mycket sent skede, när någon kom på att de förbipasserande Finlandsfärjorna översteg den tillåtna bullernivån. Vad projektet kostade fram till stoppet kan man undra..

Handlingskraften påminner mig om när jag såg på TV om Tsunami katastrofen i Asien 2004. Först satt företrädare för regeringen och förnekade att svenskar överhuvudtaget fanns bland de skadade, efter mycket om och men, avbröt man till sist den för svensken heliga julledigheten, och började så smått agera. Men det satt långt inne att få hem de överlevande och skadade. I Italien agerade man lite annorlunda, där stängde Inrikesministern i Italien den största flygplatsen, och lade beslag på de plan man behövde för att få hem sina medborgare från Asien. Hade detta hänt i Sverige, hade media varit fullt av tårdrypande rapporter från Arlanda, moster Hulda som missade årsmötet i syföreningen, småbarnsfamiljen Sten & Lisa, med sina tre förkylda barn som fick stå och bli kalla och vänta i timtal. Bättre att göra en konsekvensanalys, och avvakta tycker svensken.

När det gäller avsaknaden av en normal bostadsmarknad skulle det behövas ageras snabbt. Dagens Industri beskrev problemet nyligen i sin ledare, men kunde inte hålla sig länge, skribenten instämde i utredningen ovan, men halvägs in i artikeln måste han påtala att en konsekvensanalys måste göras först, NEJ! Sluta med de älskade analyserna och genomför förändringarna NU! Rädslan för att göra detaljfel måste stå åt sidan för att återställa det viktiga bostadsbyggandet omedelbart, man kan rätta till mindre fel i efterhand, många gånger är det bättre att göra något, än inget alls, även om det inte är lika bekvämt.

Det finns ingen bostadsbubbla som professorer ibland hävdar i TV-sofforna, förslag som att höja kontantinsatserna, mm är kosmetika. Det som driver priserna hela tiden uppåt beror på underskottet av bostäder och efterfrågan. Alla kan inte heller köpa lyxbostäderna som byggarna endast anser kan byggas med lönsamhet. Var ska ungdomarna bo, som inte har mycket välbeställda föräldrar? Fram för fler hyreslägenheter, fram för mindre och enklare bostäder. Om Sverige får fart på byggmarknaden skulle dessutom tillväxttalen öka för landet, då byggen sätter fart på många olika företag

När Sverige närmar sig i antal och kostnader för bostadsbyggande, som övriga länder i Europa, kan ansvariga politiker få flytta hemifrån igen.

.

.

.

.

.

Ett välkomnande avslöjande!

Min första tanke när den stora skandalen med iblandning av hästkött i färdigrätter, var, jättebra! Nu bör det inledas en lång period av en närmare granskning av matindustrin!

Färdiglagade rätter har jag alltid varit kritiskt inställd mot, läser man innehållsförteckningen kan man se att man får i sig en mycket stor mängd av obegripliga bokstavskombinationer, många med stort E i.

Att det nu också har bevisats att även grundvarorna som står på förteckningen heller inte stämmer med innehållet förvånar i alla fall inte mig speciellt. Jakten på att få fram så billiga varor som möjligt pågår i en allt snabbare takt. Att det nu visar sig att innehållet i många färdiglagade rätter INTE är vad som står på förpackningen är riktigt allvarligt. Inte ur ett ren hälsoeffekt denna gång, men förtroendekapitalet krymper ner ordentligt. Min generation har alla ätit Hamburgerkött på mackorna när vi var små, som den lite finare beteckningen lyder för hästkött, och det är säkert inte något som helst fel på hästkött. Jan Scherman skrev en krönika i Dagens Industri som handlade om skandalen och upprördes av att man smutskastade hästkött som föda, vilket visar att han helt kört i diket den här gången, dessutom har försäljningen av hästkött ökat i kölvattnet av avslöjanden.

Nej, det här handlar om en helt annan sak, nämligen bedrägerier! Att man sen ser sig ovetande och skyller på sina underleverantörer gör det ännu mer beklämmande, har dessa stora, många gånger multinationella företag ingen som helst koll på vad man säljer? Uppenbarligen icke. Då inställer sig frågan, vad finns mer i dessa rätter som försäljarna inte känner till, hundkött, råttkött?

Om man säger Familjen Dafgård till en svensk, så säger säkert de flesta, kvalitet, genuint svenskt. På deras hemsida kan man läsa: "Familjen Dafgård tillagar alla våra rätter i Källby, i Västergötland". Jomenvisst, men var köper ni era råvaror? jo bland annat i Tjeckien, Bulgarien m fl, och varför då, är det för kvaliteten, nej knappast, det är av den allra vanligaste orsaken, priset!

Om man vill vara någotsånär på vad som skall passera kroppen, och undvika en stor mängd onödiga gifter och kemikalier, då gäller det att köpa sin mat så nära källan som möjligt, och färdiglagade rätter befinner sig absolut längst ner på näringskedjan, själv köper jag så gott som aldrig sådana, nu ljög jag lite, under ett par års tid på somrarna när vi byggde upp vårt lantställe, då blev det mycket Billy Pizza, en rätt vidrig rätt bestående av en tjock brödbit med lite gegga på, den fanns då i bara två utföranden som var lika vidriga, men vi hann inte något annat, två minuter i micron så var det klart, men numera går jag omvägar om en Billy dyker upp..

Ju mer arbetad matvaran är ju större risk är det också att till slut ingen vet vad den riktigt består av, och många gånger har också fisken/köttet färdats ett jordvarv i jakten på det lägsta priset, och om man väger in miljöaspekten som många gör, då finns det inget som slår närproducerat, jo det finns en sak som inte är så populärt, närproducerat är nästan alltid dyrare, men så är det ju alltid, att bättre varor är dyrare än sämre.

Om man vill ha bra mat är man tvungen att betala mer, är du det? I annat fall får vi bara vad vi förtjänar, eller vad som säljs mest och efterfrågas. Matmedvetenheten och också intresset har under de senaste åren haft en stark frammarsch i Sverige, och jag hoppas att det resulterar i en ännu större uppvärdering av vår mat, och att man än mer prioriterar kosten i sin hushållsbudget!

Ikväll blir det välkokt Dillkött på högrev från Skarpö Gård, enkelt, billigt, och SÅ GOTT!

 

 

Gud heter Apple

En gång hette det att i folkhemmet fanns de tre V:en, Volvo, Villa och Vovve. Det var då det, idag har de tre V:ena bytts mot de tre I:na.

I-phone, I-Mac, och I-pad. Apples succé är hejdundrande och håller på att ta kål på alla konkurrenter. Det började redan på 70-talet, på den tiden när man måste gå på en kurs för att sköta en PC.Då uppfann Steve Jobs och Steve Wozniak en dator som kunde hanteras utan att först gå på kurs. Det var då ordet användarvänlig egentligen föddes. Det är det ordet som är nyckeln till Apples framgångar, det är väl egentligen ingen som tycker det är kul att ta fram en handbok tjock som flera tegelstenar man måste läsa för att få igång en teknisk pryl som man nyss köpt?

Men framgångarna för Apple har inte varit spikraka, i slutet på 80-talet, och i början på 90 talet, tuggades det en del fradga även på detta bolag. Steve Jobs tvingades bort från sitt företag, men kom tillbaka 1997. Nu var dynamiken tillbaka igen och stora innovationer kom på rad. Först kom I-poden och I-tunes som förändrade hela spelplanen för musikinköp. Ungdomarna fortsatte oftast att ladda hem helt gratis, medan de lite mer samvetsgranna började betala i alla fall några kronor per låt.

Men det som riktigt knäckte var nog iaf I-phonen, återigen en produkt som var användarvänligheten själv, alla klarar av att använda en I-phone utan instruktionsbok, även för de högre åldergrupperna som kan ha svårt att hänga med i den tekniska utvecklingen är det inga problem, nu blev telefonen plötsligt användbar på riktigt som en liten "handdator" att surfa med. Som vanligt står egentligen inte Apple för de stora uppfinningarna, utan konsten i att förpacka dessa så de kan användas enkelt.

Telefon att surfa med, hade funnits i flera år, men nu fungerade den!  App-explosionen inleddes, och idag finns det i princip Appar för allt.

Alla stora telefontillverkare fick stora problem när I-phonen snodde stora marknadsandelar, finska Nokia inte minst, och att Ericsson sedan många år avvecklat sin produktion av telefoner drar nog inblandade en lättnads suck av. Nu stiger börsvärdet på Apple till världens största företag, inte dåligt jobbat av en flummig vegeterian från Kalifornien, numera avliden, kanske i onödan på grund av sin envishet att inte operera sin cancer på ett tidigare stadium än vad som skedde.

Steve Jobs var i det närmaste manisk på många sett, inte helt ovanligt bland stora innovatörer. Han var besatt av olika hälsoaspekter, och kunde fasta flera veckor i sträck, för att fortsätta äta endast ett par olika grönsaker. Idén till namnet Apple sägs härröra från Steves beundran för frukten, och han tillbringade långa tider under sin ungdom på olika äppleodlingar, Macintosh är för övrigt en vanlig äppelsort i USA.

Den senaste skapelsen I-Padden håller nu på att erövra världen, och förändrar människans förhållningsätt till många saker, ska den t ex slutgiltligen ta död på den tryckta tidningen, och böcker?

Inget företag har förändrat världen på samma sätt som Apple, och även om mycket av arvet efter Steve Jobs finns kvar i Apples företagskultur, måste man nog ändå tvivla på att företaget skall fortsätta kunna leverera på samma sätt som tidigare. Steve försvann alldeles för tidigt.

.

.

.

.

.

Ack Italien, du sköna...

För några år sedan bestämde vi att åka till mitt favoritland, Italien, landet där allt är bäst. Nej, inte riktigt allt, som framgår av nedanstående.

Tiderna var lite småbistra, så vi beslöt att försöka göra en lågbudgetresa i möjligaste mån, flygbiljetter inköptes långt innan resan till ett kanonpris på drygt några tusenlappar för oss tre i familjen hos SAS, ( ja, jag vägrar att åka Ryan) Resan gick av stapeln på tidig vårkant, då vädret brukar vara perfekt i dessa trakter. Det visade sig det inte vara tyvärr, utan det var mest regn och kallt större delen av vår vecka. Vi hyrde en bil på flygplatsen och åkte söderut, vi hade planerat att bo på lite olika ställen efter kusten. Nere i Sorrento bodde vi på ett litet mysigt hotell, tyvärr öste regnet ner. Vi vände tillbaka norrut igen, mellan Sorrento och Neapel ligger Pompeji, och det tyckte vi att vi måste titta närmare på, vår dotter är också vansinnigt intresserad av sådana här attraktioner. Fördel denna dag var dels att det var en s k kulturvecka i hela Italien med fritt inträde på alla Museer och kulturplatser, dels öste regnet ner så de vanligvis väldigt långa köerna lyste med sin frånvaro, de enda som syntes till var en stor mängd paraplyförsäljare utanför entrén, vi köpte såklart tre paraplyer. Vi hade stort nöje av besöket trots skitvädret.

Resan gick vidare upp efter kusten, dagarna innan vår hemresa bodde vi i Terracina, en fin liten mindre stad ca 9 mil från flygplatsen strax utanför Rom, vilket vi tyckte också var ett lagom avstånd när vi på söndagen skulle flyga hem igen. På lördagen började vädret helt plötsligt bli underbart, det klarnade upp och värmen kom, skönt! På söndagen checkade vi ut från hotellet, vi hade fått en briljant idé att åka kustvägen upp till Ostia, där flygplatsen ligger strax brevid, istället för att åka den tråkiga motorvägen, ett beslut som vi fick ångra. Jag hade noga räknat på sträckan och tidsåtgång för att vi lugnt skulle kunna färdas med stopp för lunch och fika på lite mysiga ställen. So far, so good!

Sträckan på 9 mil till flygplatsen, påbörjades 5 timmar innan vår flygavgång, alltså ca 1,8 mil i snitt per timme, en löjligt bra marginal.

Det började ganska bra, tyckte dock det var ganska mycket bilar ute en söndag i och för sig. Efter ett par mil stannade vi och fikade på ett ställe vid havet, dottern låg och solade på stranden strax brevid, och brände också mycket riktigt upp sig visade det sig senare. Jag tittade på klockan och sa att det kanske är bäst att åka vidare. Trafiken hade tätnat betydligt och på högersidan var det i princip fullt med parkerade bilar hela vägen, och väldigt många av dessa började också svänga ut och åka i samma färdrikting som oss, vilket resulterade i att farten började bli stillastående, efter två timmar började jag titta på klockan och konstaterade att vår tid inte längre var så tilltagen. I efterhand fick jag reda på vad dessa otroliga köer berodde på, detta var den första helgen på våren som det var riktigt bra väder, och vad gör Romaren då? jo han tar sin familj, stoppar in dem i Fiaten och åker ut till kusten och äter lunch. Vi hade oturen att hamna just när alla dessa skulle tillbaka in till Rom igen...

Tiden krympte hela tiden, medan jag blev allt nervösare och svettigare, till slut insåg jag att det här kanske inte går, enda chansen är att planet är försenat. Vid Ostia blev jag osäker vilken av trafiklederna som ledde till flygplatsen, skyltningen var dessutom riktigt Italienskt rörig, vi stannade vid ett Café, där massa ungdomar hängde för att fråga vilken väg det var till flygplatsen, jag försökte med allt, Airport, Airplane, allt, flaxade med armarna, de fattade ingenting, ryckte bara på axlarna, nu var min puls uppe i 220 slag ungefär.

Att inte ens ungdomar som bor en mil från Italiens största flygplats vet vad det engelska ordet Airport betyder förbryllar mig fortfarande...

Framme på flygplatsen, hade vårt plan åkt, och ett par nya biljetter fick köpas med nästa flyg dagen efter, kostade bara 12.000. För att vara säkra på att komma med denna gång tog vi in på Sheraton hotel på flygplatsen, endast en gångbro till check in (och bara ett par tusenlappar till). Dottern tyckte allt var jätteroligt, Yippey, en dag till! Vi gick i god tid till check in på morgonen, bra det finns automater att checka in på, tänkte jag när jag såg ett 40-tal sådana, var bara ett problem, ingen fungerade, när jag påtalade detta, så ryckte man på Italienskt sätt på axlarna. Det fanns bara en disk öppen för incheckning, med kö som var oändlig, två andra diskar var öppna, men dessa var för Business Class, där var det tomt, och tjejerna satt och filade naglarna och fnissade. Otroligt, men jag började få samma känsla som dagen innan, jag fick till slut göra en riktigt fräck trängning, med lynchstämning i kön som resultat, men det var det värt när man spatserade tryggt in på Gaten!

Vår dotter hade via de sociala medierna glatt vidtalat alla hemma om våra fadäser, (hon har fortfarande de fina filt tofflorna med texten Sheraton kvar) så många glada och ironiska tillrop fick vi höra när vi öppnade firman en dag för sent: Mycke folk i Italien? Gick flygresan bra? med mera, med mera....

Sammanfattning: Det här var den allra dyraste lågbudgetresa jag gjort!

Det är som vanligt, allt beror på vädret!

.

.

.

.

.

God save the world

Nu i skrivande stund, på morgonen 7 november, är valet i USA över.

Barack Obama får fyra år till på världens mest betydelsefulla arbete. Det är något mycket speciellt med detta land. Valcirkusen återspeglar det amerikanska samhällets alla fasetter, och det är många. Det är svårt att inte fascineras av amerikanarnas otroliga hängivenhet och skicklighet i att använda olika medier för sina ändamål. Representanter från partier i alla världens hörn, bevakar noga och tar intryck när jordens största ekonomi skall välja sin president. Men att det här folkets goda självsäkerhet härstammar från en invandring från världens alla hörn av personer som oftast gav sig iväg på en lång äventyrlig resa till ett land som låg mycket långt borta på vinst och förlust, det råder det inga tvivel om!

Varför vann Obama detta val som på förhand förutspåddes bli en riktig rysare?, det kommer säkert att analyseras av många, jag tror att Obama fick bra draghjälp under de sista dagarna tack vare sin statsmanna hantering av stormen Sandys framfart. Thank God, som en amerikanare skulle uttryckt det. Själv var jag orolig för att vi skulle få vänta kanske i värsta fall flera veckor innan resultatet skulle komma, som i valet 2000, när hela världen fick gå på sparlåga i väntan på resultatet, Thank God för att det inte upprepades. Ett avslöjande under valrörelsen skildrade när Romney skulle åka på semester med familjen, hunden rymdes inte i bilen, så man ställde jycken i en bur på taket, när man stannade för att tanka såg man att hunden hade skitit ner hela taket, (på grund av en helt naturlig rädsla förmodligen) spolade man av taket och åkte vidare, en handlingarnas man uppenbarligen! Thank God att han inte vann valet och skulle styra världen i fyra år. Tyder inte på någon fallenhet för empati direkt.

Vad ska den omvalde Obama göra nu då? Ta en välbehövlig långsemester? Nja, Barack har en del att ta tag i på jobbet. Ett BNP där utgifterna är 24% och inkomsterna 16%, är en ganska saftig uppgift att lösa. Det sägs att Kineserna har lånat ut så mycket pengar till Amerika att de snart allihopa kan kräva en amerikanare som husdjur. Allt för att USA ska kunna fortsätta konsumera för pengar som de inte har, och att Kineserna ska kunna sälja dem. Kapitalförflyttningen till Asien går i en allt snabbare takt, och snart är inte USA världens största ekonomi, men än så länge har USA 20% av väldens ekonomi, och därmed också den största makten, men att de kinesiska ledarna de facto också byter sina ledare samma vecka som valet sker i USA, kanske borde uppmärksammas mera, eller vet du vad regeringschefen heter i Kina? någon?

En positiv faktor för den omvalde presidenten är att han INTE kan väljas om en tredje gång enligt amerikansk lag. Det förenklar de många svåra obekväma beslut, som nu när valrörelsen är över, måste tas, de inhemska ekonomiska blir tuffa att få igenom, skattehöjningar är ett måste, och det är ungefär lika populärt i Amerika som att bara diskutera vapenlagarna. Under valrörelsen hade man i en delstat, vapen som pris, om man deltog i valet med sin röst, skulle detta kunna inträffa i något annat land än i United State of America?

Andra små problem att bita i heter Iran, Nordkorea, Palestinakonflikten, blandat med arbetslöshet, och mycket mer, snacka om att ha mycket på jobbet!

Barack Obamas förra valrörelse vanns med ledorden: Yes we can!  Denna ämbetsperiod måste nog en ny slogan införas: Yes, we must!  Lycka till USA, och världen!

.

.

.

.

.

 Drogfri

Nja, det är väl att ta i, men just nu har jag petat bort en drog från listan. Sedan ca fyra veckor sedan vid denna tidnings utgivning (om det står sig) har jag varit helt rökfri. Känns riktigt bra! Det allt tråkigare rök-klimatet gjorde att jag till slut slängde skiten i papperskorgen. Jag menar, hur roligt är det egentligen? Platserna att röka på krymper allt mer, och gör det hela besvärligare och krångligare i en allt snabbare takt. Jag tillhörde de som gnällde när man införde rökförbud på restaurangerna för några år sedan, hur skulle det gå för matställena? Inga rökare kommer längre gå på restaurang?

Så fel, så fel! Det blev ju bara bättre för alla parter, inklusive rökarna, det blev ju bara mindre rökning. Nu är uteserveringarna räddningsplankan för många rökare, många restauranger har också snickrat ihop lite utebord för att tillgodose behovet, men det är nog bara en tidsfråga, innan det blir förbud även här. Kommer ni ihåg hur det var förr i tiden? Då rökte man i bilarna, inget konstigt med det, idag skulle man hamna på löpsedlarna nästan om man gjorde det, och på flyget satt många och bolmade, när man gick av planet var man rödögd av röken, riktigt vidrigt, även för en rökare. På 80-talet var jag och min fru i USA på en rundresa, bl a var vi i San Francisco, redan då var det ej tillåtet att röka i ex vis en busskö utomhus, alltså för ca 30 år sedan! Ibland ligger vi efter med förbud i Sverige.

Att var rökare idag känns som att gå omkring med en dumstrut på huvudet, man vet att det är alla fel, och skaran rökare tycks krympa hela tiden. För bara några år sedan när man var på fest, så kunde halva gänget umgås bitvis ute rökandes, idag upptäcker man att man står ensam...det har helt enkelt blivit mycket tråkigare att nyttja drogen.

För en j-vla drog är det! Har flera gånger slutat med mindre lyckade resultat, dumt nog med inriktning på att "bara" ta en lunchcigg eller så, det kan man fetglömma, känner ett par som lyckas hålla dessa nivåer, men de har heller aldrig varit riktiga inbitna rökare.

Den här gången är taktiken offentlighet, talar om för så många som möjligt att jag har slutat för gott, på Facebook är det bra att sprida ut budskapet, den här krönikan är också ett bra sätt som jag har förmånen att använda mig av. Pallar jag inte, så får jag stå vid skampålen och skämmas, bra, det taggar mig!

Och motiverad av flera skäl borde man verkligen vara, som en "light" hypokondriker, med allför många drabbade bland släkt, vänner och bekanta av rökrelaterade sjukdomar, borde beslutet ha fattats för länge sedan

Har dragit med mig svärsonen Martin som slutade samtidigt, vi har också tagit ett vad, om någon får höra att den andra har rökt kostar det 100:- i böter vid varje tillfälle, så ange oss bara om ni ser oss röka. Nu ska jag göra ett erkännande som med all säkerhet kommer att kosta mig en hundralapp. Att vanans makt är stor bevisades för ett par veckor sedan, då jag och min fru satt på vår terass en kväll efter jobbet, (ja, min fru röker fortfarande, än så länge ja) vi var mitt uppe i en ganska intensiv diskussion om något, när min fru plötsligt tystnade och stirrade på mig och sa: MEN VAD GÖR DU?? Det tog en sekund innan jag fattade, jag hade ovetandes tagit en cigarett ur hennes paket, och bara sådär tänt den och dragit ett bloss...slängde den direkt, kommer inte ens ihåg hur det smakade. Men en olustig känsla av tappat kollen infann sig, ungefär som man kan råka ut för efter en bilfärd, när man åkt från punkt A till punkt B, och märker att man plötsligt är framme, men vet inte riktigt hur det gått till, för att man har haft tankarna på något helt annat. Jaja Martin, du kan kvittera ut en hundring, men några fler blir det INTE! I alla fall inte av den här orsaken.

Känns riktigt bra faktiskt, och än så länge inte så svårt som befarat, (ja, jag snusar ju också, men det blir nästa "potatis") men det är klart, efter en riktigt god middag, med några glas vin, ja då suger det ordentligt. Första milstolpen blir ettårsdagen 1 okt 2013, då har jag också sparat 52:- x 365 dagar = 18.980:-, räknat på dagens pris, vilket som vanligt också självklart kommer att höjas snart. Tror att man kan ha roligare för slantarna, varför inte en utlandsresa?

Äntligen!

.

.

.

.

.

Morfar i jeans å t-shirt..

Ja, det är ju numera helt vanliga och normala tendenser. Jag själv som är 50 plussare kommer ihåg mina mor och farföräldrar, de kändes ju riktigt gamla redan i 50-60 årsåldern, morfar finns det bilder på när söndagspromenaden avverkas i hög hatt och långrock. Numera ser folk i motsvarande ålder ut som gamla rockers, eller bara allmänt coola. Tiderna förändras som bekant, tack och lov.

Den snabbt accelererande medelåldern ger många och stora förändringar, det är helt otroligt vad många blir riktigt gamla, fylla 100 år är inget som gör att man hamnar i tidningen längre, och många är också oförskämt pigga!

Här i Vaxholm har vi flertalet 90 åringar som går runt med sina hundar promenerades raka i ryggen som furor. Den ökande medelåldern verkar gå snabbare än vad som förutspåddes bara för 5-10 år sedan, och kommer förmodligen att förändra samhället på flera sätt än vad man kan planera och förutspå. Idag skämtar man inte ens om "att när du hamnar på hemmet...". Idag hamnar ingen på något ålderdomshem (finns de fortfarande?) frivilligt, utan det skall golfas, seglas, åka på utlandsresor eller bo vid medelhavet på ålderns höst.

Och det är ju helt fantastisk att så många fler får många extra kvalitetsår. Pensionssystemet är väl kanske inte lika anpassat och fantastiskt. När statsministern gick ut med ett offentligt uttalande att alla borde arbeta upp till 75 år, provocerade detta många, vilket också förmodligen var avsikten. "Pensionbomben" har länge varit väl känd hos många som kan räkna, och att pensionsåldern måste höjas är också bara en tidsfråga. Många arbetar redan efter 65 års ålder helt eller delvis, de egna företagarna är frekventa här, vilka ofta arbetar väsentligt längre, men hur pensionspengarna skall räcka i framtiden det är nog ett riktigt stort problem, räkna med stora förändringar i framtiden. Kostnaden för sjukvården ökar också i snabb takt, för med en allt äldre befolkning ökar också antalet sjukdomar som skall hållas i schack med mediciner och sjukbesök.

Att ungdomars inträde på arbetsmarknaden görs allt senare (om än ofrivilligt) bidrar inte till ökande inbetalningar till pensionssystemet, det nämns tyvärr alltför sällan i debatten. Det är tuffare än någonsin att få en fast anställning, de flesta ungdomar tvingas hoppa mellan olika timanställningar helt på arbetsgivarnas villkor. Här finns en av de allra största utmaningarna för regeringen.

Hur ser framtidens gamlingar ut om några årtionden? Sitter det rynkfria hundraåringar snackandes på krogen med ett glas rödvin, fulla med tatueringar och piercingringar, kanske lite pyspunka på tuttar å läppar, men så j-vla trendiga ändå? Musiksnacket handlar inte om Kalle Jularbo direkt, utan här gäller vilken som var den bästa rapparen.

Såg förresten Anders "Ankan" Parmström, den gamla hockeyspelaren, tränaren och numera expertkommentator på TV nyligen, när han kommenterade strejken i NHL ligan i Canada. Är killen helt konserverad? Han ser ju precis likadan ut som för 20 år sedan! Han är 70 år idag, och ser nästan ut som en 30-åring... Å gammal hockeyspelare är han också, brukar inte de vara lite ärriga och slitna? Nej, den här killen måste varit på hälsoort och pimplat föryngringsvatten ur någon dunderkälla, ska kolla upp var den ligger!

Rock on!

.

.

.

.

.

Hejåhå, till gruvan vi gå...!Ja då var det slut på semestertiderna igen, ju fler semestrar och år man har upplevt, så borde det väl bli lite "långrandigt" å långsamt, men nej, det går bara fortare å fortare, semestern som känns oooändligt lååång första dagarna, upptäcks strax därefter vara slut!

Den här sommaren har bjudit på omväxlande väder och vindar, men för år nummer två på raken, verkar det som vi här i skärgården trots allt verkar vara en av de bättre lottade i väderlotteriet. Det är ju som bekant nästan alltid bättre väder i skärgården när det är ostadiga väderlekstyper. Högtrycken har lyst med sin frånvaro, men trädgård och växter har vart desto gladare, med regelbunden bevattning. Som vanligt har många av alla planer för allt man skulle gjort på semestern inte hunnits med riktigt.

Efter att ha vistats i skärgården under 40 års tid, och konstaterat båtlivets ständiga utveckling mot fler och större båtar, känns det som att trenden vart det motsatta denna sommar. Vilka orsaker kan det bero på? Efter att flera stora båttillverkare har "gått i putten" som Storö, Nimbus, Ryds m fl, och den begagnade båtförsäljningen har halverats, så kunde man väl ana att det skulle bli en minskning. Vädret har väl heller inte hjälpt till, med ständiga osäkra och ostadiga prognoser, för dagens båtåkare åker inte båt på samma sätt som man gjorde när jag började båtlivet i början på 70-talet, då bestämde man att man skulle åka ut 3 veckor på sjön, kastade loss, sen var man också ute tre veckor, oavsett väder och vind, och det skall gudarna veta att vissa somrar på 70-talet så regnade det...å regnade! Men det gjorde inte så mycket, inte hade man heller rinnande vatten, kylskåp, värme eller andra bekvämligheter som de allra flesta båtar är utrustade med idag, men det gick också utmärkt, det var lite mer äkta camping som gällde.

Idag används båtarna i många fall på ett annat sätt, för aktiviterna skall vara många och snabba, många samlar rastlöst på antalet aktiviteter och inte kvaliteten på det som är själva meningen med semesteraktiviteter: att varva ner OCH TA DET LUGNT.

Det lite större båtarna går som på räls oftast till Sandhamn, där man äter på restaurang, badar i pool eller Spa, det är ju enklare att lägga till på bryggorna, och koppla in landströmmen så att strömmen räcker till alla prylarna på båten, än att ankra upp i naturvikarna.

Men även restaurangerna i skärgården har märkt av minskningen av besökarna, och de har ju redan tidigare haft en tuff ekonomisk tillvaro. Den nyligen införda alkohollagen på sjön, har inte precis gjort deras tillvaro enklare. Uppropet mot lagens utformning får allt fler anhängare, i somras var det en grupp kändisar som kallade till upprop på SvD debattsida. Men det är en svår debatt att föra, då argumenten som vänds mot en ofta är av karaktär populistiska, "man skall väl inte vara full å köra båt" Självklart inte! Men även en beslutsfattare, eller en anställd på kustbevakningen tycker väl att det är självklart att man skall kunna ta en öl på semestern..?

Men efter att nyligen läst att också en medpassagerare nu står åtalad för onykterhet trots att frun som körde båten var nykter, (kan inte kvinnor framföra båtar?) känns hoppet om att beslutsfattare till slut ska inse att förutsättningarna mellan bil - och båtliv INTE är likvärdiga, hopplösa.....

Trenden verkar vara att många nu väljer att byta skärgårdsutflykterna mot utlandsresor. Men eftersom nu beslutsfattarna tycker så, är det väl dags att översätta även ovanstående exempel till bilåkande, undrar hur det skulle tas emot med en lag om att även medpassagerare inte får var onykter?

Va jobbigt det skulle bli för alla, lider lite med taxichaufförerna, det måste ju bli lite glest med kvällskörningarna....

Men i nykterhetens namn är allt tillåtet!

.

.

.

.

.

Gratis är gött

För att lyckas riktigt bra i affärer verkar det som att man skall satsa på gratisaffärer. Facebook håller på i skrivande stund att börsintroduceras, till ett planerat total börsvärde i intervallet 28–35 dollar och antalet aktier kommer uppgå till omkring 337 miljoner, vilket ger en total värdering till ca 500 miljarder, inte dåligt av studenten Mark Zuckerberg som på bara åtta år lyckats bygga en i värdering större företag än ex vis Ericsson eller SEB banken lyckats med på över 100 år!

Mark blir i ett slag en av världens rikaste människor, och det har han lyckats med genom att lansera en gratistjänst, för skall man lyckas riktigt bra, då skall det vara gratis. Och de som lyckas nästan lika bra är de som säljer tjänster och varor nästan gratis, som Ryan Air, IKEA eller H&M. Några bevisar motsatsen som Apple, BMW m fl som producerar varor som innehåller mycket statusfaktor, och mittemellan blir det oftast bara hårdare och hårdare konkurrens, nej, gratis ska det vara, det är alltid mest populärt. Men hur skall "degen" då tjänas in? Mestadels går det hela ut på att genom olika kluriga kringtjänster krängs. Men den allra vanligaste och flitigaste använda faktorn heter reklam och åter reklam, att det kan vara mycket det vet alla som äger en TV-apparat, och många som har sjungit reklamens lovsång, är kanske inte lika entusiastiska idag som tidigare, för det kan bli lite mycket ibland. Det finns ju många olika fiffigt förtäckta reklamknep som tenderar öka i gratisspåren, som olika produktplaceringar, "vanliga" människor som bloggare eller som ger sig ut för att vara "privata" människor "tipsar" eller delger sina erfarenheter av olika fantastiska varor...

För i botten är det gamla slitna uttrycket: Det finns inga gratisluncher, användbart. Medvetandet om detta bör öka med mer information i ämnet, framförallt hos ungdomskullarna som är experter i ämnet och driver gratisutvecklingen mer än andra, för musik, filmer, tidningar mm skall ju självklart vara gratis? Tidningen du just nu läser är ju också en gratisprodukt och bekostas av våra annonsörer indirekt, vilka förhoppningsvis har ett gott utfall av annonseringen, vilket i sin tur möjliggör att på en i egentligen alltför liten ort göra en lokaltidning, en av de få divisionerna i tidningsvärlden som fortfarande fungerar relativt bra, men så är det ju också gratis för läsarna! Baksidan av detta är att gratisanvändarna aldrig kan ställa lika höga krav som i de prissatta produkterna.

Den som lyckas att bygga upp en gratisprodukt till en världsprodukt och sedan casha ut hur mycket som helst, måste ju vara ganska snillerik, när IT-haussen kraschade runt milleniumskiftet berodde det i vissa delar på att man upptäckte att alla fantastiska tjänster och produkter inte hade någon intjäningsförmåga. Två av världens allra största börsintroduktionerna Google och pågående Facebook bevisar att man kanske inte var helt fel ute för 10-15 år sedan i branschen. Jag är övertygad om att många snillen sitter med "uppfinnarmössan" på och hårdtänker hur kommande gratistjänster skall se ut, för oss andra vanliga döda är det bara att försöka träna upp vårt dagliga intag av olika sorters reklam, för i gratisspåren kommer det inte att minska utan lavinartat öka!

Några sätt kan vara att vid TV-tittande hoppa över alla programinslag och bara titta på reklaminslagen, vid de få tillfällena av läsning av fysiska tidningar hoppa över allt redaktionellt, och bara läsa annonser, vid lyssning av musik på Spotify eller lokalradio hålla för örona vid musiktillfällena, och endast lyssna på reklaminslagen. Ett par timmar om dagen bör höja din tröskel för reklamintag betänkligt, eller?

Vi måste palla reklamen!

.

.

.

.

.

 Felgängad

Jag har ett genfel, ja kanske fler än så, men ett som jag känner till, nämligen olikfärgade ögon, ett från pappa och ett från mamma är väl rättvist brukar jag ljuga. Men de är i alla fall äkta, numera finns det ju linser som gör att man kan få i princip hur konstiga ögon som helst.

Roligt har det varit genom åren att iaktta hur olika människor ser på andra, en del som jag har känt i många år, kan plötsligt titta lite extra och säga, va har du olika färg på ögonen? Medan många andra inte kan låta bli att kommentera ovanligheten redan vid första mötet.

En gång för många år sedan vid ett av mina alldeles för sällan golfrundor, spelade jag en runda med en kille som jag aldrig träffat förut, vi hälsade på varandra, och han tittade till lite extra på mig och sa: det där var väl inget å komma med... jag förstod ganska snabbt vad han menade när jag såg hans ögon, killen hade bägge irisarna delade vågrätt mitt på, med överdelarna i blått och underdelarna i brunt, såg ut som en katt nästan. Insåg snabbt att här låg man ordentligt på läsidan.

Annars är det inte lätt att veta vad som är äkta eller inte på folk, att kulmagar, flintskallar, gråhåriga och rynkor är äkta, det kan man ju fatta, men frånvaron av saker, eller tillskott (!) av vissa saker är inte alltid lika lätt att räkna ut. Reservdelar till kroppen ökar i allt snabbare takt, och många av dem är självklart till godo, och hjälper till att öka vår medelålder, 90 och 100 åringar är inget förstasidesstoff numera.

Men just skönhetsoperationerna ökar allt mer, i jakten på den perfekta kroppen som blir allt svårare att uppnå ju högre ålder man råkar vara i.

Tjejerna har tagit täten i kapplöpningen i att se yngst ut, men killarna har upptäckt verktygen och är hack i häl. Själv tycker jag att man kan se riktigt vacker ut även om man inte är 18 år, och att mer utvecklade anletsdrag faktiskt kan framhäva och förstärka en personlighet, eller så kan man uttrycka det som Keith Richard, legendarisk gitarrist i Rolling Stones, så klokt gjorde under en intervju för några år sedan, en mycket ung reporter försökte pressa Keith lite, och lät påskina att kände sig inte Keith lite sliten numera och att hans utseende påminde så smått om detta, Keith som levt ett långt och hårt rockliv, och har ett ansikte som kan ge accessioner till ett russin, svarade: Höörudu lilltjejen, rynkorna du ser i mitt ansikte är inga rynkor, det är FARTRÄNDER! Reportern bytte klokt ämne väldigt hastigt.

Men jakten på ungdom lär fortsätta i takt med alla nya möjligheter som ges, även om en del mindre trendbrott sker när allvarliga bieffekter drabbar många, ex vis de franska läckande bröstinplantaten som nyligen upptäcktes, då hörs ropen på myndighet och allmän gratis sjukvård som skall rätta till problemen. Det kommer säkert inte att vara den sista skandalen som inträffar i samband med skönhetsoperationer, så se upp!

Läser i vår kvällspress att en ny sida på webben har lanserats, där man genom en enkel ansiktsbild kan få sin ålder ananlyserad genom en hemlig algoritm som undersöker ansiktsform och rynkor. Tidningen Ny Teknik har prövat tjänsten och bedömt träffsäkerheten som anmärkningsvärt hög. Man prövade också att testa tjänsten med bilder på Drottning Silvia och Kungen, där blev resultaten lite mer märkvärdiga, Silvias ålder bedömdes till 27 år....Lyckade ingrepp tydligen, medans Kungens benämdes till "Obestämdbar" Om det är bra eller dåligt är svårt att veta, låter mer som en annan sorts analys än gällande utseende.

Man kanske ska skicka in ett foto? är ju alltid roligt om man ser lite yngre ut än vad man är, på ett rent naturellt sätt, men tänk om det går åt fel håll, min(a) ögonfärg(er) kanske kraschar systemet? Äh, det får nog vara!

Det är ju som Keith Richard sa, det är ju bara FARTRÄNDER ju!

.

.

.

.

.

Missbruk kan vara kul!

Ja inte tunga missbruk förstås, det är inte roligt, men de här lättare varianterna som teknikmissbruk kan vara kul. Såg just ett inslag i en av de seriösare TV-kanelerna, där allvarliga gubbar satt och förklarade Sveriges halva befolkning som missbrukare.

Nu var det de s k Smarthphones som främst klassades som djävulens instrument, de har ju gjort befolkningen en möjlighet till att vara uppkopplade på webben dygnet runt på ett enkelt och billigt sätt. Kolla fejjan, kolla mailen, kolla twitter, kolla youtube, kolla hemsidor, ja kolla allt!

Ett helt otroligt genomslag har på kort tid gjort mobilen till ett verktyg som verkligen fungerar att surfa med, och som allt här i världen så är det individen som får välja själv hur mycket intresse och tid som skall användas. Frestelserna är stora, och vissa människor kan säkert känna stress och t o m ta skada av de ständigt nya möjligheterna, men så har det säkert varit sedan tidernas begynnelse. När de här herrarna på TV allvarligt satt och hävdade att detta skulle bli den nya folksjukdomen och en anledning till utbrändhet, eller nervösa problem som det hette förr, och angav exempel på ungdomar som gått bärsärkargång beroende på Smarthphones, kunde jag inte låta bli att dra på munnen en aning...

I försök att förstå utveckling, kan man alltid kolla lite bakåt i tiden för att eventuellt försöka tyda tecken, och ovanstående påminner mig om att det inte var så himla länge sedan man på fullt allvar från experthåll varnade för att Sveriges befolkning riskerade att utveckla Schizofreni, när man införde den andra tv-kanalen TV2. Man kan också säkert hävda att den gamla bakelittelefonen missbrukades av vissa, som pladdrade i telefonen alldeles för mycket med följd av att andra saker kom i kläm.

Webben och Smarthphones har givit befolkningen en enorm kunskapsbas som omedelbart kan nås framförallt genom Google, och det kan inte nog överskattas. Hur man använder verktygen på bästa sätt och inte försakar andra viktiga saker kan nog de allra flesta, och fler och fler ansluter sig till denna grupp. Själv har jag märkt en påtaglig förändring när det gäller Mb telefonen, för inte så många år sedan, svarade nästan alla direkt när det ringde i luren, oavsett vad man höll på med, många gånger vid direkt olämpliga tillfällen. Idag erhålls inte svaren alls lika självklart, utan oftast rings man upp efter en liten stund istället för ett direktsvar, ett bra exempel på en mer riktig användning av mobilen.

Jag är övertygad om att även teknikutvecklingen som ovan beskrivits kommer att kunna hanteras på ett bra sätt även denna gång, och vad som komma skall i framtiden, det får vi drömma om, eller mardrömma, det är valfritt. Glöm bara inte att värdesätta det som är det allra viktigaste, familj, vänner, intressen, arbete mm!

Förresten är jag gift med en missbrukare, en Hemnet-missbrukare, dock inte via Smarthphonen, utan via den gamla hederliga databurken. Har inte registrerat några större biverkningar, utom att vi får flytta lite ofta kanske, det har varit mest roligt hittills, och det är ju bra att ha en i familjen, som har "mäklarkoll" på prisnivåer och alla objekt på orten, hur var det bara möjligt för 20 år sedan?

.

.

.

.

.

Addar språkförändringar

Det händer mycket med vårt språk nu, i snabba tider med globaliseringsprocesser. Engelskans intåg i vårt vardagsbruk blir allt större, och frågan är egentligen inte om, utan när vi kommer att använda fler engelska än svenska uttryck i vår vardag. Det var inte mer än 10 år sedan man reagerade märkligt på att t e x TV-reklam som var på engelska och inte svenska språket, idag höjer man inte ens på ögonbrynet över detta, utan ser på det som en ganska naturlig företeelse (fast det inte ens finns textremsa!). Tänk på alla filmtitlar som alltid översattes från engelska till ibland lite märkliga svenska översättningar, det gör man nästan aldrig längre utan låter de engelska namnen ligga kvar när filmerna kommer till Sverige.

Ska man studera språkets utveckling och försöka förstå utvecklingen är det oftast bäst att studera ungdomarnas användning av språket, även om vi äldre också alltmer börjar använda engelska uttryck många gånger förkortade, om du under en dag räknar dina engelska uttryck blir du nog förvånad över att det är så pass många som det är, maila, webben, chatta, shitt, coolt, loser, event, server, catering, wow, dejta, stroke, ja det finns precis hur många engelska uttryck som helst som används dagligen, förmodligen kommer de allra flesta upp i hundratals varje dag, och det ökar hela tiden. Men ungdomarna ligger som vanligt i framkant när det gäller förändringsprocesserna i språkanvändningen, som i mycket består i användning av slanguttryck som många gånger är förkortade och allt vanligare just engelska ord. De nordiska länderna är förmodligen de folkslag som är bäst på det engelska språket i världen självklart undantaget länder som har det som sitt hemspråk. Som född i Stockholm tycker undertecknad att vara sig ganska duktig på slanguttryck, men inser numera ganska snabbt att så inte är fallet.

"Dissa", från engelskan Disrespect = respektlöshet, i svenskan används det nuförtiden mer som att ignorera eller vara elak mot någon. Ibland även att avböja. "Skillad", från engelskans "skill" och "skilled" i svenska skicklig. "Adda" engelska add, lägga till. "Outa", kommer från engelskans "to out somebody" och uttalas som engelskans "out", och betyder på svenska att avslöja något om någon. "Wanja", Från engelskans "whine", och betyder att gnälla eller klaga. "Indi" från engelska independent betyder självständig, fri, egen. "Polla", från det engelska verbet "poll", att hålla något under uppsikt genom att undersöka det om och om igen med ett givet tidsintervall. "Facerapad" när man har glömt att logga ut från Facebook (oftast en föräldrer) och någon annan (oftast ens barn) skriver något dumt i ditt namn.

Svårt börjar det i alla fall att bli att hänga med i alla språksvängningar, vi som har barn och ungdomar hemma, har en fördel, då man kan snappa upp en del, och bli lite "skillad" i språket, men man ska inte "wanja" så mycket, man kan alltid googla på webben, så onödigt att "dissa" ungdomarna, de försöker ju bara att var "indi", men man skall vara nyfiken och "polla" ungdomarna, så man inte "outar" att man inte fattar nott. Då kan man ju ibland glassa å "peaka" lite som föräldrar, må lite typ najs å inte faila helt!

Godbaj!

.

.

.

.

.

Inte jag inte

Vidskepligheter finns mer eller mindre i människors vardag. Allt ifrån siffran 13 till A-brunnar på gång- och cykelbanan. Om någon skulle fråga mig om jag trodde på vidskepelser och allt vad det innebär skulle den personen få ett direkt "nej, det gör jag inte". Det känns ju ganska larvigt och stenålder bara. Men om man börjar tänka efter lite mer hur man agerar i vissa givna situationer, så märker man att man inte riktigt lever som man lär..

Till exempel när jag kommer hem och ska lägga ifrån mig nycklarna så ligger alltid meningen "Tänk på att inte lägga nycklarna på bordet, det bringar otur!" och gnager i bakhuvudet, och jag kommer på mig själv med att undvika att lägga nycklarna direkt på bordet, ser jag en svart katt springa över vägen, nog f-n måste jag spotta tre gånger innan kattuslingen sprungit över vägen, går man på vägar och gator, går man ju inte på en A-brunn om det går att undvika. Nej jag är INTE vidskeplig, men ändå agerar man på ett sådant sätt.

Kanske inte så konstigt ändå med tanke på hur etablerat vidskeplighet ändå är i hierarkierna i vårt för det övriga hypermoderna och högteknologiska samhälle. Ta bara siffran 13 t ex, Tretton anses som ett oturstal i de flesta västländer eftersom Judas Iskariot var den trettonde personen i rummet när Jesus åt sin sista måltid. I Italien anses dock tretton tvärtemot som ett lyckonummer. På de flesta hotell i västvärlden med fler rum än 12 saknas rumsnummer 13 eftersom många gäster vägrar att bo i rum med det numret. Även våningen 13 i höga hotellkomplex lyser oftast med sin frånvaro. Många flygbolag har inte någon rad nummer 13 i sina sätesrader. Och kombinerar man talet 13 med en fredag, som händer några gånger per år då..ja vad händer då? Ja, egentligen inget speciellt, enligt Räddningsverket är fredagen den 13:e inte alls någon otursdag. Statistiken visar nämligen att varken sjukhus eller räddningstjänst får mer att göra då. Men när ändå vidskepligheten sitter så påtagligt djupt rotad att multinationella företag ändå tar hänsyn till ett litet tal som siffran 13, kanske ändå..eller inte...?

Samma sak händer när jag frågar andra personer om de är vidskepliga. Nej, inte alls, dom tror helt enkelt inte på sådant där trams. Men när man frågar mer och börjar diskutera så får jag nästan varje gång höra "Fast jo, i och för sig… Jag passar mig ju för att gå under en stege när jag tänker efter".

Det här med vidskepelse är nog något som ligger och lurar i det undermedvetna. Vi här i de nordiska länderna är nog världens mest icke-religiösa människorna i världen, men när det gäller vidskepelse är vi nog fortfarande precis som alla andra, fast det är helt okonstruktivt, ologiskt, dumt, larvigt, sånt kan man självklart inte tro på, men å andra sidan kanske bäst att ta det säkra för det osäkra...?

Man vill ju inte ta några onödiga risker.

.

.

.

.

.

Ute på vift

Har varit ute och åkt runt lite i Svedala för ovanlighetens skull, finns ju en hel del att se inom landets gränser också, man behöver faktiskt inte jämt åka utomlands för att uppleva nya saker. Men personligen har jag haft lättare att åka till Mallorca eller Thailand av någon anledning, på gott å ont, men nu ska jag börja ett nytt liv!

Var på Västkusten under en vecka, det verkar finnas hur många som helst fina småorter, jämförbara med Vaxholm på många sätt. En sak man slås av är att det finns inget skräp! Inga översvämmade papperskorgar, inga krossade flaskor på backen, inga glasspapper mm.

Tydligen har man bättre städfirmor eller resurser på västkusten, eller för den delen även på Gotland som också har besökts under den här sommaren. En annan sak man också reagerar över är utelivet, det är ju som att komma till rena himmelriket om man nu tycker om uteliv på sommaren. Överallt fullsatta krogar med uteserveringar som bedriver servering sent på kvällen, glada spelemän som spelar på krogarna utomhus också sent på kvällen.

Är man från Vaxholm undrar man hur det kan vara tillåtet? Vi kan vara glada att Winbergs med spelemän har bjudit på många goa å glada spelkvällar under denna sommar, men kl 21.00 då ska det vara tyst, och mest rätt är väl att man ska hem å hoppa i bingen då. Å kan det verkligen vara tillåtet att sitta på en uteservering och intaga mat sent på kvällen? Nej, lite ordning får det väl lov att vara, annars kan man ju tro att man befinner sig utomlands!

Var också på en långweekend på Gotland, nu var det här sent i augusti, och inte under de allra mest hysteriska sommarveckorna, men vilken trevlig liten stad Visby är! Och trots att folk faktiskt även bor i mängder runt och ovanpå krogarna, körde man livemusik sent in på nätterna, antingen är dessa invånare av ett annat krut än hos oss, eller har de beslutsfattare med andra åsikter, eller så inser man att precis sånt här får man räkna med, och ta med i beräkningen när man bor i en liten stad.

Finns inget bättre att semestra på semesterorter när det börjar bli lite "off season" perioder, och det gäller ju både Sverige och Europa, lugnt å fint, ingen hets. Vi körde en tur till Fårö, vid vårt Gotlandsbesök, fantastisk ö. Vid färjeläget fick vi se en rolig sak, vägfärjorna hade Vaxholm under sitt båtnamn, då fick man ju i alla fall känna sig lite märkvärdig, färjan Nina åkte vi med, och den känner man ju igen från Vaxholmsfjärden. En annan sak vi såg var skyltar som utmärkte hur lång tid man hade i färjeköerna, på de längst ifrån färjelägret kunda man läsa: "Kön härifrån är ca 2 timmar", då blev man både lättad å glad att man inte var här under högsäsongen! Vi hade bara tio bilar framför oss i kön, lagom!

Vaxholm har många fördelar, framförallt dess natur, och eftersom man fortfarande bor kvar här är det väl sammantaget rätt ok, men oj vad mycket skulle kunna vara så mycket bättre.

Sammanfattningsvis är det bara att konstatera, att röra på sig är alltid nyttigt, och att resa är alltid lika kul, och perspektivgivande!

En riktigt mysig jul nu, tänd ett ljus å låt det brinna

(bara ljuset alltså)

.

.

.

.

.

Bottenfiske

Kvällspressen har problem, STORA problem! Upplagorna viker ständigt av nedåt, och man kämpar med alla gamla och nypåhittade medel för att motverka trenden.

Alla har vi sett att det ofta står Vaxholm på löpsedlarna, och då rycker man ofrivilligt till och undrar, vadnudå vad har hänt? Vid en närmare titt så ser man att det handlar om; "Kvinnor under 30 som tjänar mest i Vaxholm" eller Här sker det flest bilstölder i Vaxholm" eller "De som förhandlat till sig lägst ränta i Vaxholm". För inte så länge sedan trycktes 4 olika löpsedlar för hela riket Sverige, numera i digitaltryckets tidevarv, är det möjligt att trycka i princip hur många olika varianter som helst på löpsedeln. Man arbetar med andra ord med lokaltidningens verktyg, att rikta sig mot den närmaste befolkningen. Underlag för dessa löpsedlar är nästan alltid offentlig statistik som kokas ner efter behag. Vad skall komma härnäst, killarna med de blommigaste kalsongerna eller kvinnorna utan underkläder i Vaxholm?

På en sån här liten ort blir det oftast väldigt löjligt, att t e x veta vilken gata som är farlig att ställa bilen på i Vaxholm, för att det där gjordes ett bilinbrott för fyra år sedan, det skrämmer i alla fall inte mig så där jättemycket. Statistik blir bara intressant om underlaget är ordentligt underbyggt. Och dessutom riktar sig dessa löpsedlar i stor utsträckning till en av människans minst tilltalande egenheter som avundsjuka eller sjuklig nyfikenhet, för hur förklarar man annars intresset av vilken som köpt de dyraste bilarna i Vaxholm?

Själv har jag bara en strategi, aldrig köpa ett lösnummer, när en pajaslöpsedel försöker sälja numret. Men det som är oroväckande är att beskrivna löpsedlar uppenbarligen fungerar, kvällspressen har ju en omedelbar säljstatistik på effekten. Så tyvärr, det säljer...

Över till nästa stora löpsedelsmode, vädret, eller rättare sagt det galna vädret! Här har man hittat det perfekta offret, vädret har ju ingen advokat, vädret har ju inga som helst rättigheter, helt ofarligt att skriva vad som helst om, inte som att drämma till med någon rubrik om Jan Guillou eller Björn Ranelid. Och man kan inte låta bli att fundera lite, hur galet kan egentligen vädret bli enligt kvällspressen?, Vi i vår lilla skyddade del av världen är ju egentligen väldigt förskonade från galet väder. Och att det ibland regnar mycket, eller snöar mycket, eller är väldigt kallt, har jag som börjar komma till åren lite, svårt att se något nyhetsvärde eller uppseendeväckande i, det har faktiskt hänt förr, inte en gång, utan MÅNGA MÅNGA gånger.

Tyvärr får man konstatera att detta är nog en av flera dödsryckningar för kvällspressen, de som fortfarande köper papperstidningen ibland är av en utdöende art, finns det någon under 30-40 år som köper en kvällstidning? Frågar man ungdomarna, ser de ut som man kommer från månen, köpa? den läser man på webben gratis, är du dum eller?

Undertecknad tror inte den inslagna strategin fungerar speciellt bra i arbetet att motverka kvällspressens långsamma sotdöd, det måste finnas bättre sätt. Kvalitet t e x brukar funka bra i det långa loppet.

Uppväxt på 60, 70 talet när tidningen MAD var en riktigt het blaska, kan man påverkad av denna tid avsluta så här:

Löpsedeln vi skulle vilja se:

"DEN GALNA KVÄLLSPRESSEN"

.

.

.

.

.

Valfrihet Hallelulja

Är det bara jag som tycker att alla val som måste göras för en vuxen människa börjar bli minst sagt jobbiga!

Jag är nog en ganska vanlig svensk och jag ska aktivt undersöka och ta beslut, och skriva avtal med följande antal leverantörer:

El-leverantör förbrukning, fast bostad. El-leverantör, sommarställe. El-leverantör, företag. Fast tele, företag. Bredband, företag. Fast tele, privat. Bredband, privat. Fast tele, sommarstuga. Mobil tele, företag 3 st. Mobil tele, privat 2 st. TV utbud, fast bostad. TV utbud, sommarställe. Bolån, fast bostad. Bolån, sommarställe. Total 17 st avtal, som varje eller varannat, beroende på avtalstid, år skall omförhandlas till bästa villkor.

Eftersom man vet att soffliggarna alltid torskar och får pröjsa störst del av pensionerna och fallskärmarna på berörda bolag, vill man ju inte vara korkad, utan teckna de vassaste avtalen.

Då är det ju bara att göra en egen liten marknadsundersökning och ta fram fakta i respektive fall, och skriva på! eller.....?

Ett bundet eller rörligt pris på elen, kanske 1 år eller 2 år, eller de nya avtalen med en rörlig och en fast del, eller kanske miljöel, hur ser det ut i vattenmagasinen i Norrland, studera de långsiktiga väderleksutsikterna, blir det en lika kall vinter som i fjol, kommer energibolagen stänga av och reparera flera kärnkraftverk under den kallaste perioden som brukligt är, hur påverkar kärnkraftsolyckan i Japan synen på nukleär energi, som i sin tur har gjort att Tyskland beslutat att överge kärnkraften, hur kommer den nya regionuppdelning av elanvändare påverka prisbilden, ska man överlåta sin elupphandling till de nya företagen som finns på webben som centralt tecknar avtal för tusentals användare, eller,eller eller ???

Jahaja, det där var en del av frågorna när det gäller elupphandlingen.

Ska vi också ge oss in i telekom, bredband och digitalTV branscherna, blir frågorna så många att den här spalten inte räcker till. Alla aktörer har influerats av försäkringsbranschen, tripplat och alla fått fram olika villkor som det gör i princip omöjligt att jämföra på lika villkor.

Jag kom just på/uppfann ett nytt yrke: Avtalskonsult med specialisering på den privata marknaden, då skulle ju alla kunna ägna sig åt några andra producerande eller roliga aktiviteter.

Nu när "tänkarmössan" ändå sitter på, ett lysande förslag till: varför inte förstatliga energimarknaden, det är ju inte så svårt, vår stat är ju redan en rejält stor ägare i en av de största elefanterna. Då skulle man ju få en stabil och pålitlig prisbild med en och samma villkor. Och alla mantimmar som idag läggs ner av alla privatpersoner kan istället läggas på att producera/konsumera varor och tjänster....eller....?

Är i grunden för avregleringar, men i ovanstående fall börjat allvarligt tvivla på mina egna åsikter, men det kanske inte behöver tilläggas?

Nej, nu får jag sluta skriva, jag måste skriva om mina avtal för elleveranserna, tur att man har bredbandsavtalet klart, så marknadsundersökningen kan påbörjas!

Trevlig höst på er!

.

.

.

.

.

 Zoologisk övärld

Efter en torr och härlig semester på sommarstället har vi slagit nytt rekord i antalet vilda djur. För att använda kvällstidningarnas mest använda löpsedelsord får jag konstatera att det är helt "galet" vad mycket vilda djur man får se, om man åker bara 10 minuter från Vaxholm.

Inom loppet av ca en vecka: sälar som ligger och fiskar strax utanför bryggan, rådjur förstås i mängder, men lite mindre än vanligt efter den hårda vintern, ormvråk på några meters avstånd, havsörnspar som pendlar från grann-ön, häger, snokar, paddor, mink under bryggan, grävlingar. En rödhakeunge flög in i växthuset som vi fick rädda till friheten. En gök(!) flaxade rakt in i köksfönstret och krossade det. Dessutom har vi under en längre tid kunnat titta på en rävfamilj som bor under grannhuset på den mycket nära fastigheten på ön mittemot. Tre stycken rävungar har varje kväll i skymningen kommit ut och lattjat på gräsmattan, och även ätit körsbär från trädet och marken. En dag var de plötsligt utflugna och borta från boet, som brukligt är för ungar.

Man förundras över att djurlivet är så otroligt rikt, så nära tätorter.

Till saken hör att grann-ön är en relativt stor ö, som också är ovanligt obebyggd. Avståndet till ön är endast ett sund på ca 20 meter, och vi har fått lära oss att nästan alla djur är bra på att simma. Nu är ju inte alla djur önskvärda i trädgården, som rådjur och grävlingar, efter många år av envisa försök till bekämpning på olika sätt, har vi insett att det nästan är omöjligt att vinna krig mot de djuren, utan istället försökt att anpassa trädgården efter förutsättningarna. Mycket har man lärt sig under tiden, att rådjuren nästan aldrig rör växter med gula blommor just i vårt område, att kanel funkar j-vligt bra att hålla grävlingar borta från trädgården, oj vad med kanel jag har köpt!

Men bortsett från vissa trädgårdsvandaler, är det bara kul att få åtnjuta det rika djurlivet på sommarstället. Något annat påfallande vi också lärt oss är hur otroligt aktiva de flesta djurarter är i skymningen och mörker, många gånger prasslar och rasslar det i skogen som mest just på natten. Vi råkar ju ha en cainterrier som är laddad med ungefär 1000% jakt i sin lilla kropp, han tror att han är lika stor och stark som ett lejon minst, han brukar hjälpa oss att iaktta vissa djurarter, även om det brukar gå lite fort.. Det tog ett par år innan polletten trillade ner och vi förstod att killen måste hållas inlåst efter mörkrets inbrott, det blev lugnare så för alla inblandade parter.

Ett djur eller rättare sagt insekt som det varit betydligt mindre av är fästingar, det är ju inget man ligger å gråter sig till sömns av, trots kvällstidningarnas årliga domedagsprofetior i ämnet, har i alla fall vi konstaterat att blodsugarna inte har haft en bra sommar. Vi har en bra måttstock på mängden fästingar i vår jycke, som sopar ganska rent med sin låga lurviga kropp i gräs och skog.

Nåväl, nu är semesterperioden över för denna gång, och vi kan lägga ytterligare en kanonfin sommar på minneshyllan, måste man gnälla lite, så kan man konstatera att det varit lite torrt för en trädgårdsintresserad, men hellre offra lite i trädgården än att ha regnkläder på sig hela dagarna, har förstått att vårt regn istället har fallit på andra platser, en del platser i Sverige har haft regn hela sommaren, men så är ju fallet i landet lagom, att vädret inte alltid är lagom.

Nu är det "business as usual" igen, men sommaren är väl inte slut än?

Har vi tur får vi en kanonhöst, det var några år sedan, så det borde vara dags, svampen kan kanske komma igång efter torkan, en kantarellmacka å en kall öl kanske, smakar väl inte bäver, eller?

Ha en bra sensommar/höst!

.

.

.

.

Livet i skärgården

Jag tillhör den lyckliga skaran som innehar ett sommarställe i skärgården och det är jag ytterst tacksam för. Att få vistas i skärgården på sommaren slår det mesta, och det känns faktiskt också ganska skönt att slippa den värsta turistinvasionen i Vaxholm.

I förra numret beskrev jag lite roliga händelser som ideligen händer i sjölivet under somrarna och det är något som under många år har kunnat betraktats av undertecknad, men att det händer så otroligt mycket som jag märkt under de senaste tio åren på bara ett ställe i skärgården, det hade jag inte i min vildaste fantasi föreställt mig! Vårt sommarställe ligger i ett sund, i anslutning till en av de mest trafikerade lederna i Sthlm skärgård. Sundet är grunt, väldigt grunt ca 50-60 cm vid normalt vattenstånd med sluttande stränder på bägge sidor vilket ofta avslöjar grunt vatten för den uppmärksamme. Vi själva och andra kloka måste åka runt ön istället för att ta sundet. Nu är det så att i snitt ser vi ett 60-tal båtar som försöker att ta sig genom sundet trots det grunda vattnet, och det är bara under den tiden vi är där. Vi har på känt manér en stolpe på terrassen där vi ristar "en pinne" för varje grundstötning, trots att stolpen är tjock och lång, börjar alla sidor bli fullkletade med streck.

De första åren försökte vi varna folk för att köra i sundet och möttes av många förvånadsvärda reaktioner, typ att; "vadåra é de´stenigt eller? eller; "vadåra, jag har kört här förut", (förmodligen vid högvatten) eller;  "hurså då, det är väl ingen fara". De flesta tolkade våra varningar som om vi hade något emot att de körde igenom sundet, och väldigt få sa; tack för varningen, och vände båten. Detta har gjort att våra varningar har avtagit betydligt med åren.

Många dråpliga grund-stötningar har upplevts genom åren, som den när en större motorbåt som gick på ordentligt och skepparen lade sig på badbryggan för att försöka kolla skadorna på propellern, han var ganska snyggt risslad vid tillfället, och la sig lite väl lång ut, han gled som en säl ner i vattnet med huvudet först, dök genast upp, och ställde sig upp och gjorde honnör till oss med orden Tjena, tjena! Gott humör på den gubben. Eller den när en mindre segelbåt av äldre typ, med också ett äldre par kom i ösregn på vad som såg ut att vara första turen med sin båt. Mitt i sundet small det förstås till, och skotlinan fastnade i propellern i villervallan när maskinen sattes igång för att komma loss, till saken hör att man hade en ganska fin nyinköpt gummijolle på släp, och det bar sig inte bättre än att utombordarens propeller skar sönder den också, men loss kom de till slut, vi såg dem försvinna mot Vaxholm, utan att kunna slå, eftersom linan satt kvar i propellern, gummibåten hängde på snedden med punka på ena pontonen i ösregnet, de verkade nästa i chocktillstånd stackarna, de åkte nog direkt hem och satt ut en till salu annons på segelbåten. Eller den när en Big Buster med en 200 Hk snurra med en yngre skeppare kom i ganska rask fart in i sundet, det finns tre stycken stenbumlingar mitt i sundet, han klippte alla tre, det lustiga var att när han nästan passerat sundet vänder han båten! Han kör återigen i ganska rask fart över alla tre stenar igen, vi ser Bustern dra på ännu mer i en skakig färd, förmodligen med ett par extra veck på propellern. Eller den när jag övertalade min kiropraktiker till båtlivets förträfflighet att köpa båt, hennes man var tveksam. Jag låg en sommar på gräsmattan och läste en tidning, när jag plötsligt upptäckte en stor dubbelruffad snipa som redan var på väg in i sundet, för sent för varningar, jag höjde tidningen över ansiktet, och hörde hur de dundrade på stenarna, jag kikade fram lite, och fick se min kiropraktiker stå på fördäck! Jag kan säga att jag försvann upp till huset som en smygande räv, det kändes som om allt var mitt fel.

Men efter 11 år på sommarstället börjar man bli ganska luttrad, och rycka ut får man göra med sin egen båt ibland, när det börjar bli riktiga svårigheter, ibland blir det bogseringar till fastlandet. Men förvåningen över hur många grund-stötningar det kan vara bara på enda litet ställe av miljontals andra under en sommar, den bara tilltar!

Kör försiktigt, och ha en trevlig sommar!

.

.

.

.

.

Nu är det snart dags

Livet på sjön har för undertecknad alltid betytt något speciellt, och sjölivet började redan för över 40 år sedan som liten pilt. Under åren som har gått har man tydligt märkt hur sjölivet har utvecklats precis i samma snabba takt som allt annat i samhället, på gott och ont.

Den stora fördelen är väl att en allt större del av befolkningen har möjlighet att vistas på en av de allra bästa platserna i världen, skärgården! Baksidan är att många filurer som numera idkar båtliv, har liten eller mycket liten kunnighet eller vilja att uppträda som sig bör när man idkar båtliv som skiljer sig markant från de allra flesta andra fritidsaktiviteter. Det finns många roliga historier att berätta som man upplevt genom åren, med många otroliga grund-stötningar och ofrivilliga bad, alltid lika uppskattad för en publik som sitter tryggt i sina båtar och iakttar. När det gäller sjövett finns det väldigt många variabler.

Någon gång under början på 90-talet ankrade vi en helg upp inne på den s k Gälnöfladen som erbjuder en mängd av väl skyddade naturhamnar, och är också därmed ett populärt ställe för fridtidsbåtar. Vi la till vid ett av våra favoritställen som erbjuder fina klippor, vinden låg på lite snett framifrån, så vi la oss snett mot berget för att undvika sidvind. Strax efter dök ett par riktigt stora drakar upp, Royal Yacht båtar som är en slags Storö replikar, Taiwanbyggen tror jag. Det var 3st båtar i 40 fotsklassen, och uppenbarligen hade vi "tagit" deras berg. Och eftersom vi enligt deras åsikt hade lagt vårt ankare fel, så gick alla tre innanför oss och la sina biffiga ankare över vår ankarlina. Jag påtalade att de nog hade lagt sina ankare över vår ankarlina, gubbarna med tjocka guldkedjor och flotta damer intog genast en ganska så kaxig översittarattityd, och talade om för mig att jag fick väl skylla mig själv som lagt mitt ankare så klantigt snett... Du får väl hojta till om du ska någonstans tyckte gubbarna. Gubbarna startade sina elverk, och började plocka fram högtryckstvättar (!) för att vaska sina båtar, damerna knöt fast rosetter på sina pudlar, och ungarna började snurra runt med sina jollar och andra leksaker. Vi beslöt att lätta ankar trots att vi visste att det skulle bli jobbigt, mycket riktigt fanns det inte en chans att få upp vårt ankare, så jag talade om för gubbarna att de fick nog gå ut med sina jollar och lätta på sina ankare så vi kom iväg, efter protester och åsikter om att jag fick fixa det själv kom de motvilligt ut i sin jolle (hade de inte haft kraftig kätting som ankarlina hade jag gladeligen skurit av deras ankarlinor) jodå, två av deras tre ankare låg över vår lina, och gubbarna kånkade upp, så jag kunde få upp mitt ankare, avslutningrepliken på ett samtal som inte var speciellt givande från deras sida var: Hoppas du lärt dig något nu!

Och det hade jag ju verkligen gjort, det jag lärde mig var att alltid hålla mig så långt ifrån sådana här landkrabbor som möjligt när man är på sjön, för den här typen av båtfolk kommer aldrig att fatta nåt.

Bara några veckor senare fick vi en lättsammare och trevligare underhållning på samma berg, då mina föräldrar som efter ca 30 års båtåkande i segelbåtar, med ålderns rätt och efter lite påtryckningar från oss söner inköpt en motorbåt för att förenkla båtlivet. Mor stod på badbryggan beredd på ankringsorder iklädd seglarkeps, solglasögon och en snygg tröja, medan vi söner satt i våra båtar och tittade på, Far något ovan vid reglage och motorstyrka gav lite för tvärt gas, och vips dök mor med ankare och allt, vi åskådare kunde förstås inte hålla oss för skratt, och när mor själv dök upp ur vattnet också skrattande, skrattade vi ännu hjärtligare, så härligt sjölivet kan vara i alla fall!

Tilläggas kan att de redan nästa sommar sålde motorbåten, och köpte en segelbåt igen, klokt!

Ovanstående är bara ett par exempel på upplevda episoder under ett längre båtliv, det finns fler historier att berätta!

.

.

.

.

.

NÅGOT LUKTAR VÄLDIGT ILLA!

Om man går och käkar en dagens på någon restaurang, delvis för att det är billigt och prisvärt, hur skulle man reagera om man blir serverad 5 gram oxfilé efter köttbullarna, och blir debiterad 250:- för dagens lunch? Förmodligen skulle man bli j-lgt arg och vägra. Faktum är att detta är bara en av de många sjuka sakerna som försigår bland el-bolagen. De har nämligen rätten att prissätta elpriset efter den sista källan som producerar elen för tillfället. Och givetvis under vintrarna när uttagena är extra stora, drar man igång något oeffektivt kolkraft eller annat, och vips sätts hela elpriset efter detta, fantastiskt! Men det är bara en av flera otroligt sjuka lagar som hela tiden drar upp elpriserna oavsett om det är hög - eller lågkonjunkturer.

En annan anmärkningsvärd åtgärd är att man helst reparerar kärnkraftverken under vintertid, så att elpriset ALLTID ytterligare ökar sjukt under den tid när alla mångdubblar sitt el-inköp, denna bransch måste ju vara den allra underbaraste av alla att verka i, så enkelt. Nu har man redan aviserat att i november ska man börja skruva i kärnkraftverken igen, det borde vara brottsligt att agera så, mig veterligen måste det här vara den enda bransch som det verkligen är lönsamt att vara både klantig och oeffektiv i, allting kompenseras hela tiden över att elpriset bara ökar, när det går åt mer dubblar man priset, tvärtemot alla andra branscher, hört talas om mängdrabbat? Pajar något i el-tillverkningen dubblar man bara priset, så enkelt!

Hur höga skall vinsterna tillåtas vara för bolag som säljer något som är av största vikt för samhället? Varför skall dessa bolag tjäna mer än Volvo, Ericson och andra storbolag? Vissa el-intensiva storbolag har i vinter tvingats stänga bitvis för att det inte längre lönar sig att producera ex v papper på grund av det höga elpriset, är detta skäligt? Otroliga summor förs över från företag och privatpersoner i en allt stigande takt till el-producenterna, är detta rätt, var ska gränsen gå?

Nu pratar man dessutom att nätägarna kan öka priserna med upp till 70%, på grund av en omläggning av regelverket, och nätägaren kan man heller aldrig välja bort som köpare, enkelt!

Nu i spåren av folks missnöje med att i många fall inte ens kunna betala sina elräkningar, och företags lönsamhetsproblem, har El-upproret startat, bra där, men ännu bättre med EL-REVOLUTION. Det lönar sig att protestera om tillräckligt många gör det tillräckligt högt, protestera!

Ansvarig minister Maud Olofsson har visat prov på en fantastisk lyhördhet när hon har fått frågan på vad som kan göras för att förhindra de galopperande priserna; isolera mer! Det är ju ett fantastiskt fint råd, låter som ett svar från 60- talet. Det gör säkert att alla problem med skenande elpriser upphör. Istället för att analysera el-marknaden och ta reda på vad som inte fungerar, och åtgärda, gömmer man sig bakom sifferexerciser och nonsensuttalanden. Men man får betänka att trots att marknaden avreglerades för ett antal år sedan, så sitter staten själv som en av de största ägarna till el-marknaden, man sitter verkligen på två stolar samtidigt, och det brukar som bekant inte fungera.

Avregleringen av el-marknaden har fungerat ungefär lika bra som avregleringen av taxirörelsen gjorde, kommer ni ihåg? Avslutningsvis får vi gratulera till de enda vinnarna till de ständigt ökande elpriserna: Aktieägarna, alla chefer med sjukt höga löner, optioner, pensionsavtal mm i en bransch där klantighet belönas i en allt högre takt, kanske alla anställda på kraftbolagen är på Bahamas på sommarhalvåret, eftersom man måste reparera kärnkraftverken på vintern?

Leve valfriheten eller?

.

.

.

.

.

BEROENDE

Det är bara att krypa till korset och bekänna, jag är periodare! Visserligen är längden på perioderna få men långa över året, närmare bestämt i halvårsperioder.

Vilket typ av missbruk det handlar om? Jo, ett gravt missbruk av TV-tittande. Det börjar ganska sent på höstkanten när nordanvinden börjar vina runt knuten. Missbruket stegras under vintern, och nu måste tre serier följas. Men det börjar redan att provsmakas tidigt i veckan, Felix Herngren stör en ingenjör är ett utmärkt program sent på måndagskvällarna, tyvärr så sent att man nästan är lite bakis på tisdag morgon. Men det riktiga missbruket börjar på torsdag kvällarna: Robinsson! Gammalt favoritprogram inne på 6, 7 säsongen eller nåt. Vi brukar t o m träffa bekanta och växelvis träffas i hemmen å´kolla. Det är ännu trevligare att vara flera när man missbrukar, man ska inte titta på TV ensam, det är inte bra. Serien är fortfarande rolig att följa, även om man som gammal Robinssonmissbrukare har många åsikter om deltagare, tävlingar och vinnare.

På fredagskvällen ser man fram emot ett ännu mycket bättre program: Idol! Ännu en gammal trotjänare som bara blir bättre och bättre, eller är det begäret som talar? Jidhe som är programledaren för Idol, verkar totalt ha gått i spinn och trivs som fisken i vattnet. Programmets första tid handlar om uttagningen till det som skall följas av en succesiv minskning av deltagarna, och början bjuds på en hel del människor som inte vet vad ordet självkännedom har för betydelse, och det är underhållande också, men höjdpunkterna är när ett stjärnskott presenteras och föds och jurymedlemmarna blir lyriska. Juryn framhärdar med en dåres envishet att "det här året är det absolut bästa idolåret någonsin" varje år. Enligt min bedömning har de i år alldeles rätt, det är ett svinbra år med en final bestående av unika röster och karaktärer av väldigt olika slag. Den här omgången gjorde man en låt tillsammans i lite "BandAid" typ som framkallade hårresning. Konceptet Idol är ju genialiskt på alla sätt, inte minst ekonomiskt för arrangören TV4, som har stora intäkter på telefonröstning och fyllda arenahallar Sverige över, men så har det också gjort upphovsmännen bakom konceptet till snart miljardärer, programmet finns snart i de flesta länder. Sådana här såpor som bygger på musik tillhör mina absoluta favoriteter, musik byggs av glädje, av glädje bygger man musik, så sant, så sant!

På lördagskvällen laddar man upp för den bästa programidén som har kläckts i Sverige: Så mycket bättre! Vilket coolt program! Hur kom man på den här briljanta idén? Rapparen Petter framföra en gammal Lill-Babs schlager, snacka om spännande musikmöten! Mixen av deltagare är bra avvägt utom i ett fall, Christer Sandelin, vem är det? Han presenteras som en gammal popikon, johejdu. Hans deltagande beror nog mest på att många andra kända artister tackade nej, enligt uppgifter i den tillförlitliga kvällspressen. De lär nog ändra sig lika mycket som skivbolaget som tackade nej till det vid den tiden okända bandet The Beatles. Man har uppskattat reklamvärdet för deltagarna till ca 10 milj/per person, och t o m Christer Sandelin syns ofta i olika soffprogram och underhållningsprogram. Snacka om genomslagskraft. Petter har gått från att var en ruff konstig prick (inte hos mig) till att ha blivit folklig artist. De flesta tittares syn har garanterat förändrats på minst en av deltagarna, själv har min syn på Lasse Berghagens musikalitet klart förändrats till det bättre. Ska vi slå vad om att programmet kommer att få en fortsättning, ska vi slå vad om att programformatet kommer att säljas till ett flertal andra länder?

Vad gör man när man blir bortbjuden en av de omistliga tvkvällarna, ljuger om man inte kan därför att….? Nej, så långt har inte missbruket gått än, kanske det beror på att man kan banda, tejpa, spela in, titta via Playfunktioner, eller repriser. TV fördummar ju sägs det, men det är väl ungefär lika intelligent som att säga att böcker fördummar, det beror väl på vilka titlar man väljer, eller? Med det inte sagt att ovanstående program är några tunga vetenskapsprogram direkt…men j-lgt underhållande är det, och speciellt om man råkar ha ett musikintresse i botten!

Ja, TV.missbruket kommer att fortsätta så länge som vädret är som det är, jag menar, vilken normal funtad person vistas utomhus frivilligt under vinterhalvåret? Inte jag. Men i april släcks TV:en ner, kan man förresten betala TV licensen halvårsvis, det måste väl gå att fixa, politikerna brukar ju inte betala alls. Och ett sommarhalvår följer helt utan TV gloande, och det känns riktigt, riktigt skönt! Men summan av kardemumman eller lasterna brukar vara konstant, så på sommarhalvåret får väl andra missbruk ta vid, vilka det är får vi återkomma till i en annan krönika!

Leve sommaren!

.

.

.

.

.

.

Skilj-bo

Förr var folk gifta eller inte. Numera finns det allsköns olika uppställningar för hur parrelationer kan se ut, och fler verkar hela tiden tillkomma. Förutsättningarna har också rejält förändrats under de senaste årtionden, numera arbetar nästan alltid bägge i ett parförhållande.

Har som de flesta andra många i bekantsskapskretsen som har skilt sig och skaffat nya familjer, när vår dotter var yngre kunde hon uttrycka lite avundsjuka över de nygamla familjerna; "barnen fick ju resa dubbelt så mycket och fick massa nya syskon på köpet", ur barnens perspektiv låter det onekligen bara som massa kul, men komplikationerna är nog ganska många och komplicerade med alla nya konstellationer med exen och deras nya och deras ex och deras familjer blir alla kombinationer ungefär som att multiplicera schackbrädets 64 rutor, alltså: mycket!

Ungefär samtidigt som skilsmässo-talen steg tvärbrant fick vi en ny tidigare okänd sjukdom i Sverige: utbrändhet, det är nog ingen tillfällighet. Att pyssla ihop tillvaron med två arbetande föräldrar och några barn som ofta har 43 fritidsintressen tillsammans med allt högre krav på arbetsplatserna, ibland med eget företag också, räcker ganska bra. Är det dessutom som i många fall familj 2.0, då tillkommer alla exen med tillbehör, tacka f-n för att sjukdomen utbrändhet föddes! Allt kan ju bli rena Ingmar Bergman dramat, eller som det ännu mer avancerade Norén dramat! Att privatlivet ofta är den största orsaken till "gåiniväggensjukan" är i alla fall jag rätt grundligt övertygad om.

Vi har i vår bekantsskapskrets ett par som efter många års äktenskap gick skilda vägar, tråkigt tyckte vi förstås, men turligt nog blev deras respektive nya partners i vår smak, så umgängeskretsen blev faktiskt utökad med nya trevliga bekantskaper. Nu efter 5 år har bägge nästan samtidigt beslutat "kastat in handsken" igen! Och bägge har bestämt att bli särbos. Vi har en exceptionell hög tillväxt i Sverige, kan särboeffekten vara en av anledningarna? Jag menar; vid särbobeslut blir det nya bostäder sålda, nya hushåll föds med allt vad detta innebär. Nya sovrum som lever varannan veckas liv, ja hela hushåll som radikalt förändras varje vecka, det måste ju vara tillväxtdrivande ut av bara sjutton.

Man kanske skulle starta en webbsida som fyller alla dessa tomma sovrum och bostadsytor varannan vecka, men det är klart då skulle det bli ytterligare en faktor att ta hänsyn till....

Men den här generationen barn som växer upp med olika hem varannan vecka måste ju bli experter på att packa sina väskor, snabbt och effektivt. Och flexibla konfliktvana argumenterande som vuxna, eller? Sant är i alla fall att det blir inte på något sätt något onaturligt att själva bli särbos, skilj-bo eller alla nya "bos" som kommer att uppfinnas för dessa barn i vuxen ålder. Men att barn är tuffa och tål mer än vad man kanske tror tycker jag att man får bekräftat ideligen, de är ju flexibla och förändringsbenägna på ett helt annat sätt än vi gamla invanda "stötar" som mest vill gå i gamla inkörda vanor och banor.

För barnen, de är ju de som är de verkliga hjältarna i såna här sammanhang, för de vill ju också om de får välja att allt "ska vara som vanligt" men det är ju inte de som väljer och bestämmer familjernas framtid.

Om det blir, och vilka effekter det blir för kommande generationer, får vi se framöver.

Leve barnen!

.

.

.

.

.

Något lurt

Fanns det en tid innan mobiltelefonen? Ibland undrar man hur det kunnat fungera utan detta verktyg. Hur gjorde egentligen en barnfamilj på en flygplats, inomhuscentrum eller Ikea när ungarna kommit bort, hur gjorde en orolig förälder när tonåringen var på fest en lördagskväll, eller när två personer skulle mötas på stan, eller bekanta mötas på sjön, eller affärspartners som ska få tag på varandra, ja, listan kan göras hur lång som helst.

 

Idag känns det helt overkligt att saker och ting fungerat utan hjälp av mobiltelefonen, men det gjorde det ju faktiskt, man upplevde det inte ens som något problem, det är skillnad mot idag när alla i princip alltid är nåbara, oftast men inte alltid är det ok, många har inte något telefonvett alls utan pratar i sina lurar även när man kanske inte borde göra det. Det är direkt oartigt och ganska nonchalant att vid samtal med andra människor ideligen avbryta för en ringande telefon, som kan förutom viktiga saker vara sånt som, du kan väl handla en limpa på hemvägen, eller, pappa när kommer du hem?. Vilka nya verktyg kommer att finnas om 10 år, som vi idag inte saknar, men då upplever som oumbärliga ?

 

Ungdomarna är som vanligt med nya teknologiska prylar, oftast de största användarna till en början, å det är klart, en mobil är ju inte endast en telefon, utan väckarklocka, kalender, kamera, musikmaskin mm. Telefonen i sig kanske är det verktyget som har utvecklat sig minst under tiden, man kan fortfarande åka runt i Sveriges största stad med omnejd, och få många bryt på linan, själv har jag för vana att få motparten att säga något med jämna mellanrum, eftersom jag har råkat ut för att efter långa utläggningar upptäckt att det inte finns någon i andra ändan. Det verkar som det var bättre förr när antennen var synlig och en kanske bättre motagning än den nuvarande osynliga antennen.

 

Apple har fått alla världens mobiltillverkare att darra med sin Iphone som överglänser det mesta, jag själv tillhör sekten sen en tid tillbaka, efter en viss tids tvekan stod jag inte emot trycket från alla som rekade luren, och jo den var lika bra som ryktet sa, och det beror enligt min åsikt framförallt på en sak: användartillgängligheten! Som vanligt när Apple är inblandade så är ofta allt löjligt enkelt, det är första gången som jag har ägt en mobil där inte ens en fundering har uppstått på att kolla i någon instruktionsbok, (som för övrigt inte finns, för det behövs ingen) Jag har en kompis som faktiskt gillar att plöja manualer, jag tillhör inte dem som tycker det är kul. Iphonen känns lika revelutionerande som när Apple kom med sina första datorer, eller Ipoden, som jag gav min far i födelsedagspresent när han fyllde 80 år, han påstår att det är en av de bästa teknikprylar han har haft, så här pratar vi inte endast om ungdomar allena!

 

Hur har Nokia, Ericsson m.fl. kunnat missa detta och bli så pinsamt frånåkta? Som vanligt är det ofta enkelheten som är det riktigt svåra.

 

Nu börjar snart läsplattan Ipod säljas i Sverige, kommer den reveletionera branschen på samma sätt som Iphonen? Kanske kommer den att användas mer som en surfplatta framförallt av ungdomarna i början, mot detta talar ett ganska högt pris, men det talade även mot Iphonen när den kom, det kommer nog att knåpas här också med subventioner från operatörer och andra som kan slå mynt av maskinen.

 

Roligt är det i alla fall med teknik, roligt är också att när den första eurofin lagt sig över nya inoativa verktyg så kommer också hanteringen av dessa så småningom på plats. Jag får samtal på mobilen numera, där samtalen inleds med: ringer jag olämpligt? Själv har jag numera den goda smaken att inte svara i luren när jag av olika anledningar inte tycker det är lämpligt! Det fina är ju att man faktiskt kan avgöra själv, och alla har ju också telesvarare inbyggd, så att man strax kan ringa upp.

 

Leve mobilen!

.

.

.

.

.

SLUTSPURT 

I skrivande stund är vi inne i sista valveckan, och valresultatet är okänt, men enligt så gott som alla opinionsundersökningar visar entydigt att alliansen skall avgå med en rätt klar seger. Hur det blev vet ni när denna tidning utkommer. Det man vet nu är att instituten/företagen som sysslar med undersökningarna i alla fall redan tillhör vinnarskaran, nya undersökningar duggar så tätt att man nu kan tala om ett hällregn av dessa i en allt ökande takt allt närmare vi kommer valdagen. Jag tror att valresultatet blir betydligt jämnare än vad dessa undersökningar ger sken av. Om instituten ligger fel i flertalet av valresultatet, bör det ge dem en ordentlig tankeställare om vad som felar...med det får vi som sagt se.

Annars handlar mycket om vilken roll SverigeDemokraterna kommer att spela, det blir inte minst sagt lika spännande och se, alla försöker undvika frågan och tar avstånd från partiet, gott och väl, sen får vi se. Den obehagliga sanningen är nog kanske trots allt att de tar sig in i riksdagen, och kommer att vålla en hel del problemföreställningar, ett utmärkt redaktionellt TV-program visade deras arbetssätt vid raggning av anhängare för att sätta upp lokalkontor över landet. Bl a på Gotland var man, det lustiga (?) är att på Gotland har man ytterst få invandrare, och därmed finns egentligen ingen plats för SD överhuvudtaget, men jodå man fick några gubbar på kroken, och informerade om att de inte behövde bry sig om invandrarbiten så mycket, utan driv ni era lokala frågor, det tyckte gubbarna var bra, de talade om jordbruksfrågor och bygglov och sånt som brukar reta upp de flesta. En obehaglig insikt i hur partiet arbetar, och för tankarna till andra skickliga marknadsförare av sina övertygelser som ledde fram till andra världskriget en gång i tiden.

Annars har mycket varit sig likt från tidigare valrörelser, det absolut riktiga lågvattenmärket inträffade redan i juli under Almedalens politikervecka av Gudrun Schyman, tidigare känd från andra pinsamma sitiuationer, när hon i en grill tände eld på 100.000 riksdaler! Förklaringen var att det gjordes som en manifestation för kvinnors rätt till lika lön. Ett riktigt pinsamt försök till uppmärksamhet, och ett direkt hån mot alla grupper i samhället som behöver varenda öre som finns, för att inte tala om hjälpbehövande över hela jordklotet. Tror man på sådana här utspel säger det mycket om dess utövare, synd att det inte fortfarande är brottsligt att förstöra pengar, då hade man kanske kunnat bura in denna publicitetshungriga kvinna.

Ohlys uttalande om bröstpumpar kom i slutskedet av valrörelsen i en TV sänd debatt, och väckte stor uppmärksamhet, personligen blev jag inte så förvånad, en kille som fortfarande under 80-talet förnekade att det i Sovjet eller öststaterna förekom någon form av diktatur, eller att han blev ledsen när Berlinmuren föll, gör ju inte att jag haft något jätteförtroende för Lars Ohly. Hans åsikt att stat och myndighet ska bestämma allt om allt inklusive amningsföreskrifter lyser igenom ofta. En bra sak är att han har en tradition att försäga sig, och därmed bekänna den riktiga färgen, gör kanske att allt fler förstår de sanna avsikterna, får vi hoppas i alla fall.

I övrigt har inga riktigt stora fadäser ägt rum, men det är ju några dagar kvar och man jobbar nog på att få fram något smaskigt på sina håll.

Nåväl en spännande valkväll blir det säkert med all sannolikhet, och hoppas vi slipper omval, som SverigeDemokraterna faktiskt kan ställa till med i värsta "caset".

.

.

.

.

.

.

Fåraktigt?

Får som klarar labyrinter och minns ansikten i åratal, grisar som spelar TV-spel och kor som oroar sig för framtiden. De senaste årens forskning avslöjar att djuren vi äter upp är mycket smartare än vad vi förstått.

Djurens värld överträffar många gånger vad vi människor tror om djurens kapacitet och intelligens. Människans bästa vän, hunden är väl det mest kända djuret som tränas för att bistå människor i nöd. Vid jordbävningskatastrofer finns numera en stor mängd hundar för att rädda människor som ligger begravda i rasmassorna. En hunds luktsinne är en miljon gånger bättre än människans och hunden har 40 gånger så många hjärnceller involverade vid urskiljning av dofter. Den höga nivån på luktkänslighet kan också härröras till luktsinnets slemhinna i näsan. En yta med mottagarceller som upptar en volym av 150 cm3, mot endast 3 cm3 hos människan. Hunden hör dubbelt så bra som människan, den kan dessutom uppfatta frekvenser upp till 2,5 gånger högre än vad människan kan. I den här jämförelsen står sig vi människor ganska slätt! Inte så konstigt att man kan träna en hund att nästan spåra upp vad som helst med den "kranen". Hundar har räddat många människor i jordbävningar, laviner och även hjälpt till att hitta drunkna på flera meters djup i vattnet. Och tullen får hjälp också att hitta droger, ett exempel är en hund som markerat knark som låg inplastat i en bensintank. Det finns också studier som påvisar att hunden kan tränas till att hjälpa läkare att hitta tumörer i människokroppen, var går egentligen gränserna för vad som är möjligt?

I Frankrike och italien lär man hundar att markera tryffel och andra goda svampar, med träning verkar man kunna lära hundar att vad som helst, men det är inte bara hundar som hjälper människan, i somras hörde jag talas om att man i i mellaneuropa börjat att träna gamfåglar att hitta döda människor i stora naturområden som det tar oändlig tid att genomsöka på andra sätt. En gam kan känna doften från ett kadaver på mer än 1 kilometers höjd, och klarar av att genomsöka mycket stora arealer utan att gnälla. Trots människans enorma uppfinningsförmåga att utveckla teknik, verkar det som vi fortfarande står oss ganska slätt i många jämförelser med djurvärlden.

I Afrika, Mozambique använder man sig av råttor som går i långa koppel och markerar nedgrävda landminor, en vapentyp som skapar många krymplingar åratal efter krigssluten.

Det som känns extra kittlande är att tänka framåt i tiden och fundera på hur man kan samarbeta med djurlivet för att få hjälp med olika saker som idag känns omöjligt. Väldigt många fascineras av det fantastiska djurlivet som finns på jordklotet, trots människans framfart och ständiga jakt på utveckling. I takt med att människans insikt om nya användningsområden av djuren, förutom födoperspektivet, kan man förmoda att vi också kommer att värdera djurlivet på ett annat sätt än idag.

Miljöaspekten värderas allt högre och vad kan vara miljövänligare än att få hjälp av djurlivet med olika typer av insatser.

Blir det obligatoriskt med någon djurart som kompletterar läkaren för att ställa diagnoser?

Vid passkontrollen kanske finns flera olika djurarter som bistår med att lokalisera olika faror och problem?

Olika djurarter finns i tjänst på lämpliga platser för att förvarna om naturkatastrofer, och ingår i de första insatsstyrkor för att bistå människor i nöd?

Även om vi människor anses och förmodligen helt rätt ses som det smartaste släktet på jorden, är vi nog fortfarande för dumma att värdera djurarterna ur ett annat perspektiv än bara föda, men kanske vi ser början på en förändring, det blir en spännande framtid att följa, den som lever får se!

.

.

.

.

.

.

 

 

 

NÅGOT ÄR RUTTET!

Fisk är gott och nyttigt, eller borde vara i alla fall, och det är det också vid rätt förutsättningar. men hur många som äter Pangasius och Hoki på lunchkrogarna känner till vad det är och var det kommer ifrån?

 

Dessa två fiskarter fanns inte i Sverige för så värst många år sedan, nu blir det allt vanligare. Dess enda och främsta fördel måste vara priset, det ska vi kanske inte hänga krogägarna för, att få ihop ekvationen med lönsamhet på Dagens lunch är i princip omöjlig utan 200-300 gäster. Jag har provat att äta dessa för mig okända fiskar, eftersom jag tycker om fisk, några gånger, men aldrig mer! Den smakar illa, den luktar illa, den ser osmaklig ut, många gånger dubbelpanerad med ett halvcentimeter tjockt paneringslager för att dölja så mycket som möjligt av varan. Det är förmodligen inte något större fel på dessa firrar från början, men en fisk som fiskas i Asien eller New Zeeland och paketeras för att sedan transporteras fryst runt halva jordklotet och distribueras till grossister i Sverige för att sedan säljas till restauranger, hur färsk kan den vara när man får in den på tallriken på lunchrestaurangen? en vecka? en månad, ett år? ja, inte de två första alternativen i alla fall!

 

Om man "wallraffar" lite (googlar) kan man bl a läsa om Pangasius-filen "Pangasius är en hajmal som odlas och fiskas i Mekongfloden i Vietnam. Ett av världens mest förorenade vattendrag. Den innehåller mest miljögifter av all jordens matfisk. T o m Ryssland har stoppat importen p g a riskerna. Den matas med allt från bananer till nermald död fisk. Den utfodras med hormoner så den växer i 4 gånger normal takt. Den injiceras med urinextrakt för att rommen ska bildas snabbare. Och den säljs av cyniska svenska matvarukedjor." Man blir inte sugen...

 

Om Hoki kan man hitta: "Hokin lever på djup mellan 10 och 1 000 meter. Ungfiskarna lever vanligen på grundare vatten. Dess huvudföda är prickfisk, men den fångar också bläckfisk och kräftdjur. Honan lägger i snitt 1 miljon ägg som alla avges samtidigt. Den kan bli upp till 25 år gammal. Hokin är en populär matfisk som är föremål för ett omfattande fiske, framför allt kring Nya Zeeland. Hokin är också den fisk som används i McDonald’s hamburgare McFish." Låter lite bättre än Pangasius, men McDonaldsreferensen imponerar inte..

 

Sammanfattningsvis handlar det här om politik, populistiska förbud mm, matindustrin "suger" på nysvenska, fiskindustrin är förmål för en väldig reglering och lagar, med kvoter, miljöregler, politik och annat som är omöjligt för en lekman att sätta sig in i. Men HALLÅ skulle vi inte äta närproducerat? Det går ju för f-n inte att hitta vår mat längre bort! Det sorgliga är att på ca 40-50 mils avstånd har vi ett av världens mest rena och fiskrika vatten, Sveriges och Norges kuster! En Göteborgare eller en Italienare eller Spanjor skulle inte sätta tänderna i såna här skosulor som servaras på våra breddgrader.

 

Det enda man kan göra som konsument är att vägra äta/köpa sådana här varor, då försvinner de, vi måste också vara beredda på att betala lite mer om vi vill ha föda av bättre kvalitet, vill vi det?

 

Nej nu blev det lite gnälligt. Tänk en färsk Rödtunga, nystekt med riven pepparrot och lite smörsky, med kokt färskpotatis, mums, nu mår jag bättre igen!

 

Leve den färska goda nyttiga maten!

´

´

´

´

´

´´

´

 

 

Plura eller halvåtta hos mig?

Den absolut starkaste och populäraste trenden som avspeglar sig i TV-utbudet är allt om mat. Det vrids och vänds från alla möjliga kanter med mat som utgångspunkt. Man kan kalla det en form av vuxensåpor, som en motsats till de yngres förnedringssåpor. Och visst känns det både underhållande och inspirerande för oss som är intresserade av ämnet. Faktum är ju att svenskar inte bara sätter i sig mest godis, glass och kaffe per capita i världen, utan vi ger också ut mest kokböcker, så en bra grund finns uppenbarligen!

Har börjat följa Mauro och Pluras matprogram, vilket är upplagt som ett slags "festprogram" med mat som utgångspunkt, det börjar med att de beskriver rätter och visar hör man svänger ihop dem, hela tiden med följeslagaren vinglaset, för så är det ju, att vara matintresserad innebär att det är helt ok att pimpla vin under tillagningen, det är ju en del av hela grejen. Jag tror att det var Keith Floyd som införde vinglaset bland de bredare massorna i samband med matlagning. Ni kommer väl ihåg TV-kocken Floyd ? Som under 80-talet slog igenom över hela världen som en av de första TV-kockarna med den nya stilen, alltid utomhus, tillagande ganska robusta rätter utan för mycket tjafs, ständigt med ett vinglas i handen, följde man Floyds program under några år, såg man att fokus på dryckerna verkade öka i takt med åren. De senare årens program som jag kollade, kunde man se att Floyd var ganska förfriskad mot sluten av prorammen, men det var verkligen en underhållande kille! Men han har numera satt sin sista potatis, då han förra året vandrade vidare, kanske till andra gastronomiska höjder.

Men tillbaka till Mauro och Pluras matprogram, de är bägge i den åldern som gör att de kanske har inspirerats av mästaren Floyd, i alla fall för de matlagningkulturen tillsammans med vindrickande vidare. Grabbarna kör också ganska rejäla grytor och mustiga rätter, Plura har ju också gett ut egna kokböcker som undertecknad har och använder, en riktigt trevlig kokbok. Sedan har man alltid två välkända gäster på besök som får delta i matlagningen och vindrickande, det hela avslutas alltid i musikens tecken, när gitarrerna kommer fram, det känns riktigt gemytligt och småmysigt i Pluras kök vid den tiden, och man ser på ögonlocken på värdarna att det börjar bli dags att gå och knyta sig. Den första stora TV-kocken Ria Wägners matprogram på 50-talet, med den lilla vinkningen och småprat känns VÄLDIGT AVLÄGSET...! Sen har vi alla de andra matprogrammen: Halvåtta hos mig, Niklas mat, Solens mat, Vad blir det för mat, Nakna kocken, Här är ditt kök, m fl. Sen har vi Gordon Ramsay´s som har en hel företagsgrupp som på olika sätt jobbar med mat, bl a Hells Kitchen som var rätt kul i början, men numera mest upplevs som ett gapigt skrikigt program med ungefär ett hundratal "Fucking" svärord per program.

Ovanpå alla dessa program som har mat som utgångspunkt, följer en mängd av analyserande och diskuterande program i ämnet, en av de allra bästa tycker jag var Landet brunsås som Henrik Schyffert, Erik Haag, Lotta Lundgren producerade och där man tog upp matkulturen, hur den har utvecklats och varför vill vi äta sushi till lunch men skräms av att gå och handla torkade räkor i närmaste asiatiska butik? Varför känner inte italienare i Sverige igen det som vi kallar pizza? Landet Brunsås ska i första hand inte ses som ett matprogram utan mer som ett samhällsprogram, men jag tuggar ändå i mig det förvånansvärt roat.

Nåväl, matintresset är ett intresse som ofta i takt med ålder och midjemått VÄXER. En kulen eller svinkall februarihelg, när man inte har något annat särskilt för sig, vad är mysigare än att stå ett par timmar i köket och tillaga något riktigt smarrigt? (Givetvis influerad av ovanståendes köksvanor får ett par inspirerande glas vin intas under matlagningen)

Bon Appétit!

x

x

x

x

x

 

 

 

 

 

 

 

Kan du läsa följande rader:

(Här skulle det vara text med en mycket liten grad på, det går inte att göra på den här hemsidan..se papperstidningen istället!)

Inte så lätt va? Om du kan, är du förmodligen mellan 7-35 år utan några som helst synnedsättningar av något slag, om du inte kan tillhör du majoritetsgruppen av svenskar, som dessutom är den absolut största delen av kunderna i en livsmedelsbutik. I globaliseringens tidevarv klämmer man in innehållsförteckning/produktbeskrivning/övrig info på en så där 142 olika språk på en yta som motsvarar en fjärdedels A4. Att storleken på texten i princip blir oläslig för en normal människa av naturliga skäl, tas ingen hänsyn till.

Om man glömmer läs-glasögona och förstoringsglaset hemma är man i princip körd, eller får inrikta sig på inköp av endast mycket stora förpackningar, då graden på texten automatiskt blir större, toalettpapper i s k balförpackningar funkar bra. En annan rolig sak, eller inte, är om man e x v ska köpa en enkel schampoflaska, borde ju inte vara svårt, eller hur? Jag har gjort en del misslyckade försök. När man kommer fram till hyllraden med hårvårdsprodukter öppnar sig en helt ny värld för en amatör, Anti-danruff, Treatment, Conditioner, Resource, Volumeizing, Hydrating, Repair, Deep cleanser, Color preserving, Glossyfying och så vidare i det oändliga, HALLÅ!, jag vill bara ha ett vanligt hårschampo, inte ha en hel språkkurs på köpet, hur svårt kan det vara? Det slutar oftast att jag kommer hem med nå´t balsam eller något annat hårmedel än just schampo, som de kvinnliga medlemmarna i familjen förtjust snabbt lägger vantarna på!

Apropå språk, tänk så bra vi nordbor är på engelska nuförtiden, för en så där 20 år sedan, var det ett fåtal svenskar som pratade god engelska, numera verkar vi ju i princip tvåspråkiga, mycket kan vi nog tacka vår TV som har översättning med textremsan i nederkanten, så vi "matas" omedvetet hela tiden med engelskan. Övriga medborgare i Europa de tror att Kevin Costner, Brad Pitt m fl pratar Italienska, Spanska, Franska, dessutom har de ju aldrig hört deras riktiga röster! Sen har vi ju också självklart webbens betydelse att tacka för vår duktiga kunnande i engelska språket, ungdomarna laddar ju bl a hem film utan textremsor och följer filmernas historia obehindrat, kommenterar man själv med: va, finns det ingen textremsa, möts man av ett översittarleende. När man beger sig till framförallt sydeuropa blir man starkt påmind om hur bra vi nordbor är i engelska språket, mest förvånatsvärt är att ungdomar oftast kan mycket begränsat engelska. Apropå språkkunnighet, Belgien och Schweiz är väl de vars invånare som har det mest förspänt med språkkunskaperna, ta Belgien t ex, där pratar de flesta Flamländska, Tyska och Franska, ingen dålig start! Men Belgien hör man annars inte så värst mycket av, säg Bryssel istället, då klingar det till (har de hittat på brysselkålen?) Förutom Bryssel och en hel del stora pedofilhärvor som snurrat i pressen, vad gör de i Belgien? Sport t ex finns det? (förutom cykling) I senaste OS såg jag i alla fall inte till en enda Belgare.

Nåväl, språkkunskapens betydelse kan inte nog överdrivas, kan man många språk behöver man med säkerhet inte bekymra sig om arbete, tyska, franska och engelska kommer man långt med, kryddar man dessutom på med kinesiska, ryska, indiska, tja, då kan man nog välja och vraka bland anbuden.

Utvecklingen i de nordiska länderna som helhet ligger högt upp på listorna över levnadsstandard och utveckling av ekonomierna, jag tror att det i högsta grad hör samman med vår språkkunskap, vikten av språkets betydelse kommer i och med den s k nya världens utveckling öka dramatiskt och föra med sig en för oss mängd nya svåra språk att behärska, ibland känns det riktigt bekvämt att inte vara ung;-))

x

x

 

x

 

x

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nytt decennium igen

Ja, då var det dags igen, ännu ett nytt spännande jämt årtionde har börjat, vad ska hända under de kommande åren? Vi börjar precis släpa oss upp från en riktigt lågkonjunktur som så ofta har inträffat vid decenniumskiften, och bör kunna se fram emot ett antal goda år igen.

Första vintern har ju blivit en av de kallaste och snöigaste på mycket länge, till bl a elbolagens förtjusning. Man brukar säga att en kall vinter brukar följas av en varm sommar, och på något sätt brukar ju medeltemperaturen alltid jämna ut sig, och sen har vi ju den globala uppvärmningen som det talas mycket om, var den nu tog vägen, verkar ha tagit en annan bana än över vårt territorium! Låt oss i alla fall hoppas på en lång "hot summer"!

Ser vi framåt detta år händer ju en hel del spännande saker under året, royalisterna får sitt, nu när Victoria och Daniel ska gå fram till altaret, det kommer att bli ett himla "hallabalola" i samband med evengemanget, som kommer ge Sverige mycket marknadsföring på alla plan, många potentater kommer på besök, och besöksnäringen ges massor av extrabränsle, oavsett vad man nu tycker om kungahus, så blir mediahysterien kring bröllopet megastor, garanterat!

Sen har vi ju flera stora sporthändelser under året, OS har redan påbörjats vid denna tidnings utgivning. Vinter OS går av stapeln i Vancouver i Kanada den här gången, och även om det inte dräller av medaljhopp för vår del, så finns det ju lite godbitar att se fram emot, skidskytten Helena Jonsson är pricksäker och MÅSTE nästan ta medalj, bara inte pressen blir för stor...och kommer gamla Anja att lagom pricka in formen? Vinter-OS blir SVT:s största satsning någonsin, de snöt ju TV4 på kalaset, så det kommer inte att gå obemärkt förbi....Chipsförsäljningen slår rekord och alla sport-nördar får sitt tillgodo.

Dessutom blir det även VM i fotboll i år, undertecknads favoritevenemang! Sydafrika står som arrangörsland. Det blir första gången som turneringen spelas i Afrika. Vi får hoppas att inga våldssamheter eller andra dumheter inträffar. Tänk om Sverige klarat av kvalificeringen också, då hade det så klart varit mycket roligare, men det blir nog en riktig kalasfest i alla fall!

Sen har vi återigen en annan cirkus som redan dragit igång och får sin final den 19 september, Riksdagsvalet. Debatterna på TV och i annan media har redan startat, och sifferexercisen haglar fram och tillbaka, bägge falangerna försöker att påvisa vad som blivit bättre och sämre, och med siffror kan man bevisa nästan precis vad man vill: Det finns tre sorters lögner, lögn, förbannad lögn och statistik, som Mark Twain så bra sammanfattade ämnet. Nytt för denna gång är att medierna försöker att överträffa varandra i att redovisa exakt de olika lägrens taktik och upplägg, vilka nya ord som ska präntas in, strategier mm. Skojigt är ändå att en av deltagarnas värde på handväskan kan tas upp som en värdefull information. Och värdet av alla avslöjanden kan nog diskuteras, inför den första stora debatten mellan de två stora grupperingarna kunde det läsas i dagspressen att Lars Ohly skulle skratta och hela tiden le för att avväpna sina motståndare, men se så blev det inte alls, han såg faktiskt ovanligt sur ut, han kanske läst själv i tidningen hur han skulle vara och bestämde sig för att göra tvärtom, eller kanske bara hade en dålig dag.

Nåväl, det kan nog i alla fall inte uteslutas att det här valet blir lika rafflande spännande som OS och VM, det verkar som det kan bli ett mycket jämt valresultat, vilket inte är så ovanligt.

Ja, det var en del av de saker som vi vet kommer att hända i år, de mest spännande sakerna kanske vi trots allt inte känner till på förhand, och så skall det väl vara! Vi får väl hoppas att vi går mot bra tider igen efter de alla ekonomiska oroligheterna, och att massor av andra roliga och positiva saker inträffar för oss i år!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

have a dream......

Allting började med kinesen Dr Deng Pengs inträde i Vaxholm. Som nyinflyttad i en av de största villorna och ett bankkonto som hade gjort vem som helst avundsjuk, fanns det bara möjligheter för en superentreprenör som Deng Peng. Han började nästan omedelbart efter sin inflyttning i kommunen träffa politiker och andra myndigheter för att presentera sina storslagna planer.

Hans första stora projekt var att planera för en inbyggnad av Hamngatan för att få bort som han ansåg den enda negativa faktorn i Vaxholm: vädret! Deng Pengs plan var att bygga ett glastak i kupolform över Hamngatan från Apoteket fram till korsningen Rådhusgatan, där kupoltaket skulle fortsätta fram till Rådhustorget. I ändarna skulle det bli stora inglasningar med slussdörrar. På så sätt skulle ett behagligt inomhusklimat erhållas på ett kostnadseffektivt sätt. Protesterna blev självklart många från olika håll, nästan alla hittade, på känt svenskt maner, endast svårigheter och problem med Dr Pengs förslag. Men när kvarnarna fick mala, så började ändå bitarna falla på plats. Kulturmaffian som tillhörde de allra största klagomuren, började så sakta ändra uppfattning, när Dr Pengs förslag att göra om det gamla Rådhuset till ett kulturhus förankrades. Kommunen visste ändå inte vad man skulle använda byggnaden till som nu har varit tom ett antal år. Det nya kulturhuset innehöll nästan allt, biograf, konstutställningar, bibliotek, musik, teaterscen med mycket mera. De berörda fastighetsägarna var också tveksamma till förslaget i början, men ändrade uppfattning när Dr Peng visade hur mycket dessa skulle spara i uppvärmningskostnader. Hälften av ytterväggarna blev ju inbyggda, och överskottsvärmen under sommarhalvåret används till att värma upp vatten genom värmeväxlare, systemet har ju använts framgångsrikt på centralstationen och dess kringliggande byggnader i Stockholm sedan många år. Alla transportproblem med leveranser till butikerna och privatpersoner, flyttningar e t c, som många pekade på, löstes elegant med tysta miljövänliga eldrivna transportbilar som kunde användas på den numera inbygga delen av Vaxholm.

Vaxholm fick till slut ett alldeles eget unikt inomhuscentrum i skärgårdsmiljö! Delegationer från hela världen besöker numera Vaxholm, för att ta del av och lära sig av Dr Pengs framgångsrika projekt. Den nuvarande politiska styrande partiet är otroligt populärt och har nog ett oskrivet 100 årigt mandat från medborgarna att fortsätta styret.

Dr Pengs nästa projekt som snart sjösätts, är ännu mycket större, och av ännu mer spektakulär art. Vad är lika eller av ännu större problematik för Vaxholm än vädret? Det måste vara att ytan är ytterst begränsad och fullbebyggd, resonerade Dr Peng. Han studerade och lärde sig under en längre tid av arkitekterna som hade byggt konstgjorda öar i Dubai, men eftersom Dr Pengs tankar var att inte bygga nya öar, utan att förstora Vaxön, lärde sig han också mycket från Holländarna som måste ses som just experter i ämnet.

Det är klart att protesterna även denna gång höjdes, om än mindre än förra gången, förmodligen beroende på framgången med Habour Inside, som inbyggnaden av Hamngatan kallades. Utbyggnaden av Vaxön, är planerad att gå rakt söderöver från kajerna och gästhamnen, och den nya ytan beräknas ungefär till 1x1km = 1.000 000 kvm! Kajer och gästhamn flyttas självklart ut till de nya strandkanterna, gästhamnen får en ny fantastisk byggnad med klubbhus mm. Centrumytorna mer än födubblas i och med utbyggnaden. De allra viktigaste som kommer att hända är ett brosystem byggs mellan dels Tynningö, dels Rindö, avstånden till dessa har ju krympt betydligt i och med Vaxöns förstorande. Att färjelägret ej behövdes längre frigjorde också mycket värdefull markyta. Alla parkeringproblem löstes också i ett svep. En ny stor bussterminal byggdes på färjelägrets gamla yta. Dr Peng finansierade de mesta av de stora invensteringarna tillsammans med kommun, stat, företag, fastighetsägare och andra intressenter, som han själv sa: en av de säkraste och bästa affärer jag har gjort.

Med ett ryck vaknade jag framför datorn på redaktionen! Det som väckte mig var ett par dubbel-ledade bussar som brummade förbi. Jag öppnade dörren mot gatan och tittade ut över havet av bussar, mellan bussarna såg jag en liten strimma av vattnet, det blåste hårt. Kylan gick genom märg och ben, kulingen och regnslasket låg på från sydvästsidan. Ute var det folktomt och mörkt, jag började gå hemåt, i bakhuvudet malde något om en skön dröm om en ny värld....

 

 

 

 

 

Anka på roadshow

Det är roligt vilken uppmärksamhet en anka kan få, tänker givetvis på den numera rikskända Anna Anka. Genomslagskraften har varit helt otrolig när det gäller denna Anka. Började i en av de otaliga såporna på TV3, Hollywoodfruar, en Anka, en äldre Maria som i ett av programmen är otroligt stolt över att ha tjänat ihop några dollar på Home Staging (nåja, några blomvaser..) och köper ett kylskåp som hon fyller på med coca-cola och andra lika nyttiga matprodukter, sen sätter hon på en röd rosett på kylen och överraskar sin familj, under sekvensen påtalar hon vid minst fyra tillfällen att hon har betalat allt själv, påminner mest om en scen från något barnkalas, en äldre Agnes som obegripligt nog inte är fru trots namnet på programmet, utan letar män via olika datingföretag, hennes bröst ser i urringningen ut som två överkörda marschmallows, överhuvudtaget ser Hollywoodfruarna ganska så ärriga och uppstramade ut.

Men vad är det med den där Ankan som ger den otroliga uppmärksamheten? Det är enligt min mening den totalt ickesvenska attityden och förhållningsättet, total frånvaro av blyghet, försiktighet, rädsla men med ett stort mått av självsäkerhet levererar hon åsikt efter åsikt. I TV-soffan med Aschberg under sin påkallade roadshow i Sverige fick vi se den i vanliga fall rätt så självsäkre och stöddige Robert tappa hakan vid flera tillfällen under intervjun...! Det var allehanda åsikter om sexliv, jämlikhet mm. När det gäller jämlikhetsfrågor kan vi bara konstatera att Sverige ligger väldigt långt fram, USA ligger nog fortfarande någonstans mellan Sverige och Afghanistan i frågan, även om inte just Anna Ankas åsikter är allenarådande för hela Amerikas befolkning.

Men mycket Anna säger har stort underhållningsvärde, just på grund av frånvaron av den vanliga "knytanävenibyxan" mentaliteten som vi annars är så vana vid, här finns ingen konflikträdsla. När Aschberg talar om för Anna att vår statsminister har städning som favoritsyssla, tror Anna först inte på påståendet utan ler bara lite snett, (jag trodde inte heller det var sant, första gången jag läste om detta) när Aschberg insisterar att det är sant och Anna till slut accepterar detta, säger hon att han kan få anställning som städhjälp hos henne i Hollywood, dessutom kommer han förmodligen att ha högre lön...ha ha, det värsta är att det förmodligen är sant. I Sverige tjänar inte statsministern mer än en svensk mellanchef på ett av våra stora företag... Det är sånt som bara kan hända i Sverige, och gör att många i andra länder undrar hur det kan fungera.

Sanningen är nog att vare sig vi vill det eller inte, så uttrycker denna Anka säkert många av mångas åsikter i en del frågor, som det av olika orsaker ej är möjligt att uttrycka i Sverige, ungefär på samma sätt som Bert och Ian vädrade under sin tid som politiker, hur ska man annars logiskt förklara den helt osannolika mediauppmärksamheten?

Efter den avslutade roadshowen med medverkan i en mängd olika TV-program, radio tidningar mm, har Anna dragit sig tillbaka till LA, och delvis slickat såren, och säger att hon har blivit felbehandlad och felciterad, och hotar även med stämningar via sin som hon kallar "jätteadvokater", säkert... Anna är ju amerikansk på alla dess sätt, så varför inte?

Även om i alla fall jag tycker att bekantskapen via media har varit underhållande och i många stycken riktigt rolig, så får man nog till sist ändå konstatera att man har ett bra liv i Sverige och många av våra åsikter och göranden ligger flera tiotal år före många andra välfärdsstater, men självsäkerheten, oblygseln, rättframheten, och den totala avsaknaden av konflikträdslan, den kan man vara lite avundsjuk på!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svin och fåglar

Så här i influensatider får man vara glad om man överlever hoten från alla håll. Svininfluensan har satt skräck i de flesta, och visst är det skräckfyllt med nya virus som läkarvetenskapen tycks veta och stå ganska handfallen inför. Media tillhör väl kanske en av vinnarna tillsammans med läkemedelsbolagen. Kvällstidningarna har nog lyckats hejda sina krympande lösnummerförsäljning rejält under lanseringen av skräcken för svininfluensan.

Visst är det kusligt att influensan kan drabba yngre personer allvarligt i undantagsfall, det skiljer sig mot vanligare typer, frågan är hur tidigare allvarligare typer av influenser som Asiaten och Hongkonginfluensan slog mot yngre grupper utan någon tidigare skydd? Sanslöshet och måtta lyser med sin frånvaro när medierna försöker att överträffa varandra i sensation, och vår skräck för sjukdomar fungerar på ett otroligt sätt när det gäller att skapa panik. Att lära sig att tvätta händerna ofta är väl en bra effekt, men måste man tvätta händerna med handsprit 12ggr per dag? Vi får hoppas att handspriten räcker till de ställen där de mest används och behövs: sjukhusen. Snart är det också dags för den vanliga säsongsinfluensan, som en hurtfrisk reporter nyligen upplyste om på radion, ja den brukar skörda ca 2000 människoliv varje år i vårt land.

Sådana jämförelser och och mer analyserande resonemang lyser med sin frånvaro oftast enligt min åsikt.

Jag kommer osökt att tänka på för ett par år sedan när fågelinfluensan härjade, eller rättare sagt inte härjade, tidningarna och annan media framställde även denna influensa som början till jordens undergång, bl a så fann man en död svan i Gästhamnen på isen, det var ovanligt kalla och isiga vintermånader, och att svanar och andra fågelarter dör av näringsbrist är inte ovanligt under dessa förhållanden. Men den döde svanen hamnade både på tidningssidor och TV, TV4 stod med sina filmkameror och filmade för brinnande livet när jag gick förbi. En av många andra händelser jag registrerade var när Södra Roslagen hade en död skata på omslaget... någon hade hittat den döda fågeln, å det MÅSTE ju bara vara fågelinfluensan som tagit livet av pippin! Förmodligen hade fågeln blivit påkörd av en bil eller något annat vardagligt.

I skrivande stund rapporteras det om att den sista veckan så har smittan av den nya influensan t o m minskat i omfattning. Någon rapportering om sjukdomens framfart i andra länder, där den har startat tidigare än i Sverige är det väldigt magert om, kanske för lite sensationella händelser att rapportera om... Jag hoppas och tror att den här s k svininfluensan inte ska bli fullt så allvarlig som befarat. Men det vet vi mer med säkerhet om ett år.

I den nya tid vi lever i är mediabruset snabbare än någonsin och dubblerat många gånger om. Mer än någonsin gäller det att vara kritisk och ifrågasätta allt man får sig i-matat dygnet runt. Att nyhetshändelser färdas med blixtens hastighet runt jordklotet finns det många fördelar med, men definitivt också nackdelar. Tid till eftertanke eller analys blir allt mindre, i takt med att hinna först ut med nyheterna, man vill ju inte hamna på efterkälken ju.. Effekterna av detta tycker i alla fall undertecknad inte att det är så svårt att hitta. Vi tror att vi i den nya hypersnabba mediatiden är mer upplysta och förståndiga än någonsin, men det finns många fällor att se upp för. Paniksituationer kan lättare än någonsin skapas med vinklade eller felaktiga uppgifter, det kanske kan gå FÖR fort för oss människor ibland...?

Själv driver jag en månadstidning så jag ligger inte i riskzonen för ovanstående resonemang.. :-)) Men visst kan jag erkänna att i en månadstidning kan det bli lite väl "slow" ibland...!

 

Så, gott folk, hoppas vi får vara friska och krya, och var kritisk och tänk noga på vad ni stoppar i er i "mediamagen!

 

 

 

 

 

 

 

Jantelagen

Svenskens förhållande till skog och träd är intressant. Ca 60 % av Sveriges yta är täckt av skog, vi har alla någon kontakt med denna växtlighet på något sätt. Ingen av medborgarna vill säkert inte vara utan skogen och växtligheten.

Kärleken för träd kan ta sig många olika uttryck, och ibland blir man förvånad över dess kraft, tänk bara på Almarna i Kungsträdgården!

Träd, och speciellt fällda träd, i synnerhet på grannars tomter kan väcka skrämmande mycket känslor och upprördhet! Kanske det är en av anledningarna till att numera får man inte ens fälla ett träd på sin egen fastighet, utan att mark eller bygglov medgivits från kommunens sida.

Ett rejält inskränkande i den personliga intrigiteten som det i väldigt många andra sammanhang skall värnas om. I framtiden kanske man måste få godkänt på färgvalet på sin nya bil, den kan ju synas från grannars hus.

I Vaxholms kommun bor de allra flesta av naturliga skäl väldigt nära vattnet, och det är ju ett av de allra största problemen angående trädfällning. Alla vill ha sjöutsikt, som det är något mycket speciellt med, som en stor naturvänlig platt-TV som man kan sitta och glo på i många timmar!

Alla vill ha men alla kan inte få, de som har köpt sjötomt eller i nära anslutning till vattnet är den gruppen som kan få sjöutsikt. I denna grupp finner vi den allra känsligaste gruppen inom trädfällningen. Självklart skall man inte ordna till kalhyggen, det har jag erfarenheter själv av i skärgården att man har gjort, flådiga nybyggda kåkar där man har börjat byggena med att ta bort ALL växtlighet, såna fastigheter brukar ganska snabbt bli till salu, när man upptäcker att, oj vad det blåser, å´vad skönt det hade varit med lite skuggpartier.. Det är ändå i ett fåtal fall det sker.

Men har man betalt ofta ett mycket högt pris för en sjönära fastighet, borde man inte få bestämma lite själv över växtligheten på denna?

Det finns många exempel i vår kommun på att uppenbarligen så inte är fallet, och ju mer nybyggt ett område är ju mer växtlighet finns oftast mot vattnet, finns det en allmänning mellan vattnet och fastigheten är det stört omöjligt att få fälla träd, ett bra exempel är den ena delen av Kullön, som man kan iaktta när man åker över bron, man kan skymta en stor grupp hus bakom inte icke vacker skog, som mest liknar sly. Vem blir egentligen lycklig av detta? Inte jag i alla fall, men uppenbarligen många andra som INTE bor där...Bästa presenttipset till boende som ser någon sjöglimt är en sekatör, blir trädet över 15cm diameter, är det för sent.

Uppenbarligen inte alla tycker så, i synnerhet de som inte har chans till sjöutsikt blir oftast mest upprörda, för om inte jag har varför ska du ha? Detta är en så pass viktig fråga att om jag skall fälla en liten tall, 20cm omkrets, på min fastighet på Vaxön är det inte bara att såga. Jag måste först göra en framställan till kommunen om bygglov, helst med bilder och invecklade beskrivningar, tjänstemännen måste i många fall åka ut på plats och besiktiga, sedan följer beslutsmöten i på detta. Är detta rätt arbetsuppgifter för våra folkvalda?

Relevant? tja, det får väl var och en avgöra, själv tycker jag att det mesta pekar i en riktning, och det är mot en av de mest förekommande lagarna i Sverige: Jantelagen! Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt.

Jantelagens 10 viktiga punkter består av:

1. Du skall inte tro att du är något.

2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.

3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.

4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.

6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.

7. Du skall inte tro att du duger till något.

8. Du skall inte skratta åt oss.

9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Många har lärts sig denna oskrivna lag utan och innan, vi lever numera på 2000-talet, ta bort alla inte-ord i Jantelagen, så blir den riktigt bra!

  
  
  
  
  
Flyttgröt

Förr i tiden var det ganska vanligt att man gav sina vänner och släktingar som just flyttat, s k "flyttgröt", som egentligen inte var just gröt, utan ett korg med lagad mat och dryck, eftersom kök och bohag stod packade i kartonger. Ingen dum tradition alls, det förstår man på ett annat sätt som själv just flyttad! Det där med mat, blir mest en jobbig grej, även om jag själv har ett starkt matintresse, under flyttiden. Numera finns ju en stor mängd fast-food som ersättning för "flyttgröten", och det funkar ju under ett par dagar, även om tröttnaden rätt fort kommer på Pizza och korv.

Vår familj har flyttat ett antal gånger tidigare, men måste erkänna att med stigande ålder avtar suget efter nya flyttningar i samma takt. Denna gång fick vi också på grund av tidigt säljtillfälle nöjet att bo på en mellanadress, alltså tre bostäder under en tvåmånadsperiod! Jag har under normala omständigheter rätt svårt att hitta mina prylar, under denna period var det inte bara svårt utan nästan omöjligt, i en helt ny främmade miljö undrar man ofta, var är grejorna?

Det underlättades något av att 90 % av bohaget var magasinerat under mellantiden, så hittade man inte något, kunde man alltid tänka, ähh, det är nog på magasineringen. Å´ andra sidan har jag tursamt nog en fru som måste vara släkt med Saida, ni vet hon som är synsk, och hjälper personer via tidningsspalter och telefon att hitta förlagda prylar. Min fru vet nästan alltid på ett otroligt sätt var allt finns, en mycket uppskattad förmåga av mig.

När vi nu flyttade bestämde vi att för första gången anlita en flyttfirma, för att spara våra och våra släktingars/vänners ryggar. Vi tog den berömda flyttfirman på orten, man måste ju tänka "suport your locals dealers". Nu i efterskott kan vi summera två flyttningar under en sexveckorsperiod och konstaterar att, f-n va bra det har funkat! Det finns många skräckhistorier om folk som har anlitat flyttfirmor som slagit sönder, tappat bort och klantat sig på olika sätt, branschen är ju också sedan gammalt begåvad med många svartjobbande ruffeltyper, vilket nog numera inte är så vanligt som förr. Något förvånad är jag nog att ingenting har gått sönder, inget fattas, alla tider har fungerat, och allt skulle ju inte till magasinet, utan vissa prylar till den tillfälliga adressen, finns inte en grej att klaga på! Är inte så pedantiskt lagd själv, "glömde" bl a bort att skruva isär vissa möbler, däribland dubbelsängen, allt fixade flyttgubbarna i villervallan under flytten, fick tillbaka alla skruvar och muttrar vid monteringstillfället.

En reflektion under utflyttningen var att det tog mycket längre tid än vad jag trodde med att bära alla grejorna, efter den sista inflyttningen har jag fått förklaringen till varför flyttarna tar lite längre tid än vad man kan tro, flyttbasen är ju pedant! Hur vanlig kombination är det, flyttkarl och pedant..? det kan ju inte finnas! Jo, i det här fallet är det faktiskt sant, vi fick under inflyttningen många goda råd om att inte dra den och den möbeln på parkettgolvet, filttassar måste vi byta/sätta på den och den möbeln. Vi har också nöjet att flytta in i en nyproducerad bostad, vilket gjorde att under pågående inflyttning, kommenterade flyttbasen minsta märke och felaktighet i bostaden, tänkte att: han skulle jag haft med mig på slutbesiktningen! Man blir aldrig för gammal för att överraskas.

Nåja, nu är ännu en av våra flyttningar klara, och familjen konstaterar att vi som hittills alltid, även denna gång är lyckliga och tycker att vi fått en ännu bättre bostad än den förra. Nu ska jag snart luta mig tillbaka och säga som alltid efter den senaste flytten, fy f-n va bra det blev, nu ska jag ALDRIG FLYTTA MER!

Frankrike VS Italien
Nyss hemkommen från Frankrike, Nice på franska rivieran och reflekterande över vissa saker. Som gammal Italienälskare kan man inte låta bli att jämföra dessa länder lite, ta det här med trafiken...I Italien du sköna, är det inte alltid så roligt att köra bil, jag själv har inte så svårt att ta till tutan på bilen på lite osvenskt vis, för i Sverige skall man helst inte använda detta biltillbehör, men Italienarna...ojoj, varje gång när man ska svänga bilen upptäcker man att bakom står minst tre bilar och tutar på för fullt! Varför, tja det verkar de inte själva veta, det mesta tutandet verkar ske rutinmässigt. Jag har vid ett speciellt tillfälle när vi under extrem tidspress var på väg till flygplatsen kört genom ett flertal rondeller under högtrafik, och fascinerats av att man inte kör runt i rondellen som normalt, utan kör rätt in på tvärs, och vad gör man sen ? JO, TUTAR FÖRSTÅS! smart.. Skyltningen i trafiken för en orutinerad svensk som skall navigera sig fram är i princip obefintlig, och det verkar mest handla om tur om man ska träffa rätt slutmål. Hur är det i Frankrike då?
Något förvånad kom jag på mig själv under bilkörningen i Frankrike att det var mest som att köra bil här hemma, inga tutdårar, bra skyltning o s v. 1-0 till France.
Hur är det med maten och drycken då, smakfråga förstås :-)), men maten är ju väldig bra i bägge länderna! Personligen gillar jag det Italienska köket allra bäst med luftorkade skinkor ostar pasta och fantastiska mustiga viner, efterrätterna är farligt goda. Och den Italienska passionen för maten är grym, den verkar överskugga allt annat, man kan diskutera och ha åsikter i det oändliga med en Italienare i ämnet, det enda trista i sammanhanget är prisnivåerna för en Svensk..kommer ni ihåg förr, då när det var billigt i sydeuropa, det är det verkligen inte nu..jaja tillbaka till maten, här måste jag kröna Italien som vinnare, 1-1 alltså!
Man har ju hört en del om hur de är med sina hundar på Rivierakusten..men det var påfallande hur stor plats husdjuren och framför allt jyckarna lyckats erövra i detta samhälle. Överallt på restaurangerna låg och satt det hundar, känns ju lite konstigt för en svensk att se några personer + en jycke sittande vid bordet, och vi snackar även inomhus och på rätt flotta restauranger också! Vi satt själva och iaktog en farbror som tillsammans med sin bullterrier satt vid ett bord genom ett fönster, vi satt ute och farbror inne, han stack åt jycken en bit käk då och då, när han inte pallade blickarna längre från bullterrierns glosögda ögon... När han senare gick från restaurangen och passerade vårt bord höll han jycken i famnen, stannade upp vid vårt bord, uppenbarligen hade han märkt våra blickar, ja vad ville han då, jo bara presentera hunden, hon hette Rosalie och var 11 år, märket var French Bullterrier, i Sverige kallad Bostonterrier ( ni vet skokrämen..) Ja, halleluja! sånt händer på rivieran. En rätt otänkbar händelse i vårt land. Tänk bara på alla allergiker hos oss, även om dessa märkligt nog mycket har avtagit under de senaste åren. I Vaxholm tar man numera ta in många hundar med in i affärerna, på ett sätt som inte tidigare gjordes, vem vet, om några år kanske det sitter medhavda jyckar på krogarna även i Vaxholm! Skoj är det i alla fall för en djurvän. Överhuvudtaget verkar de franska doggarna mycket mer civiliserade än våra, över hälften av de franska går lösa med sina hussar och mattar i full stadstrafik, det märkliga är att när de möter andra jyckar så tittar de knappt på dem! Alltså vilka sprättar va? först sitta och glassa på restaurang sedan en promenix på sta´n... Italien och husdjur då, nej sånt här ser man inte ofta, deras känslor verkar ligga på ett annat plan, detta gör 2-1 till France.
Nu leder ju Frankrike, inte bra för en Italienfanatiker, därför gör jag mål på straffspark för Italiensk design, språket (mycket måleriskt, och som faktiskt rätt enkelt går att lära sig), kulturen, konfektionen, bilarna, båtarna med mycket mera, 2-2 oavgjort alltså!
Observera att ovanstående är grovt generellt och självklart skiljer avsevärt beroende på orter och smak. Men resa är väl nästan det roligaste man kan göra, och tänk att ha hela Europa med alla dess kulturer inom några timmars flygavstånd, det är mumma!
"Made in Japan"
En gång för länge sedan under 60-talet när redaktören gick i skolan, fanns det ett uttryck som stod för taskig kvalitet och grejor som inte funkade, made in Japan sa man, då fattade alla, jaja kassa prylar! Numera står Made in Japan inte alls för dåliga grejor, eller vad säger ni om: Nikon, Canon, Pioneer, Sony, Yamaha, Lexus, Toyota, Honda, Hitachi, ja man kan fortsätta i det oändliga. Och prylarna är av utmärkt kvalitet och funktion.
Nya marknader uppstår hela tiden, oftast till en början i låglöneländer som kan tillverka våra grejor till ett betydligt lägre pris än vi kan, sen ökar levnadsstandarden och även priserna, och så uppstår det nya lågprisländer i ett evigt kretslopp. De riktigt stora tillverkarna och exportörerna är numera Kina och Indien. Och "Made in China" tycker nog många än så länge att det står för kass och undermålig kvalitet, kanske i många fall just nu ja, men hur länge till...?
"Morötterna" som hänger och dinglar framför dessa utvecklingsländers befolkningar i form av bilar, båtar, TV-apparater, hushållsmaskiner, bättre bostäder, bättre arbeten mm, utgör en drivkraft som vi välmående tjockisar inte riktigt begriper. Dessutom är många i dessa länder inte ens sämre utbildade eller mindre allmänkunniga än vad vi är redan nu. Varför skall t e x Ericsson anställa en mätt svensk, när de kan anställa en Indier som är mer utbildad, kan 5 språk, och jobbar för 25:-/tim, och dessutom är motiverad att arbeta hur mycket som helst? Gör gärna ett besök på www.youtube.com skriv in Fredrik Hären och lyssna på denna formidabla talare (utnämd som Årets talare flera år) när han talar om utvecklingsländer. Han kan åskådligöra detta på ett fantastiskt bra sätt!
Han berättar bland annat om när han satt i en bil i Kina med ett gäng från lokalbefolkningen, de frågade om han ville åka med på bil karaoki, nja sa Fredrik, jag kan inga kinesiska låtar, inga problem svarade de vi kan köra svenska, efter 6 timmar i bilen med sång av ABBA, Roxette, Ace of Base var Fredrik rätt mätt, konstaterade att de kunde mer svenska låtar än han själv. Hur många kinesiska låtar kan du? Deras vetskap om vårt samhälle överstiger vida vår vetskap om deras i praktiskt taget allt. Dessutom är kineser världsmästare på att kopiera och flerfaldiga olika varor. Industrin går i denna bistra lågkonjektur fortfarande i princip på högvarv, medans man i USA har den största nedgången någonsin. Är det ett kommande maktskifte bland världens största ekonomier vi ser början till, ja kanske. Det får väl framtiden utvisa.
Lågkonjekturen som nu pågår känns inte alls som en vanlig konjekturnedgång, med början i USA med tvivelaktiga bostadslån, har den i globaliseringens tecken smittat nästan hela jordklotet. Hos oss i Sverige har media sedan över ett halvår bakåt i tiden skrämt upp hela befolkningen till att inte köpa eller konsumera något alls helst, tacka för att krisen blir självuppfyllande!
Men hur många har egentligen fått det avsevärt sämre..? Rekordlåga räntor, skattelättnader nyligen genomförda i årsskiftet har istället gjort att de flesta förmodligen har det bättre ställt, undantaget förstås för de stackarna som blivit av med sina arbeten på grund av tvärniten i konjekturen.
Nej, ni som kan, handla och konsumera så det blir lite fart igen
Dagboksflugan.
När jag gick i skolan (javisst det var LÄNGE sedan!) då var det inte speciellt ballt att skriva dagbok, det var inget de med lite imageattityd sysslade med..
Nu bara MÅSTE man ha en blogg, i alla fall om man är en kändis, politiker, artist, makthavare, offentlig person eller bara visa att man hänger med. Bloggen har poppat upp efter Facebokvågen och har nog knaprat ordentligt på den senares mängd. Jag har inte startat någon blogg, men jag försökte att avregga min Facebok, det verkar i princip omöjligt, och jag får fortfarande massa mail precis som jag fortfarande har facebok. Det ingår förmodligen i affärsiden att det ska vara jäkligt svårt att gå ur!
Om man googlar på ordet blogg får man 53 400 000 träffar, vilket måste vara i toppskiktet på antal träffar med ett sökord. Blogg är en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, förkortning av weblog från de engelska orden web och log, och är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp.
Att detta nya media har blivit så stort är i alla fall för mig svårförståligt, att läsa vissa på olika sätt kändas bloggar kan kanske vara kul och intressant om nu personen ifråga intresserar mig på något sätt, men alla dokuskändisar och andra halvkända, hur kul är det ? Och läsa om vad de har käkat till middag, sett för biorulle, hur de känner sig just på måndagar mm, väldigt intressant :-)) Men att kanske få direktkontakt med Carl Bildt eller en kommunalpolitiker kan ju vara ett mediaverktyg som attraherar. Och det är nog just i detta som bloggens explosion kan förklaras. Att kunna nå makthavare och folk som påverkar är en förändring mot tidigare medier.
Kollade in en av de största och mest meningslösa: blondinbellas blogg, citat från bloggen: "Idag är en spännande dag. Eller jag bara känner hur en otrolig energi strömmar igenom kroppen och jag kan uppnå precis det jag vill! Jag tror att vissa dagar är man mer kapabel till att lyckas med saker än andra. Idag är en sådan dag. Jag kommer ihåg när jag var yngre och skulle ha ett prov i skolan på morgonen och jag sa till mina föräldrar...."
Ojoj, va spännande! Men när man kollar vidare så ser man att tjejen är ett affärsmirakel, med annonser och produktplacering, och kamouflerade reklambudskap har hon som 19 åring redan fixat en näring! Det imponerar, hon var ju också med i Lets Dance som första kändis kommen endast från bloggvärlden. Men riktigt smart är hon nog, och gör ingenting som inte hon tycker utvecklar sitt varumärke på rätt sätt. I höst säger hon att hon ska lägga ner bloggen och bli jurist, undrar om hon verkligen gör detta...
Sen undrar jag hur folk verkligen hinner med sina bloggar, inte blondinbella hon har ju inget annat att syssla med, men alla s k "vanliga" hur f-n hinner de, det är ju ingen som har tid till nånting nuförtiden, fast många faktiskt har mycket mer fritid nu än förr i tiden.Men att "inte ha tid" är ett begrepp som inte betyder vad man tror utan i många fall: jag har valt bort en massa saker, för jag vill sitta och skriva dagbok, eller lägga in alla semesterkort från Thailand på facebok, eller surfa, eller.....
Alla nya medier som i allt snabbare takt dyker upp, ger många gånger fantastiska möjligheter till bl a umgänge och nöje, men i slutändan när den värsta yran lagt sig sållas det ofta ordenligt och kvar blir de som fattat hur man slår mynt av det hela, och de som på något sätt har verklig användning av de nya verktygen.
I takt med den fantastiska roliga mediautvecklingen gäller det nog att vara självkritisk och prioritera rätt saker i lika snabb takt. Tror inte att den stora massan som har arbete, familj, barn, andra fritidsintressen kommer att palla med annars!
Vi har inte råd...igen...!

Bert Karlsson både ser rolig ut, och är allmänt en ganska kontroversiell person. Men nu har han enligt min åsikt gjort en verkligt viktig och bra insats, även om förebilden redan tidigare har funnits i andra länder.

Det gäller födan vi serverar till den kommande generationen som skall ta över och bl a försörja våra pensioner: Skolmaten. Matakuten heter programserien som sänds i TV4, man har anlitat 3st stjärnkockar som har tagit över matlagningen på varsin skola. Hela upplägget kan vid första anblicken ses som lite spektakulärt , men ju mer man ser av serien ju intressantare blir det faktiskt. I första programmet undersökte man skolmatens näringsvärde, och kom fram till att i vissa fall var näringsvärdet mindre än i kattmat! Snacka om chocköppning. En portion skolmat är budgeterat väldigt olika i olika skolor, mellan 4-15 kr får det kosta. Borde inte detta regleras hårdare..?

När kockarna börjar husera i skolköken kommer nästa chock, skolköken är inga kök, utan uppvärmningslokaler för skolmaten. Stora summor har satsas på dyra värmningsanläggningar för halvfabrikaten som alltid används som föda, man har även snabbnedkylningsapparatur, så att man kan snabbt nedkyla maten som man först värmt upp, för att kunna servera smörjan flera dagar senare!

Stjärnkockarna har till en början väldigt svårt att övertyga mat-tanterna om nyttan och anledningarna till att försöka ersätta alla halvfabrikat med riktiga råvaror, endast svårigheter och bortkastad energi ses. I vår familj köper vi aldrig halvfabrikat utan prioriterar matlagningstid högt upp på listan. Jag blir golvad av att se vilka varor man använder i skolköken, inte ens vanlig gul-lök eller vitlök finns, utan används i pulverform, ungefär som många privatpersoner använde vitlökspulver i pulverform för 25 år sedan.

Det är mycket snack om att budgeten måste hållas, det är standardsvaret när kockarna vill använda riktiga råvaror, helst så närproducerat som möjligt, både från mat-tanterna och politikerna som ställs mot väggen i Matakuten. Det blir riktigt roligt i ett av programmen när man konstaterar att en av kockarna som har spolat halvfabrikaten och använt riktiga råvaror ligger UNDER budgeten...! Förundrad inser jag att förespråkarna för skräpmaten verkar tro att någon tillverkar halvfabrikaten gratis. Halvfabrikatmat är INTE billigt. Men det absolut allra vidrigaste med denna typ av matvaror är i alla fall näringsvärdet, och alla kemikalietillsatser.

Jag smet just in på Konsum och köpte en Billy Pizza, den känner de allra flesta till och har också ätit, (jaja jag har också ätit Billy Pizza när tidsnöden varit stor) detta finns mycket finstilt på baksidan av förpackningen: potatisstärkelse, modifierad majsstärkelse, vitvinsvinäger innehåller konserveringsmedel E224, jäst, örtkryddor, vegetabilisk buljong, dextros, jästextrakt, maltodextrin, kryddor, arom, lökpulver, stabiliseringsmedel, E407, E451, E450, potatisfibrer, citrusfibrer, glukossirap, rökarom, antioxidationsmedel, E301, konserveringsmedel, E250. Inget speciellt ont sagt om Billy Pizza, det här är bara ett vanligt utsnitt på vad som finns i halvfabrikatmat, vill vi att våra barn skall dagligen stoppa sådana här kemikaliebomber i kroppen..?

Miljöaspekten brukar användas i de allra flesta sammahang, och skall man betänka denna faktor, så ska man ALDRIG köpa halvfabrikatsvaror. En enkel tumregel är: ju närmare råvaran, desto renare produkt, ju längre från råvaran, desto mer bull-shit! Betänk att allt som stoppas i mun till slut hamnar i naturen, även om många kemikalier konserveras i kroppen, så hamnar ju även denna till slut i kretsloppet. Gör en riktigt stor och viktig miljöinsats, köp riktiga råvaror, helst närproducerat!

Upphandlingslagarna i Sverige ger många knasiga sidoeffekter, Bert Karlsson samlade i ett avsnitt kommunreprensentanterna från alla skolor i Sverige. Han ställde frågan om man gjorde sina inköp centralt, endast några stycken räckte upp handen. Bert påtalade mycket riktigt att det i hans öron verkar helt uppåt väggarna, här satt reprensentanterna för Sveriges största restaurang, och sa att de gör sina inköp på olika ställen. De skulle ju kunna pressa sina leverantörer på samma sätt som ex v IKEA gör med sina leverantörer.

Nej, det är dags att höja värderingarna på riktig mat, och i större grad prioritera mat och matlagning. När det gäller ungdomars åsikter har även jag fallit i fällan och avfärdat åsikterna om skolmaten som gnäll, och "jaja man SKA tycka illa om skolmaten", så har det ju alltid varit, till att inse att under min skoltid åt vi nog riktigt riktigt bra mat i jämförelse med dagens uppvärmda halvfabrikat med en inbyggd kemikaliecoctail.

Det roligaste i programmet är att se mat-tanterna och eleverna mer och mer uppskattar förändringarna, nu ligger bollen hos politikerna som har styrinstrumenten för att göra nödvändiga förändringar. Det märkliga är att medierna så gott som ignorerar ovanstående problematik som programmet Matakuten så bra belyser. Man skriver istället sida upp och ner om de senaste doku-såpernas kändisar sexliv och skandalkvällar på krogen, det känns ju väldigt viktigt och intressant.....

  
  
  
  
  
Vi har inte råd...

heter det från ansvarigt håll när man i allt snabbare takt lägger ner bensinstationer på mindre orter. Det är lögn och förbannad lögn, det är bara att läsa årsredovisningarna från bensinbolagen, så ser man att vad det egentligen handlar om, det är det allt mer tilltagande vinstavkastningskraven. 1968 fanns det i Sverige 9.000 stationer, 2007 var det 3.500, och ytterligare varsel om att 1.000 st skall bort inom en treårsperiod är lagda. Det är märkligt att allt högre vinster oftast resulterar i allt mindre enheter och personal.

Macken är på många mindre orter ofta numera navet som det mesta snurrar kring, den har ersatt mataffären, posten, banken, korvkiosken mm. Dessutom tankar faktiskt folk sina bilar där också, och köper nödvändiga tillbehör. I vårt Vaxholm blev effekten av macknedläggningarna påtagliga nyligen när Shell släckte ner macken i byn. Efter kl 20.00 blev det omöjligt för de boende och besökare på Vaxholm att utan bil, eller buss inhandla en kvällstidning, tobak, hyra film, mm. För turisterna som det värnas om, måste det kännas som att komma till en riktig "håla"!

Även om man måste förstå att bensinbolagen inte vill och kan driva sina mackar för att uppfylla samhällsnytta och vara en servicestation på småorter, så börjar i alla fall jag bli nyfiken på vad det egentligen handlar om när man nu i snabb takt lägger ner mack efter mack.

Svaret kom i början på oktober när ett antal insatta och kunniga människor på DN DEBATT skrev om mackdöden. Inte helt utan förvåning läste jag att det största anledningen inte var vinstprofit utan politik! 2005 införde Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet den så kallade pumplagen. I sin iver att ersätta gamla drivmedel med förnyelsebara kräver denna lag att mackar skall kunna erbjuda förnyelsebara bränslen som alternativ. Gränsen för när stationen måste kunna erbjuda alternativt bränsle har sänkts för varje år, och från 2009 går gränsen vid 1500 kubikmeter/år, då kommer även de riktigt små mackarna bli tvingade att erbjuda förnyelsebara bränslen. Kostnaden för detta är mellan en halv och en miljon för macken. I en del småhålor, kanske en eller två i byn tankar förnyelsebart, kanske också någon på genomfartsresa om man har tur.

I miljöns namn kan man numera hitta på vad som helst, och det mest tokiga är att man dessutom kan införa regler som gör att miljöbelastningen ökar! För vad händer på landsorten när macken läggs ner? Slutar folk att tanka bilen, eller utföra andra ärenden som har gjorts på macken...knappast! Nej, man tar sin kärra och tvingas kanske att åka totalt 5-10 mil för att fylla tanken, och utföra post och andra tjänster som dessa nya "lanthandlare" har erbjudit. Och hur löser människor på landsorten som inte råkar ha ett fordon sina tjänster som tidigare har erbjudits på macken, åker buss? Resultatet blir i slutänden att nettoeffekten blir på plussida istället för minussida miljömässigt.

Som vanligt när politiker skall styra utvecklingen görs lagarna alltför ofta onyanserade och oflexibla för att fungera i verkligheten, ännu märkligare är att de sista som märker utvecklingen är de som har orsakat den. Inför snabbt en begränsning för hur små bensinstationer pumplagen skall gälla, och gör en utredning hur mackdöden har påverkat miljön.

Det är förmodligen svårt att helt stoppa mackdöden som utgör en syntes för globaliseringen och det allt mer stordriftstänkande som genomsyrar vårt samhälle, men med rätt lagstiftning kan man åtminstone fördröja och sakta ner takten när det gäller mackdöden! Men det är bråttom, är macken en gång nedlagd kommer den förmodligen aldrig mer att uppstå.....

  
  
  
  
  
Det var bättre förr..

Är egentligen ett ganska dumt ordspråk. Det mesta var verkligen inte bättre förr. Men om man ändå letar så kan man finna vissa saker, som te x vintrarna på våra breddgrader. Vi som var småttingar på 50-60 talet kommer ihåg att vi fick kälkar, sparkar, skridskor, skidor och andra vinterprylar om vi hade tur, och vi ANVÄNDE prylarna, för det var faktiskt alltid snö på vintrarna! Och det knarrade under fötterna, när man gick över isarna med anorack (en av den tidens variant på munkjacka) och käkade apelsiner och medhavd varm choklad och ostmackor, oj va gott det var!

Den globala uppvärmningen blev man efter den senaste sommaren nästan lätt besviken på (om man nu vågar säga så..) . För två år sedan hade vi en alla tiders kanonsommar, och vädret gav upphov och gav näring till miljödebatten. Det var en otroligt varmt vår, sommar och höst, och man sa: se där, vad vi gjort med våra bilar och industrier. Människor lever och blir väldigt påverkade av det som sker för dagen, varm sommar = fy, vad har vi gjort. Med samma logik skall det också vara, kall dålig sommar= fan, va bra vi är, nu håller vi på att fixa det här med miljön!

Självklart är det inte så, och vädret hur det än nu påverkas av vårt leverne, ingen vet egentligen säkert hur, har ju alltid förändrat sig från istid till tropiska miljöer. Tidsaxeln är för oss kortlevande varelser otroligt långa när det gäller väderförändringar.

Men en oro måste finnas när man själv kan se klimatförändringar på så pass korta tider som har skett nu. Men att det spekuleras om att vi nordbor skulle få ett varmare klimat kan man av rent egoistiska skäl tycka kortsiktigt, fine, skönt! De flesta av oss gillar ju värme.

Oftast minns vi människor det positiva och roliga sakerna främst när vi tänker bakåt, tack och lov. Men en del saker som man minns är mindre roliga, jag minns mycket väl när jag var liten och gick i simskola och det jämt regnade och var SÅ JÄVLA KALLT. Man stod och huttrade med blåa läppar och frös så man skakade, det blåste och regnade och var 12 grader oftast, då hade suttit fint med lite global uppvärmning! Förmodligen blev jag skadad för livet, med effekten att jag egentligen aldrig har trivts speciellt bra i vattnet, aldrig blivit kallad säl eller vattendjur. Att man överhuvudtaget blev simkunnig måste klassas som ett av de stora underverken. Som kompensation tycker jag däremot att en av de bästa saker man kan göra är att vara PÅ VATTNET eller vid vattnet, där passar Vaxholm bra in i bilden.

Nej, det kanske blir så att det inte blir så mycket märkbart bättre och varmare väder på somrarna, utan det är framförallt vädret på vinterhalvåret som gör att medeltemperaturen ökar, att vi får s k "engelska vintrar", ungefär som den senaste, inte ens en så pass värmeälskande människa som jag kan tycka om dessa råa vintrar.

Vädret kan man inte göra något åt har det alltid sagts, men nejnej det där är också gammalt struntprat, det kan man visst det!

I alla fall österut har man länge försökt och också lyckats påverka vädret.

Kineserna har sedan 50-talet forskat och lyckats med att framförallt framkalla regn. Ryssarna däremot har satsat mer på att utlösa regnmoln, för att på så sätt erhålla stabilt väder vid ett speciellt tillfälle. Rysslands förre president Vladimir Putin sa under G8-mötet 2006 i S:t Petersburg att ryska jetplan "bombat" moln och tvingat fram regn över Finland för att få bra väder över den ryska stan. Det kan man kalla planering på hög höjd! Under OS i Kina hade den ansvariga vädermyndigheten ansvar för att vädret i möjligaste mån var så bra som möjligt, men enligt publicerade uppgifter behövdes kanonerna som skulle spränga sönder regnmolnen aldrig användas beroende på att vädret av sig själv var utmärkt, kan vi vara säkra på att egentligen var så..? Nja, med kineserna kan man aldrig riktigt veta säkert, uppgifter i pressen om att denna "vädermyndighet" har ca 25-30.000 anställda, fullt jämförbart med våra största industrier fick i alla fall mig att sätta frukostfrallan i vrångstrupen!

  
  
  
  
REKLAM ÄR KUL!

Reklamens budskap äro många, och även ibland kryptiska och förvånande: "Passa på att tanka din bil på Shell denna vecka, endast 9,90 för UPP TILL EN LITER". Så skulle det kunna se ut om man översätter teleoperatörernas annonskampanjer för att sälja sina olika bredbandsuppkopplingar, oftast de mobila. Eller översatt till livsmedelsbranschen: " Färsk svensk Oxfilé, endast 299:- för UPP TILL 1 KG". (har man otur, kanske det bara blir 2 hg)

Undrar hur KO, myndigheter och folk skulle reagera på sådana reklambudskap..? Men nu gäller det nya branscher och då är ibland handlingskraften från myndigheter lamslagen. Hur man i Sverige kan sälja tjänster med digital hastighet som främsta tillgång och ange den maximala hastigheten som sällan uppnås, och inte den lägsta garanterade hastigheten är fascinerande...

En annan lustig iakttagelse är att plötsligt har nästan alla företag och produkter blivit otroligt miljövänliga...hur kylskåp, tvättmaskiner, tvättmedel, toalättpapper, möbler mm, kan benämnas som miljövänliga varor, det har i alla fall jag svårt att begripa. Om man köper ett nytt "miljövänligt kylskåp" istället för sitt oftast 10 år gamla, är den påtagligaste skillnaden driftkostnaden som skiljer sig ganska påtagligt, men kan det vara miljövänligt att köpa ett nytt?

Då skall man först räkna på hur miljön belastas med nytillverkningen och lägga till hanteringen av det gamla skåpet, plussa på med alla transporter o s v, blir det en nettoeffekt på miljön....njaa, en mycket stark tvivel infinner sig, tänk bara på att en så pass enkel vara som kolsyrat vatten på flaska är en miljöbov, om vissa räkne-nissar sätter igång sina räkneverk.

Märkligt också är att man kan göra en insats för miljön genom att köpa toalättpapper enligt texten på plastförpackningen på en av de allra största tillverkarna i branschen, jämfört med vad?

Alltså: Sammanfattningsvis är att som konsument det allra bästa man kan göra är att fortsätta konsumera nästan precis som man alltid gjort. Läser man bara de nya texterna på förpackningarna, och tror på dem, så gör man ju faktiskt en miljöinsats vid varje inhandlings-tillfälle.

Nej, sanningen är förstås en helt annan, och man får nog försöka tänka kreativt och logiskt, uppblandat med en hel del skepsis om man nu har för avsikt att försöka påverka miljön i en positiv riktning.

Det absolut viktigaste slutsatsen är i dessa sammanhang nästan alltid när miljöskäl anges som köpskäl: Jämfört med vad?

En fortsatt trevlig sommar/höst!

  
  
  
  
  
  
Fy faan va äckligt!!

Hur olika man kan uppleva och uttrycka saker kommer verkligen i sin dager när man umgås med tonåringar. Körde Vaxholmsvägen med min tonåring i bilen för ett tag sedan, vid ett ställe vi passerade där vatten finns på bägge sidor av vägen fick jag plötsligt bara ett par meter ovanför vägbanan syn på en Fiskgjuse som i sina klor hade en riktigt rejäl firre, en stor gädda eller brax. Jag utbrast "kolla rovfågeln"! Tonårsdottern som satt och fingrade på sin mobil lyfte blicken och sa: fy faan va äckligt!

Episoden visar rätt bra på hur tonåringar ser och uttrycker sig i många fall, man kan inte sluta att fascineras av dessa varelser, någon sa att precis när man lärt sig uttrycken och tror sig förstå dem, då muterar de och så är det nya uttryck.

De är konstiga och fungerar inte alls som folk i andra åldrar, jag brukar väcka min tonåring på vardagarna, och undrar ofta hur man kan i fullt solljus kan stocksova! Ska du inte fälla dina persienner? "Varför då? blir svaret, ok slutdiskuterat. Sova förresten, hur länge kan man sova egentligen? Själv sover jag 6-7 timmar, medan tonåringar verkar kunna sova hur många timmar som helst, å andra sidan verkar de kunna vara uppe precis hur länge som helst. När man själv i undantagsfall lyckas vara uppe länge och stöter på tonåringen kl 3 på natten och ställer frågan: men ska ni inte gå och lägga er? "Varför då? blir svaret, ok slutdiskuterat.

Matvanor är också ett kapitel för sig, många samtal om måltider uppstår lätt, t e x när tonåringen bara sitter och petar i något gott vällagat man har gjort, "inte hungrig" jasså frågar man, ofta får man inte något riktigt svar, men svaret ser man när man senare ser att nyinköpta limpan minskat med ungefär 12 skivor, och osten man köpte igår är halvslut. Infallen och åsikter just angående maten kan vara rätt många, vår tonåring kom hem för ett par år sen och talade om att hon blivit vegetarian, jag frågade varför, "Jag tycker synd om djuren!" blev det enkla svaret, ok slutdiskuterat. Det var bara att börja laga en specialrätt extra och försöka att lära sig laga god vegetarisk mat också, har man föräldrar har man ju också kockar, enkelt och bra!

Men det som verkligen fascinerar mig är att dessa varelser är små fantastiska tekniska under, de är förmodligen den första generationen som överhuvudtaget aldrig läst en manual! Vid nyinköp av mobiltelefoner, datorer eller andra tekniska prylar, packas grejorna upp och börjar användas på momangen! Själv är man ju van vid en viss uppstartstid och inkörning för att få prylarna att funka. Inte tonåringar! de har det i blodet. Det är aldrig några problem, det fina är att har man tonåringar hemma, då har man teknikkonsulter också, dessutom gratis, för övrigt det enda som är gratis för en tonårsförälder. De är experter på att lira på de rätta strängarna för att lura av en de sista slantarna man har i plånboken.

Har ni sett en tonåring skriva ett SMS meddelande på mobilen? Det fullständigt rasslar om tangeterna och fingrarna går som värsta konsertpianisten på mobilen. Nyligen införde flera mobiloperatörer 3000 fria SMS i månanden för 99:-, vem fan har användning av 3000 fria SMS i månaden! Svar: tonåringar! de skickar inte meddelanden, de samtalar med SMS. Om man skickar ett SMS till en tonåring efter flitigt petande på de små knapparna, hinner man knappt inte skicka SMS:et förrän svaret på 50 tecken kommer tillbaka, snabbt och effektivt, en tonåring lämnar aldrig sin mobil obevakad. Utan dessa varelser skulle vi få en världsomfattande kris i alla mobiloperatörer. De använder mobilen till fullo och på ett sätt som vi äldre aldrig kommer att göra, om man börjar åka slalomskidor för första gången vid 40 års ålder kommer man aldrig ikapp en som stog i backen som 3-åring, face-it!

Mobilen används ofta som en musikspelare också, oftast är musiken stulen och gratis nedladdad från nätet, det är inget som bekymrar tonåringar, "Vem bryr sig". Och hur kommer det sig att en tonåring kan lyssna på hur många låtar som helst och hela tiden sjunga med i alla texter? Själv har jag lika svårt att varje midsommar komma på två textrader i den där snapsvisan som var så bra....

Till sist, har ni sett en tonåring vid datorn som sitter och skriver på tangentbordet? Det går inte bara snabbt, det går i ultrafart! Min mor var i sitt tidigare arbetsliv en duktig maskinskriverska, det gick man på skola för att lära sig, och en snabb sådan var väl ansedd. Idag är vilken tonåring som helst dubbelt så snabb på tangentbordet.

Sammanfattningsvis är dessa varelser benämnda tonåringar väldigt fascinerande, för en så pass utomjordlig varelse som en förälder, det ska bli roligt och intressant och se vad det blir av dem!

  
  
  
  
APRILNUMMRET
Vaxholm är fantastiskt!

Tänk vad mycket positivt som har hänt i vår stad de senaste åren. Tänk bara på den fantastiska utvecklingen på Rindö, det började ju inte så lite skakigt, ingenting hände praktiskt taget de första åren, men efter den stora skandalen med stängningen av Simhallen hände det ju verkligen saker.

Det statligt tillsatta företaget som skulle sköta omvandlingen av gamla KA1 fick ju till slut lämna sitt uppdrag efter påtryckningar från kommunen. Sedan när området omvandlades av kommunen i samarbete med en av de större byggherrarna blev ju resultatet t o m bättre än vad man någonsin kunde tro! Simhallen har idag över 15.000 besökare i månaden, många från kranskommunerna åker till det populära badet. Idag diskuterar man att utöka badet med en äventyrsanläggning. Hela området verkligen sjuder av liv och glädje, numera är området lika attraktivt för besökare från andra orter som för kommuninvånarna. Man har lyckats att kombinera den unikt fina miljön med många bostäder, fritidssysselsättningar och företagsetableringar, tänk bara på cateringföretaget som numera har 275 anställda, de flesta boende på Rindö och från andra ställen i kommunen, många av våra ungdomar arbetar där. Att det bara för 5 år sedan diskuterades från beslutande ansvariga att kicka ut företaget känns ju bara helt overkligt. Att det kommer delegationer från utlandet, i många fall ända från Asien och USA för att studera omvandlingen är inte att undra på! Det finns numera ca 40 olika företag i området, innefattande många som har anknytning till båt & marinlivet som till rena IT-företag, ett större företag har ju placerat hela sin supportavdelning här, och ett bättre ställe att sitta och prata i telefon på är ju svårt att finna. Hamndelen är numera känt som en av de allra bästa, här finns ju allt, förutsättningarna var i och för sig otroligt goda, med det av marinen påkostade utförande. Men när man idag går i hamnen med alla uteserveringar, bodar, båtar, företag och glada människor är det ändå svårt att föreställa sig hur det såg ut innan. Många av de större båtförsäljarna finns självklart här, och en flytande båtmässa planeras till hösten.

Flytten av färjelägret från tidigare platsen till Tenö, har visats sig mycket lyckosam. Stadens kärna växte betydligt, vi har fått både nya bostäder, restauranger och företag på denna yta, busstrafiken kunde få sina hållplatser här istället för som tidigare där det är som mest belastat. Att trafiken till färjan leds in vid Statoilmacken över den nya Pålsundsbron till färjelägret på Tenö, är både lyckosam och nödvändig med tanke på den ökade trafikintensiteten. Genom denna lösning är ändå inte trafikökningen särskilt påtaglig i själva centrala delen på Vaxön.

Tänk också på vår fantastiska skyskrapa med 16 våningar placerad där en gång Pizzerian Il Castello låg, det är ju också bara 5 år sedan som en modig politiker vågade komma med förslaget, de möttes självklart av mycket motstånd från många instanser. En av de smarta sakerna med förslaget var att använda samma ritningar till en redan existerande skrapa inne i Stockholm, där sparade man ett antal miljoner.

Och vad är egentligen det smartaste byggnadsättet på en ö, som i princip inte har någon mark kvar? Skrapan har verkligen blivit den succé som den förtjänar, modigt politiker! I de nedersta våningarna har man lyckats att få 23 olika företag, många boende som har haft företag på annan ort, har nu flyttat sina företag till skrapan, och det är ju klart att kvalitetsmässigt finns ju inget bättre än att ha sitt företag på samma ort som boendet. Många verksamheter spelar numera inte så stor roll var de ligger. De alltmer hårda miljölagarna ger också skäl till att minimera arbetsresor, det delas ut bidrag till företag som kan påvisa detta. Bostäder är inte heller några problem med i Vaxholm, bara i skrapan finns det 64 lägenheter. Från de översta lägenheterna ser man ända ut till Sandhamn. Skrapan är numera ett välkänt landmärke, och är ett av de första intressanta sakerna som besökare ser när de anländer till Vaxholm.

Ett stort tack också till politikerna som numera har en helt annan inställning till sitt uppdrag, man har insett att man faktiskt är vald och anställd av de väljande invånarna på orten. Vaxholm är numera känt för sina många smarta sätt att smörja och vårda sina företag på orten, som fungerar som motor och inkomstkälla. Det är inte många kommuner som välkomnar nyetableringar som Vaxholm gör! Den mycket tråkiga utvecklingen som tidigare skedde mot en sovstad som uteslutande levde och verkade efter turisters önskemål känns avlägsen. Numera fungerar Vaxholm året runt t o m utan turister, även om detta är en viktig och inkomsbringande källa för många. Numera säljs det inte många bostäder till välbärgade som skall använda sin bostad som sommarstuga, nu vill man bo här året runt!

Men det är klart med det tilltagande invånarantalet och företagsetableringar på orten kanske det inte är så konstigt! Vaxholm som varumärke har alltid varit starkt, nu är det ännu starkare, och attraktionsvärdet är på topp, vi har verkligen givit begreppet "en levande skärgård" en ny innebörd. Vi tar numera emot flyktingar för att fylla våra arbetsplatser, och bostäder finns ju också.

Tack Vaxholm!  2013  15 april

  
  
Mars nummret

Varför går allt så långsamt..?

Nu går ju inte precis allt för långsamt, den tekniska utvecklingen kan man inte direkt påstå att den är långsam. Däremot kan man alltid ha åsikter på hur fort nya tekniker slår igenom. SMS som ALLA använder sig av idag, fanns tillgängligt i ca 5år innan den på riktigt blev stor, det belyser bra att även om nya redskap finns tillgängliga så finns det största motståndet hos människan själv inför förändringar.

Det verkar finnas en inneboende rädsla och ängslan hos de flesta människor för att förändringar inte får gå för fort, tyvärr verkar effekten också gå hand i hand med ålder. Och tänk om förändringarna innebär att det går fel på saker och ting, att det inte blir 100% bättre..

Finns det såna risker kanske det i alla fall är bättre att vänta eller att göra ingenting... Människor är i stort sett ganska lika världen runt, men vi adminastriva Svenskar är nog tyvärr extra tröga, försiktiga, oroliga för att göra fel än de flesta andra folkslag.

Som boende på en liten ort som Vaxholm blir såna här förändringsprocesser extra belysta och långdragna. Ta t e x när det skall byggas något här i Vaxholm, det kan gå oändligt lång tid att gå från möjlighet till första spadtaget.

Förändringsprocessen på Rindö KA1 har ett statligt företag hand om, för att omvandlingen skall ske på ett bra sätt. Vad har hänt under åren som gått? Än så länge kan man inte påstå att det händer speciellt mycket, det kanske t o m hade varit bättre om något stort byggbolag hade drivit/prospekterat området, folk som är rädda för att området skulle utvecklas för fort, kan sova lugnt. så går det inte till i Sverige med vårt regelverk.

Vaxholm behöver fler bostäder, fler medelstora företag som kan anställa folk i kommunen, :NU! Inte om 10 år, då har vår stad förmodligen somnat in halvårsvis ordentligt, och allt fler åretruntbostäder har förändrats till lyxiga sommarbostäder för de välbärgade, protesterna mot förändringar blir än mer högljudna.

Fler invånare och företag är det enda som kan sätta lite fart på Vaxholm vinterhalvåret, sommarhalvåret behöver vi inte mer fart, det fixar turister och besökare redan i stor utsträckning. Nej, sätt lite fart nu, så kanske även medelålders invånare får uppleva ett fantastiskt nytt område i kommunen, det här är ju en unik drömchans för Vaxholmsborna. Och skulle något inte bli hundra bra innebär det inte jordens undergång, man kan göra om/rätta till saker under utvecklingen av området. De styrande och ansvariga måste någongång inse att även tiden är en VIKTIG faktor när större prospekt skall planläggas.

För Vaxholms del känns det extra viktigt att utvecklingen på Rindö inte tar evigheter, tänk om man inom 4-5 år kunde visa upp en drömomvandling av ett f d militärområde med fantastiska bostäder i ett område med serveringar, restauranger, motionsanläggningar, en levande båthamn, en liten företagsby med små och större företag. Det borde stå som målsättning och kännas mer konstruktivt än att som nu bl a diskutera vad namnen på Hamnen och andra ställen på området skall vara...kan man inte göra det efter någon slags byggstart..?

Till sist undrar undertecknad hur många år vi ska få uppleva med Shells snygga numera nedlagda mack på en av de bästa mest framträdande platserna i Vaxholm, 2, 3, 4, 5 år, eller fler..?

Någon som vill slå vad....?....någon?

 

 

Februari nummret

Det enda säkra vi vet om framtiden är att vi inte vet något.

Det är märkligt vad mycket som sägs om framtiden av olika makthavare och andra människor i uppsatta ställningar, ja inte märkligt i sig, men det kan bli riktigt roligt när man tittar i backspegeln och med facit i handen se hur vissa profitior uppfyllts.

Jag börjar med avdelningen teknik/IT där har det sagts så mycket roligt så det är svårt att välja. Men en av de allra bästa måste vara Ines Usman som sade: "Internet är bara en övergående fluga", att hon sade detta så sent som 1996 och dessutom i egenskap av kommunikationsminister gör inte det hela mindre skojigt. Tidskriften Popular Mechanics skrev 1949 att: "Datorer behöver i framtiden inte väga mer än 1,5 ton." Tur att inte de fick rätt! Bill Gates är väl en ganska framsynt man men 1981 kläckte han ur sig: "640 kilobyte borde räcka för vem som helst." Det är uppenbarligen inte helt lätt att spå framtiden, alla var inte lika skickliga som Jules Verne som levde mellan 1828 och 1905 skrev bland mycket annat Since fictions böcker som förutsåg både U-båtar och flygplan, resor ut i rymden. Tricket är idag att hitta de som är lika skickliga på att spå den kommande framtiden! Idag vet vi ju inte vilka framtids uttalanden som är de riktigt skojiga och felaktiga. Men en inte helt för vild gissning är i ämnet som är det kanske viktigaste och allt mer framträdande nämligen vår miljö. Där hoppar det många grodor hit och dit. Vi får se vilka som blir historiska...

Chefen för reg och patentverket i USA sade år 1900 "att man kunde stänga patentverket för nu var redan allt uppfunnet", oj-oj han skulle bara vetat hur mycket som har hänt de efterföljande 100 åren! Tack och lov.

TV sändningarna började officiellt i Sverige 1956 och det tog faktiskt så lång tid som 13 år innan nästa TV kanal kom, TV2 inledde sina sändningar i december 1969. Premiären föregicks av mängder med åsikter och artiklar från bättre vetande. En åsikt som uttalades av flera var att införandet av en kanal till var av mycket skadlig karaktär och helt onödig, vad skulle man med det till, man hade ju en kanal redan... Det framfördes att människor riskerade att bli schizofrena av att ha flera valmöjligheter... Framstår som en hygglig placering på roliga/dumma listan över uttalanden.

TV och dess funktioner har det hänt en hel del med under de senaste åren, och det kommer nog att fortsätta utvecklas i snabb takt. Bill Gates säger att TV i sin nuvarande funktion med TV tablåer över programmen inom 5 år är död. Istället kommer TV att kombineras och ersätta de flestas separata datorplats i hemmen. Det blir nog sant, det är klart att det bästa och naturliga är att sköta allt ifrån samma stora plasmaskärm. Hårddiskar har redan börjat användas i olika TV tillbehör som e x v DVD, så steget är inte speciellt långt. Det är mer frågan om att förändra människors beteende, vilket dock många gånger inte alls går lika fort som de tekniska framstegen! Tänk på att t e x SMS funktionen som idag de allra flesta använder sig av fanns tillgänglig i 3-5 år innan det riktiga genomslaget kom!

Det funderas mycket hur man skall kunna fortsätta ha lika stora reklamintäkter, som i sig driver mycket av utvecklingen, när det är möjligt att spola bort reklamen när TV blir mer och mer On-demand. I väntan spelar jag gärna in programmen på DVD, och spolar bort reklamen, nej jag hatar inte reklam, men de allt mer frekventa högljudda reklaminslagen är jag lite trött på ja..

  
  
December nummer
Redaktören tänker på ansiktsbok.

Eller Facebook som företeelsen heter. Googlar man på ordet får man 186 miljoner träffar! Big, ja väldigt big. Webbsidan startades så sent som i februari 2004 av snillet Mark Zuckerberg. Värderat till över 100 miljarder redan. Värderingen är i nivå med Sveriges allra äldsta och mest värderade företag, överstiger e x v hela Swedbanks värdering, inte dåligt jobbat...av en 23 årig Harvardstudent på 3 år. I nov 2007 har sidan över 50 miljoner medlemmar världen över och växer starkt för varje dag. Inte konstigt med upplägget som fungerar liknande som världens största kedjebrev.

Vad är det då..? Som ett slags Lunarstorm för vuxna har det sagts. Jag gick själv med för ett tag sedan, när det började droppa in inbjudningar via mailen, mest av nyfikenhet för att se vad detta var. Visst kan det vara kul att söka efter folk på orten eller gamla försvunna kompisar och vänner, visst kan det vara roligt att titta på alla dessa fantastiska bildmängder som finns inlagda av folk man känner och halvkänner, visst kan det vara trevligt att få presenter i virtuell form och kontakter man kanske inte hade fått på annat sätt. Men jag orkade bara några dagar, sedan tyckte jag inte det var SÅ intressant längre, har förmodligen minst "friends" av alla, vilket verkar vara den mest angelägna grejen med hela fenomenet.

Men ändå..jag blir väldigt förvånad och facinerad av att vuxna kan lägga ner så mycket tid på att virituellt umgås och ha utbyte i den omfattning som är de facto. Är detta framtidens sätt vi ska umgås på, nja det varkar vara nutid redan. Och det mest märkliga är att 5% av Sveriges befolkning (i skrivande stund, kanske 6% när ni läser detta) tycker att detta är så viktigt att man kan avyttra en stor del av sin värdefulla fritid till umgängessättet. Tid är ju enligt väldigt många en stor bristvara i vårt land. Detta måste man ju undra över om det verkligen stämmer. Vår tid bestämmer vi över själva hur den skall fördrivas, det handlar bara om prioritering, vad är viktigt ? Barn, familj, vänner, arbete, nöjen, intressen m m, DU SJÄLV BESTÄMMER turordningen! Ni Facebooksanhängare, vilket har ni tagit tiden ifrån för att sitta och skriva dagbok, lägga in kolla på bilder, skicka presenter inbjudningar? Barn, vänner, fester, arbete, arbetsgivaren, studier, äktenskap ELLER VAD?

Vanlig gammal hederlig mailfunktion tillsammans med Webben fungerar ju på samma sätt utmärkt som Facebook. Sedan fungerar "reality" faktiskt allra bäst fortfarande tack och lov, tänk att träffa goda vänner och ha chansen att få nya på RIKTIGT, och umgås, det är livet det! Diskutera med människor, utläsa reaktioner, gester, ansiktsuttryck, det snabba skrattet, oj vad roligt!

Det ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig, bloggen verkar ju ha etablerat sig även om man kan iakta en tillnyktring. När det gäller Facebook tror jag efter att detta media har satt till sig lite, kommer att gå in i en mer nyanserad sansad fas. Som alla nya gratisföreteelser kommer efter en tid någon slags reaktion. Gratis förresten...? Tänk på att ingenting är gratis! Hur kan ett företag som levererar gratistjänster värderas till över 100 miljarder? Jo, detta företags enda tillgångar är all information som medlemmarna frivilligt och glatt själva har skrivit in, ålder, kön, familj, intressen, arbete med mycket mera...Dessutom börjar det upptäckas av de allra flesta att när man snabbt har klickat ok på licensavtalet vid reggningen av sin Facebook, har man också avsagt sig alla rättigheter om sina uppgifter, bilder e t c. Herregud, vilken guldgruva för vilket större företag som helst! Man kan ju skräddarsy sin markandsföring till det yttersta genom bearbetning av materialet. Och alla dessa miljoner bilder...hur kommer det användas...kommer min kompis på en riksomfattande kampanj mot alkoholmissbruk...eller? Bill Gates har nyligen via sitt bolag Microsoft köpt 1,6% av Facebook för 1,55 miljarder, ringer det några klockor....?

Och framtidens löpsedlar, hur kommer de att se ut:

   - Min familj lämnade mig, Facebook tog över mitt liv -

  - Fick sparken från jobbet, Facebook tog 50% av arbetstiden -

  - Min man lämnade mig, virtuell otrohet på Facebook orsaken -

  - Jag vågade inte träffa folk på riktigt, Facebook kändes tryggare -

  - Nu försöker jag att sluta, röst från Facebookskliniken -

Ja, endast framtiden kan ge svar, i väntan på denna, glöm nu inte att umgås på riktigt,

 

 

Oktobernummret

Lasagne har de allra flesta ätit många gånger. Det är riktigt gott, men det tråkiga med denna maträtt är rengöringen av lasagneformen! Detta påminns man om varje gång rätten tillagats, men lika mycket påmind blir man också vid tittande på reklaminslag på TV. Ett inte helt okänt diskmedel har under mycket lång tid (för lång) haft en reklamfilm om hur fantastiskt just deras diskmedel är, i filmen visas hur man ställer in en helt orengjord lasagneform i diskmaskinen och vips så blir formen som ny! Alla vet att det är ett rent h-e innan man fått formen ren oavsett vilket diskmedel som används. Det är inte på något sätt okänt att man i reklam överdriver och ljuger för att få igenom sitt budskap, men att den här reklamfilmen har överlevt under så lång tid, tycker jag är rätt fantastiskt i vårt reglerade land.

Reklam i TV startade givetvis i USA, och fick störst spridning bland de serier som sändes på dagtid för hemmafruar, och som ofta innehöll reklam för tvål och såpa. (Därav termen soapopera, tvålopera.)

I Sverige är reklam i TV och radio en relativt ny företeelse. Reklam har visats på biografer i Sverige sedan 1930-talet och 1940-talet, men bara innan filmen börjar. Då TV:n kom till Sverige under 1950-talet tog Sveriges regering beslutet att den statliga TV:n skulle vara reklamfri. I slutet av 1980-talet började TV-reklam riktad till tittare i Sverige sändas från andra stater, där reklam var tillåtet. I Sverige var reklamavbrott förbjudet, men 1991 luckrades detta förbud upp.

Vi som var med kommer ihåg alla dessa tyska dubbade reklamfilmer, med tyska kvinnor i alpstugor som visade armar och ben i X-ställning för x som i Ajax och munrörelserna gick i otakt med talet. För att inte tala om dessa otaliga reklamrullar för blöjor, var tog de vägen, inte för att jag saknar dem, men har barnen slutat med blöjor?

Sedan dess har TV reklamen blivit avsevärt bättre som tur är, den kändes väldigt osäker i början. Reklam i TV infördes med bl a argumentet att programmen skulle bli bättre och flera, det får man väl hålla med om, även om betoningen mest verkar ligga på mängden. Numera kan man i princip vilken tid som helst på dygnet se filmer, såpor mm.

Men nog har undertecknad alltmer börjat uppskatta de reklamfria kanalerna, någon kanske säger att det beror på ålder, nåja..TV 4 har nyligen fått godkänt på längre reklamavbrott, phu.. Ljudnivån i reklamfilmerna är otroligt höga och skramlande, man måste ha fjärren nära så man hinner ratta ner volymen snabbt.(hur har människan klarat sig utan fjärrkontroller?)Experterna hävdar dock alltid att ljudet inte är högre, det är bara en annan ljudbild...ja eller hur, om nu människan upplever ljudet som högre, då är väl det högre...?

De nya DVD:erna med hårddisk är ju underbara om man börjar bli lite reklamtrött. Till reklamköpares och säljares förskräckelse, kan man med dessa spelare spela in ett program, för att under inspelningen lite senare börja titta på programmet och SPOLA bort reklaminslagen! ha-ha vad roligt!

  
Septembernummret

Stan är fylld av vatten, sjöng Robban Broberg en gång i tiden. Nu verkar det som om staden är fylld av kolsyrat vatten. Den senaste debatten i miljöns namn gäller kolsyrat vatten på flaska. Enligt kritikerna till denna nya trend som råkar vara en av livsmedelsindustrins mest nyttiga och ofarliga produkter är buteljerat vatten en riktigt stor miljöbov. Detta känns ju kraftigt missvisande, hur kan miljöpåverkan vara så stor som kritikerna säger..? Sanning är att kolsyrat vatten under de senaste åren många gånger har ersatt olika sorter av det mest skadliga som säljs i matbutikerna: LÄSK, dessa sockerbomber kryddade med allehanda kemikalier, tack gode gud för att bubbelvatten ökar på läskens bekostnad! Kolsyrat vatten är alltså inte ett substitut för kranvatten. Sedan kan man alltid ändå konstatera att vi har världens bästa kranvatten, och att våra nya vattenvanor har skett under en påverkan framförallt från Sydeuropa där drickbart kranvatten i princip inte finns, men det är en annan debatt.

Miljöfrågan är av vår tids absolut viktigaste frågor, slarva inte bort folks välvilliga inställning till frågan genom att debattera saker på fel plan. Kolsyrat vatten är säkert inte bra för miljön, för det är ju egentligen ingenting, inte ens kranvatten, det beror till stor del på hur man gör uträkningen. Det måste vara logiskt att angripa miljöpåverkare uppifrån räknat. Hur påverkar t e x CocaCola miljön...? nej, det blir nog för jobbigt att angripa.

Nu får man snart smyga ner en Ramlösa i korgen när man går och handlar, däremot kan man med stolthet skylta med att man köper Cocacola och Fanta då har man ju gjort en insats för miljön...?

Nej, styr upp miljödebatten nu, innan folk i gemen blir först förbannade och sen likgiltliga. Det finns massor av exempel på saker som på ett helt onödigt sätt påverkar miljön, och som man kan lägga "krut" på i debatten! jag ska ge ett exempel på en sådan sak.

När jag senast var tvungen att köpa nya torkarblad till min bil, (ja, jag vet, det är inte bra att ha bil..) vilket numera sker obegripligt ofta, så får man en jätteask i formgjuten plast innehållande en hel metallarm med tillhörande torkarblad plus en mängd olika pusselbitar i plast. Man ska dessutom nästan inneha bilmekanikerexamen för att få dit joxet på rätt sätt. Hela kalaset kostar en tre till fyrahundra per ask gånger två.

Fråga 1: Varför kan man bara inte köpa delen som behöver bytas, alltså gummibladet! varför tvingas jag att köpa helt ny metallarm med massor av olika adapters. För inte så många år sedan var det faktiskt möjligt. What is next stepp? Kommer hela motordelen att ligga i förpackningen nästa år?

Fråga 2: Varför håller torkarbladen bara en fjärdedel av tiden som förr?Jag har torkarblad på min båt också, jag har inte bytt på 7 år, på en båt som går från April till November. Omvänd produktutveckling?

Detta är ett bra exempel på totalt onödigt resursslöseri, som dessutom känns rejält i plånboken. Det är heller inte unikt på något sätt.Ni bubbelvattendebatörer, ändra fokus!

  
  
AUGUSTINUMMRET

Sommarvädret.

Den svenska sommaren 2007 blev inte riktigt som vi de senaste åren varit bortskämda med. Vart tog den alltmer omtalade växthuseffekten vägen? Den globala uppvärmningen skall ju tillta sägs det..

Nej, det här blev en riktig gammal hederlig svensk sommar som man minns från barnsben när man stod och huttrade vid simskolan och det regnade och vattnet var svinkallt. Vi här på östkusten har nog trots allt haft det hyggligt jämfört med regnbältet i småland och västkusten. Kläder har det denna sommar använts 1000% mer än den förra, och framförallt snabba klädbyten har man fått träna på ordenligt, tröja på tröja av. Nåväl det finns ju en del positivt också, ta bara sommarkantarellerna, många kantarellmackor och omeletter har man kunnat trösta sig med. Och bokhandlarna fick en bra sommar, själv brukar jag ha svårt att komma igång, men i år blev det några regnböcker som plöjdes.

Teatrar och andra evenemang var det många i Vaxholm i sommar, och vad jag har hört så klarade sig alla rätt skapligt mellan skurarna.

Rhapsody med Robert Wells var undertecknad och såg på premiärdagen tillsammans med som det kändes hela Vaxholm. Det var en trevlig familjeunderhållning som det bjöds på, tyckte kanske att det var lite för lite klös, men de flesta verkade nöjda. Däremot blev man lite undrande när man åkte tillbaka till Vaxholm efter föreställningen.

Klockan var runt 12 tiden på kvällen, över 4000 personer passerade restaurangerna, fint nu blir det gott med något att äta och dricka tänkte många med mig, då upptäckte vi att alla hade stängt...Va!!

Otroligt, som att missa öppet mål på 3 meters avstånd, vad det beror på vet jag inte, men det kanske handlar om tillstånd eller några andra myndighetsproblem. Men jag med många andra var väldigt förvånade, hörde ord som: byhåla, bonnland, öststat, fårskallar och andra utlåtande som inte gjorde undertecknad stolt över att vara Vaxholmsbo. Dessutom var den hungriga publiken både skötsam och i välmående ålder med tjocka plånböcker.

Vi upptäckte till vår glädje trots allt att Winbergs hade öppet, heder åt dem, och tack för ölen å`mackan, den smakade bra!

TV-apparaten brukar hos oss vara avstängd sommartid, i år gjordes några försök när vädret var som värst, men vi upptäckte snabbt varför den bör vara avstängd, nästan uteslutande gammal skåpmat sändes, det kan man vara utan.

Tall Ships Races seglade förbi i denna sommar också, de passerade ut till start i Sandhamn sista helgen i juli, tursamt i soligt och fint väder, de större tog vägen ut genom Oxdjupet, och de mindre tog vägen via Kodjupet så Vaxholmarna fick en glimt av fartygen. Ryssarnas och Norges skepp var de pampigaste. Nyss sjösatta Tre kronor defilerade som icke deltagande förskepp och var ett av de mycket få som hade fulla segelställ hissade. Just beroende på att seglen var satta tycker jag att det var den tjusigaste i sällskapet.

Synd att inte alla fartygens segel satt på plats, och att fartygen var mer samlade genom sin utfart genom skärgården. Evenemanget var i alla fall uppskattat och väldigt många åskådare var på plats både utefter land och till sjöss, roligt! Nu tar det 7 år till nästa vända.

 

 

 

 MAJNUMMRET

Just nu gäller funderingarna mediabruset.Nu i dagarna presenterades en ny undersökning om snusets olika skadeverkningar. Med buller och bång körde man halva Aktuellt och andra nyhetsprogram när man offentliggjorde resultatet, som snusare löper man tydligen dubbelt så stor risk att åka på bukspottskörtelcancer...aj fan.  Ytterligare något att oroa sig för. Ibland får man en känsla av att det är just syftet med alla rapporter om risker för en oändlig rad av olika sjukdomar och risker vi utsätts för.

När man efter att en hel dags nötande på bakgrundsradion hört om snusets skadeverkningar, tyckte jag att det var dags att lyssna ordentligt. Professorn som gjort undersökningen förklarade lite siffror: Av 10.000 medverkande i undersökningen kunde man sig säga att 8 st av dessa fick bukspottskörtelcancer av sitt snusande, i den motsvarande ickesnusande gruppen är det 4st som åker på eländet. Jaha, så det är det som nästan all media i Sverige har sysslat med, också förmodligen med veckor av efterföljande debatter mm. Som snusare är risken alltså 0,1 promille istället för 0,05 som ickesnusare. T o m professorn själv sade att man ska ta det lugnt och inte bli livrädd. Håller fullständigt med och kommer lugnt snusa vidare. Giftet måste bara vara hundra gånger bättre än röktaggarna, och det är ju just vad det handlar om, det jättestora antalet rökare har drastiskt gått ner till en av de lägsta nivåerna i världen i vårt land. Att gruppen snusare samtidigt ökat brant får man se som ett nödvändigt ont. Det är säkert flera risker med snuset som inte är kända idag, men i förhållande till cigaretter väger de lätt.

Kommer ni ihåg chipslarmet för ett par år sedan? chipstillverkarna fick nästan klappa ihop, inte ett chips såldes på flera veckor...Den Svenska undersökningen gav stort eko i hela världen, och man försökte i efterhand tona ner resultatet. man lyckades med att få alla att må väldigt dåligt som intog några chips. Nyttiga? nej verkligen inte! Men det mesta vi äter och nyttjar innehåller olika grader av gifter, och man får nog med sitt eget förstånd att avgöra mängderna.

Nu har våra stora kvällstidningarna dammat av sin standardlöpsedlar igen, för nu börjar den stora säsongen för olika eländen att oroa folk med. "Explosion av Fästingar" är en av de bästa, varje år verkar förutsättningarna varit fantastiska för de små odjuren, och alla farliga sjukdomar som kan föras vidare ökar konstant. Ja, de är verkligen gräsliga och man undrar varför de finns...men deras uppgift är bl a att reducera djurstammar som vuxit sig förstora. Nu verkar det som människosläktet vuxit sig för stort, kanske det...."Hudcancer kolla dina fläckar" är ännu en klassiker så här års. Där har vi också en chans till att etablera lite oro. Tro för f-n inte att du bara ska vara glad för att solen börjar lysa och värma. Sedan har vi de lite yngre i löpsedelsligan "Städa din dator öka farten" har nog kommit för att stanna. Sedan har vi den absolut största gruppen, allt som har med sex och vikt att göra!

Personligen har jag börjat med att ALDRIG köpa någon kvällstidning om löpsedlarna har några av dessa budskap. Tycker mig höra att allt fler resonerar på samma sätt, det är enda sättet att protestera mot eländet. Men uppenbarligen är vi inte tillräckligt många, för skiten säljer väl, det måste väl tidningsdrakarna ha mätningar som styrker...Man kan fundera vilken utveckling kvällstidningar kommer att ha i framtiden. Att den seriösa delen konstant minskar på grund av den tilltagande flärd och chockfaktorn är i alla fall uppenbart.

Till sist: Ha nu en riktigt trevlig sommar, och överdriv inte något, rrrrrrrrrmen ha roligt när du lever och njut av det härliga livet!

 

 

 

 

APRILNUMMRET

Försvunna eller reducerade trender är en ganska rolig företeelse att iaktta. Sitter och tänker på några stycken, vi tar och betar av dem i icke sorterad ordning.

Allergiker, och då tänker jag framförallt på hundallergiker, ett tag verkade var och varannan allergisk mot hundar, trots att statistiken säger att just detta, till skillnad mot katt och hästallergiker, är ganska ovanligt. I vårt lilla Vaxholm är det inte alls ovanligt att man stövlar in i butiker med sin hund numera, tänk om man hade gjort detta på 90-talet, då hade förmodligen flera fått allvarligare allergianfall och lynchstämning infunnit sig. Redaktören tycker att det är roligt att folk har på ett så påtagligt sätt blivit friskare! Vi får lyckönska gruppen med de utbrända till samma friska utveckling.

Feminister, tycker att det ordet används betydligt mindre och försiktigare än för ett par år sedan, ett tag gick det verkligen inflation i ordet feminist och det var svårt att begripa skillnaden mellan feminist och ordet människa, fanns det någon som inte var feminist. Göran Persson och Jan Guillo var två ganska maffiga killar som anslöt sig till feministklubben,tja Göran Persson utstrålar ju inte så värst mycket feminism direkt men Anitra kanske kan använda hans tidigare tal om ämnet på ett mer konstruktivt sätt nu på deras gård. Undertecknad känner en stark misstanke som handlar om populism i denna tidigare så stora feministklubb, inte minst mot de två namngivna herrarna.

Blondiner, denna färgvariant har minskat drastiskt på kort tid, även om kanske en blond och ljus hårfärg kanske bättre passar hos oss nordbor, och en ibland kolsvart hårfärg kan se lite väl konstrastrik ut mot vår normalt bleka hy, så funderar man vad detta kan bero på...Är det så att Black is beutiful, börjar slå igenom i allt fler led och att vara mörk börjar bli lite ballt, det finns ju många förebilder: Zlatan, Fares Fares, Dogge Doggelito för att nämna några manliga.Kändisarna brukar ju leda sådana här trender, och där kan man se att brunetterna är på klar frammarsch på blondinernas bekostnad.Kanske är det ett tecken på att internationaliseringen och acceptansen för andra utseenden än det nordiska börjar bli helt ok...?Verkligen på tiden i så fall.

Rökare, ett klart utdöende släkte (förlåt..). Det är ju en verkligen positiv trend att denna grupp har minskat. Minns när rökförbudet skulle införas på restaurangerna för lite sen, oj vilka problem det skulle föra med sig för krogarna. Nu efter en längre tid kan de flesta konstatera att det i princip inte blev några som helst problem, det enda problemet blev av en annan art än vad man anade, nämligen att olika kroppsodörer framträdde på ett påtagligt sätt nu när inte rökridåerna dolde dessa inte alltid trevliga dofter. Personalen på krogarna är väl de största vinnarna, tänk att jobba i en ask-kopp! Förr rökte man ju överallt, tänk när man flög förut, och ett skynke symboliskt skilde rökarna från ickerökarna. Undrar om det om tio år framstår lika korkat att snusa som det är att röka idag...Gubbar&Gummor, var tog de vägen? Tänk att när man var yngre, sådär runt 15-25 år, då kryllade det av gubbar & gummor, dessutom såg de ganska töntiga ut i sina konstiga kläder. Men nu när man själv är i mogen ålder verkar det inte alls vara så många...

Det där med en allt mer åldrande befolkning, stämmer det verkligen? Sen är det också så att de äldre nu jämfört med tidigare är ju faktiskt ganska hippa, jag menar jeanskläder (inte gabardin), gamla rock-LP hemma i garderoben tillsammans med golfklubborna, utlandresor och rätt pigga överhuvudtaget, det är inte vad man riktigt förknippar med gamla knarriga gubbar & gummor!

 

 

 

 

 

Marsnummret

Melodifestivalen reflekterar redaktören över, en företeelse och evenemang som har funnits ända sen 1958 och som återspeglar varje decenniums olika egenarter. Året efter, 1959 började man TV-sända Eurovisionsschlagerfestivalen som namnet var på den tiden.

Endast tre av dessa år har Sverige inte funnits med bland deltagarna. 1964 var man inte med på grund av artiststrejk, som väl belyser det revoltionära 60-talet, och 1970 deltog inte Sverige som en protest mot året innan då man korade fyra st deltagare som vinnare. Att man inte deltog två år under denna tid gav inget större eko eller protester, festivalen var inte speciellt populär och fnystes mest åt i dom flesta kretsar såväl kulturella som musikaliska. Idolerna hette under 60 och 70-talet Beatles, Rolling Stones, Jimmi Hendrix, Doors m fl, dessa reprensenterade någonting helt annat än vad som sågs som töntiga schlagersångare i folkdräkter och som sjöng på konstiga språk! Året 1976 escalerade impopuläriteten, och Sverige deltog inte på grund av att man ville spara pengar och för att många ansåg festivalen vara alltför kommersiell !

Vaaa..! Det skulle vara 2007 det. Året efter, 1977 deltog faktiskt en känd Vaxholmsprofil, men deltagandet blev inte någon succe direkt...för första gången som ensam pristagare till jumbopriset. Men vadå? Om man kollar vilka som har delat sistaplatsen och kommit nästsist ser man artister som: Lill-Babs, Monica Zetterlund, Ted Gärdestad och numera Schlagergeneralen Christer Björkman, inte något dåligt sällskap direkt....nästan en merit.

Men man får inte förringa schlagerfestivalens betydelse, under mitten på 70-talet började någonting hända, populäriteten började så sakteliga öka, och folkdräkterna började försvinna. Vändpunkten började nog 1974 när ABBA vann med Waterloo, även om det just då inte var helt ok i alla kretsar. Med totalt 4 Guld, 1 silver och 4 bronsmedaljer måste Sverige ses som en av dom bästa genom tiderna. Melodifestivalen har varit det stora genombrottet för många artister och grupper, bland annat ABBA, Carola Häggkvist, Kikki Danielsson, Lotta Engberg och Anders Glenmark men även för kompositörer som Lasse Holm, Torgny Söderberg och Ingela ’Pling’ Forsman samt skivbolagsdirektören Mr Bert Karlsson.

På 90-talet ökade populäriteten kraftig, för att under nuvarande decenium nästan kännas hysteriskt. Nu vattnar man ur så mycket som det någonsin är möjligt ur evenemanget. Det börjar kännas som en dokusåpa som pågår under en hel säsong med intriger, löpsedlar och skandaler. När man studerar deltagarna, ser man att mixen är helt otrolig, t ex Regina Lund och Caroline af Ugglas, vad gör dom där egentligen? Dragningskraften verkar enorm. Vad blir det nästa år ?Thorsten Flinck och Ernst Billgren ...? Man kan väl avskaffa sångkunskap helt för att möjliggöra för den riktigt stora kändis och såpamaffian att deltaga (kanske redan gjort).

Att sen den gamle rebellen Kristian Luuk från Killingegänget leder hela jippot känns ju helt logiskt, han säger sig själv vara "ärad av uppdraget", han kan väl ta med sin gamle vapendragare Robert Gustavsson som co-driver för att sätta lite sprätt på föreställningen.

Men det är nog som aktiebörsen, det går upp och ner. Undertecknad har i varje fall svårt att känna den där riktiga upphetsningen över evenemanget. Med tanke på hur recensionerna varit efter dom första programmen, känns det ljumma intresset helt rätt! Men efter att lyssnat på den nyss genomförda svenska finalen måste tilläggas att kvaliten var ovanligt hög, men det är klart vaskar man tillräckligt länge och mycket, blir det väl ganska bra till sist.